I den undersökta kommunen förändras biståndshandläggarnas de- legation på att fatta vissa beslut periodervis. En biståndshandläg- gare ger uttryck åt delegationsförändringarna i följande citat:
Det känns som att oj, är vi plötsligt inte kompetenta, bara för att det har råkat bli lite fler korttidsbeslut? Betyder det att vi plötsligt inte är kompetenta nog? Eller kanske man kan se det som att behovet faktiskt har ökat. Det känns ju så, tycker jag. Vi har ju förväntningar på oss att tänka, inte restriktivt kanske men jag har valt att tolka det som det, för att inte bli allt för jät- teledsen. Men man känner sig frustrerad när man ser ett behov. Här är det kanske bara det sociala välmåendet som vi behöver säkra upp med ledsagare, eller vad det nu ska vara. Då känns det frustrerande när man lyfter ett ärende och kanske att ”nä, nä det är nog för bra, du får lägga lite lägre antal timmar.” Sen ibland får man till sig att det är bra att få det prövat i domstol. Jaha, ska man ge avslag för att få det prövat?
Trots specialiseringen av biståndshandläggarnas uppdrag, föränd- ras periodvis delegationen för studiens biståndshandläggare som grupp, på att fatta beslut om vissa insatser. Framför allt har det handlat om beslut om särskilt boende, korttidsplats eller ledsag- ning. Flera av de intervjuade biståndshandläggarna är ambivalenta i sitt förhållningssätt till förändringarna. Från beskrivningen i cita- tet ovan till det motsatta i följande citat, där en biståndshandläg- gare svarar på en fråga om hen upplevt sin kompetens ifrågasatt:
Nej, så har jag inte upplevt det. Vi har ju inte beviljat färre korttidsplatser bara för att det dras med chefen. Det har vi inte. Men det är mer så att det blir en korrektare bedömning så. Vi har inte beviljat någon annan insats istället för korttid, det har vi inte.
Även om några av biståndshandläggarna till viss del känner sin kompetens ifrågasatt, förklaras den förändrade delegationen bland annat med att beslutet ska få mer ”korrekt bedömning” om det
först godkänns av chefen. Vad som blir mer korrekt framgår inte för de intervjuade biståndshandläggarna. De upplever inte att det finns alternativa insatser som är jämförbara med de insatser som biståndshandläggarna periodvis saknar delegation att besluta om. En biståndshandläggare förklarar i citatet nedan, att andra parter inte förstår hela den komplexitet i en biståndsbedömning som måste beaktas innan insatser kan beviljas. Hen förklarar:
Mm, man kanske tycker att det känns konstigt och du kanske tycker att det låter konstigt. Men jag tycker att det känns skönt på grund av andra faktorer. Inte det här att vi inte kan fatta be- slut men vi har andra som trycker på att de gärna vill att det ska vara korttid hela tiden. Inom kommunen, alltså andra par- ter som tycker att det här ska vara korttid, korttid, som typ hemsjukvården tycker att ”åh, ordna någonting nu” Och så har man en helt annan uppfattning. Då är det skönt att säga att jag kan inte fatta beslut om det här, jag återkommer med besked.
Det beskrivs ett tryck på biståndshandläggarna från andra verk- samheter om insatser som t.ex. korttidsplats eller annan boende- form för hjälpbehövande. Det kan bli svårigheter för biståndshand- läggarna att hantera detta tryck tillsammans med de riktlinjer och resursramar som finns för biståndshandläggarna att förhålla sig till. När ansvaret för bedömningen och att beslutsfattandet istället åläggs chefen blir då en avlastning för biståndshandläggarna. Ge- nom att acceptera och uttrycka uppskattning av att besluten ska fattas genom chefen skapas en legitimitet som också bekräftar den egna, om än kringskurna, kompetensen. Anledningarna uppfattas av biståndshandläggarna vara grundade i ekonomiska prioritering- ar. Biståndshandläggaren i citatet nedan uttrycker:
Alltså, nu tar ju jag alla beslut i samråd med min chef. Sen så förordar jag så att säga, vilket jag ändå tycker är bra. Det är klart det händer väl ibland att vi har lite olika åsikter och min chef tycker: ”men vi prövar en gång till” och att vi erbjuder andra insatser.[…] Men annars så är det ändå bra för det hand- lar ju om rätt så mycket pengar. Så det kan vara bra att ha nå-
gon att diskutera med.
En av de mest erfarna biståndshandläggarna är tydlig med vad hen tycker om delegationsförändringarna på att fatta vissa beslut.
Det är likadant våra korttider, alltså man bara skakar på huvu- det. Och så tar de ifrån oss delegationen och så får vi delegat- ionen och så drar de ifrån, så har de hållit på nu i några år. […] Men det är som jag säger, att jag har fattat ett beslut och tycker min chef något annat, så får chefen göra ett eget [beslut]. För jag skriver inte en utredning utifrån vad [chefen] tycker utan då får [hen] göra den själv.
Förändrad beslutsdelegation på vissa beslut tenderar att följa bud- getläget. Samtliga intervjuade handläggare känner väl till hur bud- geten ser ut och ser det som en del av sitt ansvar att förvalta skattemedlen väl. Situationen bekräftas i studier från andra kom- muner och IVOs (2016) granskning av myndighetsutövningen i ca 30 kommuner. IVO menar att de kommunala förutsättningarna påverkar, som exempelvis att ansträngd kommunal ekonomi ofta påverkar socialtjänstens verksamhet negativt (jfr Wolmesjö och Staaf red. 2014).