Gotländska delmål
Skydd för våtmarker (Myrskyddsplanen)
Samtliga gotländska våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige (se faktaruta) ska ha ett långsiktigt skydd senast år 2010.
Natura 2000-naturtyper i våtmark
Värdefulla våtmarker (klass 1-3 i Länsstyrelsens våt-marksinventering; se faktaruta) som innehåller Natura 2000-naturtyperna :
1630 (havsstrandängar av Östersjötyp) 2190 (dynvåtmarker)
6410 (fuktängar med blåtåtel eller starr) 7210 (kalkkärr med gotlandsag) 7220 (källor med tuffbildning) eller 7230 (rikkärr)
ska inte påverkas negativt av någon form av exploatering.
Skogsbilvägar
Skogsbilvägar ska inte byggas över sådana våtmarker som i Länsstyrelsens våtmarksinventering bedömts vara värdefulla (klass 1-3 i inventeringen).
Anlagda våtmarker och småvatten
Minst 500 ha våtmarker och småvatten ska anläggas eller återställas i det gotländska odlingslandskapet fram till år 2010.
Avgränsningar mot andra miljömål
Våtmarkernas återfinns också under miljömålet Ingen övergödning. De betade strandängarna och deras stora betydelse för den biologiska mångfalden behand-las främst under miljömålet Ett rikt odlingslandskap.
Skyddet av den skog som ingår i Myrskyddsplanens objekt (ca 1000 ha) behandlas främst under miljömålet Levande skogar. Betydelsen av fortsatt tillgång på grund-vatten för att bevara den biologiska mångfalden, t.ex. i källkärr, behandlas under miljömålet Grundvatten av god kvalitet.
Regionalt miljötillstånd
Sverige tillhör en del av världen där våtmarker har stor utbredning. De största arealerna finns just i det norra barrskogsbältet, och i vårt land upptar våtmarker drygt 20% av landytan.
Våtmarkerna fyller en viktig funktion under vattnets väg genom landskapet. Kärr och mossar har en uppehållande effekt på det rinnande vattnet och utgör en tröghetsfaktor under t ex snösmältningen. Våtmarkerna fungerar dess-utom som biologiska filter för fastläggning av närings-ämnen.
Myllrande våtmarker
Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. I hela landet ska finnas våtmarker av varierande slag, med bevarad biologisk mångfald och bevarade kulturhistoriska värden.
Fakta Länsstyrelsens våtmarksinventering
Under åren 1992-1996 genomförde Länsstyrelsen en inventering av alla gotländska våtmarker med en areal större än två hektar. Totalt inventerades 1 084 våtmarksområden med en sammanlagd areal av 22 273 hektar. Huvuddelen av dessa inventerades enbart genom analys av infraröda flygbilder, men 251 våtmar-ker inventerades även i fält.
I inventeringen klassades samtliga våtmarksobjekt enligt en fyragradig skala: Klass 1 – objekt med sär-skilt höga naturvärden, klass 2 – objekt med höga naturvärden, klass 3 – objekt med vissa naturvärden och klass 4 – objekt med låga eller ej kända naturvär-den. Av de 1 084 klassade våtmarksområdena fördes 220 till klass 1, 357 till klass 2, 493 till klass 3 och 14 till klass 4
Resultatet av inventeringen har publicerats i två del-rapporter, Våtmarker på Gotland, del 1 och 2 (1997).
Våtmarkerna uppvisar stor variation inom landet, och varje region har våtmarker som uppvisar typiska särdrag.
Gotland och andra svenska kalkrika områden skiljer sig väsentligt från övriga delar av landet. Här finns våtmark-styper som är ovanliga eller helt saknas på stora delar av det svenska fastlandet.
Den biologiska mångfalden är i hög grad knuten till våt-markerna. Närmare en tredjedel av den gotländska fågel-faunan är direkt beroende av våtmarker. Förhållandet är ungefär detsamma även för kärlväxter och mossor.
Gotlands våt-marker hyser en stor mängd hotade arter:
två arter fladdermöss, 23 fågelarter, två arter grod- och kräldjur, en fiskart, en art ringmask, fem landsnäckor, åtta sötvattenssnäckor, ett kräftdjur, 64 insektsarter, 64 kärlväxtarter, nio mossarter, nio arter kransalger, två lavarter samt två svamparter. Flera i landet ovanliga och sällsynta arter har sina rikaste förekomster i gotländska våtmarker. En stor del av södra Sveriges rikkärr finns på Gotland.
Våtmarkerna har under lång tid spelat en viktig roll i lantbruket. På flera av de stora myrarna och på ett stort antal mindre våtmarker har slåtter under lång tid ägt rum för att bidra till försörjningen av vinterfoder. Många våtmarker har under århundraden utnyttjats för bete.
Den långvariga slåtter- och beteshävden av många got-Fakta
Myrskyddsplan för Sverige
I Myrskyddsplan för Sverige, som gavs ut av Naturvårdsverket 1994, beskrivs 374 av landets mest värdefulla myrar. Urvalet har gjort med utgångspunkt för de rikstäckande våtmarksinventeringar som utförts i vårt land, och samtliga typer av myrar är represente-rade – från källmyrar till skogsmyrmosaiker.
Av de förtecknade våtmarksområdena ligger 18 på Gotland. Vilka de gotländska myrskyddsplaneobjekten är och vilken areal de har framgår av tabellen, nedan.
Av de utpekade 18 objekten är flertalet redan helt (markerade med *) eller delvis (markerade med (*) skyddade inom naturreservat.
Fakta Myrskyddsplanens utpekade objekt
Objekt Areal (ha)
Nordermorarna 87
Millumträsk* 23
Marpesträsk 13
Grodvät* 14
Grausne källmyr* 4
Hejnum Kallgate(*) 1 587
Myrar i västra Hall-Hangvar* 233
Storsund* 101
Träskmyr* 204
Ganthems källmyr 7
Hoburgsmyr* 42
Lindhammarsmyr* 163
Mölnermyr 132
Myrar på Lojstahajd(*) 248
Bluttmo-Gildarshagen* 45
Sävvät och två närliggande vätar* 25
Gräne 68
Muskmyr* 44
ländska våtmarker har på ett avgörande sätt bidragit till den karaktär och de naturvärden som många våtmarker i dag hyser. En viktig del i försörjningen har även fisket i våtmarkerna utgjort. De grunda, näringsrika miljöerna i stormyrarna innehöll stora mängder fisk, bl a gädda, abborre, ål och sutare, eller lindare som den kallas på gotländska. I vattendragen fiskades id och öring.
Under andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet ägde en omfattande diknings- och uppodlings-verksamhet rum av de gotländska myrmarkerna, vilket medförde att cirka 70% av öns våtmarker omvandlades till åkermark eller exploaterades på annat sätt. På så sätt nyskapades bl a ca 15 000 hektar åkermark på Gotland, något som har haft stor betydelse för det gotländska jord-bruket.
Före de stora myrdikningarnas tid tid upptog våtmar-ker av olika slag ca 16% av Gotlands areal. I dag utgör våtmarksarealen ca 7% av landytan, och Gotland tillhör därmed de delar av Sverige där mest våtmarker försvun-nit. Av de våtmarker som i dag återstår bär dessutom en stor andel spår av påverkan som på lång sikt kan leda till negativa effekter på det biologiska innehållet.
Den effektiva dräneringen av myrarna har dessutom inneburit att en stor del av ytvattnet försvinner med
vår-floden. Detta har medfört att många vattendrag idag helt torkar ut sommartid, något som påverkat många organis-mer mycket negativt.
Hur når vi målen?
För att målet ska nås måste ett intensifierat arbete med skydd av våtmarker, framför allt de våtmarker som för-tecknas i Myrskyddsplan för Sverige utföras. I samband med att de aktuella våtmarkerna skyddas som naturreser-vat eller på annat sätt, bör om möjligt åtgärder vidtas för att lägga igen befintliga diken och därmed återställa de ursprungliga hydrologiska förhållandena.
Genom samråd om planerade skogsbilvägar och andra arbetsföretag som kan direkt eller indirekt kan påverka värdefulla våtmarker, kan skador undvikas. Enligt 12 kap 6 § MB gäller att om en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken kan komma att väsent-ligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras till Länsstyrelsen. Vid samrådet kan Länsstyrelsen föreslå åtgärder för att begränsa eller motverka skada på natur- och kulturmiljön.
Målet att nyanlägga och återställa våtmarker kan nås genom ökad information om möjligheterna att erhålla ekonomiska bidrag till anläggande och skötsel av våtmar-ker och småvatten. Sedan år 1996 har det funnits möjlig-het att få ekonomiskt stöd för anläggande av våtmark på åkermark (från 1998 även på viss betesmark). I det nuva-rande ”Miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000-2006” ingår dels projektstöd för anläggande av våtmarker och småvatten, dels ett stöd för skötsel av våt-marker och småvatten. Syftet med projektstödet är dels att gynna den biologiska mångfalden , dels att minska växtnäringsläckaget från jordbruksmark. Till och med 2003 hade drygt 150 hektar våtmark anlagts på Gotland med olika typer av stöd.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Den våtmarksberoende floran och faunan utarmas på sikt genom att arter helt försvinner från Gotland eller att bestånden minskar.