Föra politik med fötterna: Grundandet av två Sierra
Leone-kolonier från ett migrationshistoriskt perspektiv, 1786–1794
Gustav ÄngebyInstitutionen för kultur och estetik.
Masteruppsats i idé- och lärdomshistoria 30 högskolepoäng. Masterprogram i historiska studier, inriktning idéhistoria. Vårterminen 2019.
Handledare: Leos Müller.
Seminarieledare: Karin Dirke & Nils Edling
English title: Voting with your feet: The establishment of two
Voting with your feet: The establishment of two Sierra
Leone colonies from a perspective of migration history,
1786-1794
Gustav Ängeby
Abstract
This thesis examines the establishment of two British Sierra Leone colonies during the years 1787 and 1792 as migration phenomenons. While previous research has given much attention to the two colonies because of their peculiar origin and links to the abolition movement, fewer studies
considers how the two stack up against other forms of early modern migration, the impact by individual resources on migration routes and mobility decisions, and how migration became interlinked to political and social upheaval of the times. Even fewer works has considered the integration of the arrivals in Africa from a functionalist viewpoint. Deploying a qualitative method with quantitative elements, this discourse-altering perspective reveals several interesting results.
First, like other forms of migration during this era, transport and information was key. Second, the two outward migrations to West Africa could be described as betterment migration for those involved; a close analysis of passenger lists and similar sources reveals a notable presence of migrants with origins in regions where North American slavery provided more means of acquiring independent resources. Third, actions of African American migrants before and after the American revolution secured symbolic recognition and important alliances with powerful political players during this time. The migrants could use this strategic position to secure further resources, political demands and new migration routes. Fourth, migrants' outcome in the recipient area was highly linked to the ability of utilizing local economic and political parameters of transatlantic commerce. The overarching conclusion of this thesis has thus been a normalization of the colonies'
establishment. They were part of the displacement of people in conjunction with the development of trade. Importantly, migrating to the colonies are an example of displacement creating opportunities for those effected by the labor regime in the Americas to better their situation in Africa.
Keywords: early modern migration, African American migration, Sierra Leone colonies, Province
Innehållsförteckning
Abstract ... 2
Bild- och tabellförteckning ... 4
Inledning ... 5
Syfte och avgränsningar ... 6
Tidigare forskning ... 7 Forskningsfrågor ... 15 Teoretiska utgångspunkter ... 16 Metod ... 21 Källmaterial ... 22 Disposition ... 28
Bakgrund: Idén om ett brittiskt imperium i Västafrika ... 29
Kapitel ett: Från London till Sierra Leone 1786–1791 ... 32
Storbritanniens afrobrittiska befolkning under 1700-talet ... 32
Ensamstående: Den första Sierra Leone-migrationens demografi ... 33
Härkomstorter och de nordamerikanska migranterna ... 34
Socialhjälp och manlig migration: Sierra Leone-migranternas resesällskap ... 38
London-migranternas resurser och materiella förutsättningar ... 45
Ekonomiska medel och kunskaper om samtidens ekonomiska spelregler ... 45
Yrkeserfarenhet, utbildning och Storbritanniens komplexa migrationsprocesser ... 46
Kontaktnät och symboliskt erkännande ... 48
Lösöresprincipen: Migranternas kollektiva förutsättningar och agerande ... 53
Migrationsprocessen i relation till sociala och politiska förändringar ... 56
De kvarvarande: Sierra Leone som en utvidgad strategi för afroamerikaner i USA ... 56
De emigrerande: Migranterna som religiösa aristokraters politiska strategi ... 59
Väl i Västafrika: Integration och migrationsprocessens resultat ... 62
Död, svält och migration: Det första etablerandet och Sharps räddningsförsök, 1787–1788 .. 63
Integrationsproblem: Bosättarnas interaktion med lokalsamhället, 1788–1789 ... 66
Upp i lågor: Kolonin förstörs och metropolen omorganiserar, 1789–1791 ... 68
Kapitel två: Från Kanada till Sierra Leone 1791–1794 ... 70
Kanadas lojalister och afroamerikanska lojalister ... 70
Familjeemigration: Den andra Sierra Leone-migrationens demografi ... 74
Kanada-migranternas resurser och materiella förutsättningar ... 76
Ekonomiska tillgångar och kunskap om ekonomiska spelregler ... 76
Yrkes- och soldatliv: migrantgruppens arbetslivserfarenhet och utbildning ... 79
Religiösa kontakter och lojalistidentiteten: migrantgruppens nätverk och grupptillhörighet .. 81
Inträngda: Migrantgruppens kollektiva förutsättningarna och agerande ... 84
Förändrad maktbalans: påverkan av mer statligt styrd kolonialpolitik ... 88
Ideologisk strävan: migrationsprocessens relation till Nordamerikas historiska utveckling .... 91
Leda genom exempel: Integration och migrationsprocessens resultat... 93
Mer död och svält: Etableringsfasen och problemet med kolonins syfte, 1792–1793 ... 93
Utbildning och handel som integration: kolonins påverkan av lokala migrationsprocesser .... 96
Arbetsplatskonflikter: Migrantgruppens resursanvändning i den nya kontexten, 1792–94 .... 100
Kapitel tre: Sammanfattning och jämförande analys ... 104
Sammanfattning ... 104 Jämförande analys ... 106 Käll- och litteraturförteckning ... 112 Källmaterial ... 112 Litteratur... 113 Summary ... 120
Bild- och tabellförteckning
Försättsblad. Skiss av Freetown från Sierra Leone-floden runt år 1800. Källa: Thomas Masterman
Winterbottom, An Account of the Native Africans in the Neighbourhood of Sierra Leone; to which is
added, an Account of the Present State of Medicine among them, 2 vol. (London, 1803).
S. 65. Bild 1. Karta över Sierra Leone-floden och den andra kolonin från 1794. Beskärd. Källa:
Sierra Leone Company, Substance of the Report Delivered by the Court of Directors of the Sierra
Leone Company, to the General Court of Proprietors, On Thursday, March 27th, 1794
(Philadelphia, 1795).
S. 72. Bild 2. Karta över Nova Scotia och New Brunswick med de viktigaste platserna utmärkta.
Källa: https://en.m.wikipedia.org/wiki/File:Canada_Nova_Scotia_location_map_2.svg (Hämtad 2019-12-16). Licensierat enligt ’Creative Commons Erkännande-DelaLika 3.0 Unported’-licens.. Modifierad av uppsatsförfattaren.
Tabell 1.1. Londonbaserade Sierra Leone-migranters härkomst. s. 37
Tabell 1.2. Londonmigrationens demografi under organiseringsfasen och avfärd. s. 40 Tabell 1.3. Resesällskap bland de Londonbaserade Sierra Leone-migranterna. s. 42 Tabell 2.1. Kanadabaserade Sierra Leone-migranters härkomstorter. s. 75
Tabell 2.2. Resesällskap bland de Kanadabaserade Sierra Leone-migranterna. s. 75 Tabell 2.3. Birchtown-listans förtecknade yrken bland hushållsöverhuvuden. s. 80
Inledning
Följande skrift utsätter den arme läsaren för en uppsats om två brittiska kolonisationsförsök i Sierra Leone under slutet av 1700-talet från ett migrationshistoriskt perspektiv. Med ett sådant perspektiv avses att skapa förståelse för vem som migrerar, varför migrationen sker och varför just vid en aktuell tidpunkt i historien. Det innebär också att belysa hur migranterna själva upplevde avfärd, mobilitet och senare anländande.1 Därför undersöker den här uppsatsen framförallt migrationen av
de före detta slavar som under olika former emigrerade till kolonierna mellan 1786–1794. Tidigare forskning har gediget studerat etablerandet av de två kolonierna eftersom de till synes representerar flera motsägelser. Det första försöket – planerad under 1786 och utförd 1787 – framställdes som en experimentell bosättning där före detta slavar skulle demonstrera ekonomisk självständighet och politiskt självstyre. Tanken bland en del organisatörer var att personer med afrikansk bakgrund kunde förändra brittiska attityder till slaveri och slavhandel genom ekonomisk, social och kulturell 'förbättring'. Det andra försöket år 1792 begränsade visserligen migranternas politiska möjligheter men fortsatte på idén att de före detta slavarna skulle visa sig kapabla nog att 'civiliseras' utanför det transatlantiska slaveriet. Det här tänkandet blottar alltså en spänning mellan en välvillig idé och det tvång som krävdes för att praktisera välviljan. Samtidigt har koloniernas plats också väckt intresse. De etablerades i ett område som sett en kraftig ökning av slavexporten från 1740-talet och framåt. Samhället med före detta slavar och en politisk udd mot slaveri och slavhandel bodde således grannar med såväl slavhandlare som en större slavhandelsstation.2
Däremot har mindre uppmärksamhet ägnats åt de två kolonisationsförsöken som
migrationsfenomen och dess invånare som migranter. Visserligen refererar en del forskning till de afrobritter och afroamerikaner som migrerade till Sierra Leone likt ”emigrants”, ”migrants” eller ”refugees”. Ibland beskrivs kolonisationsförsöken kort som en emigration.3 Det ska också
understrykas att tidigare studier naturligtvis inte heller missat att täcka in en del av de aktuella migranternas socioekonomiska förutsättningar. Dock figurerar varken en historisk nyansering eller distinktion av olika typer av migration eller migrationsrutter för de berörda. Hur migrationen stod sig mot annan tidigmodern migration, hur migranternas förmåga att mobilisera resurser påverkade deras rörelser och varför en migration sker just vid den här tidpunkten reflekteras det sällan kring.
1 Caroline B. Brettell & James F. Hollifield, ”Introduction” i Migration Theory: Talking Across Disciplines, eds.
Caroline B. Brettell & James F. Hollifield (2000) 3. uppl. (New York, 2015) s. 5
2 Paul E. Lovejoy & Suzanne Schwarz, ”Sierra Leone in the Eighteenth and Nineteenth Centuries” i Slavery, Abolition
and the Transition to Colonialism in Sierra Leone, eds. Paul E. Lovejoy & Suzanne Schwarz, (Trenton, 2015) s. 2-3
3 Se exempelvis James W. St. G. Walker, The Black Loyalists: The Search for a Promised Land in Nova Scotia and
Sierra Leone 1783-1870 (London, 1976), s. 125; Cassandra Pybus, Epic Journeys of Freedom: Runaway Slaves of the American Revolution and Their Global Quest for Liberty (Boston, 2006) s. 107; Padriac X. Scanlan, Freedom's Debtors: British Antislavery in Sierra Leone in the Age of Revolution (New Haven, 2017) s. 5
Den specifika påverkan av samtidens politiska och sociala skeenden på beslut och upplevelser av att migrera har inte heller varit föremål för närmare undersökning. Hur tidigare erfarenhet och
tillgångar interagerade med den nya kontexten ger ofta vika för migranternas kulturella och religiösa särart. Kort och gott saknas det en studie om vad man faktiskt gjorde – migrerade.
Syfte och avgränsningar
Syftet för den här uppsatsen är att förklara de två kolonisationsförsöken i Sierra Leone som
migrationsfenomen under perioden 1786–1794. Genom att studera passagerarlistor, brev, dagböcker och publicerade verk både bland de som organiserade migrationen och själva migrerade följs två större grupper av afrobritter och afroamerikaner, deras beslut och senare resultat av att emigrera. Speciell uppmärksamhet ägnas åt hur andra migrationer och globala processer samverkade med gruppernas socioekonomiska bakgrund och senare integration. Det gör att uppsatsen också belyser hur migrationerna till Sierra Leone kom att influeras och bidra till de politiska och sociala
förändringar som skedde inom det brittiska imperiet under den här tiden.
Det intressanta med just Sierra Leone-kolonierna är att de etableras under en period av ekonomisk, social och politisk utveckling kopplat till de kommersiella band som knöt samman Europa, Amerika och Afrika. Det transatlantiska slaveriet expanderade markant under andra hälften av 1700-talet. Slavpopulationen i den nya världen ökade mellan 1750–1830 från 1,5 till 4,5 miljoner bland de europeiska kolonierna, samtidigt som slavhandeln under perioden 1764–1790 äntrade en distinkt fas där Karibien blev den huvudsakliga importdestinationen.4 Samtidigt ökade konflikten
kring det transatlantiska slaveriets vara. Kolonierna tangerar framväxten av ett politiskt
reformprogram för att avskaffa slavhandeln i det brittiska imperiet, kallat abolitionism. Tanken bland stat, excentriska filantroper och det handelsbolag – Sierra Leone Company – som
organiserade den första och andra kolonin var att genom kommersiellt jordbruk på den västafrikanska kusten konkurrera ut slavhandeln.5
Om och hur migranterna själva nyttjade detta i förhållande till sin bakgrund blir förhoppningsvis tydligt på grund av uppsatsens tidsomfång. Vid Sierra Leone-kolonins första planeringsfas och utförande var abolitionismen ännu inte utvecklad. Istället rörde man sig bland idéer och värderingar fientliga till slaveri under samtiden. När kolonin för andra gången etablerades
4 Christopher Leslie Brown, "Slavery and Antislavery, 1760-1820" i The Oxford Handbook of the Atlantic World c.
1450-1850 (Oxford, 2011), s. 603-605; Robin Blackburn, The Overthrow of Colonial Slavery: 1776-1848 (London,
1988) s. 7
5 Stephen J. Braidwood, Black Poor and White Philanthropists: London’s Blacks and the Foundation of the Sierra
Leone Settlement 1786-1791 (Liverpool, 1994) s. 1-2; Christopher Leslie Brown, Moral Capital: The Foundations of British Abolitionism (Chapel Hill, 2006) s. 262-263, 294
1791 var en konkret politisk fråga på bordet. Avskaffandet av slavhandeln debatterades i parlament, tidningar och pamfletter samtidigt som kolonins finansiärer var klart länkade till abolitionismen. Uppsatsen har alltså avgränsats i två perioder, 1786–91 och 1791–94, som båda avslutas med att bosättningarna av olika anledningar förstördes.
Viktigt är att jag medvetet försökt hålla viss distans till hur olika rasistiska idéer inverkade på migranterna och migrationerna. Dels på grund av det oöverskådliga forskningsområdet, dels på grund av utrymmesskäl, dels för att ämnet i sig är värt en egen studie. I mångt och mycket befinner sig Sierra Leone-kolonierna mitt i en förändrad syn på existensen av mänskliga 'raser', afrobrittisk och afroamerikansk självidentifikation som svarta (black), samt en kristen motreaktion på idéer om mänsklig särskillnad.6 Det har helt enkelt inte gått att här fullt täcka in i en redan tilltagen studie.
Tidigare forskning
Det första och andra etablerandet av Sierra Leone-kolonin har studerats under en längre tid. Här följer en genomgång av de verk jag bedömt varit mest relevanta för uppsatsen syfte. Till att börja med finns tre klassiska studier och en artikel som först ska nämnas. Historikern Christopher Fyfes verk A History of Sierra Leone (1962) ägnar en del av sina första kapitel åt kolonins historia och utveckling. Bokens syfte är dock att skriva en heltäckande historia om Sierra Leone upptill 1900-talet, vilket gör att inga närmare undersökningar förekommer till förmån för berättelser om olika skeenden.7 Historikern Ellen Gibson Wilson bok The Loyal Blacks (1976) följer de två
koloniseringsförsöken från den amerikanska revolutionen till ett uppror år 1800. Studiens syfte är till största delen deskriptivt med en uttalad sympati för bosättarna, med udd mot äldre
historieskrivning som skyllde kolonins svårigheter på de sistnämndas ’ociviliserade’ beteende.8 The Black Loyalists (1976) av historikern James W. St. G. Walker är kanske den mest
relevanta studien av de tre. Bokens syfte är att studera de afroamerikanska lojalister som kom att migrera till Sierra Leone år 1792 som en identifierbar gemenskap. Den undersöker hur de
erfarenheter, motiv och idéer formade den sagda gemenskapen och dess unika uttryck i Sierra Leone och Nova Scotia. Walkers studie förtecknar noggrant den materiella situationen för en av uppsatsens migrantgrupper. Den har också varit behjälplig i att belysa förhållandet för de som stannade kvar i Kanada och för även fram en del motiv till att så många afroamerikaner migrerade 1792 (som kritiskt kommer granskas). Hur migrationen står sig i jämförelse med andra
6 Roxann Wheeler, The Complexion of Race: Categories of Difference in Eighteenth-Century British Culture
(Philadelphia, 2000), s. 14-45; Christopher Leslie Brown, Moral Capital: The Foundations of British Abolitionism, s. 295
7 Christopher Fyfe, A History of Sierra Leone (London, 1962) s. 13-58 8 Ellen Gibson Wilson, The Loyal Blacks (New York, 1976) s. IX-X
migrationsalternativ; dess interaktion med tidens sociala politiska och sociala förändringar; samt integration med lokalområde och lokalbefolkning i Sierra Leone berörs dock generellt ej. Dessutom ägnas bara ett kapitel av 15 åt den första kolonin och sambandet dem ges ingen närmare
uppmärksamhet.9 Förhoppningen med den här studien är att kunna komplettera detta med att
placera migrantgruppen i en bredare kontext. Till sist ska också historikern Mary Beth Nortons artikel The Fate of Some Black Loyalists of the American Revolution (1973) nämnas. Artikeln är relevant eftersom den förtecknar flera av de Londonboende Sierra Leone-migranternas namn, liv och öden i syftet att kommentera en då pågående forskningsdebatt om den amerikanska
revolutionens uttryck av naturliga rättigheter i kombination med slavägande.10 I vilken utsträckning
resurser påverkade migrationsbeslutet och den andra migrationen behandlas inte.
En mer omfångsrik studie av Sierra Leone-kolonins första etablerande återfinns i historikern Stephen J. Braidwoods bok Black Poor and White Philanthropists (1994). Syftet är här att ansätta tidigare forskningen både om kolonin och 1700-talets afrobrittiska befolkningen. Dels undersöks argumenten om att kolonins ursprung var en konsekvens av rasism och förtryck i syfte av
Storbritannien att bli av med sin afrobrittiska population. Dels undersöks om etablerandet skall beaktas ur en abolitionistisk eller kolonial kontext. Viktigt är också att Braidwood sporadiskt försökt kvantifiera migranterna och ibland kategoriserat dem efter familjeanknytning.11 Problemet
är att argumentationen haltar genom att resultera i en kontextualisering av migrationen som ett abolitionistiskt projekt. Abolitionismen tog däremot form under sent 1787, medan planeringen av kolonin tog vid under 1786. Som den här uppsatsen ämnar att visa finns det fler orsaker och influenser bakom migrationen. Jag har också noggrannare gått igenom efterlämnade namn- och passagerarlistor och gjort en demografisk kategorisering. Förhoppningen är att fördjupa bilden av migranternas beslut genom att betrakta rörelsen som beroende av fler förutsättningar. Braidwoods kapitel om själva avfärden är kort och gott döpt till ”Emigration or Deportation?” och landar i slutsatsen att emigrationen var frivillig, även om flera tvingande faktorer uppmärksammas.12
Kort ska även historikern Norma Myers Reconstructing The Black Past: Blacks in Britain c.
1780-1830 (1996) nämnas. Verkets övergripande syfte är att rekonstruera sammansättningen av den
afrobrittiska befolkningen som levde i Storbritannien under sent 1700-tal till 1830-talet. Speciellt behjälplig har studien varit eftersom Myers noggrant kvantifierat befolkningens storlek, demografi och annan viktig bakgrundsinformation från begränsat källmaterial.13 Av störst relevans är de
9 James W. St. G. Walker, The Black Loyalists: The Search for a Promised Land in Nova Scotia and Sierra Leone
1783-1870, s. XIII, 40-57, 384-397, 94-107.
10 Mary Beth Norton, ”The Fate of Some Black Loyalists of the American Revolution” i The Journal of Negro History,
58:4, (Oktober, 1973) s. 402-403, 425-426
11 Stephen J. Braidwood, Black Poor and White Philanthropists: London’s Blacks and the Foundation of the Sierra
Leone Settlement 1786-1791, s. 2-3, 269-271, 107, 129
12 Ibid. s. 129-161
resultat hon presenterat om Sierra Leone-migrationens övergripande sammansättning. Här har hon också arbetat med de nyss nämnda namn- och passagerarlistorna, dock utan att göra annat än korta kommentar om könssammansättning och vilken kontinent migranterna troligen kom från. Myers resultat kommer diskuteras, jämföras och utvecklas senare i den här uppsatsen.
Andra studier har försökt bygga vidare på 1970-talets verk. Antologin Moving On: Black
Loyalists in the Afro-Atlantic World (1999) med John W. Pulis som redaktör innehåller flera
relevanta artiklar. Litteraturvetaren Gretchen Holbrook Gerzinas bidrag Black Loyalists in London ska först uppmärksammas då den förtäljer om vardagslivet för migranterna från det koloniala Amerika. Förutom citat ur annars svåråtkomligt material är artikeln relevant eftersom den speciellt understrukit att det inte fanns någon statisk och enhetlig identitet bland människor med afrikanskt ursprung i London vid den här tiden. Det saknades en gemensam erfarenhet och för några var England bara ett temporärt stopp i ett nomadiskt liv längs Atlantens kolonier.14 Vidare är även
historikern Wallace Browns artikel The Black Loyalists in Sierra Leone om samma migrantgrupps liv och gärning i Sierra Leone noterbar. Till det stora hela använder sig Brown av tidigare forskning för att tydligare strukturera upp politik, religion, utbildning och förhållande till andra
befolkningsgrupper bland de som migrerade från Nova Scotia 1792. Artikeln lyfter i sina slutsatser speciellt fram Nova Scotia-migranternas särart och goda självorganisation, vilket gjorde att de var synnerligen inflytelserika i de första åren av kolonin.15 Det första etablerandet behandlas dock
kortfattat och inga närmare politiska reflektioner än att visst idégods bland bosättarna från den franska revolutionen och upplysningen förekommer.16 Historikern Claude A. Clegg III:s artikel The Promised Land, Inc. ska också nämnas. I syfte att reda ut det komplexa förhållandet mellan
bosättarna och handelsbolaget som skötte kolonin undersöks Nova Scotia-migranterna, bolagets bildande och kolonins första tre månader. Speciellt lyfter Clegg fram att en ineffektiv administrativ struktur tillsammans med maktmissbruk bland kolonins anställda, vilket påverkade migranterna mycket negativt. I takt med att Sierra Leones regnperiod inföll förvärrades situationen och genererade tillsammans konsekvensen att vänskapliga relationer mellan bolag och bosättare inte utvecklades. Inte heller åtgärdades problemen under de tre första månaderna varpå konflikter mellan bosättarnas politiska mål och bolagets vinstmål aldrig löstes.17 Bolagets politiska ambition
och hur detta påverkade migranterna undersöks dock inte.
En del studier har under 00-talet placerat in Sierra Leone-kolonierna i olika politiska och
14 Gretchen Holbrook Gerzina, ”Black Loyalists in London after the American Revolution” i Moving On: Black
Loyalists in the Afro-Atlantic World, ed. John W. Pulis (New York, 1999) s. 92
15 Wallace Brown, ”The Black Loyalists in Sierra Leone” i Moving On: Black Loyalists in the Afro-Atlantic World, ed.
John W. Pulis, s. 108, 116-124, 126
16 Ibid. s. 116-117
17 Claude A. Clegg III, ”The Promised Land, Inc.: Company-Repatriate Relations during the Founding of Freetown,
sociala omvälvningar under perioden efter den amerikanska revolutionen. Historikern Lamin Sannehs studie Abolitionists Abroad: American Blacks and the Making of Modern West Africa (2001) argumenterar för att de närmast går att läsa som ett brott mot Västafrikas longue durée efter en modifierad utgångspunkt i Annales-skolan. Kortfattat innebär det att ledande afrikaners
uppfattning om ledarskap för antislaveri-rörelser och något Sanneh kallar 'antistruktur' undersöks. Med antistruktur menar Sanneh det samhälle kolonierna försökte skapa, vilka karaktäriseras som motpart till de lokala hierarkierna och politiska struktur med något så när självbestämmande hövdingar. Att utmana hövdingarnas och andra lokala auktoriteters makt genom ett antislaveri-engagemang gjorde kolonierna del av en 'antistruktur' eftersom det gynnade de som främst drabbades negativt av den här samhällsorganisationen. Utifrån detta argumenterar Sanneh att antislaveri en viktig del i att kontinuiteten av 'den gamla ordningen' bröts då det bidrog till att det intellektuella försvaret för slaveri raserades.18 Här har jag dock vissa invändningar som uppsatsen
kommer återkomma till. Framförallt skiljer sig den här uppsatsen i att undersöka den praktiska och empiriskt observerbara påverkan kolonierna hade på lokalområdets migrationer och ekonomi.
Vidare ägnar historikern Seymour Drescher ett kapitel åt det första etablerandet i verket The
Mighty Experiment (2002). Syftet för studien är att undersöka hur samhällsvetenskaper påverkade
diskussionen om slaveri inom det brittiska imperiet. Kapitlet om Sierra Leone-kolonin beaktar den parlamentariska diskussionens användande av teorier kring ’fritt arbete’, alltså något dagens läsare känner som lönearbete. Arbetsformen påstods generera överlägsen avkastning i jämförelse med slaveri, efter en idé som populariserats av Adam Smith. Viktigt här är resultatet att
lönearbetsargumentet i det närmast försvann i takt med att kolonins finansiella svårigheter förvärrades,19 vilket belyser kopplingen mellan politik i koloni och metropol.
Litteraturvetaren Deirdre Colemans studie Romantic Colonization and British Anti-Slavery (2005) ska också uppmärksammas som ett exempel på 00-talets inriktning. Verket behandlar visionärt skrivande och organiserande av nya bosättningar i det brittiska imperiet under 1780- och 90-talen, vilka existerade inom en diskurs Coleman kallar för ’romantisk kolonisation’. Influerat både av antislaveri-ideologi, kolonisationsdrömmar och idéer om fängelsereform innebar diskursen ett tänkande kring Afrika som en outnyttjad resurs för ett imperium på uppfattad tillbakagång. Där kunde ett både ett nytt, ibland egalitärt, samhälle byggas med förändrade arbetsformer och styren som kommenterade på den samtida debatten om friheten och slaveriets natur.20 Särskilt relevant är
bokens två kapitel om amatörbotanikern Henry Smeathman och Sierra Leone-kolonin. I det första
18 Lamin Sanneh, Abolitionists Abroad: American Blacks and the Making of Modern West Africa (1999) 2. uppl.
(London, 2001) s. 1-21, se speciellt s. 9-10, 19-21
19 Seymour Drescher, The Mighty Experiment: Free Labor versus Slavery in British Emancipation (New York, 2002) s.
6, 88-100
av de två behandlas bland annat Smeathmans publicerade kolonisationsplan som låg till grund för det första etablerandet av Sierra Leone-kolonin 1787. Här är dock fokus på Smeathmans idéer om Afrika, slaveri och imperiebyggande.21 Hur de som skulle genomföra själva kolonisationen genom
att migrera kan ha läst verket beaktas inte. I det andra kapitlet som här ska nämnas undersöks
speciellt migranternas egen uppfattning om sig själva som kolonisatörer, samt hur detta hängde ihop med tidens sociala kontext. Viktigt här är att Coleman identifierar en tydlig intressekonflikt mellan migranter, guvernören John Clarkson och handelsbolagets ledning. Migranterna tecknas till största del med ambitionen om att skapa sig en ny framtid för sina familjer långt bort från de amerikanska samhällen där de tidigare varit slavar. Ledningen och Clarkson (om än med skiftande medel) syftade istället till att ekonomiskt exploatera kontinenten.22 Här skiljer sig uppsatsen genom att
betrakta även ledningens politiska mål och hur detta påverkade migranterna.
En mycket viktig studie som sätter kolonins etablerande i en politisk kontext är historikern Christopher Leslie Browns Moral Capital (2006). I syfte att förklara varför den brittiska
abolitionismen uppkom undersöks åren innan rörelsen tog form, då idéer och värderingar fientliga till slaveri utvecklades utan gemensamma mål eller syften.23 Särskilt relevant är Browns kapitel om
det senare 1700-talets brittiska idéer om alternativ till den transatlantiska slavhandeln bland de som skrev och propagerade för dess avskaffande. Även om diskussionen till största del baseras på tidigare forskning är det relevant att Sierra Leone-kolonin här pekas ut som representativ för tre större idéskiften. Först, som till viss del ett resultat av självhävdelse bland förrymda slavar som lämnat USA efter revolutionen. Kolonins etablerande belyser strategier och mål bland den fria befolkningen med afrikanskt ursprung inom det brittiska imperiet. Därefter, som ett skifte i hur en del politiker och militära befäl uppfattade och behandlade den nyss nämnda befolkningsandelen. Med eftermälet av den amerikanska revolutionen som kontext framstod det som ett statsintresse att behandla gruppen som dess skyddslingar. Till sist representerar också kolonin ett ökat intresse för kontinenten Afrika som svar på hur slaveriet i Amerika skulle kunna avvecklas bland antislaveri-agitatorer.24 För den här uppsatsen har framförallt Browns påpekanden om Sierra
Leone-migranternas egen framställan som statliga undersåtar och dess sammankoppling med andra
forskningsresultat kring det brittiska imperiets fria befolkning med afrikansk bakgrund varit central. Att rikta sina politiska spörsmål mot staten och att kräva statligt erkännande som grupp har visat sig varit mycket viktig för kollektivt agerande i flera andra studier.25 Browns egen undersökning täcker
dock inte in kolonins båda etableringar och rör inte migrationsbesluten i annat än smärre drag.
21 Ibid. s. 57-58
22 Ibid. s. 6, 108-109, 122-127
23 Christopher Leslie Brown, Moral Capital: The Foundations of British Abolitionism, s. 2 24 Ibid. s. 261-262
Tilläggas ska även att Browns studie varit till stor hjälp för att förstå den politiska
utvecklingen och idéklimatet bland den brittiska eliten efter revolutionen. Jag har också följt hans uppdelning av antislaveri-ideologi och abolitionism för att undvika en teleologisk framställning.26
Framförallt har Browns omdiskuterade studie pekat på att abolitionismens framväxt hjälptes av att en religiös grupp inom aristokratin intresserade sig för slaveri under 1770- och 1780-talet. Samma grupp, anglikanska evangelikaler (hädanefter evangelikaler), var också inblandade i Sierra Leone-kolonierna. Nyttjandes förändrade politiska förutsättningar skaffade gruppen sig moraliskt kapital genom att ses som ledare för en så ärevördig sak som att arbeta mot slaveri och slavhandel. Begreppet moraliskt kapital lånar Brown från statsvetenskapliga studier som definierat det som moralisk prestige som kan användas som en resurs.27 Jag har här valt att inte gå närmare in på
Browns teoretiska ansatser och hur det förhåller sig till uppsatsens teori av utrymmesskäl. Istället har jag valt att fokusera på hur migrantgrupperna agerade i förhållande till Browns resultat. Likt historikerna Anthony Page och John Coffey konstaterat flyttar Browns studie fokuset inom
forskning av brittiskt antislaveri och abolitionism till religiösa grupper bland de övre skicken.28 Här
är inriktningen hur migranterna förhöll sig, påverkades av och själva utnyttjade utvecklingen. Historikern Cassandra Pybus verk Epic Journeys of Freedom (2006) behandlar däremot Sierra Leone-migrationen med en mer mikrohistorisk ansats. Syftet är här att beskriva individuella livsöden bland de tusentals slavar som tog till flykt under revolutionen. Därav följs några individer genom krigsåren och under tillvaron i London innan man till slut hamnade i Sierra Leone eller Botany Bay i dagens Australien. Särskilt viktig är studien av två anledningar. För det första innehåller den biografiska uppgifter om flera migranter inblandade i det första etablerandet av kolonin som belyst gruppens yrkesutbildningar, familjesammansättning och födelseort. För det andra har studien jämfört en förteckning av evakuerade afroamerikanska lojalister från New York 1783, kyrkoregister, namnlistor från organiseringen av det första etablerandet av kolonin och administrativt material från Nova Scotia under perioden 1783–1792. Resultatet av den jämförelsen har visar att en del av de evakuerade antingen aldrig anlände till Nova Scotia, eller närmast
omedelbart lämnade området och tog sig till England.29 En närmare demografisk sammanställning
och en diskussion hur detta påverkade migrationsbeslutet görs däremot ej. Detta har dock inspirerat den här uppsatsen att pröva en liknande jämförelse för att tydligare teckna gruppens sociala
förutsättningar och migrationsalternativ.
26 Det förstnämnda alltså värderingar och idéer fientliga till slaveri med lång historia, det sistnämnda ett politiskt
reformprogram för att förbjuda slavhandeln som etableras sent under 1787. Se Ibid. s. 17
27 Ibid. s. 456-462
28 Anthony Page, ”Rational Dissent, Enlightenment, and Abolition of the Slave Trade”, The Historical Journal 54:3
(2011) s. 743; John Coffey, “'Tremble, Britannia!': Fear, Providence and the Abolition of the Slave Trade, 1758-1807”, English Historical Review 127:527 (2012) s. 845
29 Cassandra Pybus, Epic Journeys of Freedom: Runaway Slaves of the American Revolution and Their Global Quest
Historikern Philip R. Misevichs avhandling On the Frontier of ”Freedom”: Abolition and
the Transformation of Atlantic Commerce in Southern Sierra Leone (2009) är kanske den studie
som bäst försöker betrakta den andra Sierra Leone-kolonin i dess Västafrikanska kontext. Med syfte att undersöka relationen mellan slavhandeln, jordbruksproduktion och begynnande kolonialism i Afrika följs lokalområdets förändringar till följd av framförallt den andra kolonins etablerande. Särskilt intressant är att Misevich kan visa hur en storskalig rishandel initierades efter kolonins etablerande med hjälp av kanoter och mindre fartyg i nord-sydlig-riktning. Främst under första hälften av 1800-talet var utvecklingen markant. Inte bara pekar det på att kolonin hade avsevärd ekonomisk lokalpåverkan (i vanliga fall gick samtliga handelsvägar i en öst-västlig-riktning längs områdets floder),30 utan skvallrar om att Sierra Leone-migrationen påverkade och påverkades av
andra migrationer i mottagarområdet. Misevich studie behandlar dock till största delen 1800-talet. En senare studie som behandlar Sierra Leone-kolonin och dess migranter är antologin
Slavery, Abolition and the Transition to Colonialism in Sierra Leone (2015) med historikerna Paul
E. Lovejoy och Suzanne Schwarz som redaktörer. Verkets övergripande tema är relationerna mellan transatlantiskt slaveri, abolitionism och kolonialism i Sierra Leone, men här är det framförallt två uppsatser som är relevanta. Schwarz eget bidrag har syftet att på nytt utvärdera det idégods kring ekonomi, arbetsform och missionering som handelsbolaget etablerade innan kolonin förstatligades 1807. Resultatet visar att mycket av bolagets policys kom att följa med den praktiska skötseln långt in på 1800-talet, men det relevanta här ligger i de delar som belyser handelsbolagets ekonomiska idéer som tagit sig till uttryck i de publicerade bolagsrapporter från 1791, 1792 och 1794. De visar tydligt hur bolagets triad ”Commerce, Civilization and Christianity” var en grundpelare för hela bolagets verksamhet.31 Den andra studien som är av intresse i antologin är ”African” Settlers in the Founding of Freetown av historikern James Sidbury. Syftet för hans uppsats är att belysa kolonins
grundande från en närmast socialantropologisk ansats, genom att diskuterar hur migrantgruppen från Kanada interagerade med det lokala Temne-folket. Med stöd i det enda kvarvarande
källmaterial som förtecknar ett större antal av migranternas födelseort påpekar Sidbury att gruppen var relativt välintegrerad i Nordamerika. De hade, trots att flertalet hade fötts i Afrika, anammat olika former av protestantisk kristendom och var väl införstådda med nordamerikansk och brittisk kutym i formulerandet av petitioner och stiftandet av lagar. På så sätt utmärkte sig migrantgruppen då man, enligt Sidbury, inte delade en vilja att anpassa sig till lokalområdets politiska, sociala och kulturella regim väl i Sierra Leone. Särskilt intressant är detta då tidigare forskning gärna lyft fram
30 Philip Misevich, On the Frontier of ”Freedom”: Abolition and the Transformation of Atlantic Commerce in Southern
Sierra Leone, Diss., St. John's University (2009) s. 1-4, 141-150, 162
31 Suzanne Schwarz, ”From Company Administration to Crown Control: Experimentation and Adaptation in Sierra
Leone in the Late Eighteenth and Early Nineteenth Centuries” i Slavery, Abolition and the Transition to Colonialism
en sådan förmåga till anpassning som en viktig överlevnadsstrategi för afrikaner under den transatlantiska slavhandelns era.32 Jag hoppas kunna komplicera den bilden genom att tydligare
teckna migrantgruppens resurser och hur det påverkade integrationens resultat.
Den allra senaste studien om Sierra Leone-kolonierna är historikern Padriac X. Scanlans
Freedom's Debtors: British Antislavery in Sierra Leone in the Age of Revolution (2017). Syftet för
verket är att först och främst att undersöka vilken skuld eller skyldighet Sierra Leone-invånarna ansågs ha gentemot det brittiska imperiet som 'befriat' dem från slaveri. Samtidigt studerar även Scanlan hur den andra Sierra Leone-kolonin var representativ för den ökande europeiska
handelsnärvaron i Afrika under 1800-talet och hur det ekonomiska livet artade sig i Freetown.33
Verket är dock begränsat till perioden då Sierra Leone blev en brittisk kronkoloni och rör sig förutom några få undantag i huvudsak utanför den här uppsatsens tidsavgränsningar.
Det finns även en del forskning som mer specifikt tittat på en del av det brevmaterial som den här uppsatsen använder. Framförallt gäller det Linné-lärjungen Adam Afzelius korrespondens och arkiv till och från Sierra Leone-kolonin. Förutom idéhistorikern Sten Lindroths
levnadsbeskrivande uppsats Adam Afzelius: En linnean i England och Sierra Leone (1945) har senare år använt materialet för att belysa Afzelius ur olika vinklar.34 Historikerna Hanna Hodacs och
Kenneth Nybergs Naturalhistoria på resande fot (2003) undersöker den linneanska kretsens resor under 1700-talet för att belysa hur utbildning, forskning och karriär hängde ihop i det kulturella och sociala sammanhang Sverige utgjorde under den här tiden. Framförallt utgör den korta behandling Afzelius har i boken ett empiriskt exempel på hur viktiga lärjungarnas resor var i utbildnings- och karriärsyfte. Föreställningen om resan som merit för framtida tjänster är alltså ett viktigt resultat att ha i baktanken när man närmar sig Afzelius material.35 Historikern Dick Harrisons uppsats Adam Afzelius och slaveriet i Västafrika (2008) ska här inte glömmas bort. Med referens till Linnés
jubileumsfirande år 2007 uppmärksammas här Afzelius, genom sin dagbok från 1795–96, i syfte att framställa hans liv, leverne och förteckning av den västafrikanska slavhandeln.36 Det ska slutligen
nämnas att samtliga av dessa studier angriper materialet utefter en svensk historisk kontext. I den här uppsatsen är snarare Afzelius uppdragsgivares kontext relevant, vilket innebär att den sökt placera materialet i sociala och politiska omvälvningar inom det brittiska imperiet.
Till sist ska historikern Simon Schamas populärhistoriska verk Rough Crossings (2006) behandlas. Även om boken vetenskapligt kritiserats för att ensidigt ha presenterat Sierra
Leone-32 James Sidbury, ””African” Settlers in the Founding of Freetown” i Slavery, Abolition and the Transition to
Colonialism in Sierra Leone, s. 128-129, 137-138
33 Padriac X. Scanlan, Freedom's Debtors: British Antislavery in Sierra Leone in the Age of Revolution,, s. 3-5 34Sten Lindroth, ”Adam Afzelius: En linnean i England och Sierra Leone”, Lychnos 1944-1945, s. 1-53
35Hanna Hodacs & Kenneth Nyberg, Naturalhistoria på resande fot: Om att forska, undervisa och göra karriär i
1700-talets Sverige (Lund, 2007) s. 164-167
kolonierna som ett projekt med humanitära motiv är boken relevant på grund av en av dess
utgångspunkter.37 Här betraktas nämligen afroamerikaner som den amerikanska revolutionens tredje part - oftast lierad med britterna men alltid med egen agenda - vilket understryker behovet av att
historiskt granska gruppens sociala, ekonomiska och politiska förutsättningar.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att de afrobrittiska och afroamerikanska lojalister som migrerade både 1787 och 1792 studerats utifrån en rad relevanta vinklar. Etablerandet av Sierra Leone-kolonin har dock inte tidigare undersökts ur ett migrationshistoriskt perspektiv. Hur de båda kolonisationsförsöken relaterar till varandra, sociala och politiska utvecklingar i det brittiska imperiet och andra migrationer berörs sällan närmare till förmån för en mer partikulär ansats. Endast en studie - Christopher Leslie Browns – har kort försökt sätta de två kolonisationsförsöken i relation till abolitionismen. Hur migranterna själva nyttjade utvecklingen Brown skisserat berörs dock ej. En hel del studier har också gjorts om migrationsprocessen från Kanada, framförallt om de första årens etablering i Sierra Leone, men få har belyst skeendena som en del av flera
migrationsrörelser eller försökt placera in kolonin i 1790-talets västafrikanska lokalkontext. Skeenden i kolonin också belysts fullgott som en kamp mellan ekonomiska intressen. Den här uppsatsen har istället lagt större fokus på hur migrationsprocesserna påverkades av de politiska skeendena i metropolen. Eftersom kolonin ägdes och dess varudistribution kontrollerades från London har den inrikespolitiska aspekten motiverat större utrymme.
Forskningsfrågor
- Vilka typer av resurser kunde migranterna under de två etableringsförsöken mobilisera och hur påverkade resurserna migrationsprocessen? Vilka skillnader och likheter visas mellan perioderna? - Hur påverkade och påverkades såväl migranter som deras resurser av tidens sociala förändringar och politiska idéer? Vilket handlingsutrymme möjliggjordes och hur samverkade de med migration? - På vilket sätt påverkade resurserna integrationen i mottagarlandet och hur påverkade det olika former av migrationsrörelser? Vad var effekten av andra migrationsprocesser i närområdet?
37 Isaac Land & Andrew M. Schocket, ”New Approaches to the Founding of the Sierra Leone Colony, 1786-1808”,
History Faculty Publications 5 (2008). Tillgänglig på hemsidan: https://scholarworks.bgsu.edu/hist_pub/5 (Hämtad
Teoretiska utgångspunkter
Hur närmar man sig ett historiskt migrationsfenomen för att klargöra motiv, utveckling och
upplevelser? Det som krävs här är en teori som belyser migrationsrörelser, tecknar individuella och kollektiva resurser och förutsättningar, samt kan relatera migration till politiska och sociala
skeenden. Dessutom behöver problemet med förekomsten av migranterna själva i materialet adresseras. Likt många kvinnor och män under den tidigmoderna epoken kunde inte de flesta av studieobjekten läsa eller skriva.38 Materialet som finns bevarat är till stor del nedtecknat av
människor från samhällets övre skick, likt det källmaterial som uppsatsen strax kommer till. Till att börja med har jag valt att här definiera det omfångsrika begreppet migration som en
migrationsprocess efter en teoretisk modell formulerad av migrationsforskaren Nicholas Van Hear. I
hans verk New Diasporas: The mass exodus, dispersal and regrouping of migrant communities (1998) beskrivs en migrationsprocess som bestående av fem olika komponenter som beskriver mänsklig mobilitet. För det första kräver varje form av migration någon form av utåtriktad rörelse, från en födelseort eller boende, vilken här kallas emigration. För det andra följer nödvändigtvis en inåtriktad rörelse då en migrant måste anlända någonstans, om än tillfälligt. Detta kallas
immigration. För det tredje kan det även ske ett återvändande till platsen man migrerat ifrån, vilket
då även hänger ihop med ytterligare en immigration. Alternativt kan en migrationsprocess även innehålla en fjärde komponent vid namn vidareförflyttning, då man rör sig vidare efter en
emigration – vilket då naturligtvis också hänger ihop med immigration som en medföljande
omständighet. Till sist involverar en migrationsprocess alltid en femte komponent, att stanna kvar, därför att så gott som alla migrationer innebär att lämna en del av familj, gemenskaper eller befolkning Samtliga av dessa komponenter kan sedan enligt Van Hear involvera grader av
frivillighet och tvång beroende på kontext; en ekonomisk migrant kan exempelvis ’frivilligt’ söka sig till arbete i annat land, men orsaken för detta kan vara direkt tvingande faktorer som dyr sjukvård för familjemedlemmar eller diskriminering på arbetsmarknaden.39 Här har modellen
fungerat som en teoretisk utgångspunkt för att identifiera olika migrationsrörelser i källmaterialet. Därefter har jag valt att definiera en migrant och integration i linje med
migrationshistorikern Leo Lucassens studie The Immigrant Threat (2005). Verket behandlar egentligen frågan om det är rimligt att anta att integrationen av migranter under 1800-talet är fundamentalt annorlunda över en lång period om det jämförs med dagsaktuell integration. Det relevanta är dock att Lucassen beaktar begreppet integration inte som ett sökt politiskt program,
38 Christopher Leslie Brown, Moral Capital, s. 284
39 Nicholas Van Hear, New Diasporas: The mass exodus, dispersal and regrouping of migrant communities (London,
utan som en sociologisk mekanism. Det beskriver utifrån en funktionalistisk vinkel hur alla människor genom sina relationer hittar deras plats i samhället och blir arbetare, konsumenter, väljare, och så vidare. Särskilt viktigt är att Lucassen definierar en migrant som en specifik sociologisk kategori därför att personen redan genomgått en socialiseringsprocess i ett annat samhälle. Väl i mottagarsamhället interagerar, förändrar och förändras migranten beroende på den historiska kontexten.40 Även om jag inte ’mäter’ integration på samma sätt som Lucassen har verket
fungerat som ansats för att tydligare skilja ut de här aktuella för de studerade migrationsfenomenen. Framförallt har jag fokuserat på hur migranters agerande i mottagarområdet kan relateras till tidigare socialiseringsprocesser och när agerande uppvisar skillnad mot föregående samhällstillvaro.
Den övergripande teoretiska utgångspunkten för den här uppsatsens undersökning är sedan att de två migrationsprocesserna till Sierra Leone formades av migranternas socioekonomiska bakgrund. I linje med samme Van Hears senare artikel Reconsidering Migration and Class (2014) har jag antagit att vilken typ av ovan nämnda rörelser och senare resultat av migration till syvende och sist är beroende av de resurser som de tilltänkta migranterna kan mobilisera. I sin tur är kapaciteten att mobilisera de här resurserna i huvudsak bestämt av socioekonomisk bakgrund. Resurser definieras av Van Hear med stöd av den franske sociologen och filosofen Pierre Bourdieus koncept om olika kapitalformer. Först handlar det om ett ekonomiskt kapital, vilket avser materiella tillgångar och kunskap om ekonomins spelregler. Därefter ett kulturellt kapital, förstått som ett informationskapital bestående av kunskaper, bildning, färdigheter eller andra kompetenser. Sist förekommer ett socialt kapital som avser ett nätverkskapital, alltså vad en person har för kontakter och vad det samlade kontaktnätverket sitter på för kapital. Viktigt för Van Hear är att Bourdieu underströk att de olika kapitalformerna kan ackumuleras, överföras och utväxlas. En nytillkommen stadsbo kan exempelvis vara fattig (litet ekonomiskt kapital) men ha välbärgade kontakter i hembyn (större socialt kapital). Skriver nykomlingen hem till sina vänner för att tigga pengar till hyran har nykomlingen konverterat sitt sociala kapital till ett ekonomiskt.41
Naturligtvis är Bourdieus koncept och teorier kring kapitalformerna mer komplicerade än så. Här har helt enkelt Van Hear fokuserat på de delar av Bourdieus verk som han funnit
migrationshistoriskt relevant. Egentligen syftar också Van Hears artikel till att utveckla en teori om hur klass formar modern migration. Jag har dock bedömt hans teori otillräcklig för att beskriva klass eller skillnader mellan klasserna med hänsyn till tillgång av produktionsmedlen, varpå inga sådana ansatser görs. Däremot vill jag pröva om en resursundersökning av det här slaget även är tillämpbart
40 Leo Lucassen, The Immigrant Threat: The Integration of Old and New Migrants in Western Europe since 1850,
(Urbana, 2005) s. 18-19
41 Nicholas Van Hear, ”Reconsidering Migration and Class”, International Migration Review 48:3 (2014), s. 101-102,
104-105; För andra exempel av migrationsforskning som använder sig av Bourdieus kapitalkoncept, se Jaeeun Kim, ”Migration-Facilitating Capital: A Bourdieusian Theory of International Migration”, Sociological Theory 36:3 (2018); Umut Erel, ”Migrating Cultural Capital: Bourdieu in Migration Studies”, Sociology 44:4 (2010)
på äldre material. Viktigt är att Van Hear antar att det finns en hierarki av destinationer som en tilltänkt migrant kan nå beroende av resursinnehav i olika kombinationer. Vissa migrationsrutter kanske endast kräver ekonomiskt kapital för att köpa en biljett, medan andra kräver kulturellt kapital i form av yrkesutbildning tillsammans med socialt kapital som kontakter med nödvändig information.42 Teorin kan alltså användas för att belysa tillgångar migranterna hade, hur de
anskaffades och användes i förhållande till en migrationsprocess.
Vidare innehåller Van Hears teori om klass och migration också en komponent om kollektiva förutsättningar i samband med en migrationsprocess. Med kollektiva förutsättningar menar Van Hear någon typ av analytisk koppling eller större identifikation för att studera aktuella migranter som en social grupp istället för en ansamling individer med olika kapital. Van Hear kompletterar här sin teori med den grekisk-franske filosofen Cornelius Castoriadis
konceptualisering av moderna kapitalistiska samhällen som organiserade kring maktrelationer.43
Här görs som bekant ingen sådan historiematerialistisk ansträngning. Däremot har jag följt Van Hear i påpekandet om vikten av att förstå den studerade gruppens sociala position. Genom att i korthet relatera agerandet till den mest relevanta ekonomin – det koloniala slaveriet – skapas en utgångspunkt för de ekonomiska, sociala och politiska möjligheter migrantgrupperna hade.
Dessutom menar Van Hear att sociala och politiska utvecklingar kan samverka med migrationsprocesser. Att migrera för att förbättra sin situation eller att stanna kvar och kämpa för bättre levnadsvillkor anses beroende av samhällsförändringar, men kan också påverka och initiera desamma. Här utgår Van Hear från den ekonomiske historikern Albert Hirschmans
utträde/röst/lojalitets-modell. När missnöjet pockar på beskrev Hirschman en process där två val uppenbarade sig; utträde genom att lämna en situation eller omständighet, eller röst i bemärkelsen av en gärning där missnöjet artikulerades. Lojalitet ska förstås som ett tredje, mer passivt, beslut där omständigheterna accepteras. Relevant är att Van Hear modifierat modellen för att klargöra hur migration och ett val att stanna kvar kan fungera som ett kollektivt agerande i olika former. Först (1) i ett sätt där utträde stryper rösten. Civilsamhället försvagas av att motiverade och energiska
människor som annars kunde artikulera en röst försvinner genom migration. Därefter (2) i en form där ett utträde förstärker rösten. Migranterna stärker samhället de lämnar genom att man skickar såväl resurser som idéer tillbaka medan man är borta, eller för med sig samma resurser, idéer eller organisationstekniker när man återvänt. Den tredje formen (3) kan beskrivas som när utträdet i sig blir ett sätt att artikulera sin röst. De i exil eller diaspora artikulerar klagomål som är omöjliga för kvarvarande på grund av rädsla för repression. Den fjärde och sista formen (4) definieras som när
42 Nicholas Van Hear, ”Reconsidering Migration and Class”, International Migration Review 48:3, s. 111 43 Ibid. s. 103, 105
utträde och röst växer samman. De arbetar då i samklang och förstärker varandra.44
De här två komponenterna i Van Hears teori är användbara eftersom de tillsammans sätter fingret på vilka sociala och politiska förändringar samt idéer uppsatsens studieobjekt påverkade och påverkades av. Tidigare forskning har gärna beskrivit de aktuella migranternas agerande som drivet av en önskan om frihet från slaveri. Det är exempelvis därför historikern Cassandra Prybus bok har undertiteln ”Runaway Slaves of the American Revolution and their Global Quest for Liberty”. Här har jag dock utgått från att en sådan önskan var en konstant faktor bland slavar och före detta slavar. Det intressanta har jag istället ansett vara vad agerandet säger om vad grupperna i sin kontext uppfattade som politiskt möjligt.45 Dessutom drar det uppmärksamhet till vad migranterna själva gör istället för hur källmaterialets författare förklarar skeenden och motiv. Med andra ord är det ett
verktyg för att studera strategier bland aktörer som inte själva står som författare i materialet. Om den här användningen av Van Hears och Lucassens teorier och definitioner formar ett ramverk för uppsatsens undersökningskapitel, kräver resultatanalysen en teori som kan relatera migrationerna och dess aktörer till sociala rum. Framförallt är det viktigt eftersom det fanns
intressen med annan agenda än migranterna som också betalade för migrationsprocesserna. Hur de här intressena interagerade med varandra och intog positioner är relevant för att förklara varför och varför just då skeendena inträffar. Därför har den här uppsatsens analysdel en utgångspunkt om att migrationsprocesserna kan analyseras som strategier på ett politiskt fält. Med fält avses det som Bourdieu kallat socialt fält; ett system av sociala relationer mellan positioner som intagits av institutioner och människor i kamp om något som är gemensamt för dem. Politik anses kunna analyseras likt andra sociala verksamheter som religion, utbildning och konst. Med strategi avses inte en strävan efter att maximera en aktörs egen profit genom ett cyniskt kalkylerande, utan handlingar som objektivt riktas mot mål som kanske inte är de mål som eftersträvas subjektivt. Strategier framträder genom en process av anpassning till förändrade omständigheter.46
Varje fält har sitt specifika kapital som kallas symboliskt kapital.47 Ett symboliskt
kapital kan uppstå när de andra kapitalformerna kombineras på ett sätt som gör aktörens position på fältet erkänd och legitim.48 Det symboliska kapitalet på ett politiskt fält är alltså ett politiskt kapital,
vilket mer specifikt kan sägas involvera sociala färdigheter, kapaciteten att mobilisera andra mot ett gemensamt mål, formulera kollektiva agendor och göra sin röst hörd genom politisk representation. Varje fält har också en dominant habitus. Med begreppet menas ett system av dispositioner som
44 Ibid. s. 113-114, 116
45 Här har jag lånat ett argument av Brown. Se Moral Capital, s. 292
46 Pierre Bourdieu, Texter om de intellektuella: En antologi redigerad av Donald Broady (Stockholm/Stehag, 1992) s.
50; George Steinmetz, ”Bourdieusian Field Theory and the Reorientation of Historical Sociology” i Thomas Medvetz & Jeffrey J. Sallaz, The Oxford Handbook of Pierre Bourdieu (New York, 2018) s. 608
47 Pierre Bourdieu, Texter om de intellektuella: En antologi redigerad av Donald Broady, s. 9-10, 41-43
påverkar människors sätt att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. Till viss del kan det sägas vara förkroppsligat kapital. Fälten har också en specifik doxa, alltså kunskaper och kompetenser som fältets aktörer tillförskansar sig genom att agera på fältet.49 Samfällt gör de här
komponenterna att ett fält är relativt autonomt från intressen utanför fältet. Fälten befolkas av till stor del av specialister som är mer beroende av varandra än omvärlden. Bourdieu menar att exempelvis professionaliseringen av dagens politiska liv gjort att klass, ekonomiska intressen och andra engagemang blivit mindre relevanta inom politiken.50 Det är dock en historisk utveckling som
inte har samma relevans här. Istället har jag tolkat det som ett sätt att behandla relationen mellan ekonomiska intressen och politiska intressen. Det förstnämnda är aldrig ointressant, men på ett politiskt fält måste även företrädare för det ekonomiska intresset ikläda sig en roll som politisk aktör. Där måste de beakta de olika aspekterna som det politiska spelet besitter.51
Det politiska fältet skiljer sig dock på några avgörande punkter från andra fält. Först och främst är det en arena där sökandet efter makt är aktörernas mål. På ett sätt kan det beskrivas som ett spel där man försöker få sin uppfattning och uppdelning av den sociala världen legitimerad. Särskiljande för det politiska fältet är också att det där utkämpas strider om vad Bourdieu kallar kraftidéer (force ideas), idéer som kan framkalla en kollektiv mobilisering. Politik anses därav till mångt och mycket handla om att söka allmänt stöd för specifika uppfattningar om hur den sociala världen är beskaffad. Därför har det politiska fältet också ett speciellt förhållande till socialt kapital som är olikt andra fält. Om aktörerna ska locka större skaror till sina förslag och idéer måste de också vända sig till aktörer bortom det politiska fältets gränser. Politiskt kapital kan med andra ord beskrivas som kapaciteten att mobilisera socialt kapital, vilket även måste göras utanför fältet om man ska lyckas locka ett större stöd.52 Det politiska fältet kan också förenklat förstås som
organiserat kring två poler; de som söker förändring och de som försvarar status quo.53 Positionerna
är dock aldrig statiska. Individuella och kollektiva strategier kan exempelvis tillintetgöra eller skapa nya positioner.54 Varje element (politiska förslag, handlingar, allianser) får ett värde genom de
relationer elementet har med andra element på fältet.55 Kort och gott innebär det att aktörernas band
49 Niilo Kauppi, ”Bourdieu's political sociology and the politics of European integration”, Theory and Society 32
(2003), s. 778; David L. Swartz, Symbolic Power, Politics, and Intellectuals: The Political Sociology of Pierre
Bourdieu (Chicago, 2013) s. 73
50 David L. Swartz, Symbolic Power, Politics, and Intellectuals: The Political Sociology of Pierre Bourdieu, s. 72 51 Se Patrick Jonssons diskussion om statsvetenskaplig forskning i hans avhandling Handelsfrihetens vänner och
förbuden: Identitet och politisk kommunikation i Svensk tullpolitik (Örebro, 2005) s. 9-12
52 David L. Swartz, Symbolic Power, Politics, and Intellectuals: The Political Sociology of Pierre Bourdieu, s. 68-69;
Donald Broady, Nätverk och fält, Opuscula Historica Upsaliensia, 28 (Uppsala, 2002) s. 50
53 Pierre Bourdieu, Texter om de intellektuella: En antologi redigerad av Donald Broady, s. 42; Niilo
Kauppi, ”Bourdieu's political sociology and the politics of European integration”, Theory and Society 32, s. 778
54 George Steinmetz, ”Bourdieusian Field Theory and the Reorientation of Historical Sociology” i The Oxford
Handbook of Pierre Bourdieu, eds. Thomas Medvetz & Jeffrey J. Sallaz (New York, 2018) s. 612
55 Pierre Bourdieu, Texter om de intellektuella, s. 43; Kauppi, ”Bourdieu's political sociology and the politics of
sinsemellan bör belysas. Innebörden av ett ställningstagande ska förstås i relation till andra politiska ställningstagande i den historiska kontexten. Med andra ord är det politiska livet relationellt.
Att använda sig av Bourdieu för att analysera resultatet på det här sättet lämpar sig väl med tanke på Van Hears användning av densamme. Den stora skillnaden är att såväl Van Hears som Lucassens utgångspunkter kan beskrivas som interaktionsbaserade. Bourdieu utvecklade medvetet sitt fältbegrepp bort från en sådan modell till förmån för analyser av relationer mellan positioner.56
Dessutom ska en brasklapp in om uppsatsens begränsande användning av fältteori. Av utrymmesskäl kommer jag bara kunna täcka in en liten men viktig del av den elit inom
Storbritanniens politiska fält som var direkt involverade i kolonierna. Förfarandet motiveras med att det belyser migranternas egna upplevelser av migrationen och möjlighet att påverka de två
migrationsprocesserna. Som tidigare nämnt etablerades kolonierna i en politisk kontext där viktiga resurser tillkom och förmedlades av aktörer från en helt annan position än migranternas.
Förhoppningen har varit att genom att kort närma mig dessa aktörers relationer, strategier och resurser på fältet skapa en fond gentemot migranternas agerande. Det innebär också att jag betraktat det politiska fältet som historiskt konstruerat.57
Metod
Tillvägagångssättet har efter det empiriska materialets insamlande först innefattat ett urval beroende av relevans för syfte och frågeställning. Därefter har det relevanta materialet lästs närmare för att skildra migranternas socioekonomiska bakgrund och demografi, de två migrationsprocessernas händelseförlopp, samt bevekelsegrunder för olika handlingar. Det sistnämnda innebär att vissa återkommande idéer och argument i materialet kontextualiserats idéhistoriskt och historiskt genom primär- och sekundärkällor som jag bedömt relevanta. Dessutom har den demografiska
undersökningen av det material som förtecknar namn- och passagerarlistor innefattat en jämförelse mellan listorna själva och tidigare forskning om migration bland andra kollektiv med liknande förutsättningar. Det är med andra ord en kvalitativ metod med vissa kvantitativa inslag som
förekommer. Vid de sistnämnda inslagen har jag också följt tidigare forsknings kategoriseringar av olika migrationssätt bland förrymda slavar. Syftet har då varit att tydligare förstå
migrationsprocessens olika rörelser och vad det avslöjar om migrantgruppens förutsättningar. Kategoriseringarna förklaras i undersökningen. Efter de två undersökningskapitlen har jag sammanfattat resultaten och gjort en analytisk jämförelse utefter teorierna nämnda ovan.
56 Donald Broady, Nätverk och fält, Opuscula Historica Upsaliensia, 28, s. 71-72
57 George Steinmetz, ”Bourdieusian Field Theory and the Reorientation of Historical Sociology” i The Oxford
Att jämföra liknande fenomen inom två olika geografiska områden och tidpunkter för att belysa strukturer, tendenser och kontextualisera beslut är inte helt problemfritt. Likt historikern Signe Neunsinger har understrukit finns det en risk isolera förklaringsvariabler i komparativ metod. Då kunskapsproduktionen till stor del styrs av de variabler forskaren valt att jämföra är det lätt att mynna ut i ett analogt tänkande där likheter och skillnader mellan studieobjekten överskuggar exogena förklaringsfaktorer. Visserligen har den här uppsatsen drag av en så kallad transferanalys – där interaktioner mellan olika aktörer jämförs för att se hur metoder och idéer överfördes från en sfär till en annan – vilket är ett sätt att närma sig den här problematiken. Däremot går det inte att helt komma ifrån att uppdelningen jag här konstruerat i två migrantgrupper lätt antar formen av skilda storheter som möjligtvis tonar ner deras gemensamma drag.58 Här har jag dock ansett den
analytiska jämförelsen motiverad då en av den komparativa metodens fördelar, för att parafrasera Neunsinger, är att den väcker nya frågor och ifrågasätter tidigare orsaksförklaringar. Samtidigt kan jämförelser belysa vad som är specifikt för en historisk kontext.59 Det är särskilt relevant då ett nytt
perspektiv här tas på ett redan välstuderat ämne, som dessutom inte vanligtvis studeras med de två migrantgrupperna sida vid sida. Neunsingers invändningar ska dock inte avfärdas, utan har här istället tillfört ett kritiskt perspektiv i den jämförande analysen.
Svåröversättliga begrepp har skrivits med det engelska ordet kursiverat i parentes direkt efteråt i tydlighetssyfte. Citat har exakt återgivits, men 1700-talets så kallade långa s där den tryckta bokstaven mer liknar ett modernt f, har konsekvent standardiserats. I de brev som citeras har jag även konsekvent kursiverat de ord som i källan är understruket. Dessutom har jag förenklat och förtydligat vem det är som står som adressat i brevkorrespondensen. 'Governor Clarkson to the Chairman of the Sierra Leone Company' har exempelvis blivit John Clarkson till Henry Thornton.
Källmaterial
Det besvärliga källäget för att studera socioekonomiskt svagare migranter under 1700-talet har gjort att material från olika källor här har samlats in och använts. Källmaterialet för den här studiens första kapitel består av tryckta brev från och till läkaren John Fothergill, hans arvtagare John Coakley Lettsom och filantropen Granville Sharp. Därtill ingår även vittnesmål och tryckta brev från personal inom den brittiska flottan och slavhandel, samt material publicerat och framställt av den stödkommitté som kom att organisera det första etablerandet i Sierra Leone. De tre nyss nämnda herrarna var på olika sätt involverade i migrationsprocessens planering och eftermäle.
58 Silke Neunsinger, “Cross-over! Om komparationer, transferanalyser, histoire croisée och den metodologiska
nationalismens problem”, Historisk Tidskrift 130:1 (2010) s. 9, 11-12
Särskilt Granville Sharp är här relevant eftersom hans brevsamling även innehåller några av de få bevarade brev från migranterna själva samt från andra inom hans internationella kontaktnät. Det sistnämnda gäller även John Coakley Lettsom. Båda aktörernas korrespondens finns tryckta i Prince Hoares Memoirs of Granville Sharp (1828) och läkaren Thomas Pettigrews Memoirs of the Life and
Writings of the Late John Coakley Lettsom (1817).60 Tillsammans ger deras material både en bild av
hur migrationsprocessen artade sig som hur den påverkades av politiska förändringar. Vidare studeras de vittnesmål som örlogsflottans kapten Charles Thompson och
slavhandlaren Alexander Anderson avgav inför parlamentets speciella utredning av slavhandeln 1788–1789. Thompson är relevant eftersom han var kapten för örlogsfartyget Nautilus som medföljde migrationsflottan 1787 och ger vissa detaljer om migranternas bakgrund och senare etablering i Sierra Leone. Anderson ägde det slavfort som låg nära bosättarnas by och bifogade även flera brev från sin ställföreträdare på ön Bance Island där verksamheten bedrevs, vilka explicit behandlade bosättarnas öde. Till detta läggs även de handlingar och korrespondens som den brittiska flottan skickade till parlamentet rörande Sierra Leone-kolonins organisering. Det rör sig om 9 brev där merparten är Charles Thompsons rapporter till sina överordnade om emigrationens och senare etablering i Sierra Leones fortgång. Här finns även Thompsons folkräkning som strax berörs, samt en kopia av det första markhyrningsavtal som gjorde med en lokal härskare i Sierra Leone. Sammantaget är detta statliga material på olika ställen tryckta i samlingen av det brittiska underhusets protokoll och dokument som är utgivet i 175 volymer under namnet House of
Commons Sessional Papers of the Eighteenth Century med Sheila Lambert som redaktör. I
anglosaxisk forskning förtecknas oftast det här materialet under namnet Parliamentary Papers, men det har inte använts här. Viktigt att understryka är att jag konsekvent använt Lamberts sidangivelser och inte de ibland förekommande pagineringarna i materialet.61
Till sist ska också det material som är knutet till den stödkommitté som arbetade
tillsammans med migranterna och regeringen för att ombesörja migrationen nämnas. Här har jag till att börja med utgått från den namnlista och kontrakt som kommittén upprättade till det brittiska finansministeriet. Namnlistan är en förteckning av samtliga afrobritter som mottagit ett speciellt riktat understöd till befolkningsandelen. Den består av drygt 1000 namnposter i någorlunda
alfabetisk ordning. Män är sorterade först, namnposter som representerade en kvinna eller man som
60 Prince Hoare, Memoirs of Granville Sharp, Esq. composed from his own Manuscripts, and other authentic documents
in the possession of his family, and of the African Institution. With Observations on Mr. Sharp’s Biblical Criticisms, by the Right Rev. the Lord Bishop of St. David’s, 2 vol. (1820) 2. uppl. (London, 1828); Thomas Pettigrew, Memoirs of the Life and Writings of the Late John Coakley Lettsom ...:With a Selection from His Correspondence, 3 vol.
(London, 1817)
61 Sheila Lambert, ed., House of Commons Sessional Papers of the Eighteenth Century, 147 vol. (Wilmington,
1975-76). Thompsons vittnesmål finns i volym LXXVIII, s. 169-177, Andersons i volym LXVIII, s. 341-367. Flottans korrespondens och papper är samlade under rubriken ”Papers Respecting the Free Negroes sent to Africa.” i volym LXVII, s. 249-260
