Hur artade sig då migrationen när man väl anlänt i Sierra Leone? På vilket sätt påverkade
migrantgruppens tillgångar integrationen i mottagarlandet och vilka migrationsrörelser följde? Vad var effekten av andra migrationsprocesser i närområdet? I det följande undersöks John Clarksons manuskript och hans privata brev till handelsbolagets ordförande Henry Thornton som Adam Afzelius kopierat. Migrantgruppens egna brev och petitioner samt Afzelius privata korrespondens som innehåller relevanta uppgifter om livet i kolonin är också inkluderade. Även Afzelius egen dagbok för åren 1795–1796, två av honom avskrivna resedagböcker av två kolonimedlemmar från 1795, samt en av hans flora och fauna-rapporter till sina överordnade kompletterar undersökningen.
Mer död och svält: Etableringsfasen och problemet med kolonins syfte, 1792–1793
Tidigare forskning har som bekant utmålat kolonins första år som en kamp mellan bolagets
ekonomiska intresse och bosättarnas politiska ambition. De sistnämndas efterlämnade material har sysselsatt en rad historiker som lyft fram olika religiösa yttringar och ideologiska hemhörigheter. David Brion Davis och Walker har varit inne på samma linje och karaktäriserat Kanadas migranter som en gemenskap som hölls samman av amerikansk evangelisk kristendom och revolutionär ideologi. Cassandra Prybus har påpekat att migrantgruppen var skolad i den politiska diskursen som omgav den amerikanska revolutionen.378 Andra, likt exempelvis historikern Wallace Brown, har istället dragit paralleller till det idégods som rör den franska.379 Graham Russell Hodges har i sin tur fört fram en koppling till den typ av republikanism som ofta anfördes av hantverksskråna.380
Det här är mycket intressanta resultat som den här uppsatsen har få invändningar emot. Här är istället utgångspunkten hur Sierra Leone Company:s politiska ambition påverkade migranternas tillgångar och integration. Ty bolaget hade av Clarksons privata brev till Henry Thornton att döma även en politisk agenda med högsta prioritet. Till att börja med var skolningen och ’civiliserandet’ av lokalbefolkningen någonting som främjades till förmån för att etablera kommersiellt jordbruk
378 David Brion Davis, Inhuman Bondage, s. 151; Prybus, Epic Journeys of Freedom, s. 202, 205
379 Wallace Brown, ”The Black Loyalists in Sierra Leone” i Moving On: Black Loyalists in the Afro-Atlantic World, ed. John W. Pulis, s. 116-117
och handel. I ett privat brev från augusti 1792 försäkrade Clarkson att etablerandet av Thorntons skolor var ”the first thing to consider”. Att leda migranterna genom att föra sig exemplariskt och sprida kristendom till kontinenten var ”all I came here to do; but at the same time we can carry on Trade & Cultivation, if it is to be considered as a secondary object”.381 Troligtvis uppfattade Clarkson kolonin efter samma ekonomiska modell som andra brittiska handelsfort längs kusten; i grund och botten sökte man etablera ett bevakat varuhus, där handelsvaror kunde förvaras, bytas och säljas inom den transatlantiska handeln.382
Men för Thornton och handelsbolaget var troligtvis kolonins politiska symbolik i metropolen än viktigare. Sierra Leone Company:s första bolagsrapport från 1791 lät exempelvis meddela att man inte tvekade på att få in ekonomiska donationer. Fler och fler, fortsatte man
resonemanget, ”feel for the wrongs of Africa, and are eager to discover some mode of compensating to her for the injuries she has so long been sustaining at our hands”.383 Med tanke på att 42000 £ kvickt samlades in och donationer till största del finansierade kolonin framtill 1807 lyckades man med andra ord mobilisera resursstarka delar av eliten mot det här gemensamma målet.384 Här var gissningsvis den nya, moraliska, kolonisationen det avgörande. Bolaget granskade sina anställdas värderingar och Clarkson skrev långa omdömen om befälens karaktär. 385 Symboliskt nog migrerade också bolagets tjänstemän med sina familjer, vilket inte hörde till vanligheten bland européer i Afrika. Officerare vid brittiska handelsfort var annars närmast uteslutande ensamstående män med vanan att inleda utomäktenskapliga affärer med lokalinvånare eller sexuellt exploatera slavar.386 När en lokal härskare i februari 1795 frågade varför inte guvernör Zachary Macaulay gjort detsamma svarade handelsbolagets representanter att det var oförenligt med ”Englishman's book to do so” och om han gjorde det kunde han ”no longer be Gov. of S. Leone”.387
Konsekvensen av metropolens prioriteringar verkar dock ha blivit att förberedandet gjorts bristfälligt. John Clarkson hade på förhand endast åtagit sig att ombesörja organisering och transport av migrantgruppen från Nova Scotia till Sierra Leone. Därefter var det tänkt att en flotta från England skulle möta upp med förnödenheter, europeiska hantverkare och kolonins ledarskap
381 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 24/8 1792”, UUB, Adam Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 2
382 William St Clair, The Grand Slave Emporium: Cape Coast Castle and the British Slave Trade, s. 51-52
383 Sierra Leone Company, Substance of the Report of the Court of Directors of the Sierra Leone Company to the
General Court, Held at London On Wednesday the 19th of October, 1791. To Which is Added a Postscript, s. 33
384 Simon Schama, Rough Crossings, s. 269; Philip Misevich, On the Frontier of ”Freedom”: Abolition and the
Transformation of Atlantic Commerce in Southern Sierra Leone, s. 120
385 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 24/8 1792”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 7-9, 13-15; Se också hur handelsbolaget instruerade sina officerare enligt den bolagsrapporten Sierra Leone Company, Substance of
the Report of the Court of Directors of the Sierra Leone Company to the General Court, Held at London On Wednesday the 19th of October 1791 (London, 1791) s. 49-50
386 William St Clair, The Grand Slave Emporium, s. 147-148; Notera att Clarkson klagade på familjernas förekomst även om han erkänner att idén var sund (”did you wish the Women to set an example of virtue & religion?”). Se Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton, 9/9 1792”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 4, 6 (citat)
med guvernör Henry Hew Dalrymple i spetsen. När Clarksons migrationsflotta anlände den sjunde mars 1792 fick han dock beskedet att Dalrymple avskedats innan avfärd och att bolagets ledning utsett en styrelse på sju personer med Clarkson som uppsyningsman (Superintendent). Det innebar också att inget av de förberedande arbeten med att röja och preparera området han bett om gjorts.388
Enligt Clarksons privata brev från juni 1792 hade även en stor mängd handelsvaror skeppats ut från England innan man hunnit bygga ett varuhus för förvaring och utsädet som köpts in var gammalt eller förstört. En del av de handelsskepp som köpts in till bolaget var inte alls eller för dåligt förhyda (en metod att täcka botten med kopparplåt för att undvika skeppsmask) och gick inte att använda. Marken Thornton trodde sig ha köpt var naturligtvis bara hyrd och dessutom bebodd av den lokala härskaren Signor Domingo, tillsammans med risfält som ännu inte skördats. Följaktligen försenades markfördelningen för migranterna och det fanns ingen med markinköp som ansvar – varpå styrelsemedlemmar ska ha köpt in mark efter eget tycke. I sin tur hade bolagets tjänstemän blivit lovade varor ur kolonins förråd som varken fanns och tillika var mer än förnödenheterna Nova Scotia-migranterna erbjudits.389 Inte konstigt då att Afzelius vän Thomas Furly Foster, en brittisk botaniker, varnade honom i ett brev från november 1792 att skriva till någon annan än bolagets ledning om hur det egentligen stod till i kolonin.390
Den största svårigheten bestod enligt Clarkson i styrelseskicket med de åtta medlemmarna. Alla hade nämligen en röst var och Clarkson endast utslagsrösten; följaktligen ansåg sig ingen bland de åtta skyldig att lyda någon. Tillsammans med de högre tjänstemännen ska skaran enligt
Clarksons junibrev frikostigt ha hämtat varor och förnödenheter ur kolonins förråd. Konsekvensen blev att dessa saknades när sjukdomar bröt ut, vilket tillsammans med att medicinsk personal ordervägrade och delade ut mediciner sporadiskt orsakade en hög dödlighet speciellt bland
migranterna från Kanada (enligt en bolagsrapport från 1794 dog 57 av 119 européer första året och omkring 150 afroamerikaner).391 Det var inte heller bara att en del individer misskötte sin tjänst. I brevet till Thornton från juni 1792 redogjorde han för hur lantmätaren och styrelsemedlemmen Richard Pepys och dennes hustru helt sonika flyttat in och tagit över hans bostad. Följaktligen huserade Clarkson ombord ett av bolagets ankrade skepp troligtvis under hela sin vistelse i kolonin (brev från migranterna i november 1792 ber honom om möten ”on Shore” för att diskutera
spörsmål). Pepys var också bland de i styrelsen som mest motsatte sig att Clarkson skulle ha någon central auktoritet. Han trotsade Clarksons order och försökte underminera hans position gentemot
388 Clarkson, Clarkson’s Mission to America, s. 168-169, 46, 63; Sierra Leone Company, Substance of the Report of the
Court of Directors of the Sierra Leone Company to the General Court, Held at London On Wednesday the 19th of October, 1791, s. 32
389 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 11/6 1792”, UUB, Adam Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 2-6
390 Afzelius, ”Thomas Furly Foster till Adam Afzelius 20/11 1792”, UUB, Adam Afzelius Samling, G 2 b
391 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 11/6 1792”, UUB, Adam Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 2-3; Sierra Leone Company, Substance of the Report Delivered by the Court of Directors of the Sierra Leone Company,
Kanadamigranterna.392 Problemet var kort och gott att om ett handelsfort i princip var ett varuhus, var dess guvernör en lagerchef. Då Clarkson tappade kontrollen över de handelsvaror som skeppats in, tappade han även kontrollen över kolonin. Istället drevs han till ”fainting fits and hysteric weeping frequently” över sina underordnades olydnad och bad Thornton att köpa in ett krigsskepp. Detta skulle han själv kommendera för att skapa ordning och trygga kontrollen av kolonins varor.393
Sammanfattningsvis tyder kolonins organisering på att dess ledning i Storbritannien satte högre värde på dess funktion som politisk symbol än som företag. Freetown skulle sprida
kristendom och utbildning, bryta mot tidigare britters omoraliska beteende och vara ett ledande exempel för kontinenten. Handel och kommersiellt jordbruk kom i andra hand. Konsekvenserna blev dock negativa för kolonins invånare. Ledarskapet var otydligt och löften som gjorts i både England och Kanada kunde inte infrias.
Utbildning och handel som integration: kolonins påverkan av lokala migrationsprocesser
Handelsbolagets idé om att sprida utbildning till den västafrikanska kustens var dock en
integrationsstrategi som fungerade för såväl den ekonomiska som politiska kontexten lokalt. Likt tidigare forskning sedan länge klarlagt var kustområdets härskare vana att interagera med europeisk handelsverksamhet. Både Naimbanna och Signor Domingo bad exempelvis Clarkson att ordna utbildningsmöjligheter åt deras söner, vilket handelsbolaget också gjorde. Naimbanna hade redan vid hans förfrågan en annan son i en katolsk skola i Frankrike och ytterligare en annan i under utbildning i ett muslimskt samhälle.394 Europeiska slavhandlare hade sedan länge använt
utbildningstillgångar för att förbättra marknadsutbytet.395 Med en liknande strategi kombinerade Sierra Leone-kolonin erbjudandet om skolning för lokalbefolkningens barn med handelsmöjligheter. Clarkson meddelade i ett privat brev till Thornton från slutet av augusti 1792 att ”our fame is spread from one end of the Coast to the other, & deep into the interior Country”. Enligt samme skrivare cirkulerades brev i området som staterade att kolonins intention var att skola barn och leva i fred med lokalbefolkningen.396 När bolagets handelsansvarige John Gray och den upptäcktsresande James Watt i februari 1795 besökte Furry Cannabas, lokal ledare och bror till Naimbanna,
392 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 11/6 1792”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 7; Christopher Fyfe, ed., ’Our Children Free and Happy’, s. 28, 30. Citat på s. 28; Ernest Graham Ingham, Sierra Leone After a
Hundred Years, s. 64
393 Pybus, Epic Journeys of Freedom, s. 153 (citat); Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 24/8 1792”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 3
394 James Sidbury, ””African” Settlers in the Founding of Freetown” i Slavery, Abolition and the Transition to
Colonialism in Sierra Leone, s. 128; Adam Afzelius, Adam Afzelius Sierra Leone Journal 1795-1796, ed. Alexander
Peter Kup, s. 89 n. 63r
395 Afzelius, Adam Afzelius Sierra Leone Journal 1795-1796, ed. Peter Kup, s. 79-80 n. 4r
kombinerades exempelvis erbjudande om skol- och handelsmöjligheter.397
Tilläggas ska också att John Clarkson och senare ledare tydligt förstod områdets realpolitik; den nyss nämnde använde sin vapenmakt för att tvinga ’King Jimmy’, den första kolonins baneman, till förhandlingsbordet. Vidare skrev Clarkson till Thornton i mitten av november 1792 att man då och då avfyrade vapen ”to keep the natives in awe […] for they not only see, but also hear that we are always ready to defend ourselves”.398 Kolonins sekreterare James Strand skickade även Afzelius ett brev 1793 där det glatt konstaterades att man nu hade flertalet ”native children to educate from Rio Nunez – Princes & Chief’s children of course”. Dessa barn hade enligt Strand troligtvis varit anledningen till att kolonin inte blev attackerad i juli 1793 då Naimbannas son under mystiska omständigheter avlidit efter att ha återvänt från England.399 Dessutom såg både Clarkson och efterföljande guvernörer till att förse de lokala härskarna med daeshees, gåvor med eftersökta konsumtionsartiklar, likt andra europeiska handelsfort.400 Kort och gott fogade man sig under de åtgärder som krävdes för att den lokala eliten skulle acceptera Freetowns existens.
Följde då en större migration bland lokalbefolkningen på grund av kolonins etablerande? Med tanke på det förhållandevis större populationstillskottet kustområdena i Sierra Leone fick till följd av omkring 1300 migranterna är det rimligt att anta någon form av påverkan. Handelsbolaget själv skrev i sin bolagsrapport från 1794 att lokalbefolkningen ”often flocked to the settlement” och i en historieskrivning av kolonins första år hävdades att ett antal ursprungsinvånare brukade marken på kolonins område.401 I samma rapport hävdade man också att flera byar i anslutning till bolagets plantage fått en befolkningstillväxt på grund av kolonins arbetstillfällen och ökad säkerhet längs floden där slavhandeln opererade. Bolaget hade nämligen skeppat ut tre avlönade personer med erfarenhet från tropikerna år 1792 för att etablera plantage inom kommersiellt jordbruk. Visserligen hade plantagen likt allt övrigt förberetts dåligt (i Clarksons brev till Thornton från juni 1792 frågade han retoriskt ”where are you to get your plantations? & who will you get to work them?”).
Dessutom finns en uppgift att plantagen hade problem att behålla arbetskraften efter att en
månadslön betalats ut.402 Men den ovan nämnde James Watt byggde upp ett plantage som odlande
397 Afzelius, ”Mr Gray's Journey to Furry Cannabás, N.1.”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 6, s. 14-16
398 James Sidbury, ””African” Settlers in the Founding of Freetown” i Slavery, Abolition and the Transition to
Colonialism in Sierra Leone, s. 127; Adam Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 19/11 1792”, UUB
Handskriftsavdelningen, Adam Afzelius Samling, D 26, omslag 8
399 Afzelius, ”James Strand till Adam Afzelius 17/10 1793” UUB, Afzelius Samling, G 2 b
400 Ernest Graham Ingham, Sierra Leone After a Hundred Years, s. 30; Adam Afzelius, Adam Afzelius Sierra Leone
Journal 1795-1796, s. 21; Ty M. Reese, ”The Drudgery of the Slave Trade: Labor at Cape Coast Castle, 1750-1790”
i The Atlantic Economy during the Seventeenth and Eighteenth Centuries: Organization, Operation, Practice, and
Personnel, ed. Peter A. Coclanis (Columbia, 2005) s. 278
401 Sierra Leone Company, Substance of the Report Delivered by the Court of Directors of the Sierra Leone Company
1794, s. 17; Sierra Leone Company, An Account of the Colony of Sierra Leone, From its First Establishment In 1793: Being the Substance of a Report Delivered to the Proprietors (London, 1795) s. 66
402 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 11/6 1792”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 7, s. 3; Anna Maria Falconbridge, Two Voyages to Sierra Leone, During the Years 1791-2-3, In a Series of Letters: To which is added, A
socker, ris, bomull och grönsaker på andra sidan Sierra Leone-floden.403 Arbetskraftsbehovet tycks ha lösts genom att Clarkson, enligt ett brev till Thornton daterat till mitten av november 1792, ordnade grumettas – enligt brevet upp till 500 – som kunde arbeta ordentligt om de bara hade goda förmän. I sinom tid skulle man ”seduce them with our kindness to feel a regard & affection for us” och yrkesskola såväl dem själva som deras barn.404 Det är dock det enda egentliga nummer som förekommer i materialet. I James Watts resedagbok finns en omnämnd grumetta med som bärare, men om så många som 500 fanns i kolonins tjänst är oklart.405 En migration i ekonomiskt syfte skedde således till kolonins närområden även om det är mycket svårt att avgöra dess storlek.
Klart är dock att Sierra Leone-kolonin kvickt kom att integreras i handelsförhållanden redan etablerade av transatlantisk kommers. Tidigare forskning om Västafrikas del i den transatlantiska handeln under 1700-talet har påpekat tre faktorer som här är relevanta. Först, att kommersiellt jordbruk redan var etablerat i området långt innan antislaveri-förespråkare torgförde idén. De här europeiska aktörerna noterade sällan att de omkring 100 000 slavar som under 1780-talet årligen skeppades till amerikanska kolonier också behövde mat under väntan på avfärd och transport. Historikern David Eltis har räknat på att proviant (ris, maniok, hirs, jams och majs) producerat av afrikanskt jordbruk såldes till den transatlantiska handeln till ett värde av 1 miljon pund årligen.406
Freetown drog inte bara nytta av den här verksamheten, den bidrog förmodligen till dess expansion. Framförallt var ris en viktig vara som troligtvis tillhandahölls av Signor Domingo, Naimbanna, slavhandlarfamiljerna Caulker och Cleveland samt Sherbro-folket som huserade på norra sidan av Sierra Leone-floden. Samtliga av dessa aktörer höll både slavar själva och var involverade i slavhandeln.407 Dessutom skrev Adam Afzelius i sin rapport om Sierra Leones flora och fauna till handelsbolaget från 1793 att de lokala härskarna var i färd att ”make larger
Plantations or more Lugards (as they term them) than they were used to have”. Enligt Afzelius berodde det på att man nu kunde sälja mer ris, maniok, jams och andra varor till kolonin.408
Noterbart är att det rimligtvis borde skapat ett arbetskraftsbehov. Risfält i Sierra Leone – i alla fall om man tro läkaren Thomas Masterman Winterbottom som tillbringade flera år i Freetown och
403 Sierra Leone Company, Substance of the Report Delivered by the Court of Directors of the Sierra Leone Company
on Thursday the 27th of March, 1794, s. 49; Afzelius, Adam Afzelius Sierra Leone Journal 1795-1796, s. 84 n. 23r
404 Afzelius, ”John Clarkson till Henry Thornton 19/11 1792”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 8, s. 3
405 Afzelius, ”Mr Gray's Journey to Furry Cannabás, N.2.”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 6, s. 4-9; Afzelius, ”Mr. Watt's Journal to Furry Cannbás, N.2.” UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 6, s. 7
406 David Eltis, ”The slave trade & commercial agriculture in an African context” i Commercial Agriculture, The Slave
Trade & Slavery in Atlantic Africa, ed. Robin Law, Suzanne Schwarz & Silke Strickrodt (Suffolk, 2013) s. 42, 40.
407 För en undersökning om framförallt Sherbro-folkets risproduktion och förhållande till Sierra Leone-kolonin, se avhandlingen Philip R. Misevich, On the Frontier of ”Freedom”: Abolition and the Transformation of Atlantic
Commerce in Southern Sierra Leone, 1790s to 1860s, Diss., St John's University (2009) s. 144-161. Om Signor
Domingos och Naimbannas inblandning i slavhandeln, se Afzelius, Adam Afzelius Sierra Leone Journal 1795-1796, s. 89-90 n. 63r; Ernest Graham Ingham, Sierra Leone After a Hundred Years, s. 44
408 Afzelius, ”Report to the Court of Directors respecting several Natural Productions of Sierra Leone 4/11 1793”, UUB, Afzelius Samling, D 26, omslag 12
sedan skrev en bok om landet – dimensionerades efter den lokala byns invånarantal.409
Arbetskraften importerades troligtvis, vilket i liknande fall ofta betydde att den lokala eliten köpte och transporterade slavar från inlandet.410 I Watts dagbok från februari 1795 nämns också ett besök i en by kontrollerad av den ovan nämnda Cleveland. Byn var både nykonstruerad, bestod till fullo av slavar och skötte en av de största risodlingar både han och Gray hade sett i Afrika.411 Här avviker alltså uppsatsens resultat från historikern Lamin Sannehs tes om att kolonierna representerade ett alternativ till områdets samhällsordning. Enligt Sanneh ska de ha skiljt sig genom att inte generera profit till slavhandeln eller det transatlantiska slaveriet.412
Den andra relevanta faktorn är att all handel var specialiserad efter lokal efterfrågan.
Västafrikanska befolkningsgrupper hade oftast varierande favoritvaror och behov som kunde skilja sig från hamn till hamn eller by till by. Att inte känna till de olika marknadernas önskemål generade