Grundvatten av god kvalitet • Säker strålmiljö • Levande kust och skärgård • Myllrande våtmarker • Ingen övergödning • Ett rikt odlingslandskap • God bebyggd miljö
En ekologiskt hållbar utveckling?
År 1999 antog riksdagen 15 nationella miljökvalitetsmål för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart sam- hälle. Målen beskriver den kvalitet, det tillstånd eller den exploateringstakt som bedöms långsiktigt hållbar.
En ekologiskt hållbar utveckling…
• främjar människors hälsa,
• värnar den biologiska mångfalden,
• tar tillvara de kulturhistoriska värdena,
• bevarar ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga, och
• tryggar en god hushållning med naturresurserna.
Dagens samhälle är inte ekologiskt hållbart.
Miljöproblem orsakar försämrad hälsa, produktionsför- luster, materialförstöring, utarmad biologisk mångfald och förstörda kulturarv. De medför också avsevärda kost- nader. Det övergripande målet är nu att vi ska ändra kurs och kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där alla stora miljöproblem är lösta!
Strukturen med 15 målområden är ett systematiskt sätt att arbeta och beskriva vad som behöver göras, och förenklar hur effekter av åtgärder följs upp. Riksdagen har också beslutat om nationella delmål som anger inriktning och tidsperspektiv för det konkreta miljöarbetet. Alla viktiga
åtgärder ska vara genomförda till år 2020 (år 2050 när det gäller klimatmålet). Naturen behöver dock tid för att återhämta sig.
Regionala förhållanden?
Gotland skiljer sig från övriga landet på flera sätt.
Landskapet är uppbyggt av sedimentära bergarter och har en flack topografi. Läget nästan mitt ute i Östersjön ger ett klimat som är mildare men nederbördsfattigare.
Detta ger förutsättningar för speciella vegetationstyper och ekosystem att utvecklas. Gotland hyser ett stort antal sällsynta och skyddsvärda arter i skogsmark, odlings- landskap och kustzonen. Det sedan länge hävdade land- skapet bidrar till höga natur- och kulturhistoriska värden.
Gotland har en stor andel av landets havsstrandängar. Här finns också värdefulla rastplatser för flyttfåglar.
På Gotland finns också speciella förutsättningar för grund- vatten, sjöar och vattendrag. Dricksvattenresursen är sårbar.
Kalkstenen utgör samtidigt en råvara till Gotlands största industrier. Här finns i övrigt en stor andel lantbruksföretag och djurhållning och en relativt småskalig och varierad industri. Efterfrågan på bostäder är för närvarande stor.
Turismen och tjänsteföretagen ökar och ställer nya krav.
Gotlands kuster är attraktiva ur många synpunkter.
Gotländska miljömål?
Efter ett regeringsuppdrag har Länsstyrelsen arbetat tillsammans med Gotlands kommun, LRF och övriga aktörer i det gotländska samhället för att anpassa de nationella målen till regionala förhållanden. Synpunkter har inhämtats från andra myndigheter, organisationer, för- eningar och vissa företag och privatpersoner.
Mycket arbete utförs redan på Gotland av enskilda per- soner, företag, organisationer, föreningar och myndighe- ter för att resurser och råvaror skall utnyttjas effektivt, avfallsmängder och energiförbrukning minska och vär- defulla naturmiljöer och ekosystem bevaras. Gotlands kommun är en Eko-kommun med ett Agenda 21-arbete.
Vissa redan antagna visioner och planeringsmål har kun- nat antas som delmål.
Länsstyrelsens styrelse beslutade den 26 maj 2004 om de här presenterade regionala miljömålen, och att dessa skall ligga till grund för arbetet för ett ekologiskt hållbart Gotland. Länsstyrelsen beslutade samtidigt att barnper- spektivet utifrån FN:s barnkonvention särskilt skall beak- tas i detta arbete.
Målen skall nu vara styrande för myndigheternas arbete på Gotland och överlämnas också till samhället i övrigt
Inledning
För att klara miljöproblemen inom en generation krävs medverkan av alla i samhället. Miljömålsarbetet är en ansats för ett effektivare arbete där miljöarbetet integre- ras i alla verksamheter och var och en måste ta sin del av ansvaret – såväl stat och kommun som företag, organisa- tioner och enskilda.
De största intressekonflikterna kan kortfattat sägas ha fokus dels på energianvändning och klimatpåverkan, och dels på användningen av mark och naturresurser, naturskydd och vattenvård. Många nödvändiga åtgärder har troligen hög acceptans men kan ändå vara svåra eller kostsamma att genomföra. Teknikutveckling kan bidra till att lösa några av problemen. Det kan också behövas mer genomgripande samhällsförändringar.
målen skall följas upp årligen, för att vi ska kunna visa om vi är på väg att nå dem - och tydliggöra behov av ytterligare åtgärder.
Tre strategier är vägledande i arbetet mot miljökvalitets- målen:
– effektivare energianvändning och transporter - för att minska utsläppen från energi- och transportsekto- rerna.
– giftfria och resurssnåla kretslopp som innefattar en miljöorienterad produktpolitik - för att skapa energi- och materialsnåla kretslopp och för att minska de dif- fusa utsläppen av miljögifter.
berör Gotland. I varje kapitel återfinns generationsmålet och de gotländska delmålen. Därefter presenteras kort- fattat specifika gotländska problem och förhållanden i relation till målet, vilka åtgärder som kan behöva genom- föras för att målet skall kunna nås och något kort om konsekvenserna om ingenting görs.
RAPPORT Gotländska miljömål – allas vårt ansvar. Länsstyrelsen, juli 2004.
REDAKTÖRER Lena Kulander & Lars Bäckman.
OMSLAGSBILD Gunnar Gustafsson
UTGÅVA 2000 tryckta exemplar. Tryck: Snabba Tryck AB Visby 0407.
Rapporten är även tillgänglig på Länsstyrelsens hemsida www.i.lst.se
Denna skrift kan hämtas på Länsstyrelsen, Strandgatan 2. Den kan också beställas på Livsmiljöenhetens kansli, tel. 0498-29 20 24. Texterna återfinns också på Länsstyrelsens hemsida: http://www.i.lst.se
Kontaktpersoner på Länsstyrelsen
Miljömålsarbetet: Lena Kulander lena.kulander@i.lst.se
Frisk luft: Håkan Hansson hakan.hansson@i.lst.se
Bara naturlig försurning: Håkan Hansson hakan.hansson@i.lst.se
Begränsad klimatpåverkan: Maria Breineder maria.breineder@i.lst.se
Skyddande ozonskikt: Maria Breineder maria.breineder@i.lst.se
Ett rikt odlingslandskap: Gunilla Lexell gunilla.lexell@i.lst.se
Levande skogar: Ingmar Danielsson ingmar.danielsson@svsi.svo.se
God bebyggd miljö: Gunnar Gustafsson gunnar.gustafsson@i.lst.se
Säker strålmiljö: Eija Suhonen eija.suhonen@i.lst.se
Giftfri miljö: Mattias Vejlens mattias.vejlens@i.lst.se
Grundvatten av god kvalitet: Kalle Nyberg kalle.nyberg@i.lst.se
Levande sjöar och vattendrag: Erik Törnblom erik.tornblom@i.lst.se
Ingen övergödning: Lennart Lingvall lennart.lingvall@i.lst.se
Myllrande våtmarker: Stellan Hedgren stellan.hedgren@i.lst.se
Hav i balans: Rolf Gydemo
Skyddande ozonskikt 25
Ett rikt odlingslandskap 31
Levande skogar 41
God bebyggd miljö 49
Säker strålmiljö 65
Giftfri miljö 69
Grundvatten av god kvalitet 81
Levande sjöar och vattendrag 87
Ingen övergödning 93
Myllrande våtmarker 99
Hav i balans och levande kust och skärgård 103
Tabell: Regionala och nationella mål 109
Frisk luft
Gotländska delmål 8
Avgränsningar mot andra miljömål 8
Regionalt miljötillstånd 8
Hur når vi målen? 10
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 11
Gotländska delmål
Svaveldioxidhalt i luft
Den låga halten svaveldioxid ska bibehållas och under- skrida 3 mikrogram/m3 som årsmedelvärde.
Kvävedioxidhalt i luft
Halten kvävedioxid ska år 2010 underskrida 10 mikro- gram/m3 som årsmedelvärde.
Marknära ozon
Halten marknära ozon ska inte överskrida 50 mikrogram/
m3 som medelvärde under sommarhalvåret, eller 120 mikrogram/m3 som åtta timmars medelvärde år 2010.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
År 2005 ska utsläpp av flyktiga organiska ämnen ha minskat med minst 40 procent från 1993 års nivå, mot- svarande ca 2000 ton.
Avgränsningar mot andra miljömål
Utsläpp av svavel och kväve behandlas under miljömå- let Bara naturlig försurning. Målsättningen för ener- gianvändningen i länet behandlas under miljömålen Begränsad klimatpåverkan och God bebyggd miljö.
Utsläpp av organiska ämnen behandlas även under miljö- målet Giftfri miljö.
Regionalt miljötillstånd
Luften i länet påverkas i första hand av de storska- liga luftföroreningarna som förs hit med vindarna från Mellaneuropas befolknings- och industricentra. EU- samarbete och luftkonventionen syftar åt att lösa flera av problemen med luftföroreningar i tätorter. Gotländska utsläpp kommer från vägtrafik, arbetsmaskiner, båttrafik och utsläpp från industrier. Trafiken och uppvärmning av bostäder är en av de största källorna.
Utsläppen av svaveldioxid (SO2) har minskat kraftigt från 1970-talet (se fig. 1). Det har lyckats främst genom att vi slutat använda högsvavlig olja. Svaveldioxidutsläppen utgör inte längre något hot mot hälsan men är en bidra- gande orsak till försurning. Kulturföremål och särskilt de av sandsten och kalksten påverkas av försurad nederbörd med svaveldioxidhalter över 5 mikrogram/m3.
Ett stort undantag från minskningarna av svaveldioxid utgörs av fartygstrafiken, där genomförda utsläppsre- duktioner begränsar sig i huvudsak till vissa regelbundna färjelinjer, ex. Gotlandstrafiken. Kryssningstrafiken i Visby uppgick år 2003 till 121 anlöp och handelstrafiken utgjordes av ca 100 fartyg. Inom sjöfarten, generellt sett, används fortfarande mycket hög svavelhalt i bränslet.
Fig. 1. Svaveldioxidhalter för Visby och Hoburgen, halvårsmedel- värden.
Frisk luft
Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Detta inne- bär bl.a. att halterna av luftföroreningar inte ska överskrida lågrisknivåer för cancer eller riktvärden för skydd mot sjukdomar eller påverkan på växter, djur, material och kulturföremål. Riktvärden sätts med hänsyn till personer med överkänslighet och astma.
Fakta Svavelhalt (S) i bränsle
Diesel för vägfordon, miljödiesel MK1, har svavelhalt om 10 ppm S. Inom sjöfarten används s.k. ”lågsvavli- ga bränslen” med 0,1-0,5 % svavel, d.v.s. 1 000-5 000 ppm S eller 100-500 gånger mer.
Den internationella sjöfarten använder normalt bränsle med halter betydligt högre än så, ofta 2-3 % S (d.v.s.
20 000-30 000 ppm S), ibland 5-6 % S.
Mätningar av svavel- och kvävedioxid har utförts i Visby innerstad sedan 1978 (se fig. 1 och 2). Utsläppen av sva- veldioxid har minskat med närmare 80 % på Gotland, vil- ket resulterat i kraftigt förbättrad luftkvalitet. Halterna av kvävedioxid har också sjunkit men höga halter kan före- komma främst i anslutning till vägar med mycket trafik.
Årsmedelvärdet i Visby för svaveldioxid år 2002 var 1,1 µg/m3 och för kvävedioxid 6,9 µg/m3. Tendensen idag verkar vara att svaveldioxidhalten sjunker sakta men för kvävedioxid har nivån varit relativt konstant under senare år. De mätningar som gjorts på landsbygden visar lägre värden. Kväveoxidhalterna vid Hoburgen är ungefär hälf- ten av de uppmätta halterna i Visby.
Fig. 2. Kvävedioxidhalter för Visby och Hoburgen, halvårsmedelvär- den.
Ozon är en s.k. fotokemisk oxidant som kan bildas i de marknära luftlagren då kväveoxider och flyktiga orga- niska ämnen reagerar med syre under inverkan av solljus.
Marknära ozon är en form av syre som mycket lätt kan reagera med och förstöra biologiska ämnen och moleky- ler. Höga halter av marknära ozon kan ha negativa effek- ter på både växter och människors hälsa, samt verkar korrosivt på kulturföremål och andra fasta material. Det ozon som utgör ozonskiktet i stratosfären, atmosfärens övre luftlager, bildas genom helt andra mekanismer och
påverkar inte förekomsten av marknära ozon och vise versa.
Länsstyrelsen har genomfört mätningar av marknära ozon på 7 platser under 1997-98 (med s.k. passiva prov- tagare). Mätningarna visade att månadsmedelhalten under sommarhalvåret låg mellan 54 – 63 µg/m3. Enligt Naturvårdsverket räknas en genomsnittshalt på 50 µg/m3 dagtid under sommarhalvåret som en övre gräns för hur mycket ozon känsliga grödor tål utan att påverkas.
Flyktiga organiska ämnen (VOC) är ett samlingsnamn för ett stort antal gasformiga organiska ämnen med en varierande grad av skadlighet för hälsa och miljö. Vissa är cancerframkallande, andra är irriterande för andnings- vägar och ögon, men flertalet är skadliga endast vid mycket höga koncentrationer. Metan inkluderas oftast inte när det gäller uppskattningar av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (detta klargörs genom att ange NMVOC respektive VOC). Alla flyktiga organiska ämnen bidrar till bildning av marknära ozon.
Enligt Miljöstrategi för 2000-talet (Länsstyrelsen, 1997) var utsläppen av VOC på Gotland 3430 ton år 1993.
Transportsektorn och framförallt vägtrafiken står för en stor del av utsläppen av VOC. Från energisektorn sker de största utsläppen av VOC från småskalig vedeldning. Industrier med lösningsmedelsanvändning bidrar till utsläppet.
Hur når vi målen?
Målet kan följas upp genom bl.a. mätningar av utsläpp och halter av luftföroreningar, andelen villapannor med ackumulatortank, andelen arbetsmaskiner som klarar EU:s avgaskrav, fordonsrörelser, investeringar i allmänna transportmedel och cykelbanor och genom mätningar av vittringsskador.
Svaveldioxidhalt i luft
Årsmedelhalterna för svaveldioxid är så låga att inga spe- ciella åtgärder behövs utan målsättningarna är att halten skall bibehållas på nuvarande låga nivå. Redan beslutade krav, främst beträffande sänkta halter av svavel i fossila bränslen och drivmedel, innebär att regionala målet nås.
Regeringen har beslutat om en miljökvalitetsnorm för svaveldioxid som skydd för människors hälsa (se faktaru- ta). Miljökvalitetsnormen för svaveldioxid är 200 mikro- gram/m3 som timmedelvärde (98-percentil), några kort- tidsmätningar av svaveldioxid har inte gjorts på Gotland.
Kvävedioxidhalt i luft
De mätningar som genomförts på Gotland visar att del- målet bör kunna klaras till år 2010.
Åtgärder som utförs i andra delar av Sverige och närom- rådet i syfte att minska utsläppen av bl.a. kväveoxider kommer också att ge effekt på Gotland. En tolkning av utförda mätningar (fig. 2) indikerar att ungefär halva andelen i Visby är utsläpp från lokala källor och halva andelen är långtransporterat. Längs tätt trafikerade vägar där miljökvalitetsnormen för kvävedioxid eventuellt över- skrids, kan det krävas särskilda åtgärder.
Utsläppen av kväveoxider från arbetsmaskiner är bety- dande och är dessutom ett lokalt problem vid bl.a. bygg- arbetsplatser. Utsläpp från arbetsmaskiner kan minskas främst genom förbättrad avgasrening.
Marknära ozon
För att ozonhalterna skall kunna reduceras behöver utsläppen av kväveoxider och flyktiga organiska ämnen (VOC) minska. Korttidsvärdet har inte mätts. Eftersom det är en hög andel odlad mark på Gotland är det bety- delsefullt att gränser också sätts för påverkan på växter.
Det nationella delmålet har därför kompletterats med del- mål i form av sommarhalvårsmedelvärden.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
En regional strategi för att minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör främst omfatta bättre teknik för småskalig vedeldning, minskade utsläpp från fordon och arbetsmaskiner och sänkta utsläpp av lösningsmedel i industrin.
Småskalig vedeldning står för 25 % av utsläppen. Dagens problem härrör till övervägande del från omoderna anläggningar. För att minska utsläppen kan befintliga pannor kompletteras med ackumulatortank och gamla pannor kan bytas ut i förtid mot nya miljögodkända ved- pannor med ackumulatortank.
Fakta Miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett juridiskt styrmedel som regleras i 5 kap. miljöbalken. Normer kan med- delas av regeringen i förebyggande syfte eller för att åtgärda befintliga miljöproblem, för att de svenska miljökvalitetsmålen ska uppnås eller för att kunna genomföra EG-direktiv.
En miljökvalitetsnorm anger den lägsta godtagbara miljökvalitet som människan eller miljön kan anses tåla. Idag finns miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen och partiklar (PM10) i utomhusluft.
Utsläppen från fordon och arbetsmaskiner kan minska genom skärpta avgaskrav och effektivisering av transpor- ter. Tekniska åtgärder bör kombineras med andra åtgärder såsom effektiviseringar i transportsystemet, överföring av resande från personbil till kollektivtrafik, samåkning och investeringar i cykelbanor.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Luftföroreningar ger generellt upphov till betydande hälsoproblem. De nationella utredningar som sökt kvan- tifiera hälsoförluster inbegriper endast den allra mest påtagliga sjukligheten i form av vård på sjukhus. Under antagandet av 5–10 vårddagar per sjukintag på sjukhus beräknas antalet totala vårddagar i Sverige uppgå till ca 20 000–100 000 per år med dagens luftföroreningssitua- tion. Dåvarande Försvarets forskningsanstalt (FOA) har uppskattat kostnaden för hälsoeffekter av luftföroreningar till 2,2 miljarder kronor per år. Inga beräkningar har gjorts för Gotland.
Vittring och korrosion av kulturminnen och kulturföre- mål orsakar samhället kostnader och oersättliga värden går förlorade. Dessa kostnader har inte uppskattats men vi vet att underhåll av fastigheter fördyras och att konser-
veringskostnaderna har ökat. En sänkning av förorenings nivåerna innebär att de onaturliga nedbrytningsproces- serna bromsas. Fortsatt forskning om luftföroreningarnas påverkan på kulturarvet är angelägen.
Det produktionsbortfall som orsakas av marknära ozon och som drabbar det svenska jordbruket har i tidigare undersökningar värderats till minst en miljard kronor per år. Även barrträd påverkas av ozon, men det är oklart i vilken omfattning detta inverkar på skogsbrukets eko- nomi. Ozon påskyndar därtill nedbrytningen av vissa organiska material såsom gummi och plaster. Ämnet hör också till de växthusgaser som kan inverka på jordens klimat. Det är idag inte möjligt att säga hur utsläppen på Gotland påverkar halten och vilka effekter en minskning av utsläppen kan ge.
Bara naturlig försurning
Gotländska delmål 14
Avgränsningar mot andra miljömål 14
Regionalt miljötillstånd 14
Hur når vi målen? 15
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 16
Gotländska delmål
Utsläpp av svaveldioxid
År 2005 ska utsläppen av svaveldioxid till luft ha minskat till 550 ton.
Utsläpp av kväveoxider
År 2010 ska utsläppen av kväveoxider till luft ha minskat till 3 000 ton.
Avgränsningar mot andra miljömål
Om miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en gene- ration måste åtgärder vidtas som också bidrar till att nå miljömålen Frisk Luft och Begränsad klimatpåverkan.
Utsläpp av vattenburet kväve behandlas under Ingen övergödning.
Regionalt miljötillstånd
Försurning orsakas huvudsakligen av utsläpp av svavel- och kväveoxider. Nederbörden över Gotland har ungefär pH 4,5. Hur stora effekterna blir av det sura regnet beror i hög grad på vilken bergrund området har. Gotland har en kalkrik berggrund som är motståndskraftig mot för-
surning genom att den kan neutralisera det ”sura regn”
som faller ned över ön. Försurning av vattendrag och skogmark är därför inget stort problem i länet.
Undersökningar under 1980- och 90-talet har visat att det finns en risk för skador på träd (barrutglesning) vid direkt nedfall genom s.k. torr- och våtdeposition. Träden kan därigenom riskera att få nedsatt vitalitet och därefter indirekt påverkas av insekter och t.ex. svampangrepp.
Gotland har ett rikt och unikt kulturarv. Försurande ned- fall har medfört att kulturbyggnader som är utsmyckade med stenskulpturer och andra konstnärliga detaljer blivit skadade. Under senare år har nedfallet minskat och det råder stor osäkerhet om/eller hur stor vittringen av kultur- föremål är idag.
Svavel- och kvävedioxidutsläpp
År 2000 bidrog utländska källor till 93 % av svavelned- fallet, 92 % av nedfallet av kväveoxider och 79 % av ammoniaknedfallet över Sverige. En stor del av utsläppen härrör från Tyskland (svavel och kväve), Storbritannien (svavel och kväve) och Polen (främst svavel). Andra stora källor är processindustrin och även den internationella sjöfarten, eftersom den fortfarande kan utnyttja tunga, svavelrika oljor som bränsle. Svaveldioxidutsläppen från väg- och flygtrafik är förhållandevis små eftersom s.k.
lätta bränslen (bensin, dieselolja och flygfotogen) har låg svavelhalt. Utsläppen av kväve i Sverige kommer främst ifrån fordon, person- och lastbilar, men också från fartyg och arbetsmaskiner såsom traktorer och grävmaskiner.
Under senare år har utsläppen från förbränningsanlägg- ningar minskat kraftigt.
På Gotland har det varit stora utsläpp av svavel- och kväveoxider. 1993 uppgick svaveldioxidutsläppen till totalt cirka 4 400 ton/år och kväveoxidutsläppen till 6 600 ton/år. Cementa har haft betydande del av dessa utsläpp men har reducerat sina utsläpp avsevärt. Från år 1998 har Cementas svaveldioxidutsläpp minskat med 90 % och kväveoxidutsläpp med 80 %. När det gäller kväveutsläppen bidrog vägtrafiken och arbetsmaskiner år 1993 med 70 % av de totala kväveutsläppen i länet (tabell 1).
Bara naturlig försurning
De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål.
Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader.
Tabell 1: Uppskattning av utsläpp för svaveldioxid och kväve- oxid på Gotland 1993 resp. 1999 i ton/år (Energi 2005 och Länsstyrelsens Miljöstrategi inför 2000-talet).
Hur når vi målen?
Luftföroreningar har inga nationella gränser. För att uppnå generationsmålet om minskad försurning är vi beroende av att Sveriges grannländer vidtar åtgärder och fullföljer sina åtaganden i det s.k. takdirektivet och Göteborgsprotokollet. Genom minskat nedfall erhålls avsevärda förbättringar i belastningen men återhämtning- en tar lång tid. Prognosen tyder på att etappmålet för år 2010 inte att nås nationellt. Den minskning som bedöms ske med nu beslutade åtgärder kommer i första hand att ske från vägtrafiken och från arbetsmaskiner.
Nationellt förväntas persontransporterna öka med cirka 25 % från 1997 till 2010. För godstransporter förväntas ännu kraftigare ökning. Trots denna ökning beräknas utsläppen av kväveoxider att minska mellan 2001 och 2010. Det är de successivt skärpta avgaskraven som införts under 1990-talet och början av 2000-talet samt redan beslutade framtida skärpningar av avgaskrav på både lätta och tunga bilar som kommer att få genomslag till 2010 och därefter.
Från internationell sjöfart är utsläppen av försurande SO2 och NOx stora även om det enligt Sjöfartsverket har skett en minskning framförallt med avseende på svaveloxider efter införande av miljödifferentierade sjöfartsavgifter.
Utsläppen från internationell sjöfart har signifikant bety- delse för nedfallet av försurande ämnen men då de inte ingår i de nationella utsläppsmålen för 2010, är de oftast inte medtagna i utsläppstabeller. Från inrikes sjöfart är svavelutsläppen mycket små.
Utsläpp av svaveldioxid
Delmålet innebär att utsläppen i länet av svaveldioxid till luft ska ha minskat till 550 ton år 2005. Delmålet är detsamma som i energiplanen för Gotland (Energi 2005, Gotlands kommun).
Grupp Svaveldioxid Kväveoxid
Trafik (1993) 0 1419
Arbetsmaskiner (1993) 96 1400
Sjöfart (1993) 90 248
Luftfart (1993) 0 13
Energi (1993) 72 68
Cementa (1999) 350 800
KPAB (1993) 2 9
Hushåll, industri (1993) 21 48
Summa utsläpp 631 4 005
Fakta Åtgärder av betydelse för minskade utsläpp av sva- vel och kväveoxider under 1990-talet:
Svaveldioxid (SO2): skärpta bränslenormer som givit upphov till minskad svavelhalt i eldningsolja samt i bensin och dieselolja för transporter; miljöprövningar enligt miljölagstiftningen som medfört rökgasavsvav- ling vid större anläggningar; integrerade processåt- gärder i industrin som ökat återanvändningsgraden;
införande av svavelskatt 1991.
Kväveoxider (NOx): successivt skärpta avgaskrav för nya bilar, både personbilar och tunga fordon, kom- binerat med miljöklassning som stimulerat till tidigt införande av ny avgasreningsteknik; sänkt skatt på mil- jöklass 1 diesel som minskar kväveoxidutsläppen med cirka 10 % från dieselmotorer; avgaskrav på arbetsma- skiner som blev obligatoriskt 1998; NOx–avgiften från 1992, en avgift på utsläpp vid energiproduktion i fasta förbrännings-anläggningar; miljöprövningar enligt mil- jölagstiftningen som medfört användning av låg-NOx brännare och NOx reducerande reningsteknik.
Konverteringen från olja till förnybara energislag och effektivisering av energianvändningen påverkar utveck- lingen i positiv riktning. Länet bör arbeta för att hushåll och fastighetsförvaltare konverterar eller byter ut värme- pannor från oljeeldning till ved, pellets eller ersätts av värmepumpar samt att fjärrvärmeutbyggnaden fortskrider.
En minskning av svavelutsläppen kan åstadkommas genom minskad svavelhalt i marina oljor och skärpta krav på den internationella sjöfartstrafiken.
Utsläpp av kväveoxider
År 2010 ska utsläppen i länet av kväveoxider till luft ha minskat till 3 000 ton. Delmålet är i detsamma som i energiplanen för Gotland, men utsträckt i tid till år 2010.
För att det regionala delmålet ska kunna uppfyllas krävs åtgärder främst för vägtrafiken och arbetsmaskiner.
Införandet av skärpta avgaskrav för nya bilar, både per- sonbilar och tunga fordon och införande av ny avgasre- ningsteknik bör innebära en halvering av kväveutsläppen från 1993 (tabell 1).
Ytterligare åtgärder kan vara att erbjuda utbildning till yrkesförare att köra miljöeffektivt och energisnålt (t.ex.
maskinförare och lastbilschaufförer). Vidare bör antalet arbetsmaskiner som uppfyller EU:s kommande krav på arbetsmaskiner öka. Andra åtgärder som kan bidra till
minskade utsläpp är exempelvis att högre miljökrav ställs vid offentlig upphandling, att utnyttjande av kollektivtra- fik och samåkning stimuleras, samt att t.ex. myndigheter informerar allmänheten om vikten av att handla miljö- vänligt vid resande, val av bostadsuppvärmning, inköp och nyttjande av arbetsredskap.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Försurningen av Gotlands sjöar och vattendrag kommer p.g.a. den kalkrika bergrunden vara obetydliga även om inga åtgärder vidtas. Däremot finns det risk att Gotlands rika kulturarv skadas. En fortsatt vittring av kulturföre- mål och byggnader medför historiska och ekonomiska förluster. Under 80- och 90-talen påvisades skador på träd vid direkt svavelnedfall på barr. Om utsläppen av svaveldioxider och kväveoxider ökar kan det därmed innebära negativa effekter på såväl människors hälsa, material och byggnader, kulturarv, grödor samt eko- system på land och i vatten.
Begränsad klimatpåverkan
Gotländska delmål 18
Avgränsningar mot andra miljömål 18
Regionalt miljötillstånd 18
Hur når vi målen? 21
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 23
Begränsad klimatpåverkan
Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. År 2050 bör utsläppen i Sverige sammantaget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per invånare och år, för att därefter minska ytterligare.
Gotländska delmål
Utsläpp av koldioxid (växthusgas) från fossila bränslen
Utsläppen av koldioxid till atmosfären från fossila bränslen från hushåll, transporter och industri, exklusive Cementa AB, ska efter år 2010 vara minst 15 % lägre än utsläppen år 2000. Detta motsvarar en minskning från 313 000 ton år 2000 till 266 000 ton år 2010.
Energianvändning
Användningen av fossil energi ska år 2010 utgöra högst 55 % av den totala energianvändningen.
Avgränsningar mot andra miljömål
Under miljömålet Skyddande ozonskikt behandlas utsläpp av freoner, som också är växthusgaser. Under God bebyggd miljö behandlas transportsystem och energian- vändning i samhällsplaneringen. Under Frisk luft behand- las utsläpp av flyktiga organiska ämnen.
Regionalt miljötillstånd
Klimatpåverkan är ett globalt problem som måste angri-
pas regionalt och lokalt. Av de fossila bränslen som används i Sverige åtgår omkring 90 % för energiproduk- tion. Den största delen går till transporter, industrisektorn och för uppvärmning av bostäder och lokaler.
Den gas som till största delen bidrar till växthuseffekten är koldioxid som bildas vid förbränning av fossila bräns-
len. På Gotland frigörs dessutom stora mängder koldi- oxid från stenindustrins processer. Metan bildas vid bak- teriell nedbrytning av organiska ämnen och är sett ur ett internationellt perspektiv den näst viktigaste växthusga- sen. De största källorna för metanutsläpp under mänsklig påverkan härrör från jordbruket och avfallshanteringen.
Den största mängden metan som totalt sett släpps ut pro- duceras emellertid naturligt i naturens syrefria miljöer, t.ex. i våtmarker. Metan har en omsättningstid i atmosfä- ren på cirka tio år. Dikväveoxid har sitt ursprung i odling på humusrika jordar, gödselhantering och förbränning.
Dikväveoxid har ett långsamt kretslopp i atmosfären där omsättningstiden är omkring 150 år. HFC (förening av väte, fluor och kol) läcker ut från kylskåp, värmepum- par mm. Fluorkarboner är en förorening som kommer från aluminiumframställning och svavelhexafluorid från läckage från tyngre elektrisk apparatur. Utsläppen av växthusgaser i Sverige består främst av koldioxid (80 %), metan (9 %) och dikväveoxid (9 %). Utsläppen av övriga växthusgaser är förhållandevis små. Däremot har dessa mycket stor inverkan på växthuseffekten.
Fakta Generationsmålet
Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan ska till skillnad från övriga generationsmål vara uppnått till år 2050 (övriga år 2020). Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Den sam- manlagda halten i atmosfären av växthusgaserna koldioxid (CO2), metan (CH4), dikväveoxid (lustgas, N2O), svavelhexafluorid (SF6), fluorkarboner (FC) och florkolväten (HFC) räknat som koldioxidekvivalenter, ska stabiliseras på en nivå lägre än 550 ppm (parts per million). Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås. Sverige skall också verka för att det globala klimatarbetet inriktas mot detta mål.
Koldioxidutsläpp på Gotland
Det totala utsläppet av koldioxid på Gotland, inklusive processutsläpp, ökade från cirka 1 500 000 ton år 1993 till drygt 1 900 000 ton år 2000. Utsläppet motsvarar totalt 33,8 ton per invånare och år (eller 17 ton om pro-
cessutsläppen räknas bort). Om man inte räknar med ut- släppen från cementindustrin motsvarar utsläppet 5,4 ton koldioxid per invånare och år (baserat på 58 000 invåna- re). Siffrorna kan jämföras med det nationella målet 4,5 ton koldioxidekvivalenter per invånare och år till år 2050.
Koldioxidekvivalenter
Olika växthusgasers bidrag till växthuseffekten kan jämföras och adderas till varandra om man multiplicerar mängden av varje enskild gas med dess GWP-faktor (GWP = global warming potential). Denna faktor anger hur effektiv gasen är som klimatpåverkare i förhållande till koldioxiden. Ju högre GPW-värde, desto större effekt på klimatet. På detta sätt kan man räkna om utsläppen av olika växthusgaser i koldioxidekvivalenter.
Koldioxid GWP har värderas till 1, metan (21), dik- väveoxid (310), HFC (1 300), CF4 (6 500) och svavel- hexafluorid (23 900).
Energislag
Med fossila bränslen avses t.ex. bensin, eldningsolja, diesel, kol/koks och naturgas. Dessa bränslen ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären och påverkar därmed växthuseffekten.
Fakta Till förnybara energislag räknas t.ex. vattenkraft, sol- energi, vindkraft, trädbränslen och biogas. Så länge upptaget av koldioxid i växande biomassa är minst lika stort som mängden koldioxid som avgår vid förbränning av biobränslen ger förbränningen inget nettotillskott av koldioxid och således inget bidrag till växthuseffekten.
Till återvunnen energi räknas t.ex. att ta tillvara spill- värme från industrin eller utsorterade brännbara avfalls- fraktioner. Återvunnen energi kan antingen ha fossilt eller förnybart ursprung. Vid förbränning av återvunnet bränsle så som plast och däck, räknas dessa fraktioner till fossila bränslen enligt riktlinjer från FN:s klimatpa- nel IPCC.
Källa: Beräkningarna för kategorin ”Gotland exklusive Cementa”
är gjorda med en modifierad version av Naturvårdsverkets emis- sionsprogram. Siffrorna för Cementa AB härrör från bolaget och bygger på en beräkningsmodell enligt World Business Council for Sustainable Development. Modellen används bland annat vid fråga om utsläppsrätter. Den mängd koldioxid som avgår då biobränslen används tas inte med i ovanstående beräkningar efter- som de inte bidrar till växthuseffekten.
* I Cementas energianvändning ingår en stor andel förbränning av däck och plast som kategoriseras som återvunnet bränsle. Enligt riktlinjer från FN:s klimatpanel IPCC har dessa bränslen fossilt ursprung varför de räknas med i utsläppen av CO2.
** I kategorin ingår utsläpp från industri och hushåll.
Energianvändning på Gotland
Den totala årliga energianvändningen i länet är nu cirka 4 200 GWh. Detta motsvarar totalt sett 74 MWh per person, eller 36 MWh per person om förbrukningen vid Cementa AB inte medräknas (jfr cirka 66 MWh per capi- ta nationellt). Energi från kol, olja, fossil gas och impor- terad el utgör cirka 81 %, medan förnybar/återvunnen energi utgör cirka 19 %. Detta kan jämföras med det got- ländska delmålet för 2010 som anger att användningen av fossila bränslen högst skall uppgå till 55% och förnybar energi minst till 45 %.
Källa: Cementa AB, GEAB, SCB, KPAB, Energibyrån Gotland
* GEAB 68 GWh plus en uppskattning av privata värmepumpar 32GWh.
** Privat ved/flis och träpellets användning (Källa: skorstensfejare och pelletsleverantörer).
Utsläpp av koldioxid (CO2) från fossila bränslen på Gotland år 2000
Kategori Delsumma Ton CO2
ton CO2 Cementa
energianvändning* 673 000
Cementa
process utsläpp 974 000
Gotland exklusive Cementa**
Transport
(bensin, diesel) 169 528 Värme
(EO1-5, gasol) 91 890
El 51 585
Delsumma 313 003 313 003
Gotland totalt CO2 1 960 003
Tillförd energi till det Gotländska energisystemet år 2000 (totalt)
Energibärare GWh Del i % Totalt GWh Petroleum import 1092 26
El import 810 20
Kol import 1307 31
Petcoke import 199 5
Däck import 284 7
Plast import 26 < 1
Gasol import 15 < 1
Delsumma
import energi 3733 3733
Vindkraft 138 3
Värmepumpar* 100 2
Biobränsle fjärrvärme 138 3 Biobränsle övrigt** 86 2 Återvunnen energi 20 < 1
Solvärme 1 < 1
Delsumma lokalt
producerad energi 483 483
Totalt Gotland 100 %
4216
Källa: Cementa AB, GEAB, SCB, KPAB, Energibyrån Gotland.
Hur når vi målen?
För närvarande finns endast tillförlitlig statistik över utsläpp av växthusgasen koldioxid. För att kunna visa en helhetsbild av utsläppssituationen finns det anledning att kartlägga utsläppen av andra växthusgaser. Delmål för dessa gaser kan därefter komma att behövas.
Målsättningen att utsläppen av koldioxid till atmosfären från fossila bränslen från hushåll, transporter och industri exklusive Cementa AB, efter år 2010 skall vara minst 15 % lägre än utsläppen år 2000 innebär för bränslean- vändningen en minskning från 313 000 ton år 2000 till 266 000 ton år 2010. Totalt sett motsvarar detta ungefär det nationella målet (4,8%).
För att kunna nå delmålen förutsätts att det finns ett detaljerat handlingsprogram som beskriver vilka åtgärder som är nödvändiga att genomföra, vilka aktörer som har ansvar för att åtgärderna genomförs osv. Delmålen byg- ger i stora drag på omställning och effektivisering av både energi- och transportsektorn. På Gotland finns en stor potential förnybara energiresurser. I fig. 1 presente- ras en uppskattning av förnybara energiresurser (Göran Bylund, Energibyrån i Visby) som måste tas hänsyn till vid diskussioner om omställning av energianvändning.
Exempel på åtgärder som skulle kunna ingå i handlings-
programmet är energirådgivning till allmänheten, upprät- tande av energiplaner för företag, utbyggnad av vindkraft och fjärrvärme, utvinning av energi ur organiskt avfall, att hänsyn tas till energi- och transportfrågor vid nybygg- nation av bostäder, anpassad upphandling som styr mot effektivare energianvändning och övergång till energief- fektiva arbetsmaskiner och arbetsredskap, anpassade för förnybara bränslen. Eftersom frågan är komplex och till viss del förenad med intressekonflikter måste ett genom- arbetat handlingsprogram tas fram i bred förankring i det gotländska samhället.
Trafiksektorn fortsätter att öka och en fortsatt ökad användning av fossila bränslen innebär ett allvarligt hot mot växthuseffekten. EU:s direktiv om biodrivmedel (2003/30/EG) ligger till grund för en statlig utredning om biodrivmedel. I ett första delbetänkande (SOU 2004:4) behandlas dels frågan om skyldigheten för bensinstatio- ner att tillhandahålla minst ett förnybart bränsle från och med 2005, dels frågan om ett vägledande nationellt mål för fortsatt introduktion av förnybara fordonsbränslen för 2005.
Ett annat styrmedel för att reglera utsläppen av kol- dioxid tros bli införseln av internationell handel med utsläppsrätter. Frågan har sitt ursprung i Kyotoprotokollet och handeln syftar till att på ett avgörande sätt minska Tillförd energi till det Gotländska energisystemet
år 2000, exklusive Cementa AB
Energibärare GWh Del i % Totalt GWh Petroleum import 993 48
El import 543 28
Gasol import 15 < 1
Delsumma
import energi 1551 76 1551
Vindkraft 138 7
Värmepumpar 100 5
Biobränsle fjärrvärme 138 7
Biobränsle övriga 86 4
Återvunnen 20 1
Solvärme 1 <1
Delsumma lokalt
producerad energi 483 24 483
Totalt Gotland 100
2034
kostnanden för att uppnå en viss given nivå av utsläpps- minskning. Handeln med utsläppsrätter inom EU kom- mer att börja 2005 och för Gotlands del berörs cementin- dustrin och vissa anläggningar för energiproduktion.
Fig. 1 Uppskattning av de förnybara energiresurser som finns på Gotland räknat i GWh (Göran Bylund, Energibyrån i Visby).
Utsläpp av koldioxid från fossila bränslen Med tanke på den potential som finns för förnybara energiresurser på Gotland och de intentioner som finns i kommunens styrdokument finns det anledning att skärpa det nationella delmålet som innebär att utsläppen av växt-
husgaser som medelvärde för perioden 2008–2012 ska vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990. På Gotland saknas siffror för 1990. Utsläppen har dock ökat mellan 1993 och 2000.
Minskningen av utsläpp måste ske genom omställning och effektivisering av energi- och transportsystem. För Gotlands del, exklusive Cementa, bedöms detta kunna ske genom exempelvis införsel av hållbara alternativ till bensin och diesel (etanol, metanol, vätgas, RME etc., cirka 2 %), effektivare transporter genom bl.a. bättre kol- lektivtrafik och lägre snittförbrukning av bränsle (cirka 3 %) samt ersättning av eldningsolja för uppvärmning (pellets, träflis, ved, fjärrvärme och värmepumpar, cirka 10%). Minskningen innebär en sänkning av koldioxid- utsläppen från 5,4 ton per capita till 4,6 ton per capita (baserat på 58 000 invånare).
Eftersom huvuddelen av Cementas återvunna bränsle inte är koldioxidneutralt, utan i det här sammanhanget jämställs med fossilt bränsle, kan en minskning från Cementas sida bara nås via effektivisering, minskad pro- duktion eller införsel av förnybar energi.
En stor andel av de totala koldioxidutsläppen härrör från Cementas processutsläpp. Dessa utsläpp är en effekt av processindustrin, d.v.s. bearbetningen av kalkstenen och
härrör från själva råmaterialet eftersom koldioxiden fun- nits bunden i kalkstenen. Detta utsläpp är därför direkt relaterat till produktionsvolymen.
Energianvändning
Delmålet innebär att den totala användningen av fossil energi på Gotland (inkluderat cementindustrin) måste minska drastiskt och ersättas med i första hand (lokalt producerad) förnybar energi. Återvunnen energi katego- riseras förvisso till stora delar som fossil energi men det finns ändå anledning att från resurssynpunkt, under en övergångsperiod, använda återvunnen energi hellre än rena fossila bränslen.
Till förnybar energi som på sikt bedöms ha stor poten- tial räknas vindkraft, biomassa och biogas. På vilket sätt övergången till dessa energislag ska kunna ske bör kunna regleras närmare i framtida handlingsprogram.
På Gotland har många planer och strategier tagits fram som stödjer åtgärder för att uppnå klimatmålet. Några exempel är kommunens Agenda 21-arbete (Ekoprogram 1996, Kretsloppsplan 1998) och kommunens energiplan (Energi 2005). Energiplanen visar att det finns stora möj- ligheter att effektivisera energianvändningen i befintlig bebyggelse. Gotlands kommuns fastigheter har t.ex. en besparingspotential av driftkostnaderna uppemot 10 mil-
joner kronor per år genom energieffektiviseringar. I pla- nens målsättning framhålls att fjärrvärmen på Gotland år 2005 skall produceras till minst 95 % med förnybara och återvunnen energi, att vindkraften under perioden 1999- 2005 byggs ut till en installerad effekt på minst 120 MW och att värmebehovet i enfamiljshus inte skall överstiga 10.000 kWh/år (nybyggda småhus) respektive 15.000 kWh/år (upprustade småhus). Dessa frågor behandlas under miljömålet God bebyggd miljö. Kommunen har vidare en hel rad goda exempel att visa upp på t.ex.
transportsidan (rapsdrivna fordon) och miljöanpassat byggande (t.ex. energilösningen vid Almedalsbiblioteket.
Kommunen ingår även i en rad nätverk och EU-projekt med miljö- och energiprofil.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Utsläppen av klimatpåverkande gaser ökar risken för global klimatförändring. Innan människan började för- bränna fossila bränslen låg koncentrationen av koldioxid på omkring 280 ppm. Idag ligger den på cirka 360 ppm och ökar med cirka 1,5 ppm per år. Jordens temperatur har ökat med cirka 0,6 grader från slutet av 1800-talet till år 2000. Enligt IPCC:s senaste bedömningar kan det ske en fortsatt global temperaturstegring med 1,4 - 5,8 grader
fram till år 2100. Det skulle därigenom bli varmare på jorden än det varit någon gång under de senaste 150 000 åren.
Även om luftens halter av växthusgaser om hundra år skulle ha stabiliserats kommer uppvärmningen fortsätta ännu längre in i framtiden. FN:s klimatpanel, IPCC, bedömer att merparten av temperaturökningen förklaras av ökade halter växthusgaser i atmosfären till följd av människans verksamhet. En rad icke önskvärda storska- liga effekter kan bli det oönskade resultatet. Forskarna bedömer att polarisarnas utbredning kommer att minska
och att förhållandena för havsströmmar, vind och neder- börd ändras. Om den globala temperaturökningen är cirka 2,5 grader på 50 till 100 års sikt kan temperatu- ren öka med 4 grader i Norden. Sammantaget innebär effekterna av en temperaturökning att hela klimatsystem påverkas. Detta leder i sin tur till exempelvis utbredning av torka på vissa ställen och en förhöjd havsnivå som översvämmar låglänta områden på andra ställen.
Medeltemperaturen behöver bara öka en grad för att Sydsverige ska få det klimat som nu råder i centrala Tyskland. Detta borde exempelvis kunna möjliggöra ökad Nivå för CO2 Temperatur- Temperatur- Temperatur-
stabilisering i ppm förändring i °C förändring i °C förändring i °C Om klimatet inte är Mest troliga Om klimatet är särskilt känsligt temperaturförändring mycket känsligt
350 0,8 1,3 2,3
400 1,1 1,8 3,2
450 1,3 2,2 4,0
500 1,6 2,6 4,7
550 1,8 2,9 5,3
Samband mellan koldioxidkoncentrationen och temperaturförändringar vid olika antagna känsligheter hos klimatet.
Källa: Klimatdelegationen.
avkastning inom jord- och skogsbruk, men öka risken för skadeangrepp. Det preciserade miljömålet innebär att den sammanlagda halten år 2050 skall stabiliseras på en nivå lägre än 550 ppm. Naturvårdverkets bedömning är att utsläppen av koldioxid i i-länder behöver minska med 60 % från 1995 års nivå till 2050. På längre sikt måste minskningen bli 80-90 %.
Om ingenting görs för att hejda växthuseffekten kan det för Gotlands del innebära en höjd vattennivå och ett för- ändrat klimat. Effekterna kan bli omfattande för viktiga näringar som jord- och skogsbruk. För den biologiska mångfalden finns risk för att känsliga ekosystem går för- lorade.
Skyddande ozonskikt
Gotländska delmål 26
Avgränsningar mot andra miljömål 26
Regionalt miljötillstånd 26
Hur når vi målen? 28
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 29
Skyddande Ozonskikt
Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning. Detta innebär att halterna av ozonnedbrytande ämnen i stratosfären inte får överstiga naturliga nivåer.
Gotländska delmål
Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen
År 2010 ska utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till största delen ha upphört.
Användning av CFC och HCFC
Användning av CFC och HCFC i samtliga kyl- och värmepumpanläggningar ska ha upphört senast den 31 december 2008.
Avgränsningar mot andra miljömål
Miljömålet är nära kopplat till strålskydd. Effekter av UV-strålning behandlas delvis också under miljömålet Säker Strålmiljö.
Regionalt miljötillstånd
Hotet mot ozonskiktet är ett globalt problem som härrör från utsläpp av ozonnedbrytande ämnen som klorflu- orkarboner (CFC), klorfluorkolväten (HCFC), haloner, klorerade lösningsmedel och metylbromid. Flygtrafiken kan få en ökad betydelse för uttunningen av ozonskiktet om utsläppen från höghöjdsflyg och överljudsflyg i stra- tosfären ökar.
Nästan all användning av ozonnedbrytande ämnen i Sverige har upphört. Mellan 1988 och 1995 minskade förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige med 93 %. Utsläppen av klorfluorkarboner (CFC) har därmed minskat från cirka 4 000 ton per år till cirka 350 ton per år mellan år 1988 och 2002. Avvecklingen av använd- ningen av ozonnedbrytande ämnen i kylmaskiner och i tillverkningsindustri är i stort sett genomförd. Sträng lagstiftning mot produktion och användning av bl.a. klor- fluorkarboner och klorfluorkolväten ligger bakom minsk- ningen. De mängder som finns kvar återfinns framförallt i produkter som när de kasseras utgör farligt avfall (t.ex.
köldmedier i kylmöbler och isoleringsmaterial). CFC användes som blåsmedel i nästan alla produkter som innehåller hårt skum och tillverkades från mitten av 60- talet fram till 1991 (CFC) respektive 1997 (HCFC), då förbud mot användningen trädde i kraft.
De upplagrade och installerade mängderna ozonnedbry- tande ämnen uppgår i Sverige till totalt cirka 18.000 ton (cirka två kg per innevånare) och fördelar sig på följande vis:
• Plaster för isoleringsändamål: cirka 10.800 ton CFC och cirka 3.500 ton HCFC
• Köldmedium i befintliga kyl-, frys-, och andra klimat- anläggningar: cirka 240 ton CFC och 3000 ton HCFC
• Brandsläckningssystem/släckare: cirka 50 ton halon.
Eftersom utsläppen av ozonnedbrytande ämnen når stra- tosfären var de än sker är det internationella arbetet för att skydda ozonskiktet av central betydelse. Särskilt vik- tigt för att nå miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt är framgångar i det internationella arbetet inom ramen för Montrealprotokollet och inom FN-organen för civil luft- fart (ICAO) och marin verksamhet (IMO).
Ozonnedbrytande ämnen på Gotland
Innehav av kyl-, frys- och/eller klimatanläggningar med totalt minst 10 kg köldmedium är enligt köldmediekun- görelsen (SNFS 1997:3) anmälningspliktigt enligt miljö- balken. Enligt kungörelsen skall en årsrapport för freon- hantering upprättas av ackrediterad kylentreprenör som därvid skall bedöma om anläggningen uppfyller kungö- relsens krav. Ansvaret för uppföljning av icke godkända anläggningar ligger hos Miljö och hälsoskyddsnämnden.
Diagrammen (fig. 1-3) anger företagens installerade, påfyllda och uppsamlade mängder CFC-, HCFC- samt HFC-köldmedier för verksamhetsåren 1991 - 2000.
Klorfluorkarboner
Köldmedierna CFC (fullständigt halogenerade klor- flourkarboner =”freoner”) och HCFC (ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner) innehåller båda klor, den senare i mindre mängd, och är därför skadliga för ozonskiktet. De är också starka växthusgaser.
Alternativen till HCFC och CFC är i huvudsak HFC (fluorkolväten), ammoniak och propan. HFC- föreningarna innehåller inte klor men ger istället
Fakta ett betydande bidrag till växthuseffekten varför även dessa bör avvecklas på sikt.
Haloner
Haloner är en typ av bromerade klorfluorföreningar som huvudsakligen används som brandsläckningsmedel. De är dessutom växthusgaser.
Tabell: Olika ämnen påverkar ozonskiktet olika mycket. Effekten anges som ”ozone depletion potential” (ODP). Köldmedierna bidrar också till växthuseffekten. I detta fall använder man ”global warming potential” (GWP) som mått. Det finns alternativa köldmedier som inte på- verkar ozonskiktet eller växthuseffekten, t.ex. ammoniak (NH3). Faktorn ODP respektive GWP anger hur många gånger större påverkan på ozonskiktet respektive växthuseffekten vissa ämnen har i förhållande till varandra.
Ämne ODP GWP Påfyllnadsstopp Användningsstopp
CFC 0.6-1 3 000-12 000 31 dec 1997 31 dec 1999
HCFC 0.02-0.15 100-3 000 31 dec 2001 ej beslutat
Halon 3-10 ej fastställt 1 jan 1995 31 dec 1997
HFC 0 200-12 000 - -
CO2 0 1 - -
NH3 0 0 - -
Fig. 1
Fig. 2
Observera: De tre diagrammen för CFC, HCFC respektive HFC har olika skalor.
Installerad mängd = kilo köldmedia i anläggningen.
Uppsamlad mängd = kilo köldemedia omhändertagen vid service, för destruktion eller återanvändning.
Påfylld mängd = kilo köldmedia påfylld vid service.
Fig. 3
CFC-köldmedierna har avvecklats till år 2000 i enlig- het med nationell avvecklingsplan i anmälningspliktiga köldanläggningar (fig. 1). Det finns dock kvar CFC i mindre kylanläggningar i hushållen och i industrin.
HCFC har förhållit sig relativt konstant på cirka 30 % av den sammanlagda användningen av köldmedium (fig.
2), medan HFC ökat från noll till 70 % i anmälningsplik- tiga köldanläggningar (fig. 3). Andra köldmedia, såsom ammoniak, butan m.m., ingår inte i denna statistik.
För anläggningar med CFC som köldmedium gäller använd- ningsförbud från och med år 2000. Anläggningar med 900 gram köldmedium eller mindre, t.ex. kylskåp och frysboxar i lunchrum hos företagen, undantas från användningsför- budet till och med den 31 dec 2004. Installationsförbud
för nya anläggningar med HCFC, som är något mindre skadligt för ozonskiktet, gäller från 1998. Påfyllnadsförbud för befintliga anläggningar med HCFC gäller från 2002.
Däremot finns inget stoppdatum för användning.
Påfyllnadsstopp av haloner infördes 1995 och sedan den 1 januari 1998 gäller även användningsförbud. I Gotlands län uppskattas grovt 2 ton haloner finnas installerat i olika brandsläckningssystem. Den kända förbrukningen under 1994 var 17 kg (miljörapporter 1994). Därtill kom- mer militärens förbrukning som under 1994 uppgick till cirka 10 kg halon. Haloner finns även i uttjänt och kasse- rad elektronikutrustning såsom datorer. Producentansvar gäller för elektronikskrot innehållande haloner. Alternativ till halon i brandsläckningsanordningar utgörs bland annat av koldioxid, argonit (argon-kväveblandning), vat- ten, pulver och skum.
Hur når vi målen?
Hotet mot ett skyddande ozonskikt ligger i fortsatt eller ökande produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen i andra länder, diffust läckage samt utsläpp i sam- band med skrotning av produkter med ozonnedbrytande ämnen.
Regeringen avser förtydliga lagstiftningen så att kommu- ner eller producenter har en skyldighet att vid avveckling omhänderta utrustning och produkter som innehåller CFC, HCFC, halon och andra ozonnedbrytande ämnen.
I rapporten ” Miljökvalitetsmålet skyddande ozonskikt ” (rapport 5253) har Naturvårdsverket föreslagit ändringar i lagstiftningen som bl.a. skall underlätta omhänderta- gande av uttjänta produkter som innehåller freon. Man föreslår även ett frivilligt åtagande inom byggbranschen för insamling av freoninnehållande byggavfall. Vidare betonas vikten av olika informationsinsatser för att infor- mera branscher och anläggningsägare om kommande CFC- och HCFC-förbud samt om att varuslag som inne- håller isolering med upplagrad CFC omfattas av avfalls- förordningen när de kasseras och utgör farligt avfall.
Utsläpp av ozonnedbrytande ämnen
Delmålet motsvarar det nationella delmålet. Det finns lagligt reglerade påfyllnadsstopp och i förekommande fall användningsstopp för ozonnedbrytande ämnen. Gamla kylskåp och kylanläggningar läcker idag ozonnedbrytande ämnen. Till år 2010 har dessa produkter förmodligen bytts ut mot mer miljöanpassade modeller. Läckage från isole- ringsmaterial i byggnader, mark och rör står också för en stor del av utsläppen. Tidpunkten för när de byts ut mot mer miljöanpassade alternativ beror på i vilken takt man bygger om eller river gamla fastigheter och anläggningar.
Eftersom den större delen ozonnedbrytande ämnen framledes kommer att läcka ut från kasserade produkter, måste konsumenter och ansvariga inom näringsliv och offentlig sektor se till att även uttjänta varor och produk- ter omhändertas så att ozonnedbrytande ämnen destru- eras på ett miljöriktigt sätt. Information om vikten av rätt hantering samt rådgivning om hur hanteringen ska ske bör spridas till alla berörda.
Myndigheternas tillsyn av verksamheter som han- terar köldmedier och haloner kan behöva skärpas.
Länsstyrelsen och kommunen bör vid sin upphandling köpa produkter fria från ozonnedbrytande ämnen. Vid upphandling skall även livscykelperspektivet ingå.
Användning av CFC och HCFC
För både CFC och HCFC finns antagna påfyllnadsstopp som innebär att ny påfyllning av nytt köldmedium inte får ske. Delmålet anger en regional ambitionsnivå som innebär att användning av ozonnedbrytande freoner i samtliga kyl- och värmepumpsanläggningar i hushåll och företag skall ha upphört till 31 december 2008.
För att nå målet krävs att kommunen fortsätter med sin riktade information till hushållen och företagen om insamling av kasserade kyl- och värmepumpsanläggning- ar samt avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen.
Kommunen bör vidare informera ägare av små (icke anmälningspliktiga) anläggningar om avvecklingsplaner av ozonnedbrytande ämnen.
Länsstyrelsen och kommunen bör avsätta tillsynsresurser för att följa upp avvecklingsplanerna för CFC och HCFC.
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas
Den svenska avvecklingsplanen för CFC och halon antogs av riksdagen 1988 och har under 90-talet kompletterats med övriga ozonnedbrytande ämnen.
Avvecklingsplanen har fått till följd att nästan all använd- ning av ozonnedbrytande ämnen i Sverige har upphört.
Uttunningen av ozonskiktet utgör dock fortfarande ett allvarligt globalt miljöhot.
Ozonskiktet filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen och en uttunning av ozonskiktet ökar risken för bland annat hudcancer, nedsatt immunförsvar, starr och skador på naturliga ekosystem i vatten och på land samt på jordbruksgrödor och skog. Under de senaste 25 åren har ozonskiktet minskat med 10 %. För att motverka denna utveckling, har de flesta av världens länder för- bundit sig att minska eller helt avveckla produktion och
import av ozonnedbrytande ämnen, inom ramen för Montrealprotokollet. Trots vidtagna åtgärder räknar man med att halten ozonnedbrytande ämnen i atmosfären kommer att öka fram till år 2005. Det fortsatta resultatet avgörs bl.a. av utvecklingen i u-länderna. Idag får utveck- lingsländer fortfarande använda HCFC när de avvecklar CFC. Den senaste bedömningen av internationella fors- kare är att man tidigast år 2020 kommer att kunna se en återhämtning av ozonskiktet över Europa. Tidigast år 2050 kan det vara återställt – om alla parter lever upp till det globala arbetet inom Montrealprotokollet.
Beräkningar av kostnader och nytta av protokollet har gjorts för en 70-årsperiod och tyder på att skador på fiske, jordbruk och material kan komma att uppgå till cirka 400 miljarder Euro om inte Montrealprotokollet efterlevs. När det gäller hudcancer finns det en eftersläp- ning med flera decennier mellan förändringen i ozonskik- tets tjocklek och antal hudcancerfall. EU:s miljöagentur (EEA) bedömer att halterna av ozonnedbrytande ämnen och därmed även UV-strålningen nådde sin högsta nivåer 1997, men att hudcancerfallen kommer att nå sina högsta nivåer först omkring 2055, med 78 miljoner nya fall glo- balt per år.
Fakta Hur mäter man ozonskiktet?
Ozon bildas genom att solens strålar omvandlar syrgas till ozon. Detta sker främst i stratosfären på en höjd av 10-50 kilometer över jordytan. De senaste decennierna har ozonskiktet i stratosfären varit märkbart tunnare än normalt, även över Sverige. Normalt är ozonskiktet som tjockast under våren men det är också under den årstiden som den nutida uttunningen är mest markant.
Under sommaren tunnas det ut och når ett minimum på hösten. SMHI följer regelbundet ozonskiktets stor- lek.
Den totala ozonmängden i atmosfären ovanför en viss punkt på jordytan brukar mätas i dobsonenheter. Om ozonmängden uppgår till exempelvis 350 dobsonen- heter, ett vanligt värde för mellersta Sverige, innebär det att ozonskiktet skulle bli 3,5 mm tjockt om det ren- sades från alla gaser utom ozonet och utsattes för det lufttryck och den temperatur som råder vid jordytan.
Ozonmängderna i atmosfären är med andra ord inte stora, men likafullt utgör de ett livsviktigt skydd mot skadlig ultraviolett solstrålning.
Ett rikt odlingslandskap
Gotländska delmål 32
Avgränsningar mot andra miljömål 32
Regionalt miljötillstånd 32
Hur når vi målen? 38
Konsekvenser om inga åtgärder vidtas 39
Ett rikt odlingslandskap
Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.
Gotländska delmål
Ängs- och betesmark
Senast år 2010 ska samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden.
Arealen ängsmark som hävdas med traditionell ängs- skötsel, ska utökas från 300 ha till minst 400 ha. Arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna ska utökas från ca 22 500 ha med minst 2 500 ha, till 25 000 ha år 2010.
Småbiotoper i odlingslandskapet
Mängder småbiotoper i odlingslandskapet ska bevaras i minst dagens omfattning i hela länet. Senast till år 2005 ska en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall kunna öka.
Kulturbärande landskapselement
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas ska öka med minst 100 % till år 2010.
Genetiska resurser
Senast år 2010 ska det nationella programmet för växt- genetiska resurser vara utbyggt och det ska finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av de gotländska husdjursraserna i landet.
Kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader Senast år 2005 ska ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas tillvara.
Avgränsningar mot andra miljömål
Miljömålet Ett rikt odlingslandskap omfattar det land- skap som idag huvudsakligen används för jordbruks- produktion. I vissa fall kan gränsdragningar mot andra miljömål behöva definieras. Skogsbeten, skogsbryn och annan skogsmark som innehåller rester av tidigare odlingsmark, arter och kulturspår med jordbruksan- knytning har beröringspunkter med Levande skogar.
Gränsdragningen mot Levande sjöar och vattendrag går i strandzonen. Helt vattenlevande organismer berörs inte i detta mål. Våtmarker som är hävdade eller bär spår av hävd har beröringspunkter med Myllrande våtmarker.
Delmålet om tillvaratagande av lantbrukets kulturhisto- riskt värdefulla ekonomibyggnader tangerar miljömålet God bebyggd miljö. Odlingslandskapets kvalitéer påver- kas också av miljömålen Ingen övergödning, Giftfri miljö, Frisk luft och Bara naturlig försurning.
Regionalt miljötillstånd
Betesmarker historiskt
Den traditionella indelningen av marken i inägomark och utmark sträcker sig åtminstone tillbaka till vikingatid.
Inägomarken, den inhägnade brukade marken bestod i tomt, åker, äng och hage. Djuren stängslades ute från inä- gomarken och leddes via fägator till utmarken där de ofta fick beta fritt. I hagen fick de djur beta som krävde mer och bättre näring, exempelvis ungdjur, dräktiga djur och gårdens hästar. Gotland blev tidigt färdigkoloniserat och all möjlig betesmark torde ha tagits i anspråk. De gamla brukningsmetoder som under ett par årtusenden fram till 1800-talets slut och i vissa avseenden till 1900-talets mitt var förhärskande, skapade förutsättningarna för den biologiska mångfald som idag är hotad. Den industriella revolutionen, mekaniseringen av jordbruket och införan- det av konstgödsel innebar radikala och snabba föränd- ringar för såväl djurhållning som brukningssätt.
Det är numera förhållandevis få som är jordbrukare och antalet djur har minskat dramatiskt. Av 1700-talskar- tan framgår att det då fanns ca 90 000 ha hagmark på Gotland.
