Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras.
Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.
Träsken, myrarna och vattendragen är mottagare (reci-pienter) och transportörer av bl.a. närsalter. Igenväxning av sjöar och vattendrag är det mest synliga resultatet av förhöjda närsaltshalter men även djurlivet påverkas, såväl djurplankton och insekter som fiskar och fåglar.
Fiskartssammansättningen är en indikator på miljötill-ståndet. Få undersökningar har gjorts av fiskbestånden i gotländska vatten sedan slutet av 1800-talet. Den första mer heltäckande undersökningen under 1900-talet gjor-des av länsstyrelsen 1981. En ny inventering gjorgjor-des 1999. Antalet fiskarter och dessas utbredning har inte förändrats nämnvärt sedan 1800-talet. I flertalet fall är det heller ingen skillnad vad det gäller sammansätt-ningen av olika arter mellan inventeringarna 1981 och 1999.
Däremot finns det skillnader i mängden fisk av olika arter.
Det förefaller som om vitfiskar blivit mer dominerande i många grunda träsk och att abborren i vissa fall tenderar att vara mer småvuxen, mer likna tusenbrödrabestånd. Då det i de flesta fall inte skett några avgörande förändringar i fisket, står miljöförändringar, och främst då närsaltsbe-lastning från luft och omgivande mark som en stark kan-didat till att förklara skillnaderna. Den enskilda fiskart i sötvatten som fått mest uppmärksamhet under senare år är havsöring, en attraktiv art vid sport- och fritidsfiske.
Under 1980-talet började sportfiskarna på Gotland med biotopvårdsåtgärder i många åar, vilket förbättrat
havs-öringens livsvillkor och ökat produktionen. Andra arter runt Gotland har däremot gått starkt tillbaka, bl.a. gädda.
Orsakerna är okända men mycket pekar på att övergöd-ningen av havet har en stor roll och att reproduktionen misslyckas. Även andra sötvattensarter, som t.ex. sik, abborre, id och lake, uppvisar minskad förekomst i havet.
Kustnära sjöar och vattendrag har därmed fått en ökad betydelse för att uppehålla bestånden av sötvattensfiskar i brackvattenmiljön runt ön. Det är också viktigt att vatten-kvaliteten och miljön i dessa vatten inte försämras. Några arter förekommer endast i enstaka eller få sjöar och vat-tendrag, t.ex. stensimpa, bergsimpa, sötvattenslevande sik, löja och lake.
De gotländska sjöarna och vattendragen hyser många skyddsvärda växter och ryggradslösa djur. Flera av dessa är beroende av en kalkrik miljö och Gotland har som en följd av detta en bottenfauna som indikerar ringa försur-ningsproblem. Även närheten till och inverkan av havs-miljön återspeglas i sötvattensfloran. Bland växterna är främst den rika floran av kransalger uppmärksammad där flera arter i släktet Chara är rödlistade. Länsstyrelsens omfattande inventering av bottenfauna (smådjur) i sjöar, vattendrag och källmyrar (Lingdell, 1995) visade på före-komst av 9 rödlistade arter, de flesta snäckor.
Ett antal sjöar är också viktiga rast- och häckningsmiljöer
för fåglar. Det rör sig speciellt om några grunda kustnära sjöar som besöks av stora mängder rastande flyttfåglar.
Det finns fler än 60 kustmynnande åar (vattendrag) där fiskförekomst konstaterats under någon del av året. Den vanligaste arten är småspigg. De flesta åarna är påver-kade genom kanalisering/utdikning och torkar ut under sommarhalvåret. En anpassning till detta kan ses hos havsöring som utnyttjar vattendrag för sin reproduktion.
I små vattendrag som torkar ut sommartid har visats att ynglen vandrar ut i havet redan under sin första sommar, istället för som det normala 2-3 somrar i vattendrag med god vattentillgång året runt.
De flesta gotländska träsken (sjöarna) är grunda slätt-landssjöar med vattendjup som sällan överstiger 1,5 m.
Randträsken i Lojsta-området är dock djupare (ner till 18 m). Sjöarna är i regel små. De tre största är Bäste träsk, Tingstäde träsk och Fardume träsk. Störst andel sjöar har idag Fårö och norra Gotland. Några sjöar är nyligen avsnörda havsvikar och varierar i karaktär från vegeta-tions- och näringsfattiga såsom Farnavik och Bästeträsk, till vegetations- och näringsrika som Paviken, Storsund och Stockviken.
Träsken är också av betydelse som vattenreservoarer/vat-tentäkter. Tingstäde träsk är vattentäkt till Visby under
sommarmånaderna och Bäste träsk är upptagen som reservvattentäkt.
Förutom sjöarna finns, främst på norra Gotland, ett antal nedlagda kalkbrott som delvis är vattenfyllda. Dessa har dels genom naturlig invandring, dels genom utsättningar, en flora- och faunasammansättning som kan vara säll-synt.
En annan typ av ytvattenmiljö utgör ett 60-tal bevatt-ningsdammar inom jordbruket och 10-talet reningsdam-mar. Dessa dammar är av främst av betydelse för fåglar.
Bevattningsdammarna har i viss utsträckning inverkan på vattenhushållningen men fungerar också som närsaltsfäl-lor. Även de cirka 30 kräftodlingarnas dammar har bety-delse. Den omfattande odlingen av flodkräfta på Gotland och de goda naturbetingelserna gör att Gotland fyller en refugiefunktion för den av Artdatabanken rödlistade flod-kräftan.
De flesta gotländska vattendrag uppvisar mänsklig påverkan, det vanligaste är kanaliseringar och dammar/
dammluckor genom dikningsföretagen. Även äldre dam-mar och rester av damdam-mar för energiproduktion (kvarnar, sågar mm) är vanliga. Dessa har ett historiskt värde och ett antal har under senare år restaurerats. I en del fall har detta, liksom dammar i dikningsföretag, kommit att
utgöra vandringshinder för fisk. Det finns två elkraftan-läggningar i gotländska åar, en äldre ur bruk i Arån och en nyare i Ireån. Med nuvarande flödesregimer och dik-ningsföretag torde sannolikheten för fler minikraftverk vara liten.
En relativt liten del av miljöerna i anslutning till sjöar och vattendrag har idag ett långsiktigt skydd. De få träsk som idag har skydd, har skyddats utifrån vegetations- och fågelmotiv i första hand och inte för vattenmiljön i sig. Arbetet med att skapa skydd för ett stort antal av dessa natur- och kulturmiljöer kommer att kräva snabba insatser vad det gäller inventeringar och kunskapssam-manställning.
Hur når vi målen?
Mer kunskap krävs om kulturvärdena och kulturmiljö-erna i anslutning till och under vatten. Det behövs också en översyn av beskrivningarna av de samlade natur- och kulturmiljövärdena i anslutning till sjöar och vattendrag (jfr 4 kap miljöbalken) och översyn av riksintressen (3 kap miljöbalken). Vägledningar behövs vad det gäller metoder för vård, underhåll, standardhöjning och omvandling av kraftverks-, industri-, kommunikations- och parkanlägg-ningar vid vatten i samverkan med berörda myndigheter.
För att upprätta de åtgärdsplaner som målen krä-ver, behövs sammanställningar av befintlig kunskap, identifiering av kunskapsluckor och kompletterande undersökningar och inventeringar. Det behövs också en behovsanalys med avseende på vattenförsörjning och vattenskyddsområden. Arbetet kommer att kräva insatser från länsstyrelsen och kommunen.
Ett sätt att värna om biologisk mångfald i och runt våra sötvattensmiljöer är att bevara biotoper som utgör livs-miljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter genom att bilda naturreservat. Men även andra typer av skydd är viktiga. För att bibehålla och skapa strand-biotoper längs sjöar och vattendrag är det väsentligt att kantzoner mellan jordbruksmark och skogsmark till vat-tenområden planeras så att växter och djur som uppehål-ler sig i området mellan land och vatten kan leva där.
Det innebär i de flesta fall att en skyddszon av naturlig mark lämnas i områdena längs vattendrag och sjöar. Jord-bruksverket och Skogsstyrelsen har särskilda uppdrag inom dessa områden. Här bör den konflikt uppmärksam-mas som kan förekomma mellan olika ekonomiska stöd.
EG:s ramdirektiv för vatten är ett verktyg som ger förut-sättningar för att en god vattenkvalitet uppnås i de flesta vatten i enlighet med generationsmålet. Vattendrag som är skadade av kanaliseringar/utdikningar
vattenkraftsut-byggnad (kvarnar, sågar, etc.) kan restaureras så att vand-ringsfisk och andra vattenorganismer kan överleva och fortleva i livskraftiga bestånd på fler ställen än som är fallet idag. De gotländska vattendragen utnyttjas av vand-rande fiskarter, där havsöring uppvisar speciell anpass-ning till varierande vattenstånd under året. Också när det gäller andra arters förekomst till havs har vattendragen betydelse, t.ex. id, gädda och abborre.
Vattenregleringar såsom utdikningar och skötsel av dik-ningsföretagen har stor inverkan på biologisk mångfald i sjöar och vattendrag. På Gotland är det främst återska-pande av naturliga flöden som kräver insatser. Vägars utformning som barriärer över framförallt vattendrag kan utgöra hinder för vandrande fisk och andra organismer.
Det är viktigt att vägtrummor, broar och andra byggna-tioner utformas på ett sådant sätt att de inte utgör hinder för växters och djurs passage. Det fiskevårdsarbete i åar som pågår sedan flera år med biotopförbättringar och återskapande av naturliga förhållanden bör fortsätta. För att förbättra vattenföringen i åarna är restaurering eller nyskapande av våtmarker betydelsefullt. Då de flesta sjöarna och vattendragen är påverkade av mänskliga aktiviteter, krävs stora resurser och en samsyn mellan flera miljömål.
Spridning av främmande arter är kan negativt påverka den biologisk mångfald i sjöar och vattendrag. Det är
viktigt att öka informationen om såväl de regler som gäller som om de konsekvenser för miljön som kan bli resultatet.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Unika och värdefulla natur- och kulturmiljöer i anslut-ning till sjöar och vattendrag som bör bevaras för fram-tida generationer riskerar att störas, exploateras eller för-störas om de inte får ett långsiktigt skydd. Hotade arter och fiskstammar riskerar dessutom att försvinna ur den gotländska floran och faunan med de effekter detta kan ha på ekosystemen.
Restaurering och skydd av Gotlands skyddsvärda vat-tendrag krävs för att bibehålla och förbättra förutsätt-ningarna för den flora och fauna som är beroende av vattendragen samt att bevara vattendragen för kommande generationers människor.
En god tillgång på rent dricksvatten är en förutsättning för livet på Gotland. I framtiden kan ytvattentäkter komma att bli mer betydelsefulla för dricksvattenför-sörjningen. Om inte alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter får vattenförsörjningsplaner med
vatten-skyddsområden och skyddsbestämmelser riskeras på sikt tillgången på rent vatten och den långsiktiga vattenför-sörjningen.
Etablering av främmande arter i gotländska sjöar och vat-tendrag riskerar orsaka utslagning av inhemska arter och andra förändringar i ekosystemen.
Miljökvalitetsmålet har starka kopplingar till andra miljö-kvalitetsmål. Utan åtgärder inom det regionala miljökva-litetsmålet Ingen övergödning kommer sjöar och vatten-drag att växa igen i en snabbare takt. Därmed förändras den mångfald som finns idag och flera arter djur och växter kommer att försvinna. Vattendragens betydelse för fisk som vandrar ut i havet minskar och arter kan för-väntas försvinna. Detta påverkar även möjligheterna till rekreation.