intervjun med Politikern Tommy Hamberg Västergatan och

Tommy: Tommy börjar med att klargöra att han pratar utifrån sin gamla roll som politiker och inte i sin nya roll som tjänsteman

Alex: Om vi nu ser till din gamla roll så tänkte vi (Alex och Andreas) att vi börjar med Västergatan och sen går över till Västeråsvägen, eventuellt kommer vägarna att gå ihop men vi ska försöka separera ta dom åtskilt. Då börjar vi.

Alex: Vad fick dig som politiker att bli engagerad i Västergatan?

Tommy: Västergateprojektet var en del av en helhet där det hade hänt mycket innan. Rent fysiskt hade det hänt en del saker innan och dels hade vi (politikerna) en plan över hur vi tänkte oss att Eskilstuna skulle ömsa skinn (förnyas).

Får jag prata lite fritt så ska jag gå tillbaka i tiden? Alex: Javisst, varsågod.

Tommy: Före mitten på nittiotalet kan man säga att Eskilstuna var en ganska stor bruksort, det var ett slutet industrisamhälle med en arbetskraft som varken pendlade in eller ut

Eskilstuna. Staden var i stort en underleverantör till metallindustrin och liknande. Eskilstuna fick en situation där det försvann 10 000 arbetstillfällen, inte över en natt utan under några års tid. Kommunens invånarantal sjönk från 93 000 till 87 000 och som sades tappades även 10 000 arbetstillfällen, till det så hade vi ungefär 1000 lediga lägenheter. Eskilstuna var riktigt bodegiskt vid den tidpunkten så att säga. I mitten på 1990-talet fick Eskilstuna kommun en situation med där budgeten tappade runt 100 miljoner, det fanns inte tillräckligt med skatteintäkter och samtidigt var det rätt kraftiga nedskärningar. Vad vi gjorde, det var att fundera på hur ska vi kunna vända situationen förutom att bara åka till Stockholm och be riksdag och regering om hjälp. Hur ska vi av egen kraft kunna vända detta helt enkelt? En av idéerna var att se att Eskilstuna måste bli ett öppnare samhälle, det vill säga att vi måste jobba med högskolans utveckling samt olika kommunikationer för att få igång in- och utimpulser i kommunen. Sen var det självbilden av kommunen, alltså den inre sfären. Självbilden vid tidpunkten var att det var ett stort bruksamhälle och inget mera. Självbilden var alltså inte så bra och staden var fysiskt sliten på många ställen. Det var också tungt socialt på många ställen. Överhuvudtaget funderade vi (politikerna) på vad kan vi göra med den fysiska miljön. Vi jobbade parallellt med självbildsarbetet, att man skulle tycka att det var bra i Eskilstuna och jag tror att högskolan har betytt väldigt mycket i den frågan. Det har kommit mycket yngre människor i en miljö som tidigare var ganska folktom på kvällar och helger vilket resulterat i mer liv och rörelse. Utvecklingen av eskilstunabons självbild byggde på att man måste bli mer stolt över sin stad. Det är lättare att ge sig på den fysiska miljön än den sociala miljön även om de är lika viktiga. Det ju så att när vi bestämmer oss för att förändra en infart, ett torg eller en gata då kan vi planera fram förändringen och om man står där så kan man i princip genomföra det. Om man istället ska förändra en social struktur är det väldigt långa ställtider och det är svåra problemställningar som måste lösas. Vi bestämde oss för att vi måste också göra något som syns för människorna. Vi bestämde oss för att det handlar om det som kan beskrivas som vårt eget vardagsrum, det vill säga det som alla kan ta del av

(centrum). Kommunen kommer inte att bli bättre om vi rustar upp förorterna fast vi för all del behöver göra det med. (Det här är mitten på 90-talet). Det var många förorter som behövde rustas upp, vi gjorde det inte då utan vi sa: vi rustar upp centrala Eskilstuna, där alla har möjlighet att ta del av förändringen och säga att det här är mitt torg, det är mina gator, osv. Vi började med Hamngatan och partiet nere vid ån. Där fanns en sexfilig väg från 60-talet med

mycket trafik som inte hade några sökpunkter inne i staden. Första åtgärden var att smalna av vägen och ge ”årummet” tillbaka till medborgarna. Det finns även en tanke om att man ska göra en inre ringväg kring centrum. Om Hamngatan var första steget så blir Västergatan naturlig fortsättning i förändringen av Eskilstuna kommun. Hamngatans ombyggnad blev mycket omdebatterad, det skrevs spaltmeter med insändare och det var en stor politisk oenighet men efteråt tyckte alla att resultatet blev jättebra ”å va fint de är, å va fint de blev” var vanliga kommentarer. Meningen med projektet var att Eskilstunabon skulle börja tänka att ”ja men de är ju fint här, det är något nyttigt för mig, det är inte bara pengar som tagits från vården eller socialtjänsten utan det blev något gjort”. Projektet tog flera år att genomföra och är inte klart än, nu fullföljs projektet med ett rondellbygge uppe vid Rådhustorget. Efter det måste man även rusta upp delen bakom högskolan. Västergatan blev ett ganska naturligt val för det är första mötet med Eskilstuna om man nu åker bil oavsett om man kommer från Göteborg eller Stockholm. Västergatan är den väg man åker på om man ska in till centrala Eskilstuna från bägge hållen. Innan renoveringen möttes man av en jättestor landsväg. Inte nog med det så fanns det luckor längs vägen som borde utnyttjas om man vill bygga en tät stad (samtidigt kom en del miljöfrågor, de handlade om att förtäta staden, inte bygga nya bostadsområden, försöka minimera transporter och kombinera bostäder med arbetstillfällen). Lucktomterna längs Västergatan och även andra i Eskilstuna, de var gamla rivningstomter som fungerat som parkeringsytor sen 60-talet. Ingenting hade hänt med dom eftersom ingen ville bygga eller satsa på Eskilstuna då det var svårt att uppbåda kapital. Vissa saker kan man planera och Västergatan var ”huvudinfarten”, den var jättebred och det kändes som den flöt ut och inte hade någon riktig stadskaraktär så den föll sig naturligt. Vi ställde oss frågan: vad kan vi göra med Västergatan då? Vi kan ta hand dagvattnet på ett bättre sätt eftersom vi har ett ansvar för det då vi är gatuhållare och det är diffust eftersom man inte kan säga att det är den bilen som orsaka föroreningen. Vi började med att tänka; ska vi bygga om det här ska vi också göra dagvattendammar som ett inslag i den fysiska miljön men som också fungerar vattenrenande. Det fanns tre huvudargument för förändringen av Västergatan. Den ena var miljöfrågan och den andra var den estetiska frågan och det tredje frågan var

trafiksäkerhetsfrågan. Statistiken om trafikolyckor i Eskilstuna visade att det flera korsningar längs Västergatan var bland de mest olycksdrabbade. Politiskt sett var det så att trafiksäkerhet och miljömedvetenhet blev viktiga argument för att driva igenom projektet. Att säga till medborgarna att nu satsar vi 45-60 miljoner på Västergatan av estetik är väldigt svårt.

Trafiksäkerhet förstår folk, blir man påkörd och skadad är det dåligt och då är det bra om man gör något åt det, vikten av en bra miljö förstod folk mer och mer. Det estetikska förstod många men inte alla. Fler och fler hade sett Hamngatans positiva förändring men det utgjorde inget huvudargument från politiken även om det var ett av argumenten. Det finns även andra förändringar som man skulle vilja ha utfört i sammanband med Västergatan. Det hade till exempel varit bra om kvarteret Nomaden hade utförts parallellt, för då hade det varit lättare att diskutera husliven intill vägen samt cykelbanorna.

Om Nomaden byggts och OkQ8-macken kommits åt som även försöktes så hade kanske hus kunnat blivit placerade mer i liv med gatan. På så sätt hade vi fått mer av en stadsgatemiljö som inte riktigt finns i dag även om sträckan är mer tight och ser bättre ut.

vägen längre. Tanken är att de flesta ska åka runt centrum, därför finns en tanke om att skapa en inre ring och en yttre ring för trafiken i Eskilstuna. Den yttre ringen har inte förverkligats på ett bra sätt ännu. Den skulle kunna fungera som en söder- norr väg genom staden. I tanken att göra Västergatan smalare och mindre volymmässigt så fanns även tanken att ordna så man kan ta sig från norr till söder eller tvärtom på ett vettigt sätt.

Cyklismen var tidigare inget bra sätt att ta sig in i Eskilstuna centrum, men har blivit bättre efter förändringarna i och med bättre utbyggnad av cykelvägnätet.

Det fanns även en långtgående diskussion inom politiken om separata filer för

kollektivtrafiken på Västergatan. Argumenten som vann, även om dom inte var korrekta, var att Eskilstuna inte var tillräckligt stort, det fanns inte tillräcklig täthet och att det skulle ta fysisk plats. Diskussionen lades bort efter beslut om att inga separata kollektivtrafikfiler skulle göras men diskussionen vägde jämnt och det kunde lika gärna ha blivit av.

Västergatan kändes naturligt att börja med då den ligger i direkt anslutning till Hamngatan och den var inte snygg, den hade problem med trafiksäkerheten och det fanns miljöaspekter som kunde förbättras. Parallellt med Västergateprojektet pågick en tävling om torget som förhoppningsvis kommer at bli en fysisk ombyggnation. Vilka ombyggnationer som blir av handlar om kommunens investeringsbudget, den ligger i storleksordningen 250-270 miljoner kronor per år vilket är följden av Eskilstunas historia. Sådana här projekt skrivs oftast av på 30 år. Om man ser tillbaka 30 år i Eskilstuna kommuns historia så har man 1978, det var lågkonjunktur och lite investeringar vilket gör att det finns ett litet avskrivningsutrymme nu. Staden är inne i en expansiv period och man behöver en mycket högre investeringsbudget. Ekonomiskt sett tar dom här projekten från driftsidan när inte budgeten räcker till vilket gör det svårt att få fram tillräckligt med investeringspengar.

I och med Västergateprojektet blev det problem med en konsultfirma som inte gjorde ett bra jobb och det blev inget roligt politiskt när de som ska bygga säger att det här går inte att bygga. Läget blir inget roligt när man sitter i en besvärlig fråga som inte är populär överallt och allt blir stående och man inte vet hur man ska gå vidare. Detta resulterade i att vi ingick ett försök med NCC att ingå ett samarbete så att vi skulle kunna påverka projektet. NCC som byggde det här hade inga pengar med sig i det här projektet utan det var kommunen som stod för pengarna och kostnaderna blev betydligt högre än vad grundtanken var, men ändå

acceptabelt.

Den politiska diskussionen kring Västergateprojektet var att oppositionen tyckte att det var bra men att det var fel tidpunkt. (Den diskussionen lever alltid då det aldrig passar helt). Vi hade en del följddiskussioner att försöka ändra Strandgatan framför kyrkan och låta kyrkan som egentligen är fel byggd (ligger på fel plats) gå med i projektet eller stötta projektet. Mer plats skapades framför kyrkan då vägen tidigare i princip snuddade vid trappan, en del såna saker gjordes för att kanske få lite draghjälp från andra samhällskrafter. Jag tror att

dagvattendammarna var viktiga för att visa upp att det inte bara var självbilden från 1995 och tidigare som spelade in, utan att staden måste omvandlas fysiskt för att vi ska få medborgarna att tycka att det här är en bra plats att bo på. Det är ungefär vad jag tänker kring det här. Alex: Det var en bra beskrivning om bakgrunden kring Västergateprojektet. Om vi nu ser till själva projektet, vilka ser du då som drivande bakom det här, var det du som kommunalråd eller var det…

Tommy: Förutom att politiken vågade och orkade att ta diskussion med oppositionen, med insändarsidor och inom sina egna partier så ska jag påstå att det var

var viktigt så hade det inte blivit något. Om vi hade varit lite mer fega och lyssnat på allt så hade det inte blivit något av. För att genomföra det här behövdes ett politiskt risktagande eller mod att våga. När vi såg att räkningarna hela tiden blev dyrare och dyrare var man tvungen köra vidare och säga att det här gör vi ändå, man kan ju inte avbryta mitt i när man tror väldigt starkt på idén. Nog hade politiken en viktig roll det tror jag men jag vågar säga att

kommunstyrelseordförande Hans Ekström och jag fick dra det tyngsta lasset. Alex: Vad hade du för politisk befattning? Bara för att förtydliga.

Tommy: Jag var kommunalråd och vice ordförande i kommunalstyrelsen och ordförande i stadsbyggnadsnämnden.

Hans Ekström var ordförande i kommunalstyrelsen men med ett stort intresse för såna här frågor.

Han var gruppledare för socialdemokraterna och jag för vänsterpartiet så vi hade majoritet tillsammans.

Som jag sade så tror jag att politiken hade en stor del i att det blev något sen var det naturligtvis så att det fanns ett stort intresse inom stadsbyggnadsförvaltningen. Hade inte Jan Eric Landh och projektavdelningen varit intresserade och på tårna hade vi inte haft den hjälp vi hade och det hade varit svårare. Det fanns också ett sug från tjänstemannasidan att vilja vara med i projektet då det var intressanta arbetsuppgifter. Tjänstemännen tyckte snarare att vi kom med för många projekt och för stora. Dom hann han inte med sig själva riktigt, så ja tror att de kände att vi vissa gånger ”snurrade” för snabbt.

Alex: Västergatan som väg, har du några positiva minnen av vägen innan ombyggnaden påbörjades som du kände att det finns risk att det här försvinner när vi….

Tommy: I huvudsak har jag inte det så långt tillbaka ja nu minns. Vägens karaktär var mera av 60-tals planering som byggde på volym, där volymen skulle var bredden på vägen och att det skulle vara mycket bilar där (Bilen och dess antal var planeringsinstrumentet). Så va det förr, en enorm bredd på vägen och även omgivningen hade mycket kvar att önska. Det är hus från 30-talet på vänster sida när du åker in och passerar Årby. På höger sida står också hus med hela långsidan emot vägen och de är inte heller estetiskt tilltalande. Jag kan inte säga att jag har några saker som jag skulle vilja säga att jag är eller var rädd om.

Det som diskussion gällde var i så fall punkten när man kommer fram till ån. Det fanns de som vill att vi skulle beskära mera där, till exempel så fanns det en lekplats vid ån som vissa ville ta bort. Jag tyckte att det var viktigt att ha en park med en lekplats om man bor i

stadsmiljö. En del påstod att bilarna kommer åka nära barnen och det är därför inget bra ställe. Vi hade en sån diskussion men jag tror att vi lyckades då försvinnandet av parken och

lekplatsen hade inneburit en besvärlig diskussion med medborgarna.

Det fanns en diskussion om stadsparken men jag har egentligen inte hört något om den och dammarna. I och med förändringen fick parken mer liv även om vissa gräsytor försvann och stadsparken var egentligen en park som saknat utveckling under lång tid.

eftersom bostadsområdena Skiftinge och Årby är rätt stora bostadsområden. Man bör ha en bra möjlighet att cykla in till centrum och det är lättare nu.

Jag kan säga att resultatet inte är hundra procent som jag hade tänkt mig från början. Vi hade ett försök med grus på vissa ytor för att minska driftkostnaderna, där har vi fått lägga gräs. Det finns fortfarande grusytor och jag tycker inte att de är någon estetisk höjdare, sen är det också så att det är smalt, vilket gör att medborgarna är uppe på gruset och det åker ut på vägen vilket gör att det ständigt är sandat på körytorna. Om jag skulle göra om något idag skulle jag nog inte ha de där grusytorna.

Alex: Nu när vi är inne på det här med dåligt, finns det några saker som du känner ”skit också” det var det vi skulle ha gjort? Eller det var så vi skulle ha gjort? Kan du peka ut några specifika saker?

Tommy: Kanske det där gruset som jag sade, det skulle jag nog inte ha gjort. Sen hade vi en diskussion om den konstnärliga utsmyckningen, de där svamparna Och det där tegelkrosset ni vet? (Konstnärlig utsmyckning längs gatan som ser ut som svampar)

Jag tycker inte det är något större fel på det, däremot tycker jag så här i efterhand att vi skulle ha haft några till alternativ.

Det gick till så här: vi hade en arkitektfirma (AQ arkitekter) som ritade projektet. Dom i sin tur hade en underentreprenör som var konstnär. De kom ganska sent och presenterade det konstnärliga förslaget och vi hade inga andra förslag. Vi kunde dock säga att det här vill vi inte ha (eluppvärmda svampar med mera). En del saker kunde stoppas och ändras men det var fortfarande bara ett alternativ att välja på, det var ingen katastrof men det hade ändå varit önskvärt.

Alex: Har ni på något sätt kunnat särskilja de boendes intressen längs vägens och se vad de tycker om den här förändringen nu när det är färdigt?

Tommy: Det är jag inte säker på, vad vi kan se som jag kan notera är trafikflöden, vi ställde den frågan och sa att vi ville ha mätningar och det får vi årligen så man ser trafikflödena. Vi ville att miljösidan på något sätt skulle redovisa utsläppssituationen för att se om den

förändrades. De här sakerna ligger ju i och för sig i den allmänna bilden.

De boende har jag i huvudsak uppfattat att de inte har varit negativa. De boende fick en uppfräschad och förbättrad miljö och förhoppningsvis en minskad trafik på sikt. De hamnade också något längre från trafiken. Jag skulle tro utan att vara säker, att kritiken varit liten från de boende i förhållande till den allmänna kritiken om att de är en felsatsning. Den stora negativa biten av kritiken var att det kostar så mycket.

Alex: Dina politiska kollegor har du hört vad dom tycker var bra och dåligt? (andra

influenser). Förutom det som gått att läsa om det här med uppvärmda svampar. Har du fått några andra indikationer?

Tommy: Jag kan påstå att det varit som i nästan alla andra projekt. När det är klart och man ser resultatet och ombyggnaden med dess besvärligheter är över så är dom flesta positiva, speciellt sommartid. Det gäller även för de som varit drivande inom motståndet. Intrycken ömsar skinn fort, när man ser resultatet kan man också bedöma det. När man bara har en skiss, en ide eller en räkning och pengar så är det bara de sakerna man ser men när det väl är genomfört så blir det annorlunda.

Jag har inte mött några egentliga kritiska ståndpunkter efter genomförandet blivit klart, varken från allmänheten eller från andra politiker.

Det bygger lite på att mycket folk som kommer hit utan att ha sett tidningarna som tidigare har bott här säger ”vad fint det har blivit” till exempel. Det är klart att de märker det för de var ju en risig miljö tidigare och nu har vi gjort de här förändringarna och det har även hänt lite med husen på vissa ställen. Skickas det budskapet inte bara ut av politiken utan av vanliga medborgare och besökare så blir det som ett signalsystem, ”ja men folk utifrån tycker det är fint och bra, då kanske vi som bor här också tycker det är fint och bra”. Förändringen får lite draghjälp så att säga. Det är inte så sällan man läser intervjuer med kändisar som till exempel KENT som påverkar olika opinionsgrupper. KENT sa alltid förut, ”jävla skönt att lämna den där hålan”. De säger han inte längre. Nu tycker han och flera att det är trevligt att komma