För att förstå mitt material använder jag olika teoretiska perspektiv för att tolka det som sker. Ett av dessa perspektiv är makt. Makt-
perspektivet är ett av de flitigast återkommande temana i samhälls- vetenskaplig forskning. Här tar jag inspiration av Alvessons (2011) och Nilssons (2008) tolkningar av Foucault kring makt som disci- plinär och strategisk position. Min utgångspunkt är att se makt som ett fenomen som är beroende av kontext och position. Makten kan både fördelas och förflyttas mellan individer och nivåer i den offentliga sektorn. Jag har tagit hjälp av Nilssons (2008) förståelse av Foucault kring att betrakta makt som strategisk position. Nils- son skriver att det är själva ”positionen som studeras och analyse- ras, inte de subjekt som innehar den” (ibid. s.87). Då mitt fokus är biståndshandläggarens möjligheter att beakta och förhålla sig till anhöriga blir det här primärt biståndshandläggarens position som studeras och inte biståndshandläggaren som subjekt. I linje med den tolkningen har jag valt att se makt som en ”rationalitet som hänförs till de metoder med vilka den praktiseras” (Nilsson 2008, s.87). Makt som en strategisk position synliggörs vid myndighets- utövning, t.ex. när det gäller att motivera, ge bifall för eller av- gränsa insatser.
Alvesson (2011) för ett resonemang kring makt tolkat ur Foucaults definition av makt som disciplinär och normaliserande. Alvesson beskriver den moderna makten som disciplinär. ”Den skapar indi- viden snarare än tvingar denna att göra på ett visst sätt. Makten är övertalande, ibland till och med hjälpsam - genom rådgivning, in- formation och fastslagna standarder för vad som är rätt, rationellt, nödvändigt och naturligt formas subjektet. […] Detta sker bland annat genom att ange standarder och normer för hur en individ bör vara.” (ibid. s.101). Genom att se mitt material genom ett ras- ter av makt på dessa sätt studerar jag en del av de strukturer och normer som råder i vård och omsorg i kommunal verksamhet. I uppdraget som biståndshandläggare inlemmas makten dels genom biståndshandläggarens strategiska position och dels som normali- serande och disciplinär. Biståndshandläggarens arbete styrs både av olika maktperspektiv och ett ansvar, att besluta om insatser och bedöma behov. Därmed har de också makten att tolka hur och i
vilken omfattning den enskilde och dennes anhöriga ska ges till-
Järvinen (2002) menar att socialtjänstens handläggare är ”under- lagda en organisationslogik” och kallar detta ”en logik som mera handlar om att klienten skall anpassas till systemet än att systemet ska anpassas till klienten”(ibid. s.76). Detta antyder handläggarens begränsade möjlighet att tillgodose behov utanför systemets nor- mer. Med makt kan således också följa ett visst mått av maktlöshet för organisationens olika nivåer, förvisso på olika sätt, med olika uttrycksformer och med olika konsekvenser. Jag ser makt som ett fragmenterat fenomen. Makt som en position som varje nivå till viss del blir ägare av och fördelar vidare delar av, till nästa nivå som har att förhålla sig till det på olika sätt och som i sin tur även fördelar vidare.
Med makt följer för varje bärare också ett moraliskt ansvar. Socialt arbete omgärdas av ett antal etiska principer. En vaksam reflektion kring maktperspektiv blir viktig i socialt arbete just för att fördel- ningen av makten är asymmetrisk i mötet mellan hjälpbehövande och den som ”hjälper” (Akademikerförbundet 2015; IVO 2016; Socialstyrelsen 2002). För att som socialarbetare och biståndshand- läggare kunna förhålla sig till dessa etiska principer krävs en med- vetenhet om de moraliska aspekterna i ansvaret. I offentlig verk- samhet legitimeras detta ansvar genom tillägnandet av normer och vad som avses vara ”normalt”. Det vill säga oavsett den enskilde biståndshandläggarens personliga moraluppfattning kan ett beslut bli moraliskt försvarbart genom de normer och riktlinjer som ligger till grund för ett beslut om behov eller insats ska fattas (Hasenfeldt 2010). Biståndshandläggare kan tilldelas ansvar men utan makt att fullfölja ansvaret, som exempelvis att inte ges tillgång till insatser som tillgodoser de behov som identifieras hos en hjälpsökande. Ansvar utan resurser och makt att fullfölja ansvaret kan istället skapa maktlöshet. Maktperspektivet är beroende av både position och relation mellan parter, t.ex. mellan biståndshandläggare och hjälpsökande, och av hur kommunikationen mellan parterna fun- gerar eller hur parterna kan argumentera för sina olika ståndpunk- ter. Engelstad (2006) beskriver kommunikationen mellan bistånds- handläggare och hjälpsökande: ”Aktörer försöker påverka andras
handlingar genom att hänvisa till deras normer eller genom att för- söka få dem att ändra sina normer.”(ibid. s.27). Detta beskriver hur arbetet utövas genom normaliseringsprocesser i bemärkelsen att få de hjälpsökande och deras anhöriga att ta till sig rådande normer som det ”normala”.
Hasenfeldt (2010) som studerat människobehandlande organisa– tioner, menar att människobehandlande arbete är ett moraliskt ar- bete. Motivationsarbete och informerande om vilka normer som är gällande och hur människor förväntas leva sina liv är kärnan i hjälparbetet. Normerna påverkas av kontext och ekonomi. Både beroende på vilken kontext organisationen verkar i och vilka mål- grupper som är mål för verksamheten, vilken grupp det omgivande samhället för närvarande finner mest prioriteringsvärd, samt i eko- nomiskt mer gynnsamma tider tillämpas generösare tolkningar vid resursfördelning. Arbetet organiseras utifrån normer vars syfte är att upprätthålla samhällets moraliska värden som till viss del både produceras och reproduceras i ett dynamiskt samspel mellan orga- nisationens praktik och dess medarbetare (Hasenfeldt 2000; Linde och Svensson 2013). Socialt arbete är baserat på moraliska värde- ringar och normer som varierar över tid, beroende av kontext och ett samhälles ekonomi.