Kommunernas rätt till att utöka sitt ansvar till att också inkludera verksamhetsavfall upphörde den 1 januari år 2000. Avfall som genereras i ett företags verksamhet skall alltså tas omhand av respektive producent av avfallet. Ett par år valde 66 kommuner att ta ett utökat ansvar för omhändertagande av icke branschspecifikt avfall. Av dessa
kommuner valde 40 stycken att dessutom ta ett utökat ansvar för bygg- och rivningsav- fall.60
RVF uppskattar att insamlingen av verksamhetsavfall omsätter 7-8 mdr årligen, beroende på vilket statistiskt underlag som används. Kommuner och kommunala bolag bedöms enligt RVF svara för 3-4 % av insamlingen av industrins avfall. De privata företagen utför också, som har påvisats tidigare i utredningen, större delen av insamling- en av hushållsavfall, vilket i så fall bekräftar de privata bolagens totalt sett dominerande ställning vad gäller denna tjänst. Risken för att ett fåtal privata aktörer dominerar vissa delmarknader för främst insamling och transport kan därför inte uteslutas. I de fall
59
Uppgifter om marknaden för verksamhetsavfall bygger på uppgifter erhållna från RVF. 60
67
kommunerna av olika skäl inte verkar på insamlingsmarknaden skulle denna risk öka om inte mindre privata entreprenörer kan vinna nya marknadsandelar.
Sveriges åkeriföretag menar emellertid att kommunernas marknadsandel är väsentligt högre. Den tidigare poängterade bristen på statistik kring t.ex. marknadsandelar gör det omöjligt att erhålla en objektiv bild av de olika aktörernas marknadsandelar.
Huvuddelen av de kommunala aktörernas verksamhet utgörs av tjänster för biologisk återvinning, förbränning och deponering. Av de sammanlagt 28 förbränningsanläggning- arna ägs 23 av kommuner eller kommunala bolag, medan 181 av 190 deponier är
kommunägda. Till stor del samutnyttjas infrastruktur för omhändertagande av hushållsav- fall för detta arbete. Kommuners/kommunbolags verksamhet på denna delmarknad uppskattas uppgå till 10-15 %.
Denna siffra är emellertid troligen en underskattning då en stor del av behandlingska- paciteten är i kommunal ägo. Sannolikt bygger RVF:s uppskattning på inkluderandet av andra materialfraktioner, såsom t.ex. skrot och returpapper, i marknadens omfattning. En indikation på att siffran i själva verket är högre ges också nedan där enskilda kommunala bolags omhändertagande av verksamhetsavfall kommenteras.
I de fallen privata entreprenörer insamlar verksamhetsavfall sker med automatik en konkurrensutsättning av behandlingsledet, som i stort är kommunägt, eftersom de ofta har tecknat direktavtal med avfallslämnarna och därmed kan styra avfallet till den anläggning som prismässigt totalt är förmånligast.
Den totala kostnaden inkluderar också kostnader för insamling, balning, krossning, omlastning och transport av avfallet. Dessa övriga kostnadsposter uppgår till inte obetydliga belopp, vilket innebär att det kan vara svårt att utnyttja eventuellt lägre behandlingskostnader vid en anläggning som ligger i en annan region. Det är dock inte ovanligt att avfall transporteras mellan närliggande regioner till andra förbrännings- och deponianläggningar. Ökade kostnader för omlastning och transport motverkar således detta bara i viss utsträckning. Insamling och balning sker inte som extra åtgärder för längre transporter, i mindre utsträckning sker krossning eller kompaktering.
Vid en eventuell framtida avveckling av monopolet för farligt avfall då bereds också privata entreprenörer möjlighet att erbjuda helhetslösningar till verksamhetsutövare som idag är verksamma i kommuner som har ett utökat ansvar. Detta innebär i förlängningen en ökad konkurrensutsättning av också marknaden för verksamhetsavfall.
Ungefär en femtedel av verksamhetsavfallet, omhändertas genom förbränning, varav i sin tur hälften behandlas i anläggningar som är kommunägda eller ägda i samverkan kommun/privat intresse. Mindre än 5 % av verksamheternas avfall tas om hand genom kompostering eller rötning. En mindre del av detta tas om hand i kommunägda anlägg- ningar för hushållsavfall. Vidare deponeras ungefärligen 10 % av industrins avfall vid anläggningar utanför arbetsstället. Antalet privat ägda deponier är få, men de svarar dock för en relativt större andel av deponering med avseende på industrins avfall. Deponering av verksamhetsavfall bedöms omsätta 1,5 mdr.
En brist med en aggregerad analys vad gäller fördelningen av marknaden mellan privata och kommunala utförare är att den inte säger något om lokala och/eller regionala marknader där enskilda privata eller kommunala bolag kan ha en dominerande ställning. Tabellen nedan visar ett antal kommunala bolags omhändertagande av verksamhetsav- fall i relation till den totala mängden hanterat avfall. De kommunala avfallsbolagen har
68
som synes en betydande roll på denna delmarknad. Av de undersökta avfallsbolagen så uppgår den omhändertagna kvantiteten verksamhetsavfall till mellan 16-60% av det totalt omhändertagna avfallet. Svårighet att tolka vilka avfallsmängder som skall ingå i fraktionen verksamhetsavfall innebär att siffrorna endast är indikativa. Den femte kolumnen anger ytterligare avfallsmängder som kan falla under klassificeringen verksamhetsavfall. Detta innebär sålunda att siffrorna sannolikt är en underskattning av det verkliga utfallet.
Avfallsbolag Total mängd hanterat avfall för 2002 (ton) Hanterad kvantitet verksamhetsav- fall för 2002 (ton) Hanterad kvantitet verksamhetsav- fall för 2002 (%)
Ytterligare avfall som kan falla under klassificeringen verksamhetsavfall.
RENOVA 630 000 112 000 17,7
18 000 ton schaktmassor + X antal ton blandat obrännbart avfall från hushåll och verksamheter, blandat avfall från hushåll och verksamheter och återvinningsmaterial.
SYSAV 522 000 241 000 46 -
VAFAB 200 000 35 000 17,5 Cirka 15 000 ton (Askor,
slam, schakt och rivningsmassor) Halmstad
Renhållning
158 797 25 704 16 Cirka 32 000 ton (avfall för deponering och avfall för utfyllnad) TRAAB 88 750 (för år 2001) 17 756 (för år 2001) 20 (för år 2001) Cirka 14 767 ton (sjukhusavfall, schaktmassor, rivningsav- fall, byggnadsavfall, aska) (för år 2001)
SÖRAB 372 115 222 493
(varav förorenad jord 44 344)
59,6 -
Tabell 7:Kommunala bolagens omhändertagande av verksamhetsavfall. Källa: årsredovisningar och hemsidor.
Kommunernas legala inflytande över hanteringen av verksamhetsavfall har av förklar- liga skäl minskat i och med att möjligheten till kommunal ensamrätt har upphört. Frågan är emellertid om kommunernas praktiska inflytande över denna hantering har minskat eller ökat? Förekomsten av kommunala bolag med en stark ställning på lokala och regionala marknader förefaller inte vara ovanligt förekommande.
I avsnitten som följer nedan beskrivs de konkurrensrelaterade problem som kan vara aktuella för omhändertagande av verksamhetsavfall; definitionsproblem, underprissätt- ning och återvinningscentraler som mottagningsplats för verksamhetsavfall.