”Varje medborgare har anledning att engagera sig i de frågor som gäller vår framtida miljö”(Björk, Rappen, 2003) vidare går det att läsa i förorden till Så byggdes staden ”Framtidens stad kommer att formas av dem som nu går i skolan”(Björk, Rappen, 2003)
Examensarbetet utfördes i samarbete med Eskilstuna kommun. Fördelen med att samarbeta utanför högskolan är att projektet tillförs mer kunskaper och andra
angreppsvinklar. Samtidigt så stöttar de externa intressenterna projektet och ser till att projektet hela tiden flyter framåt och inte stannar av. Handledarna på Högskolan gör även de samma sak, så med press från två håll är möjligheten till ett lyckat arbete större. Nackdelen med externa handledare är att det kan bli så att deras intressen tar en för stor del och vinklar projektet. Så har inte fallet varit, utan Eskilstuna kommun har ställt upp och stöttat med hjälp och idéer men i övrigt överlämnat till författarna att själva
genomföra arbetet efter eget tycke.
Från början handlade examensarbetet om att kartlägga hur fysiska förändringar påverkar livskvalitén hos de närboende vilket också var Eskilstuna kommuns ursprungliga förslag till examensarbete. Under litteraturstudien framkom det dock att begreppet livskvalitet var allt för omfattande och svårdefinierat för att det skulle gå att använda utan att först
analysera och utveckla det. Så begreppet livskvalitet fick helt enkelt överges och examensarbetets grundfråga fick ändras. Trots att projektet frångick ursprungsidén som Eskilstuna kommun lagt fram så fortsatte de med sitt stöd och ställde upp lika mycket. Det var en trygghet för studenterna att veta att även om projektet inte blev som det var tänkt så stöttade Eskilstuna kommun och inte bara Högskolan oss fullt ut.
Arbetet under examensarbetets gång har fungerat bra, bägge parter har bidragit med lika mycket arbete även om det har skett runt olika frågor. Under utförandet av examensarbetet har det blivit naturligt vem som ska göra vad då det har varit olika arbetsuppgifter som har passat den ene eller den andre bättre. Varje moment i examensarbetet bedömdes under förarbetet och tilldelades en viss tid i tidplanen. I tidplanen lades även reserv tid in då tidigare erfarenheter visat att det alltid behövs. Så blev även fallet i detta arbete.
Alla moment som studenterna kunde styra över själva flöt bra, tidplanen hölls eller så låg vi före fram tills intervjumomentet startade. Då det blev svårigheter att få intervjupersoner att ställa upp fick den reservtid om planerades in i slutet användas redan här och
tidsplanen fick revideras till att passa dåvarande förhållande. Tre olika utskicksomgångar gjordes vilket fick tidsplaneringen att som mest släpa fyra veckor. Trots att tre försök att få tag i intervjupersoner gjordes så fick det ursprungliga målet med 12-16 intervjupersoner revideras till totalt 10 stycken. Vad problemet med att få tag i intervjupersoner beror på går att diskutera. Till viss del underskattades tidsåtgången för muntliga intervjuer i startskedet när tidsplanen upprättades vilket till viss del kan ha orsakat att den släpade. Svårigheten med att få intervjupersoner att ställa upp kan bero på att fel intervjuteknik valdes, att det är fel tid på året då intervjuerna gjordes, att utskickat material var
Tidpunkten som intervjuerna genomfördes på kan ha påverkat det låga engagemanget från de tillfrågade intervjupersonerna. Att genomföra intervjuerna på våren och inför semestern på kvällstid då människorna gärna vill vila upp sig och vara ute är inget idealiskt tillfälle. Svarsfrekvensen på intervjuerna hade kanske blivit en helt annan om intervjumomentet legat på höstkanten eller under vinterhalvåret. Problemet med att få tillräckligt många att ställa upp på intervjuer gör att författarna förstår och måste ta med detta i slutsatserna då det finns en stor risk att endast ett fåtal åsikter kommer till uttryck.
Författarna tycker att det var intressant att de boende längs Västergatan kände sig mer nöjda med resultatet av förändringen än de som bodde efter Västeråsvägen. Detta trots att förändringen som skedde på Västeråsvägen föranleddes av att de boende hade utövat sina rättigheter som medborgare och vänt sig till de styrande politikerna med sina klagomål. Vi tror att detta är orsaken till att det var så få som var intresserade av att ställa up på
intervjuer på Västeråsvägen och därför var det de som hade åsikter som ville berätta då de fick en möjlighet. En ytterligare orsak tror vi är att den förändring som har skett på
Västeråsvägen fortfarande var i utförandeskedet till skillnad från Västergatan vilket gör att de boende längs Västergatan haft tid att smälta intrycken och vart efter tiden gått förträngt de mesta negativa och upplever den närmiljö som de bor i idag som positiv.
Angreppsvinkeln från författarnas sida för att få intervjupersoner att ställa upp diskuterades under projektets gång.
Den litteratur som finns om boendes upplevelser då deras närområde förändras är till större delen skriven i slutet på 70- och början av 80-talet, vilket gör att den känns både gammal och omodern. Samhället har förändrats både med avseende på människors syn på sin egen kunskap och den faktiska utbildningsnivån bland befolkningen. Det finns även en avsevärd mängd litteratur kring ämnet som inte lästs igenom på grund av tidsbrist. För att en komplett utredning av ”förnöjsamheten” från de boende ska kunna göras krävs det mycket mer tid och resurser i form av människor som hjälper till med intervjuer av merparten av de boende efter de sträckor som man är intresserade av. Detta är något som vi tror att en kommun skulle tjäna på att göra då det i förlängningen gör att de
förändringar som kommer i framtiden är mer anpassade efter de boendes önskemål och att de boende i en kommun känner sig mer delaktiga i en stads utveckling och förändring över tiden. Idag finns det en skepticism både mot politiker och tjänstemän vilket även visade sig i intervjuerna. Genom att göra de boende mer delaktiga och att man påtagligt kan visa att deras åsikter är värdefulla tror vi att man kommer att få ut mer av intervjuerna då dessa kommer att bli mer utförliga och djupgående.
Ett alternativ till ett sådant arbete skulle vara att inför en större förändring gå ut till de boende istället för dagens annonsering i de lokala medierna. Under dessa frågestunder med de som både bor längs den aktuella vägen och med lokala företag som har intressen i området kan det gå att få en annan bild av förändringen än den som en arkitekt eller lokal tjänsteman på kommunen skulle ha. Ett stort problem med både detta förslag och det tidigare förslaget på vidare arbete är pengar. Oavsett på vilket vis man skulle göra om man väljer att arbeta vidare med detta arbete kostar det pengar. Att ha anställda som arbetar med mjuka värden och inte producerar något konkret blir svårt att motivera då dagens kommuner arbetar under hård ekonomisk press. Vi tror dock att det skulle löna sig i slutändan.