Hur kan då kolonierna förklaras som migrationsfenomen? Tidigare forskning lyfter gärna fram dem som något av en anomali. Cassandra Pybus har kallat bosättningen 1787 och 1792 för ”bizarre colonial experiments”.438 Som tidigare nämnt har Deidre Coleman placerat dem i en diskurs där också det nyskapande inom samhällsidéer och arbetsformer framhävts. Padriac X. Scanlan har i sin tur beskrivit den första kolonin ”a short-lived experiment” och den andra som ”a pilot plant”.439 Likt en annan historiker, Philip Misevich, konstaterat har båda koloniernas smått märkliga ursprung gjort att de betraktats isolerade från lokalområdet de etablerades i.440
438 Pybus, Epic Journeys of Freedom, s. XVII
439 Padriac X. Scanlan, Freedom's Debtors: British Antislavery in Sierra Leone in the Age of Revolution, s. 3
Jämförs kolonierna med annan emigration från europeiska kolonialmakter under tidigmodern tid sker dock en normalisering. De större kolonialmakterna initierade eller aktivt stödde flera omfångsrika migrationsprocesser mellan 1500- och 1700-talet. De kunde variera i anledning och frivillighet, men var samtliga länkade till den transatlantiska handeln. Genom att färdas med de kontinuerliga och vidsträckta transporterna med syfte att exploatera resurser i Nord- och Sydamerika samt Afrika kunde man säkra billiga resor. Just transportfaktorn var så viktig att migrationer sällan skedde till destinationer som köpmän av ekonomiskt intresse inte stödde.441 I sin tur ledde det här förhållandet till att utåtriktad kolonisationsmigration ofta satte igång lokala
produktions- och handelsmigrationer i mottagarområdet.442 Det finns inget avvikande i Sierra Leone-koloniernas organisering och utförande. Möjligtvis kan Halifax-köpmännens motstånd anföras som motargument, men här spelade också köpmannen Hartshorne en avgörande roll.
Betyder det att migrationsprocesserna bara ska förstås utifrån en ekonomisk förklaring? På ett sätt kan kolonierna beskrivas som en institutionell justering av ekonomiska parametrar för transatlantisk handel. Brittisk handel med Afrika opererade på basis av ’tillit’, där konsumtionsvaror på kredit skeppades via betrodda köpmän till inre marknader kontrollerade av lokala slavhandlare. Oftast använde man sig av det västafrikanska systemet med så kallade pawns, alltså individer som man placerade i sin handelspartners vård som en sorts säkerhet. Med tanke på att skol- och
handelsmöjligheter kombinerades i handelsbolagets interaktion med de lokala härskarna är det inte svårt att se en liknande tillitsbyggande handling. Det kan även ha setts som en mer fördelaktig överenskommelse av den lokala eliten eftersom normen var att sälja individen till slaveri om inte skulden betalats, vilket bolaget knappast skulle göra.443 Bakom båda kolonierna fanns dessutom ett kommersiellt incitament att bygga vidare på ett utbyte som inte direkt inbegrep slavar som vara, men som naturligtvis var oskiljaktig från slavhandeln i praktiken. Afrikaproducerade varor utgjorde så mycket som 17 % av all export från kontinenten mellan 1681–1807.444 Troligtvis försökte man genom kolonierna stärka det här utbytet, vilket i så fall placerar migrationsprocesserna inom ramen för de folkomflyttningar som skedde i takt med utvecklingen av transatlantisk kommers.
Migrationsprocesserna hade dock ett politiskt incitament som förklarar varför just efter 1783 skeendena börjar utvecklas. Det är här koloniernas särart blir relevant. Ty likt de flesta imperier
Sierra Leone, s. 244-245
441 Nicholas Canny, ”In Search of a Better Home? European Overseas Migration 1500-1800” i Europeans on the Move:
Studies on European Migration, 1500-1800, s. 276, 278
442 Christiane Harzig, Dick Hoerder & Donna Gabaccia, What is migration history? (Cambridge, 2009) s. 34-37
443 Paul E. Lovejoy & David Richardson, “Trust, Pawnship and Atlantic History: The Institutional Foundations of the Old Calabar Slave Trade”, American Historical Review 104:2 (1999) s. 339, 350-351; Ty M. Reese, ”The Drudgery of the Slave Trade: Labor at Cape Coast Castle, 1750-1790” i The Atlantic Economy during the Seventeenth and
Eighteenth Centuries, s. 278-279, 291-292
444 David Eltis, ”The slave trade & commercial agriculture in an African context” i Commercial Agriculture, The Slave
sköttes administrationen av brittiska territorier utomlands av mellanhänder, lokala auktoriteter med de färdigheter som krävdes för att fullfölja metropolens vilja. Oftast var det bosättare från
Storbritannien som var beroende av banden till hemlandet. Problemet var de subversiva möjligheter som den här strukturen främjade; mellanhänder kunde söka alternativa allianser eller nätverk, deklarera lojalitet till andra imperier - eller bryta sig loss från metropolen likt de amerikanska rebellerna.445 Ett viktigt resultat av den här uppsatsen är följaktligen att båda kolonierna
representerade en ny politisk idé om hur dessa mellanhänder skulle fortsätta vara lojala. Genom ett kristet, statskyrkligt, förfarande skulle politisk ordning och lydig kolonial arbetskraft tryggas. Det är troligtvis därför migranternas demografi (den första efter Smeathmans död) är mer familjebaserad, anglikanska präster medföljer och kolonins ledarskap moraliskt granskas. Minns att The Committee diskuterade att döpa Londonmigranterna och att Clarkson och Thornton korresponderade om att få Kanadamigranterna att överge metodism. Dawes och Macaulay gick till och med så långt att de instiftade obligatoriska morgon- och kvällspredikningar i Freetown.446 Även de politiska parametrarna av den transatlantiska handeln var med andra ord under justering i Sierra Leone.
I sin tur kan den här kolonialpolitiken beskrivas som en strategi på ett politiskt fält.
Bourdieu menar till att börja med att politisk, kulturell eller ekonomisk makt i olika fält sys ihop av en sorts kedja som gör dem ömsesidigt beroende och påverkbara. Den här 'kedjan' kallas maktfält och kan beskrivas som en spelplan där aktörer med tillräckligt mycket resurser konfronterar varandra med strategier om hur en legitimering av den rådande ordningen och distributionen av samhällets resurser ska formuleras. Ett av Bourdieus använda exempel är 1800-talets återkommande samhällsdebatt där aktörer antingen framhäver meriters eller arvs företräde.447 Maktfält blir ofta instabila i samband med revolutioner, ekonomiska krascher eller kriser vilket i sin tur påverkar de andra fälten.448 I 'revolutionens tidsålder' – där frågan om hur maktens legitimering skulle skrivas ställdes på sin spets – går det också skönja hur det politiska fältet i Storbritannien blir påverkat. Det är exempelvis därför abolitionism och parlamentarisk rösträttsreform fick ett uppsving runt kriget och bidrog till att aristokratin generellt kände sina samhällsprivilegier hotade.449 Evangelikalerna kan därför beskrivas som aktörer kämpandes om att skriva imperiets rättfärdigande. James Ramsays
An Essay, som så noga redigerats och förberetts av gruppen, innehöll exempelvis ett långt första
kapitel som på kristen grund försvarade samhällshierarkier, förkastade amerikanska revolutionen
445 Jane Burbank & Frederick Cooper, Empires in World History: Power and the Politics of Difference (Princeton, 2010) s. 8, 13-14
446 Pybus, Epic Journeys of Freedom, s. 172-173
447 Pierre Bourdieu, The State Nobility: Elite Schools in the Field of Power (1989) eng. övers. (Cambridge, 1996) s. 264-265
448 George Steinmetz, ”Bourdieusian Field Theory and the Reorientation of Historical Sociology” i The Oxford
Handbook of Pierre Bourdieu, eds. Thomas Medvetz & Jeffrey J. Sallaz, s. 616
449 Stephen Conway, The British Isles and the War of American Independence (Oxford, 2000) s. 218-233, se speciellt 224, 232.
och avvisade parlamentarisk rösträttsreform.450 Ett av verkets konkreta förslag var också att sockerkolonierna skulle etablera ett starkare prästerskap. Metropolens utsända prästerna skulle besöka plantagen, agera medlare mellan slav och herre samt hålla rådgivande möten med
koloniernas slavägare.451 De karibiska mellanhänderna – oftast de mest välbärgade plantage- och slavägare – var troligtvis för starka att utmana på det politiska fältet,452 men genom att ställa nya bosättare under kristen kontroll hade man hittat en väg in i kolonialpolitiken. Kolonierna gav med andra ord möjlighet att mobilisera både på och utanför fältet i syfte att göra kraftidéen om kristen social reform mer acceptabel i offentligheten, vilket också fungerade. Wilberforce kom att bli ett 'inofficiellt samvete' för Pitts regering under slutet av 1780- och 1790-talet genom att utreda banker för korruption, stödja militär intervention mot slavrevolten i Haiti och på olika sätt sanktionera den rådande ordningen vid olika kriser. Tillsammans med Beilby Porteus, Henry Thornton och andra i deras krets kom Wilberforce att kallas ”saints” och fortsatte initiera olika sociala projekt med udden mot vad man ansåg vara tidens okristna laster.453
Problemet med att förskansa sig symboliskt kapital, här i formen av politiskt, är att det innefattar ett praktiskt handlande. Symboliskt kapital är ett mycket brett begrepp i Bourdieus teorier, men det som förenar alla dess former är att det ska framstå som onyttigt eller i alla fall oegennyttigt till karaktären. Genom att lyfta fram det ideella i kapitalet förstärker man dess
symboliska värde. Dessutom måste det användas på rätt sätt och i rätt sammanhang. En välgörande handling i imperiets syfte bara producera symboliskt kapital om den sätts i samband med rätt habitus samt rätt socialt och kulturellt kapital. Alltså krävdes det att personerna i direkt kontakt med objektet (migrantgrupperna) förde sig i enlighet med vad man politiskt förordade bland fältets aktörer, något Bourdieu kallar en konsekrationsakt.454 Det är exempelvis i funktionen av att Irwins kontrakts undertecknare erkänner den brittiska statens välgörenhet och handelsbolagets idé om att
leda med exempel. I sig är det intressanta företeelser där övre skick försökte socialisera sig nedåt för
att bli erkänd symboliskt kapital, men det relevanta här är att migrantgrupperna identifierade den politiska aspekten. Afrobritter och afroamerikaner hade en längre historia med kristen missionering, som bekant genom skolgång, och uppenbarligen tillgång till information en del av de här aktörerna förmedlade. Gissningsvis underlättade det förståelsen av motiv och uppmärksammade att aktörerna blivit mer maktförmedlande. De förstod helt enkelt vad som mobiliserat stöd för deras välgörare, varpå man framställde sin situation som orsakad av en tilltro till sina sponsorers ideella intentioner.
450 James Ramsay, An Essay on the Treatment and Conversion of African Slaves, s. 1-19, speciellt s. 6, 17
451 Ibid. s. 265-273
452 Exempelvis stod Lord Hawkesbury, Pitts expert på utrikeshandel, och Dundas det ekonomiska intresset i Västindien nära. Hawkesbury var själv plantageägare. Se Robin Blackburn, The Overthrow of Colonial Slavery, s. 143
453 Richard W. Vaudry, Anglicans and the Atlantic World: High Churchmen, Evangelicals, and the Quebec Connection (Montreal, 2003) s. 140 (citat); Robin Blackburn, The Overthrow of Colonial Slavery, s. 151
Om migranterna förstod den strategiska vikten av moralisk Afrikakolonisation, betyder det att det var så man uppfattade avfärd och senare anländande? Möjligtvis som en konsekvens av migrationsprocesserna men mer tveksamt som ett incitament till. Intressant nog skulle African
Union Society och liknande afroamerikanska organisationer efter den första Sierra Leone-kolonin
börja understryka vikten av medlemmarnas moraliska karaktär, vilket särskilde dem från jämförbara motsvarigheter för vita amerikaner. Även Liberia-kolonin och dess efterföljare under 1800-talet hade kristet förfarande för dess bosättare och organisation som fundament.455 Här skulle mer forskning behövas, men påpekas bör att det verkar ha varit mer slagkraftigt för de med afrikanskt ursprung att inkluderades i en universalistisk idé om handelns civiliserande (och därav kristnande) funktion än referera till naturliga rättigheter. Samuel Johnson, John Wesley och de andra brittiska debattörerna som påpekade rebellernas hyckleri menade naturligtvis inte att främja afroamerikaners position. De förekom i debatten främst för att visa på kolonisatörernas orimlighet; om alla
människor nu skulle ha naturliga rättigheter, var ju rättigheterna tvungna att utsträckas även till ursprungsbefolkning och slavar.456 Notera också att senare forskning visat att globala processer under slutet av 1700-talet, ofta länkade till handels- och konsumtionsutveckling, medförde förändrade diskussioner om vem som inbegreps i diskussionen om civilisation.457
Istället är det tjänligt att belysa migranternas socioekonomiska status i relation till andra tidigmoderna migranter. Visserligen ska inte tidigare nämnd forskning om Kanadamigranternas religiösa och politiska motiv förbises. Men från en funktionalistisk vinkel finns det inget avvikande i deras beteende i Sierra Leone om det jämförs med andra framgångsrika sociala rörelser, där det sistnämnda enkelt definieras som kollektiva sammanslutningar av människor som vill förändra samhället. Komparativa studier inom sociologi har visat dessa (visserligen moderna) rörelser ofta lyckas om de engagerar ett befolkningsskikt med resurser att förlora, dessa upplever en försämring av sin situation samtidigt som auktoriteter är oorganiserade.458 Istället uppvisar migranterna likheter med de två övergripande motiven bland andra som nyttjade europeiska kolonialmakters utåtriktade migration. Den tidigare nämnda uppdelningen i försörjningsbaserad och förbättringsbaserad migration är haltande, inte minst för att den liknar förenklande push- och pullfaktorer, 459 men den ger en indikation om vem som migrerade och hur emigrationen kan ha uppfattats.
Migrantgrupperna i den här uppsatsen var nämligen en konsekvens av de demografiska,
455 Robert L. Harris Jr., ”Early Black Benevolent Societies, 1780-1830”, The Massachusetts Review 20:3 (1979) s. 613-614; Bronwen Everill, Abolition and Empire in Sierra Leone and Liberia, s. 24-25
456 Brown, Moral Capital, s. 289-290, 129-130
457 Hanna Hodacs & Mathias Persson, “Globalizing the Savage: From stadial theory to a theory of luxury in late-18th -century Swedish discussion of Africa”, History of the Human Sciences 32:4 (2019) s. 110
458 Lesley Wood, “Not Co-Optioning nor Charity: Anti-poverty Organizing in Canada and the U.S” i Why Don’t the
Poor Rise Up? Organizing in the Twenty-First Century Resistance, ed. Michael Truscello & Ajamu Nangwaya
(Chico, 2017) s. 87
ekonomiska och politiska förutsättningar det amerikanska slaveriet skapade. Det stora antalet från Virginia visar att man var del av den afroamerikanska population i de amerikanska kolonierna som förökade sig naturligt från mitten av 1700-talet, till skillnad från de Karibiska kolonierna. Där gjorde en kombination av klimat, få resurser, dålig näring och hårt arbete barndödligheten oproportionerligt hög. Resultatet blev bland annat att slavarna kom att till största del vara född i Afrika och arbetskraftsefterfrågan behövde lösas med ständig import av framförallt män.460 En migration till Sierra Leone måste rimligtvis ha framstått som ett sätt att förbättra sin tillvaro i ljuset av det amerikanska samhället, som alltmer stängde möjligheterna för att självständigt nyttja den utbildning och arbetsmarknadsmöjligheter slaveriet paradoxalt nog hade producerat. Vidare
förefaller resultatet i Sierra Leone varit förhållandevis gynnsamt, kanske mer för den andra kolonin, när man lyckades inlemma sig i de lokala ekonomiska, sociala och politiska förutsättningar skapade av det transatlantiska varuutbytet. Det pekar åt ett annat håll än James Sidburys slutsats om att migrantgruppen inte ville anpassa sig till lokalområdets politiska, sociala och kulturella regim. Det tycks istället som man anpassat sitt agerande för att skaffa sig politiska och sociala fördelar genom att nyttja institutioner, kontakter och varuimport producerade av kolonin.
Sammanfattnings genererar analysen framförallt fyra viktiga resultat. För det första, att likt annan europeisk och tidigmodern kolonisationsmigration var information och transport avgörande. Migrationerna skedde eftersom det fanns information om att Sierra Leone skulle förbättra
migranternas tillvaro samt att någorlunda kostnadsfri transport fanns tillgänglig. För det andra, att migrationsprocesserna samfällt kan beskrivas som globala förbättringsmigrationer. En stor del av migranterna förefaller ha suttit på tillgångar som inte kunde utnyttjas till fullo i respektive kontext. Det hängde även ihop med att Amerika efter kriget skapade sämre kollektiva förutsättningar för afroamerikaner. För det tredje, att migranterna till fullo förstod och nyttjade det symboliska värde man fått i kölvattnet av revolutionen. Man använde strategiskt sin relation med religiösa aktörer som fått ökat politiskt kapital efter att nya kraftidéer på det politiska fältet fått vind i seglen. I sig var strategin troligtvis ett resultat av tidigare kontakter med aktörernas inblandning i kolonial missionering. För det fjärde, att migrationens slutresultat i högsta grad var beroende av en bra relation till de institutioner som reglerade den transatlantiska handeln. Detta innebar att man både förstod och nyttjade de ekonomiska och politiska parametrarna som styrde utbytet.
460 Kenneth Morgan, ”The Struggle for Survival: Slave Infant Mortality in the British Caribbean in the Late Eighteenth and Nineteenth Centuries” i Children in Slavery Through the Ages, eds. Gwyn Campbell, Suzanne Miers & Joseph C. Miller (Athens, 2009) s. 159-160, 162; David Brion Davis, Inhuman Bondage, s. 134