Konsumenternas åsikter kring klädbranschen idag

Detta tema riktar sig främst till klädföretagen, hur våra respondenter tycker att klädbranschen och alla dess företag bör agera för att på så sätt göra det gröna valet till ett självklart val. Respondenterna har uttryckt problem med dagens klädbransch enligt dem, såväl som diverse möjligheter som finns samtidigt som de har presenterat deras förslag, idéer och tankar kring vilka åtgärder som behöver tas an för att åstadkomma grönare avtryck inom klädbranschen.

Beda menar på att ett problem med hållbarhet inom klädbranschen är just att alla inte agerar hållbart. Detta menar hon beror på företagen, men även att det beror på konsumenterna. Hon uttrycker hur konsumenterna har en tendens att välja det som är billigt hellre än vad som är bra, vilket bidrar till att branschen blir ohållbar. Detta är även något Hilda tar upp, där hon menar på att ett stort problem är att det är så pass enkelt att agera icke-hållbart. Hilda menar att detta grundar sig i att det idag är väldigt enkelt att klicka hem produkter från internet, att konsumtionen är så pass lättillgängligt att vi hela tiden bär med oss en produkt som vi kan shoppa genom. Ett ytterligare problem som samtliga respondenter tar upp, är den stora konsumtionshetsen som finns idag. Bland annat Anton nämner hur trender kommer och går, där någonting kan vara snyggt en månad medan nästa månad är det en ny trend som har kommit, vilket gör att plaggen inte används i så stor utsträckning och konsumenterna “tvingas” att köpa nytt. Diana tar bland annat upp att konsumenter hela tiden uppmuntras att konsumera, och säger även:

“Allt går ut på att skapa ett behov som vi kanske inte har att handla, och det är ju ganska problematiskt utifrån ett hållbarhetsperspektiv.” - Diana

En ytterligare problematik inom klädbranschen är företagens sätt att marknadsföra sig på.

Här uttrycker Evelina hur hon inte tycker att det framgår på ett tydligt sätt när hon kollar på reklamer vad som är hållbart och inte och varför man ska köpa hållbart. Greta instämmer med att företagens sätt att marknadsföra sig som hållbara kunde vara bättre, men att det samtidigt går emot hela grejen - även om det är hållbart så betyder det ändå att en konsumtion kommer att äga rum. Både Greta och Diana uttrycker ett flertal gånger att det mest hållbara sättet att agera på inom klädbranschen är ju egentligen att helt avstå från konsumtion. Problematiken kring företagens sätt att marknadsföra sig som hållbara på är något som samtliga respondenter uttrycker, samtidigt som Carl, Greta och Frida menar på att de som har några hållbara plagg i sitt sortiment ibland kan marknadsföra detta på ett sätt som uppmärksammas. De menar dock att detta på ett sätt påminner en om att de övriga plaggen kanske inte är gjorda på ett lika hållbart sätt, vilket kan dra ner helhetsbilden på företagen och deras hållbara utbud.

När det kommer till de två formerna av hållbart mode som innefattar en miljövänlig produktlivscykel samt ett etiskt och rättvist förhållningssätt menar respondenterna att detta är upp till företagen att distribuera ut till konsumenterna. Beda menar på att:

“Man kollar ju inte upp butiken innan man köper men om jag hör något dåligt så kanske jag väljer bort den, men det är inte så att man är jätteinsatt och tar reda på

grejer innan man köper i den butiken.” - Beda

Detta tyder återigen på att företag måste bli bättre på att marknadsföra sina produkter och hur de har blivit tillverkade. Frida nämner hur hela branschen egentligen är problematisk, men att det samtidigt finns möjligheter. Hon nämner hur klädbranschen är väldigt spridd, vilket medför långa transporter med mycket frakt och utsläpp, men hon tar även upp att trots branschens problematik så medför detta att folk har ett jobb att gå till. Evelina tog under sin intervju upp att hon tycker att företagen bör vara mer transparenta i deras sätt att kommunicera huruvida plagget är hållbart eller inte, och på vilket sätt det är hållbart, för att på så sätt göra valet för konsumenterna enklare. Detta menar även Diana, som tycker att det ska vara enkelt att göra medvetna val och därmed kan företagen bli bättre på att skylta detta. Beda betonar även att hon anser att företag får ett mer seriöst intryck ifall de uttrycker tydligt att, och hur, de jobbar med hållbarhet. Anton tycker även han att

företag borde vara tydligare med att visa vad som är hållbart och inte. Han uttrycker även hur det ligger på konsumenter att förstå vikten i att agera hållbart, men att det också hamnar på att producenterna ska visa hur viktigt det är att köpa hållbara plagg för att på så sätt skapa en större förståelse. Anton säger:

“Om jag skulle veta konsekvenserna av mitt ohållbara köpbeteende kanske det skulle få mig att ändra mig – jag lovar ingenting men, haha!” - Anton

Evelina, Frida, Diana och Carl menar på att det största ansvaret kanske ligger hos konsumenterna - köper inga konsumenter de mindre hållbara produkterna kommer de behöva hitta ett nytt, mer hållbart sätt, att sälja sina kläder på. Evelina känner att ansvaret till stor del handlar om att klädkonsumenter måste börja ändra sitt köpbeteende mot det mer hållbara. Å andra sidan vet inte Evelina hur detta ska åstadkommas, samtidigt som även Hilda inser detta, men att hon i dagens läge inte ser någon anledning till att ändra sitt köpbeteende. Carl uttrycker hur en minskad efterfråga på dåliga kläder i sin tur kommer att leda till ett minskat utbud av det, samtidigt som han menar på att balansgången är svår. Samtliga respondenter känner dock att det är svårt att veta vem som bär ansvaret och att det ligger i både konsumenternas såväl som företagens händer. Greta uttrycker en tveksamhet till att lägga ansvaret hos varje enskild konsument och få dem att ändra sitt beteende, hon beskriver det så här:

“Det känns orimligt att lägga det på en individnivå - att varje individ ska gå in i en butik och gå runt och jämföra och ta reda på, efterforska hur produkten har framställts

- det kommer ju inte hända, det tar för mycket tid och arbete bakom.” - Greta Beda trycker på att det handlar om utbud och efterfrågan, men ifrågasätter också själv vem ansvaret egentligen ligger på. Hon nämner hur konsumenter kommer fortsätta vilja köpa produkter billigt, samtidigt som producenter vill producera billigt och nämner även hur hon tror att det kanske skulle hjälpa ifall det fanns någon regel kring det. Denna aspekt är även något som Evelina nämner, att regleringar och lagar kan vara ett sätt att få klädbranschen mer hållbar, även om hon menar att det är att dra det väldigt långt. Hon menar på att det kan vara nödvändigt eftersom företag idag inte ser lönsamheten i att vara mer hållbara, där hon menar att allt till slut handlar om lönsamhet från klädföretagens sida. Evelina nämner vidare hur hon har svårt att tro att stora klädjättar ska ställa om och ändra sig ifall inte konkurrenterna gör det.

Greta menar följaktligen att ett samspel mellan företag och konsumenter är mest fördelaktigt, att alla tillsammans försöker agera mer hållbart vilket är något som även de flesta respondenter förespråkar. Greta menar att ett enkelt sätt att gå mot en mer cirkulär klädbransch är att tänka på att använda sina plagg en längre tid, samt att återvinna och återanvända plagg. Vår uppfattning av samtliga respondenters svar och åsikter när det kommer till hur klädbranschen kan bli mer hållbar, är att ansvaret ligger hos alla inblandade aktörer och att det är svårt att ta första steget då ingen riktigt är villig att göra detta. Greta förklarar slutligen detta samspel som sådant:

“…för att jag tänker så länge vi efterfrågar mode så kommer ju företag att tjäna pengar på det och framställa mode. Så där är det ju nånstans nåt samspel - dels att vi konsumenter måste ändra våra köpbeteenden men sen också såklart att man som

konsument vill lita på att företagen gör sitt jobb bra…” - Greta