Giftfri miljö
Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
Gotländska delmål
Utfasning av särskilt farliga ämnen
Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt vara fria från:
- cancerframkallande (cancerogena), arvsmassepåver-kande (mutagena), och fortplantningsstörande (repro-toxiska) ämnen senast år 2007, om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i krets-loppet,
- nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande senast år 2005, övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket bioacku-mulerande senast år 2010, och övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande senast år 2015, - kvicksilver, samt senast år 2010 från kadmium och bly.
Dessa ämnen ska inte heller användas i produktionspro-cesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada. Redan befintliga varor som inne-håller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvick-silver, kadmium samt bly ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön. Delmålet avser ämnen som människan framställt eller utvunnit från naturen.
Delmålet avser även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive de som bildas oavsiktligt.
Delmålet kompletteras till att omfatta även hormonstö-rande, allergiframkallande och nervskadande ämnen som är skadliga för immunsystemet samt andra ämnen som bedöms innebära motsvarande risk för människor.
Riskminskning
Hälso- och miljöriskerna vid framställning och använd-ning av kemiska ämnen ska minska fortlöpande fram till 2010, enligt indikatorer och nyckeltal som ska fastställas av berörda myndigheter. Under samma tid ska förekom-sten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av ovanstående delmål.
Bekämpningsmedelsrester
Senast år 2010 ska förekomsten av bekämpningsmedel och deras nedbrytningsprodukter som riktvärde för ensta-ka prov inte överstiga 0,1 ug/l för enskilt ämne och 0,5 ug/l för totalhalt i sjöar och vattendrag. Senast år 2010 ska kemiska bekämpningsmedel eller deras nedbrytnings-produkter som riktvärde för enstaka prov inte överstiga 0,025 ug/l i grundvattnet.
Sanering
Senast år 2005 ska förorenade områden vara identifierade på Gotland. Senast år 2005 ska också arbetet med sane-ring och efterbehandling ha påbörjats på minst 5
områ-den med de högsta riskerna för människors hälsa och miljön (riskklass 1 och 2), och minst 2 vara åtgärdade.
Avgränsningar mot andra miljömål
Föroreningar som uppkommer till följd av förbränning av bränslen behandlas delvis under miljömålet Frisk luft. Kemikalieutsläpp från fartyg behandlas under Hav i balans. Åtgärder för att minska avfallsmängderna behandlas under God bebyggd miljö, medan åtgärder för att minska mängderna farliga ämnen i avfallet behandlas under detta mål. Deponier i bruk behandlas huvudsakli-gen under God bebyggd miljö.
Regionalt miljötillstånd
Aktörer
På Gotland finns ingen kemikalietung industri. De got-ländska företagens utsläpp av kemiska föroreningar är, med några undantag, relativt låg. Bekämpningsmedel används inom jordbrukssektorn och för träskyddsbehand-ling.
Gotlänningen själv ger också upphov till utsläpp av kemiska produkter. Utbudet av kemiska produkter och varor (som innehåller kemikalier) är mycket stort.
Visserligen finns miljömärkning (Svanen, Falken, EU:
s miljöblomma) men utbudet är så pass mångfacetterat att den enskilde konsumenten kan ha svårt att hitta bra miljö- (och hälso-) val. Människors och djurs användning av läkemedel har ständigt ökat och det fåtal undersök-ningar som genomförts visar att läkemedelssubstanser finns spridda i vår miljö. Insamlingen av restkemikalier (farligt avfall) har glädjande ökat dramatiskt de senaste åren på Gotland. Tidigare spolades mycket av detta avfall ner i avlopp och hamnade i reningsverk och andra enskil-da avloppsanläggningar, eller lades på deponi.
Gotland får också ta emot en hel del föroreningar som kommer från fastlandet eller andra länder. Många av dessa miljögifter kan ha transporterats lång väg innan de når Gotland.
Tungmetaller
Det atmosfäriska nedfallet av metaller är den största käl-lan till metallbelastningen i länet. Ett indirekt mått på hur stort nedfallet av metaller fås genom att mäta metallin-nehållet i mossa. Sedan 1970 har mossa provtagits vart femte år i det nationella provtagningsprogrammet. På Gotland har detta skett 1995 och 2000. Utvecklingen har följt den allmänna tendensen i landet mot allt lägre tung-metallbelastning. Lokala bidrag till nedfallet på Gotland tycks vara av liten omfattning (Nedfallet av
tungmetal-ler på Gotland 2000. Rapport nr 2, 2003. Länsstyrelsen i Gotlands län). I tabell 1 jämförs halterna från Gotland med övriga Götaland.
Gotland Götaland
1995 2000 1990 1995 2000
As, arsenik 0,15 0,22 - 0,20 0,22
Cd, kadmium 0,23 0,21 0,30 0,22 0,22
Cr, krom 0,61 0,65 1,3 0,64 0,70
Cu, koppar 4,85 4,0 6,2 5,4 5,4
Fe, järn 227 309 340 230 279
Hg, kvicksilver - 0,029 0,07 0,06 0,027
Ni, nickel 0,75 1,8 1,6 1,2 1,5
Pb, bly 5,2 4,9 15,1 7,9 5,8
V, vanadin 1,6 1,6 2,9 3,4 1,9
Zn, zink 37 38 45 44 45
Fakta Till tungmetallerna brukar man räkna de metaller vars densitet överstiger 5 g per kubikcentimeter. Ett stort antal grundämnen hör till den gruppen, men i miljö-sammanhang figurerar i första hand följande: Arsenik (As), Bly (Pb), Kadmium (Cd), Kobolt (Co), Koppar (Cu), Krom (Cr), Kvicksilver (Hg), Nickel (Ni), Tenn (Sn), Vanadin (V) och Zink (Zn). Övriga tungmetaller uppträder bara undantagsvis i så höga halter att de får skadliga effekter. Arsenik brukar räknas till de miljö-farliga tungmetallerna trots att den egentligen är en halvmetall.
Tabell 1: Medianvärden (mg/kg torrvikt) för tungmetaller i moss-prover från Gotland respektive Götaland (preliminära värden för Götaland 2000). Källa: Nedfallet av tungmetaller på Gotland 2000. Rapport nr 2, 2003. Länsstyrelsen i Gotlands län.
År 1993 gjordes beräkningar över hur stort det atmosfär-siska nedfallet av metaller var över Gotland. Utifrån de halter som uppmätts i väggmossa 1995 och 2000 bedöms nedfallet vara i samma storleksordning idag eller något lägre. Vid en jämförelse med de mätta utsläppen från punktkällor på Gotland år 2001 ser man att den största andelen av tungmetallbelastningen kommer från atmos-färsikt nedfall (tabell 2).
Vid Cementa i Slite och krematoriet i Visby förekommer utsläpp av metaller till luft. Cementa är dock den enda verksamhet i länet som mäter metallutsläppen till luft.
Vid Visby avloppsreningsverk och Danielssons ytbehand-lingsindustri mäts utsläppen till vatten av vissa metaller.
Andra bidrag till metallbelastning på Gotland är bl.a.
militär verksamhet som under 2001 genom skjutövningar spred ca 3 250 kg bly. Detta är en minskning jämfört med år 1993 då blybelastning från miliären var 7 600 kg.
Eftersom all bensin numera är blyfri har en stor källa till diffus spridning av bly längs våra vägar i det närmaste upphört. Under 1993 beräknades blyutsläppen från biltra-fik till 1 000 – 2 000 kg per år (Miljöstrategi inför 2000-talet, Länsstyrelsen i Gotlands län 1997).
Krematoriet i Visby släppte under 2001 ut ca 1,9 kg kvicksilver till luften. En annan källa till kadmiumutsläpp är genom spridning av handelsgödsel. Under 1993 beräk-nades 25-35 kg kadmium spridas genom handelsgödsel.
Utvecklingen har dock gått mot renare produkt varför tillförseln av kadmium genom handelsgödsel bedöms vara mindre idag. På Gotland har också provtagningar
och analyser av kadmium i jordbruksmark och i moröt-ter utförts. Kadmiumhalten i gotländska jordar ligger något under de för hela riket. Det höga pH-värdet i de gotländska jordarna minskar upptaget av kadmium.
Kadmiumhalterna i morötter är t.ex. bland de lägsta i landet (Kadmium i morötter. Livsmedelsverket, rapport 18/95).
En annan typ av undersökning av metallbelastning är att mäta halten av metaller i vattenmossa. Denna typ av undersökning används för att dokumentera förekomst och utbredning av vatten- eller luftburna metallföroreningar (främst arsenik, bly, järn, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink) i vattensystem, vid belastning från punktkällor eller spridning från diffusa källor. Under 1988 togs 435 prover, jämt fördelade över hela ön, av vattenmossa. Resultatet av analyserna sam-manställdes av SGU (Sveriges Geologiska Undersökning) i form av biogeokemiska kartor (Biogeokemiska kartan, SGU 1991). Undersökningen visar att tungmetallinne-hållet i bäckvattenväxterna är tämligen lågt i jämförelse med övriga landet. Om förekomsterna är naturliga eller ej går inte alltid att förklara utan att uppföljningar görs.
Gotlands kalkhaltiga berggrund och kalkinnehållet i de lösa avlagringarna påverkar grundvattnets och vatten-dragens pH och alkalinitet, vilket har betydelse för lös-ligheten och för transporten av flera element. Enligt den Utsläpp till luft - Utsläpp till vatten Utsläpp till vatten Nedfall 1993
Cementa 2002 -Visby arv 2002 Danielsson 2002 på Gotland
Bly < 48 3,1 7 100
Kadmium < 4,9 0,3 159
Kvicksilver < 2,3 0,3
Koppar 96 264 0,92 2 900
Zink 440 61 1,04 24 000
Krom <73 7,1 0,74 714
Tabell 2: Utsläpp från kända källor 2002 samt nedfall på Gotland beräknat 1993 uttryckt i kg/år. Källa: Miljörapporter 2002, Miljöstrategi inför 2000-talet, Länsstyrelsen i Gotlands län 1997
biogeokemiska kartan finns några lokala platser med förhöjda värden av kadmium, zink och krom. Arsenik finns allmänt i högre halter, delvis beroende på hög halt av arsenik i berggrunden samt att arsenik är lättrörligt i alkalin miljö.
Dagvattnets metallinnehåll är inte känt i länet. Några längre mätserier av större grundvattentäkter (ex. kommu-nala) eller ytvatten med avseende på tungmetaller finns tyvärr inte.
Avloppsslammet från Visby avloppsreningsverk provtas med avseende på bl.a. metaller. Eftersom det i Visby inte finns några större industrier med metallutsläpp påkopplat avloppsledningsnätet (Danielsson har sitt utsläpp till dag-vatten) avspeglar innehållet i slammet den belastning av metaller som finns i samhället i stort. Naturvårdsverket har satt upp gränsvärden för när slammet får användas som gödselmedel på jordbruksmark. Metallhalterna i slammet från Visby avloppsreningsverk har fortsatt att minska och ligger i allmänhet under Naturvårdsverkets gränsvärden (se diagram 1). Koppar är dock ett fortsatt problem, men det beror främst på att det hårda vattnet löser upp koppar i vattenledningarna.
Diagram 1: Metallinnehåll i slammet från Visby avloppsrenings-verk. Källa: Miljörapporter 1994-2001. Nationella gränsvärden för avloppsslam är för:
Bly (Pb): 100 mg/kg TS Krom (Cr): 100 mg/kg TS Nickel (Ni): 50 mg/kg TS Kadmium (Cd): 2,0 mg/kg TS Kvicksilver (Hg): 2,5 mg/kg TS Koppar (Cu): 600 mg/kg TS Zink (Zn): 800 mg/kg TS
Stabila organiska ämnen
På Gotland har ingen omfattande regelbunden provtag-ning av stabila organiska ämnen skett. I det nationella miljöövervakningsprogrammet har dock på enstaka plat-ser PCB och DDT analyplat-serats kontinuerligt sedan 1970-talet, i stare, hare, mört, torsk och sillgrissleägg.
Fakta Stabila organiska ämnen
Av miljögifterna utgör de stabila organiska ämnena en stor grupp. Dessa ämnen bryts ner mycket långsamt, är giftiga och bioackumuleras. Alla organiska ämnen består i grunden av kolatomer vilka kan ha diverse andra ämnen bundna till sig. Aromatiska kolväten får tillsammans med halogener en struktur som är mycket stabil. Halogener är en grupp grundämnen som bl.a.
innefattar fluor, klor och brom.
På grund av den långa nedbrytningstiden har också ämnena möjlighet att sprida sig över stora områden.
Även om vi i Sverige förbjudit vissa ämnen så kan dessa, p.g.a. av deras fysikalisk-kemiska egenskaper, transporteras hit med vindar från andra länder. Många ämnen finns också kvar i varor eller produkter som tillverkats innan ämnena förbjöds i Sverige.
PCB (polyklorerade bifenyler) är en grupp svårned-brytbara klorerade organiska ämnen som har tillverkats sedan 1929. Den avveckling av PCB-användningen som skett sedan 70-talet har minskat belastningen på miljön.
Fortfarande kan PCB-haltiga oljor finnas kvar i vissa transformatorer och kondensatorer. En potentiell PCB-källa är de fogmassor som användes vid byggandet av bland annat elementhus under 1960-talet. Nyanvändning av PCB är förbjudet i Sverige sedan 1978, men PCB till-förs miljön fortfarande på grund av långväga transporter och läckage. Studier av sillgrissleägg från Stora Karlsö visar att PCB-halten har minskat sedan mitten av 70-talet. Även halterna av DDT och toxafen har minskat i de flesta miljöer i Sverige sedan början på 70-talet.
Dioxiner och dibensofuraner är en ämnesgrupp som består av mer än 200 olika kemiska föreningar, alla extremt giftiga klorkolväten med likartad struktur.
Ämnena kan bildas vid ofullständig förbränning och vid olika tillverkningsprocesser. Mätning av dioxinutsläpp till luft har skett från Cementa och KalkProduktion AB (KPAB). Analysresultaten visade att dioxinutsläppen till luft var låga (Miljöstrategi inför 2000-talet, Länsstyrelsen i Gotlands län 1997).
Bromerade organiska ämnen är i princip uppbyggda på samma sätt som klorerade organiska ämnen, men
inne-håller brom istället för klor. Hit hör bromerade flam-skyddsmedel (PBBE och PBDE), som bland annat finns i flamskyddsbehandlade textilier och i elektroniska appa-rater. Den totala användningen av bromerade flamskydds-medel har ökat kraftigt under 80-och 90-talet i Sverige.
Användning och spridning av bromorganiska föreningar i Gotlands län är inte känd. Gotlands kommun har under-sökt och hittat bromerade flamskyddsmedel i slammet från reningsverket i Visby. Halterna var dock lägre än vad
som hittats i ett av Stockholms reningsverk, där halterna bedömdes som låga.
PAH-föreningar (polycykliska organiska kolväten) bildas vid ofullständiga förbränningsprocesser och finns spridda överallt i miljön. De finns särskilt i asfalt och tjära. PAH kan bl a tillföras reningsverk från rökgasrening, med dag-vatten från tättbebyggda områden, petrokemisk industri, asfaltproduktion, elektrolytisk aluminiumframställning och tjärbelagda avloppsrör. Vid Cementa mäts utsläp-pet av PAH:er med rökgaserna. Utsläppen har under de senaste 5 åren legat på 16-45 kg/år (PAH utan naftalen) (Miljörapporter 1998-2002).
Vid avloppsreningsverken i Visby och Klintehamn har bl.a. PCB och PAH mätts i slammet under en lång rad av år. Halterna PCB och PAH är inte höga jämfört med Sverige i övrigt. Precis som metallhalterna i slammet speglar samhällets användning av metaller kan man med hjälp av slamanalyser av PAH och PCB få en bild av spridningen i samhället i stort av dessa miljögifter. I tabell 3 presenteras halterna i slammet från tre år.
Diagram 2: PCB i sillgrissleägg (ug/g) mellan åren 1969-2001.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet
Tabell 3: Halter av PAH och PCB i slammet från Visby avloppsre-ningsverk. Källa: Miljörapporter 1999, 2000, 2002.
Andra organiska miljögifter som kan orsaka problem är klorerade paraffiner, nonylfenoletoxylater, organiska tennföreningar, ftalater, samt olika typer av oljor.
Bekämpningsmedel
Gotland har ett effektivt och modernt jordbruk som är utbrett över hela ön, med många små och medelstora brukningsenheter. Förbrukningen av bekämpningsme-del har gått ner de senaste tio åren. Detta beror främst på övergången till s.k. lågdosmedel. Användningen har också legat lägre jämfört med riket i övrigt (se diagram 3 och 4).
Diagram 3: Andel behandlad areal. Jämförelse har gjorts med Götalands mellanbygder (Gmb) och hela riket. Källa: SCB Jordbruksstatistisk årsbok 1993, 1997, 2002.
Diagram 4: Mängd aktiv substans på behandlad areal Jämförelse har gjorts med Götalands mellanbygder (Gmb) och hela riket.
Källa: SCB Jordbruksstatistisk årsbok 1993, 1997, 2002.
Bekämpningsmedel är framtagna för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Det är alltså produkter som är direkt avsedda att påverka levande organismer. Det är därför viktigt att bekämpningsmedel inte når ut i andra miljöer än de typer de är avsedda för. De bekämpningsmedel som används i jordbruket finns normalt inte naturligt i miljön. Påvisbara mängder i yt- och grundvatten är därför en indikation på att medlen nått utanför sitt användningsområde.
Kommunens miljö- och hälsoskyddskontor började 1987 ta bekämpningsmedelsprover på yt- och grundvatten.
Årligen har prover tagits ut och analyserats på sex olika platser (tre åar och tre brunnar för dricksvatten) två gång-er undgång-er sommarhalvåret. Parametrar som analysgång-erats har varierat något under åren, men den så kallade ”fenoxiana-lysen ”har varit den vanligast förekommande analysmeto-den. Även så kallade lågdosmedel och glyfosat har varit föremål för provtagning enstaka utvalda år. Resultatet av de genomförda provtagningarna har varit skiftande. Det skedde en utfasning av olämpliga medel omkring 1990 och denna åtgärd visade sig också ha effekt genom mins-kade fynd av rester från bekämpningsmedel från 1989 fram till 1995. Studien visar att bekämpningsmedel når ut i våra vattendrag och att grundvattnet kan påverkas.
År PAH – summa PCB - summa
(mg/kg TS) (mg/kg TS)
1999 1,1 0,059
2000 1,1 0,036
2002 1,0 0,036
Livsmedelsverket har bestämt gränsvärden för vilka halter av bekämpningsmedel som får finnas i dricksvatten. För enskilda ämnen är gränsvärdet 0,1 ug/l och för summan av halterna av alla enskilda bekämpningsmedel är gränsvär-det 0,5 ug/l. Av 8 provtagna kommunala vattentäkter har bekämpningsmedel påvisats i 2. I en av de två vattentäk-terna var det endast spår av bekämpningsmedel. Allvarligast är den påvisade förekomsten av bentazon i den kommunala vattentäkten vid Skogsholm i Visby. Vid vissa tillfällen har vattnet bedömts som otjänligt vid denna vattentäkt.
Halterna i de provtagna gotländska åarna Gothemsån, Närsån och Snoderån presenteras i diagram 5. Halterna är inte alarmerande höga men visar ändå att bekämp-ningsmedel kan påvisas i våra tre stora åar. Vid prov-tagningen 1998 i Gothemsån och Snoderån har provtag-ningstillfället troligtvis sammanfallit med bekämpnings-medelsspridning i närområdet till provplatsen. Strategin för provtagningen bör ses över för att få så representativa resultat som möjligt.
Även inom industrin används bekämpningsmedel för impregnering av virke. På Gotland finns idag två impreg-neringsanläggningar. Vid den större impregneringsan-läggningen används idag enbart kopparbaserade medel (ca 85 ton per år). Vid den mindre används fortfarande CCA-medel (koppar- krom- arsenik, ca 0,5 ton per år).
Diagram 5: Halter av bekämpningsmedel i Snoderån, Närkån och Gothemsån under perioden 1998-2003. Vid många tillfällen är det enbart spår som detekterats, dvs halten ligger under 0,02 eller 0,03 ug/l, men i diagrammet visas spårhalter som halt vid detek-tionsgräns. Källa: Gotlands kommun, miljö- och hälsoskyddskon-toret.
Förorenade områden
Äldre industrier och andra miljöfarliga verksamheter kan ha gett upphov till mark- och vattenföroreningar.
Länsstyrelsen håller för närvarande på med att inventera och riskklassa områden som kan vara förorenade med olika typer av miljögifter.
Industrin på Gotland har mestadels varit småskalig. Ett fåtal större företag finns eller har funnits, främst inom kalksten/cementindustrin. Den småskaliga industrin representerar ett brett spektrum av olika branscher.
Förutom alla lantbruk och ortsvanliga branscher som bensinstationer, bilverkstäder, skrotar, impregnerings-verksamheter, mekaniska verkstäder, kemtvättar, sågverk mm, finns/har funnits även livsmedelsindustrier (mejeri, slakteri mm), garverier, ytbehandlare (både trä och metall), oljedepåer, plast- och gummiindustri, hamnar, varv, asfaltverk, gasverk, flygplats, oljeborrning mm. Det har också funnits ett järnvägsnät på ön (fram till 1963).
Många av industrierna är eller har varit koncentrerade till Visby eller till något av de större samhällena på ön (Slite, Klintehamn, Hemse) men det finns även exempel på industrier som ligger långt från dessa orter. Förutom gamla industrifastigheter finns även gamla kommunala deponier och försvarets gamla anläggningar.
De allvarligaste föroreningarna har hittills konstaterats
vara bekämpningsmedel i samband med virkesbehandling (koppar, krom arsenik, kreosot-PAH) och olika typer av petroleumprodukter i samband med oljedepåer och ben-sinstationer. Ytterligare branscher där föroreningar kan finnas men som ännu inte undersökts är bl.a. kemtvättar, mekaniska verkstäder och gjuterier.
För närvarande räknar Länsstyrelsen med att ca 1000-1300 platser bör studeras, ca 300-500 av dessa bör risk-klassas. Hur många av dessa som behöver åtgärdas är idag okänt. I februari 2004 har riskklassning skett av 71 objekt fördelade på riskklass enligt diagram 6. I princip bör man undersöka vidare alla risklass 1 och 2 – objekt.
Den största risken för människors hälsa från förorenade områden på Gotland är genom människors exponering av gifter genom dricksvatten/grundvatten. De gotländska åarna är med få undantag små och mycket känsliga för eventuella utsläpp. Många av dessa åar utgör lekplats för havsöring, gädda abborre, id m.fl. arter samt innehåller ett flertal rödlistade evertebrater. Gotland uppvisar också en unik mångfald i förekomsten av kransalger.
Läkemedelssubstanser
Läkemedelsanvändningen per människa har ökat kraftigt under senare år på Gotland såväl som i övriga Sverige.
År 2001 såldes läkemedel i Sverige för över 26 miljarder
kronor, vilket innebär en ökning med drygt 6 % jäm-fört med föregående år. Den viktsmängd aktiv substans som finns i de läkemedel som årligen säljs i Sverige uppgår till mer än 1 000 ton och är av samma storleks-ordning som den viktsmängd bekämpningsmedel som fått tillstånd att användas varje år (Läkemedel i miljön;
Apoteket).
Diagram 6: Antal riskklassade objekt. Källa: Länsstyrelsen feb 2004.
Riskklass 1 – mycket stor risk Riskklass 2 – stor risk Riskklass 3 – måttlig risk Riskklass 4 – liten risk
Årligen används i Sverige ca 17 ton antibiotika till djur och ca 75-80 ton till människa (d.v.s. nära 5 gånger mer).
Stora mängder hormoner används mer eller mindre rutin-mässigt inom humansjukvården t.ex. P-piller och mot klimakteriebesvär. Användning av läkemedel till djur begränsas av att förskrivning av viktiga medel som anti-biotika och hormoner måste ske av veterinär på speciella indikationer och med stor restriktion. Det har uttryckts farhågor för att vissa läkemedel mot parasiter och flugor kan passera djuren och påverka mikro- och makrofaunan i gödseln och vidare i miljön.
Stora mängder hormoner används mer eller mindre rutin-mässigt inom humansjukvården t.ex. P-piller och mot klimakteriebesvär. Användning av läkemedel till djur begränsas av att förskrivning av viktiga medel som anti-biotika och hormoner måste ske av veterinär på speciella indikationer och med stor restriktion. Det har uttryckts farhågor för att vissa läkemedel mot parasiter och flugor kan passera djuren och påverka mikro- och makrofaunan i gödseln och vidare i miljön.