C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
mig alienerad, ensam ute i skogsbrynet med min tobak och offer-ramsa. Jag reflekterar över min egen situation, känns detta rätt för mig? Den känsla av communitas som tillsammans byggts upp under förberedelserna inne i huset räcker inte ända ut i skogen för att inkludera mig.
Jag återvänder till huset och sluter cirkeln med mina nyplockade cederkvistar. Alla går till sina platser. När vi sätter oss i det rituella rummet, symboliskt representerat av cirkeln (se figur 6.1), accepte-rar vi att vi nu ingår i en ordning som skiljer sig från vårt vardagsliv.
Jag, Shirley och systrarna Juliane (14) och Diane (11) skall represen-tera de fyra väderstrecken. Vi får tygdukar och var sitt tobaksknyte.
Som kvinnan från öst får jag en gul tygduk, som representerar sol-uppgången.
Figur 6.1 Det rituella rummet: kekunitcirkeln.
S o f f a
F ö n s t e r
Gäster Gäster
Juliane
Melinda
Shirley Diane
Modern Gudfader
Artikelförfattaren (antropologen)
E l d s t a d
Styvfader Gudmodern
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
Fyra personer utöver Melinda har tagit plats inuti cirkeln. Paul, som är Melinda’s styvfar och ceremoniledaren sitter på min högra sida.
Strax till vänster om mig sitter den mi’kmaqkvinna som skall bli Melindas gudmor. Hon förbereder pipceremonin och bränner sal-via. Nära Melinda sitter hennes mor och på Melindas andra sida sit-ter Billy, gudfadern. Några ytsit-terligare vänner är inbjudna och de sätter sig utanför cirkeln.
Lukten av salvia fyller rummet och blandas med tobaksrök. Dof-terna talar till andra sinnen än synen och hörseln. Ritualen skall inte bara ses och höras, den skall även ”lukta”. Snart smakar den också piprök. Paul, Melindas styvfader, introducerar ritualen. Han är pipecarrier, dvs. han har av Grand Chief fått ett skrivet dokument som ger honom rätt att leda ceremonier. Ritualens inledning är ett känsligt moment för att det som skall följa skall kännas trovärdigt för oss deltagare. I sina inledande ord talar Paul om att det inte är ett vardagligt välkomsttal vi lyssnar till. Det är viktigt att påpeka att vi skall genomgå en ritual, eftersom detta uttalande för oss in i ett annat vara än vardagens. Han skulle bara kunnat säga över en kopp te att nu har Melinda fått två gudföräldrar, men vistelsen i det ritu-ella rummet ger handlingarna en annan status. Alla handlingar för-vandlas till rituella akter7 och som sådana får vardagshandlingarna en annan betydelse.8 Oavsett vilka motiv vi har som privatpersoner när vi deltar, har deltagandet i sig bundit oss till sociala åtaganden.
Kekunit kan liknas vid vår vigselceremoni – efter denna är du är gift och din sociala status har förändrats oavsett om du under hela vig-selakten har känt tvekan inombords och helst skulle vilja avstå äktenskapet. Genomförandet i kekunit har byggts upp, med sina insprängda rituella akter, som ett drama, fast här handlar det om ett rituellt drama. Detta drama förpliktigar, det gör inte en teaterpjäs.9
Det finns ytterligare ett skäl till att Paul så noggrant måste för-klara vad som skall hända. Kekunit är lika ny för Shirley och Billy som för mig. Här finns ingen färdig manual att luta sig mot och orden väger därför tungt för deltagarna. Vi måste både få veta vad vi skall genomgå och hur vi skall delta. Sedan 1970-talet har många äldre traditioner återupptagits hos mi’kmaq eller så har delar av
7 Se Olsson 2000.
8 Humphrey & Laidlaw 1994:88ff.
9 Rappaport 1999:107ff.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
ritualer lånats från andra indiangrupper, huvudsakligen lakota.
Svetthyddan finns nämnd i tidig 1600-talslitteratur, däremot inte hur den byggdes eller användes rituellt.10 Kekunit finns inte nämnd i något historiskt material och jag har aldrig stött på denna ritual tidigare. Eftersom det som skall hända är nytt för oss, riskerar Pauls långa förklaringar att skapa ett intellektuellt förhållningssätt till ritualen. Mycket i hans långa tal kretsar kring muntliga överens-kommelser om framtida ansvar för den unga flickan. Ett alltför intellektualistiskt förhållningssätt till ritualen kan riskera att reflex-iviteten även invaderar ritualen i sig. För att inte bara få det talade ordet att likna en vardagens muntliga överenskommelse vävs ritu-ella akter in från andra panindianska ceremonier – t.ex. från reser-vatens powwows (dans/trummor/stämsångsriter) – vilka färgar av sig på hela ritualen så att den ”känns igen”, trots att den i detta fall är nyskapad. De rituella handlingarna från andra mi’kmaqsamman-komster kan bestå i att deltagarna röker pipa, bränner salvia och sjunger sånger och därmed förtätas stämningen. Lånet av rituella akter (interritualitet)11 skapar en bild av vad det innebär att vara mi’kmaq idag och vårda sina traditioner. Handlingarna bäddas in i hela ritualen som spridda citat från den större kontexten, reservats-livet och som vi här känner igen som neotraditionalism.
Att välja handlingar från dem som redan finns inbäddade i en större korpus av panindianska ceremonier blir ett sätt att ge legiti-mitet och auktoritet åt de traditioner som mer spontant uppkom-mer. Utan detta refererande till handlingar som är accepterade, förankrade och utförda i andra mi’kmaqkontexter riskerar Pauls orkestrerande av ceremonin att bli reducerad till hans lilla privata påhitt eller likna en del New Ageceremonier. Det är viktigt att riter upplevs vara förankrade i en tradition och inte i en individs kreativa förmåga, eftersom en historisk förankring ger en större legitimitet än det flyhänta och tillfälliga. Men vi kan, åtminstone från ett fors-karperspektiv, se denna diskussion som skenbar, då Paul inte fram-står som upphovsmannen utan mer som bricolören. Han plockar ihop delar från olika lådor, men det är inte hans personliga ägodelar utan allmängods (traditionen). Interritualiteten framträder tydligt när jag ser på de unga systrarna. De lyssnar uppmärksamt till Pauls
10 Le Clercq 1691 [1968]:297, Lescarbot 1609 [1928:238], Denys 1672 [1908]:416.
11 Rappaport 1999:32, se även Turner 1973:1100.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
instruktioner, men de är också vana vid de insprängda rituella akterna från andra ritualer de har deltagit i. Det märks vid piprök-ningen. Den äldre systern tar tre puffar, men den yngre röker inte, för hon vet att hon är för ung. Istället rör hon pipskaftet först vid den ena, sedan vid den andra skuldran för att därefter skicka pipan vidare med det långa skaftet riktat mot mottagaren, utan att hon har instruerats i detta handlingsmönster.
Paul fortsätter med sina förklaringar. – Det kan hända saker i reservatet som gör att ett mi’kmaqbarn behöver många vuxenrela-tioner, säger han, därför är kekunit extra viktig. Han vänder sig sedan till Melinda och säger:
– Någonting kan hända oss och det känns bra för oss föräldrar att veta att det finns människor vi känner stor tillit för och som kan ersätta oss. Han frågar sedan Billy och mi’kmaqkvinnan i cirkeln:
– Är ni villiga att ta på er ansvaret som gudföräldrar?
– Ja, det är vi, svarar de.
Under Pauls tal händer något med mig. Jag förlorar min distanse-rade hållning, där jag som forskare detaljerat försöker att notera händelseförloppet och jag fylls istället av en varm känsla av empati.
Fastän jag tidigare hade reflekterat över hur kekunit kunde reduce-ras och analysereduce-ras som en nyskapad ceremoni av en neotraditiona-list, eller till och med funderat över likheter med New Ageritualer, har jag nått en vändpunkt, som peripetin vänder dramat. För att till fullo förstå de olika ”kapitlen” som har ”lästs” och agerats ut, måste hela texten vara känd. Pauls ord, riterna, de olika sinnesintrycken och reservatssituationen smälter samman och väcker till liv allt som hänt under mina år i fält. Ja, denna flicka behöver verkligen alla relationer hon kan få. Livet i reservaten balanserar på en skör tråd:
dödsfall, självmord, sprit, övergrepp, alltid är det någon man kän-ner som drabbas. Paul börjar trumma Kepmite’tmagn (Honor Song-Kitpu) och fortfarande rörd av Pauls tal, gudföräldrarnas respons och Melinda kan jag helhjärtat sjunga med i den även för mig väl-bekanta sången:
“Ke-pm-i-te’ tm-n-ej ta’n te-li-l’ nu-u-lti’kw Ni-k ma’jrtut Ke’ Ma-wi-ta’nej Ke-pm-i-te’ tm-n-ej ta’n we-ta-pek-sul-ti’kw Ni-k-ma’-jtut – Ke’
apo-qn-ma-tul-ti-nej A-po-qn-ma-tul-ti-nej ta’n ki’sù’lkw Tel-i-ka’luk-si’kw u-la wskit-qa-mu’k
Hey a Hey o a Wei o Wei a a a Wei o Wei o Wei a a …
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
(Let us highly respect our people, My dear friends, let us come together, Let us highly respect our origin,
My dear friends, let us help one another, let us help one another
According to the Creator’s intentions as to why he placed us here.)12