En forskare som har utövat ett stort inflytande på ritualstudier är Victor Turner. Vi kan till och med säga att hans forskning har haft betydelse i vår tid för nyskapande av ritual, eftersom det finns moderna ritualledare som läser hans skrifter för att inspireras av dem när de själva skapar nya praktiker. Eftersom Turners arbete spänner över decennier är det svårt att ge en enkel bild av hans teo-rier då han fortlöpande reviderade och förändrade sin tidigare
1 Levi-Strauss 1966:30ff.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
forskning. Hans arbeten kan sägas utgå från fyra huvudområden2: processanalys, symboltolkning, de duala begreppen struktur-anti-struktur (communitas) samt liminalitet.
Den tidiga Turner intresserade sig främst för traditionella samhäl-len och hur rituasamhäl-len upprätthöll den sociala ordningen – detta var ritens funktion. I riten betonades de centrala värdena i samhället.
Turner gjorde långvariga fältarbeten hos ndembu i nordvästra Zam-bia och har i ett flertal verk skildrat det rituella livet hos detta bantutalande stamfolk: Schism and Continuity in an African Society (1957), The Forest of Symbols (1967) och The Drums of Affliction (1968). Han finner att ritualens funktion främst är att lösa inbyggda konflikter i samhället och inom individen. En av dessa var att ndembu räknade släktskap på mödernet (matrilinjärt släktskap), men samtidigt praktiserade virilokalitet (kvinnor bosätter sig hos mannens släkt). Problemet för flera kvinnor var att fortsätta upp-rätthålla solidariteten med sin släkt när hon levde med mannens släkt. Konflikten kunde ta sig uttryck i ofrivillig barnlöshet eller hemsökelse av andar hos kvinnan. Genom ett komplicerat labore-rande med symboler i riterna kunde spänningar hos kvinnan lösas och livet gå vidare. Riten hade således återupprättat ordningen.
Den senare Turner fokuserade mera på den rituella processen.3 Riter hade en dynamisk och omskapande karaktär och förändrade inte bara individens psykiska eller fysiska tillstånd utan även den sociala strukturen. I förändringsprocessen spelar den rituella fram-ställningen en viktig roll och Turner definierar denna som “distinct phases in the social processes whereby groups adjust to internal changes and adapt to their external environment.”4 Hans metod ut-gick från föreställningen att det rituella framträdandet kunde stude-ras som ett ”socialt drama”. En rit kunde, enligt Turner, liknas vid en teaterföreställning, men skillnaden är att den iscensätts med ett socialt syfte att föra deltagaren genom fyra huvudfaser. Först upp-står en brytning (breach) av de normala sociala relationerna. Detta brott följs av en kris (crisis). För att hindra att brytningen sprider sig slår en rad mekanismer till (redressive action). Den tredje fasen kan
2 Denna uppdelning av Turners arbete bygger på Boudewijnses artikel (1990)
”The Ritual Studies of Victor Turner”.
3 Se Turner (1969) The Ritual Process.
4 Turner 1967:20.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
variera från en lösning via personliga insatser till att en ritual genomförs. I slutfasen integreras den icke-fungerande gruppen eller får schismen ett socialt erkännande.
I ett samhälle som ndembus, där en stark centralmakt saknas, är riten det primära kittet mellan individ och grupp. Så långt följer Turner den durkheimska traditionen. Men Turner utvecklade en annorlunda syn på religion och samhälle. Om Durkheim såg riten uttrycka konsensus, såg Turner hur den lyfte fram konflikter och in-tressen som måste lösas. I riten framkallas starka känslor som löser motstridiga intressen mellan grupper och därmed stärks den sociala ordningen. Turner menar också att det finns en grundläggande spänning mellan individen och samhället. Hat och sexuella passio-ner måste ibland ge vika för samhälleliga normer och riten åstad-kommer denna försoning inom individen. Det påtvingade blir det önskvärda. Här ser vi hur Turner tagit intryck från psykoanalysen.
De rituella symbolerna spelar en avgörande roll i det sociala dra-mat. Det är, enligt Turner, de som gör det sociala samspelet mellan deltagarna möjligt, varför han analyserar dem så noga i ndembu-ritualen. Symbolerna definieras som “the smallest units of ritual which still retain the specific properties of ritual behaviour”5 och de väcker starka känslor som manar till handling. Det är antropolo-gens uppgift att undersöka deras dolda meningar för att förstå ritens innersta väsen. Turner lägger därför stor vikt vid att grundligt gå igenom olika slags symboler och hur de verkar. Först gör han en åtskillnad mellan två allmänna kategorier av dem, de dominanta och de instrumentella. De dominanta har en hög grad av beständig-het genom hela symbolsystemet och en viss form av autonomi. Vi skulle kunna se den amerikanska flaggan som exempel på en domi-nant symbol. Den står för ett helgjutet paket av värden och hand-lingar – acceptera den eller så hamnar du i kylan. De instrumentella symbolerna har inte samma autonomi som de dominanta, utan måste studeras med andra symbolsystem i en specifik kontext som skall locka fram just deras speciella mening.
Turner snävar sedan in studiet av allmänna symboler till att gälla de rituella, som både väcker känslor hos deltagarna och som kan avlockas ett innehåll. De rituella symbolerna (speciellt de domi-nanta) har följande kännetecken. För det första är de multivokala
5 Turner 1967:19.
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
(förtätade), vilket betyder att de kan stå för många meningar. Vi kan som exempel ta muyombu eller tår-trädet hos ndembu. Det avger en sav som liknar tårar och används därför i begravningsriter. Men det har också andra kvaliteter: om man hugger ned det skjuter det snabbt nya skott. När en relation mellan släktingar störs kan man plantera ett tår-träd, vilket påminner om att minnet av släktingen alltid kommer att bestå. Förutom att en symbol kan väcka flera meningar till liv kan den också vara univokal och som sådan ena olika meningar, dvs. de många betydelserna fogas samman av asso-ciativa mönster. Slutligen kan en symbol fungera som polariserande, vilket innebär att den ställer meningar mot varandra.
Ett annat sätt att närma sig symbolerna är att se om de refererar till ideologin eller till det sensoriska (orectic). De ideologiska symbolerna fungerar normativt genom att de refererar till den sociala organisa-tionen. De sensoriska symbolerna väcker känslor och kan associeras med mänsklig fysiologi (nattvarden symboliserar Kristi blod) eller naturliga processer (död/födelse – mullen i begravningsritual sym-boliserar vad som skall hända med människans kropp). Det är genom de sensoriska symbolerna som den grundläggande konflik-ten mellan individens drifter och samhällets krav överbryggs. Sam-hällets plikter kan bli det önskade. Men Turner varnade för att i tolk-ningen av symboler förklara dessa utifrån djuppsykologins teorier.
Implicit accepterar han att universella, underliggande processer är verksamma inom individen som är involverad i riter (det djuppsy-kologiska), men det är de specifikt varierande sociala och ideolo-giska aspekterna som han vill förstå och förklara (det antropolo-giska).
Hur skall vi då komma åt meningen hos symbolerna (t.ex. i natt-varden)? Turner ser som en första väg den exegetiska. Ritualdelta-garna tillfrågas om en symbols betydelse och förklarar dess mening.
De förklaringar vi kan få här varierar från myt till doktrin och präs-ten ger kanske ett annat svar än lekmannen. Den andra förkla-ringen kan vara operationell och Turner vill då se hur symbolen används i den rituella kontexten, inte bara hur man pratar om den.
Är handlingarna kring symbolerna aggressiva, sorgsna eller glädje-fulla? Vi måste också se på gruppens struktur för att till fullo förstå symbolens betydelse – vilka kommer för att ta nattvarden? Den sista meningen hos symbolen kan ligga i dess position i en större struktur. Hur bestäms meningen hos den i förhållande till andra
C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
symboler? Vilken relation har den till helheten. Hur placerar vi till exempel in nattvarden i gudstjänsten och i den kristna läran? Här ser vi inflytande från Levi-Strauss analyser då det är symbolens posi-tion i en struktur som här bestämmer dess mening. En symbol kan vara polysem (mångtydig), men i en positionell analys skall antro-pologen försöka se vilken av de olika betydelserna som betonas i just denna kontext.
Turner är kritisk till de antropologer som stannar vid den första, exegetiska förklaringsmodellen. Ofta har symbolen inte bara en tydlig mening och deltagarnas förklaringar kan bli ytliga. Dessutom kan forskaren få lika många förklaringar till en symbol som det finns deltagare och samma deltagare kan ge olika förklaringar vid olika tillfällen. I stället skall antropologen komma åt de latenta meningarna genom att analysera symbolens operationella och posi-tionella funktion. Turner är också kritisk mot en renodlad psyko-analytisk tolkning av symbol och ritual där ritens utformning jäm-förs med neurotiska patienters tvångshandlingar. Han anser att symbolen refererar till sociala fakta och därmed har ett liv utanför det individuella psyket.
Mening och symbol är också kulturella skapelser och ej univer-sella. Vi kan således inte använda en handbok i symboler för att se vad de betyder, utan vi måste noga undersöka den specifika kultu-rella kontext de förekommer i. Men även här uppstår problem för Turner. Den kulturella symbolen tolkas alltid slutligen av en indi-vid, och olika ritualdeltagare kan därför tolka den på olika sätt. Det finns också subgrupper med egna förklaringsmodeller. Turner får svårt att förklara exakt hur symbolen skapar mening hos individen via den mening gruppen (eller kulturen) har tillskrivit den. Det blir svårt att tala om ”ndembutolkningar” av symboler, när det inte är säkert att alla i gruppen tolkar dem lika. Deras mening kan dess-utom te sig annorlunda för ritualdeltagaren och för den observe-rande antropologen, eftersom att vara uppväxt i en kultur kan skapa andra referenser än de som antropologen tycker sig se. Det betyder att en symbol inte bär på en essens som automatiskt väcker samma känslor och upplevelser i alla kulturer, vilket gör att antro-pologen får svårt att hävda att hans eller hennes tolkning skulle ha företräde framför någon annans. Dessutom kanske symbolen inte är en kategori man kan distansera sig ifrån för att till fullo förstå den, vilket Turner menade, och därmed försvåras all möjlig
intellek-C M 9/12 10/13
11/14,5
68mm 71mm 76mm
tuell tolkning eftersom observation och analys förutsätter en objek-tifiering och inte ett deltagande.
Turners budskap är dock klart – det finns mer i riterna än vad som uttrycks av den enskilde deltagaren. Riter är också något mer än var-dagshandlingar och måste ses när de utförs, annars missar forskaren de latenta meningarna. I riten är svårfångade känslomässiga aspek-ter involverade och här spelar dess estetiska och uttrycksfulla utformning en viktig roll. Turner ser riten som viktig för männi-skors helande och samhällets sammanhållning, vilket är ett av skä-len till att hans tankar idag har fångats upp av många moderna nyskapare av ritualer.