Levande skogar
Skogen och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och kulturmiljövärden och sociala värden värnas.
Gotländska delmål
Skydd av skogens biotoper
År 2010 ska 11 500 hektar skyddsvärd skogsmark (9,4 % av skogsmarksarealen) vara avsatt eller skötas för natur-vårdsändamål. I detta ingår den areal som idag är skyd-dad i form av naturreservat, biotopskydd, naturvårdsavtal samt av markägarna frivilligt avsatt areal.
Detta innebär att under perioden 1999 – 2010 skall föl-jande arealer avsättas i form av statligt åtagande:
Naturreservat: 3 200 hektar (totalt 5 100 hektar, 4,2 % av skogsmarksarealen) Biotopskydd: 1 200 hektar (totalt 1 300 hektar,
1,0 % av skogsmarksarealen) Naturvårdsavtal : 1 100 hektar (totalt 1 100 hektar,
0,9 % av skogsmarksarealen) Utöver detta kommer betydande arealer skogsmark att avsättas frivilligt av markägarna. Det saknas uppgift på hur mycket areal som var avsatt 1998 men målet totalt för frivilliga avsättningar år 2010 är 3 500 hektar ( 2,8
% av skogsmarksarealen). Denna areal är bevuxen med skog som är högt prioriterad för att bevara den biologiska mångfalden och som är mycket betydelsefull ur land-skapsekologisk synvinkel.
För att generationsmålet ska uppnås är det avgörande att det är de ur naturvårdssynpunkt värdefullaste biotoperna som undantas från skogproduktion. I tabellen nedan framgår en möjlig fördelningen av skydd på de skogsty-per som Gotland har särskilt ansvar för:
Skogens ekologiska processer
Död ved: Målet till år 2010 är att mängden hård död ved i skogen skall öka med 50% jämfört med år 1998.
Volymen hård död ved bör därmed i medeltal uppgå till 3 m3sk per hektar.
Äldre lövrik skog: Målet till år 2010 är att öka arealen äldre lövrik skog med ca 3 %.
Målet på sikt är att öka andelen äldre lövrik skog med 10 %. Med äldre lövrik skog menas skogar som är 60 år och äldre och som har en lövandel på mer än 25%.
Gammal skog: Målet är att bibehålla Gotlands andel skog äldre än 140 år.
Med gammal skog menas i södra Sverige skog som är äldre än 120 år, i norra Sverige skog som är äldre än 140 år. Gotland tillhör visserligen södra Sverige men på grund av den låga boniteten bör Gotland i detta avseende räknas till norra Sverige. Skogens naturvärden och inte dess ålder är avgörande för bevarande av den gamla sko-gen.
Mark föryngrad med lövskog: Målet till år 2010 är att öka arealen mark som är föryngrad med lövskog med 20%.
Skogstyp Behov av Fördelning på skydd (ha) skyddsformer Lövskog 3 000 Naturreservat 10 %
(mestadels Biotopskydd 5 %
kulturpräglade Naturvårdsavtal 30 % lövmarker) Frivillig avsättning 55 % Hällmarksskog 2 500 Naturreservat 35 % Biotopskydd 2 % Naturvårdsavtal 8 % Frivillig avsättning 55 % Kalkbarrskog 800 Naturreservat 60 % Biotopskydd 40 % Sumpskog 700 Naturreservat 20 % Biotopskydd 10 % Frivillig avsättning 70 % Gammal barrskog 1 800 Naturreservat 70 % (inkl. skogsbete) Biotopskydd 30 % Källmyrar med 200 Naturreservat 70 % omgivande skogsmark Biotopskydd 20 % (produktiv skogsmark) Frivillig avsättning 10 %
Skogens kulturmiljövärden
Skogsmarken ska brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010.
Avgränsningar mot andra miljömål
Skyddet av källmyrar behandlas även i miljökvalitets-målet Myllrande våtmarker. Skyddet av lövängsrester i gränser mot odlingsmarken behandlas även i Ett rikt odlingslandskap.
Regionalt miljötillstånd
Skydd av skogens biotoper
Nedan beskrivs miljötillståndet för skogstyper som Gotland har ett särskilt naturvårdsansvar för.
Lövskogar
En stor del av de hittills upptäckta nyckelbiotoperna finns i lövskogarna på Gotland. De flesta nyckelbioto-perna är lövängsrester, d v s kulturpräglade ängs- och hagmarker i olika grad av igenväxning. Lövängsbruk och betesdrift var tidigare huvudsaklig markanvändning.
Trädskikten i dessa miljöer utgörs huvudsakligen av ask, alm och/ eller ek samt hassel.
Naturvärdena i dessa områden är främst knutna till kul-turpräglade träd som askar och almar påverkade genom hamling (klappning), gamla, senvuxna och spärrgreniga ekar samt gamla hasselbuskar. På träd i dessa kulturpräg-lade lövmarker har ett stort antal rödlistade och ovanliga lavar påträffats. Ofta förekommer även naturvärden knutna till markskiktet i form av rödlistade marksvampar.
Undersökningar har visat att Gotlands lövmarker höjer sig över mängden beträffande förekomst av rödlistade arter för denna skogstyp.
Det är en av våra största utmaningar att se till att löv-ängsresterna får den skötsel som krävs för att naturvär-dena skall bevaras för framtiden. Det finns fortfarande områden som hävdas genom frivilliga insatser men för att bevara denna naturtyp för framtiden kommer det att krävas mycket stora insatser för skötsel och biotopvård framgent. För närvarande pågår arbete för att utarbeta strategier för bevarandet av natur- och kulturvärden i denna skogstyp.
Ädellövsumpskogar förekommer sparsamt på Gotland.
Dessa miljöer ingår ofta i de kulturpräglade lövmar-kerna, och ofta finner man träd med spår av lövtäkt.
Naturvärdena är knutna till den speciella miljön med hög vattentillgång, framförallt på våren, hög luftfuktighet och ädla lövträd som är senvuxna och växer på socklar. Detta
ger mycket speciella livsbetingelser för många sällsynta arter och flera rödlistade lavar har påträffats i sådana miljöer på Gotland. Ädellövsumpskogen är mycket käns-lig för ändring av de hydrologiska förhållandena och för avverkningar som påverkar den direkta solinstrålningen.
Även lövskogar med ek förtjänar att nämnas speciellt.
Eken är ett mycket värdefullt trädslag för många arter i skogslandskapet. Ca 1 000 arter är knutna till ek. Alla dessa arter är anpassade till att leva på ekens olika delar från rot till grenskott. Det organiska materialet, (mul-men), som finns inuti gamla halvruttna ekar hyser ett myller av liv.
Lövskogar med höga naturvärden omfattar över hälften av upptäckta nyckelbiotoper,
1 919 ha (t o m. 2003). Formellt skyddad areal 380 ha (1998).
Ädellövsumpskogar med höga naturvärden omfattar en liten del av de nyckelbiotoper som upptäckts hittills, 17 ha. Formellt skyddad areal 6 ha (1998).
Hällmarksskog
En stor del av Gotlands skogklädda områden består av hällmarksskog. Detta är marker för vilka det ofta är svårt att bestämma vad som är produktiv skogsmark eller
impediment. Impedimenten har redan ett skydd som är reglerat i skogsvårdslagen. Trädskiktet består oftast av tall men även gran förekommer sporadiskt på dessa områden. Gemensamt för träden är att de är mycket sen-vuxna.
Naturvärdena är främst knutna till de senvuxna, gamla och solbelysta träden samt till död ved i olika former.
Hällmarksskogar är viktiga framförallt för olika typer av insekter vilka är beroende av gamla och solbelysta träd, både levande och döda.
Hällmarksskog omfattar mycket lågproduktiva skogar på mark med ståndortsindex T10 – T14, ( bonitet mellan 1,1- 1,9 m3sk/ ha, år).
Hällmarksskog med höga naturvärden är ofullständigt kartlagda. Idag finns nyckelbiotoper motsvarande en areal av 987 ha, (t o m. 2003), (i detta ingår ca 50%
impediment). Formellt skyddad areal 1 380 ha (1998).
Kalkbarrskog
Med kalkbarrskogar avses barrskogar med höga naturvär-den som växer på kalkrik mark. Trädkontinuiteten är av avgörande betydelse och gran är ofta ett viktigt inslag i trädskiktet. Ståndortsindex i de skyddsvärda skogsbestånden är oftast T14 och högre, (bonitet över 1,9 m3sk/ ha, år).
Naturvärdena i den skyddsvärda kalkbarrskogen på Gotland är främst bundna till den kalkrika marken, ibland i kombination med gamla och senvuxna träd.
Naturvärdesinventeringar har hittills visat att de rödlis-tade arterna främst är representerade av marksvampar.
I vissa kalkbarrskogar har man påträffat marksvampar som anses utgöra reliktförekomster från en tid med annat klimat. Med detta menas att dessa skogar troligtvis har en kontinuitet med träd som sträcker sig över mycket lång tid.
I dagsläget känner vi till nyckelbiotoper omfattande 728 ha, (t o m. 2003), produktiv skogsmark i kalkbarrskog.
Formellt skyddad kalkbarrskogsareal: 67 ha (1998).
Sumpskog
Sumpskogar förekommer nu sparsamt på Gotland efter omfattande dikningsföretag. Sumpskogsinventeringen som genomfördes under åren 1991 till 1998 visade att det fanns 530 skogsområden som kunde betecknas som sumpskogar motsvarande en areal på 3 400 ha (varav 2 788 ha på produktiv skogsmark). Sumpskogar med mycket höga naturvärden, klass 1, fanns på 510 ha.
Naturvärdena är framförallt knutna till de ofta gamla senvuxna träden av både barr och löv samt till död ved i olika former. Vattentillgången och den höga
luftfuktig-heten är en förutsättning för många av de hotade arterna i sumpskogen. I sumpskogen kan man finna rödlistade arter bland lavar, mossor och insekter som är beroende av gamla eller döda träd eller fuktig mark.
Sumpskogar som klassats som nyckelbiotop omfattar 412 ha, (t o m. 2003). Formellt skyddad areal: 46 ha (1998).
Gammal barrskog
Jämfört med landet i övrigt finns på Gotland stora arealer gammal barrskog, framför allt i ett sydsvenskt perspektiv.
Detta kan bero på att en hel del av den gamla skogen finns på mark med låga boniteter där skogsbruk varit mindre intressant, att skogen på många håll brukats mer extensivt och att avverkningstakten på Gotland varit för-hållandevis låg.
Naturvärdena är främst knutna till de gamla träden.
Viktiga faktorer är lång skoglig kontinuitet och senvuxna träd. Vissa av de gamla barrskogarna är också fuktiga miljöer med dragning åt sumpskog och har därför inte prioriterats när det varit aktuellt med avverkning.
Gamla barrskogar, exklusive skogsbete, med höga natur-värden är ofullständigt kartlagda. Nyckelbiotopsinven-tering pågår för att öka kunskapen om hur mycket gam-mal skog med höga naturvärden vi har.
I dagsläget har inventeringen kommit fram till en areal nyckelbiotoper omfattande 1 137 ha, (t o m 2003).
Formellt skyddad areal: 630 ha (1998).
Skogsbete
Innan det moderna lantbruket fick genomslagskraft var skogsbete mycket vanligt och de flesta skogar på Gotland har troligtvis varit betade under längre eller kortare perioder. Betad skog är en av de skogstyper som minskat mest i landet under de senaste hundra åren. På Gotland har man hållit fast vid denna markanvändningsform i större utsträckning än på andra håll i landet.
Skogar som är eller har betats uppvisar ofta en stor variation beträffande fältskikt och trädslagsfördelning.
De skogar som har höga naturvärden har lång skoglig kontinuitet och är ofta luckiga, olikåldriga med inslag av gamla träd. Naturvärdena är främst knutna till de gamla träden, vilka är viktiga framförallt för rödlistade insekter samt till marken där en del mycket sällsynta marksvam-par kan påträffas. Om marken dessutom är kalkrik kan de betade skogarna uppvisa unika naturvärden beträffande marksvampfloran.
Skogsbete med höga naturvärden är ofullständigt kart-lagda, 493 ha, (t o m. 2003), nyckelbiotoper har hitintills registrerats. Formellt skyddad areal: 65 ha (1998).
Källmyr
Gotlands källmyrar är unika i ett nationellt perspektiv.
De anses utgöra reliktmiljöer från en tid med annat klimat, när det var betydligt kallare. Dessa miljöer är mycket känsliga för störningar. Exempel på störningar från skogsbruket kan vara avverkningar för nära myren, körning med skogsmaskiner, förändring av hydrologin.
Skogsbruket kan med relativt enkla medel undvika nega-tiv påverkan på dessa miljöer.
Naturvärdena är framförallt knutna till själva myren och den kalkrika miljön men också till de gamla senvuxna träden i kantzonen. Kantzonen är viktig och utgör ett skydd för många arter under vinterhalvåret. Rödlistade arter finner man bland kärlväxter, mossor och mollusker (snäckor).
Källmyrsinventeringen har visat att det finns 509 ha källmyrar med höga naturvärden. Större delen av arealen utgörs inte av produktiv skogsmark. Formellt skyddad areal: 72 ha (1998).
Totalt skyddad produktiv skogsmark (exklusive Gotska Sandön):
År 1998 (ha) 2003 (ha)
Naturreservat 1844 2912
Biotopskydd 90 422
Naturvårdsavtal 5 353
Kyrkoreservat 27 340
SUMMA 1966 4027
Diagrammet, ovan, visar hur mycket produktiv skogs-mark på Gotland som skyddats med naturreservat, bio-topskydd och naturvårdsavtal fördelat på åren mellan 1999 till 2003. Med hjälp av diagrammet kan man göra en bedömning av utsikterna för att nå det regionala målet för skydd av skog fram till år 2010.
Utsikterna för att nå målet för skydd av skog genom inrättande av naturreservat till år 2010 är goda förutsatt att verksamheten fram till år 2010 kommer att kunna omfatta den areal som har varit under den ovan angivna perioden.
För att nå målet för biotopskydd krävs extra insatser utöver de som har varit under perioden. Målet för natur-vårdsavtal bedöms kunna uppfyllas fram till år 2010 med nuvarande omfattning av verksamheten.
Frivilligt avsatt skog
Bestånd som har naturvårdsmål i Gröna skogsbruks-planer är t.o.m. år 2003 ca 3 600 ha. Av Gotlands totala skogsmarksareal omfattas i dagsläget 29 % av Gröna Planer. Behovet av frivilliga avsättningar bedöms till 3 500 ha produktiv skogsmark med nyckelbiotopstatus.
På fastighetsnivå avsätts även områden som inte har nyckelbiotopstatus. Exempel på sådana områden som kan ingå i Gröna planer är skogsbeten, brynmiljöer och
områ-den där man vill återskapa/förstärka befintliga naturvär-den.
Avsättningar i Gröna planer som har nyckelbiotopstatus uppgår för närvarande till ca en tredjedel eller ca 1 400 ha. Det återstår då ca 2 100 ha, vilket inte kan uppnås enbart med planläggning fram till år 2010. Det är troligt att det även finns frivilligt avsatta arealer på fastigheter som inte omfattas av Grön plan. Delar av naturvårdsbe-stånden i Gröna Planer kommer att skyddas i form av naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal.
Skogliga impediment omfattar 43 000 ha på Gotland enligt riksskogstaxeringen. På dessa impediment gäller enligt skogsvårdslagen förbud mot avverkning, skogs-vårdsåtgärder och gödsling. Avverkning av enstaka träd får dock utföras om inte naturmiljöns karaktär förändras genom avverkningen.
Vid utförande av avverkningar och skogsvårdsåtgärder tas hänsyn till olika miljövärden. Skogsbruket lämnar generell miljöhänsyn och låter en del träd, kantzoner och hänsynsytor med stående skog vara orörda.
Enligt Länsstyrelsens taxeringar av ett slumpmässigt urval av de skogsområden som slutavverkats under perio-den 1994- 2000 lämnades i medeltal 13 m3sk/ ha vid
sådana hänsynstaganden. Om man nyttjar den siffran för att beräkna den totala volymen som under perioden 1998- 2003 frivilligt har lämnats vid slutavverkning, kommer man fram till en årligen sparad volym på cirka 7 600 m3sk. Detta motsvarar 8% av den ansökta volymen för tillstånd till slutavverkning under motsvarande period.
Skogens ekologiska processer
Död ved: Av tradition har död ved tagits ut ur skogen i stor omfattning på Gotland. Enligt statistik från riks-skogstaxeringen finns cirka 2 m3 hård död ved per ha på Gotland. Riksgenomsnittet är 2,5 m3 hård död ved per ha.
Äldre lövrik skog: Statistiken visar att det finns ca 6 000 ha äldre lövrik skog på Gotland. Det är svårt att snabbt öka denna siffra då det i dagsläget råder brist på lövskog som kan växa in i åldersklassen 60 år och äldre fram till 2010. Det finns en stor brist av lövträd i medel-ålders skogsbestånd, då lövet tagits bort vid röjning och gallring.
Gammal skog: Enligt riksskogstaxeringen finns ca 22 000 ha gammal skog >120 år (18 %) varav ca 9 000 ha > 140 år (7 %) på Gotland. En stor del av denna skog växer på mark med låg bördighet. I riket är motsvarande andelar 12 % respektive 5 %.
Mark föryngrad med lövskog: Enligt uppgifter från plant-skolorna och enligt skogsvårdsfunktionens bedömning föryngras det ca 30 hektar i genomsnitt per år med olika arter av lövträd på Gotland. Av detta är ca 10 hektar plan-terat och resten naturlig föryngring.
Underlaget, den skogliga statistiken för detta delmål, är till största delen hämtad ur Riksskogstaxeringens mate-rial. Statistiken bygger på slumpvis uttagna provytor i skogslandskapet. Siffrorna har varierat mellan olika taxeringsår, vilket sannolikt beror på osäkerhet i det sta-tistiska materialet. Detta måste beaktas i uppföljningen av delmålet.
Skogens kulturmiljövärden
Skador på fornlämningar förekommer i begränsad omfattning. Problemet är främst de fornlämningar som inte är kända utan upptäcks först vid en markberedning.
Det finns behov av ytterligare inventeringar av såväl fornlämningar som övriga kulturlämningar.
Hur når vi målen?
Handlingsvägar i korthet
• Genom att bättre tillvarata produktionen på icke skyddsvärd skogsmark kan man öka möjligheten för att avsätta den skyddsvärda skogsmarken för naturvårds-ändamål.
• En strategi för ett rationellt skyddsarbete bör formuleras.
• Inventeringen av nyckelbiotoper bör slutföras.
• Upprättandet av Gröna skogsbruksplaner bör fortsätta.
• Inventeringar av skogens kulturvärden bör fortsätta.
• Certifiering av skogsbruket.
• Program för bevarande av hotade arter.
• Kompetensen hos skogsägare och maskinförare kring detaljhänsyn vid skogsbruksåtgärder bör höjas.
• Tillräckliga ekonomiska resurser för formellt skydd samt skötsel av biotoper krävs för att målen skall upp-fyllas.
Markägarna är nyckel till att nå de mål som ställs upp i miljökvalitetsmålet Levande skogar. LRF och skogsägar-föreningen är viktiga samarbetspartners i miljöarbetet.
Arealmässigt undantas genom förslaget relativt stora are-aler från skogsproduktion. Merparten av den mark som förslås att undantas från skogsproduktion omfattar dock mark av relativt litet intresse för skogsproduktion.
Fakta Skogen på Gotland
Skogmarksareal: 129 000 ha, (41% av Gotlands landareal) Virkesförråd: 14 000 000 m3sk Virkesförrådets
fördelning på trädslag: Tall 77%
Gran 12%
Löv 11%
Tillväxt: 420 000 m3sk/ år
Avverkning: 220 000 m3sk/ år Ägare av skogen Privata 86%
Aktiebolag 4% Allmänna 10%
I lövängsresterna bedrivs idag ingen skogsproduktion.
Genom skötsel och vård av dessa biotoper kan natur- och kulturvärden bevaras för framtiden samtidigt som det ger sysselsättning och inkomst till bygden. Detta förutsätter dock att resurser för skötsel och vård av dessa biotoper tas fram.
Hällmarksskogarna är på grund av den låga boniteten ofta olämpliga för ekonomisk skogsproduktion. Konflikt kan här i stället uppkomma med kalkbrytningsintressen.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Om all skogsmark brukas rationellt för skogsproduktion får vi ett ensartat skogslandskap med brist på element och strukturer som förekom såväl i det gamla kultur-landskapet som i naturskogen. Det biologiska kulturarvet suddas bort från landskapet. Mångfalden av biotoptyper försvinner och arter dör ut. Den ekologiska stabiliteten i skogen riskerar att störas.