Flera av de erfarenheter som redovisades ovan har koppling till akutgruppsmedlen. Då det råder lite oklarheter hur resurserna använts är det också svårt att tydligt peka ut kostnadseffektiva satsningar. Det finns dock några punkter som är värda att peka ut:
• Det förebyggande arbetet tycks ha medfört minskat behov av akutgrup- per.
• Medel till akutgrupper kan nyttjas av fler om grupperna arbetar länsöver- skridande.
• Arbete två och två (med resurspersoner som har procentuellt mindre tjänstgöringstid) kan vara ett kostnadseffektivt sätt att arbeta. Arbete i par leder också till ostörd besiktning, effektivare information och framför allt trygghet för fältpersonal.
• Många akuta insatser verkar vara rimliga att klara på två. Kan dessa sen backas upp av ett större länsöverskridande lag (som det organiseras i Värmlands län) som verkar där problemen är som störst kan detta arbete samfinansieras av flera län.
• Informationsinsatser i fält kan ses som väl nyttjade medel. Dessa perso- ner uppbär redan ersättning från akutmedlen och några extra informa- tionsmedel behöver inte skjutas till.
• Information till barn kan också anses som ändamålsenlig arbetet - fram- för allt i ett långsiktigt perspektiv. Trots att ”stormöten” ger dåligt utfall är dessa satsningar viktiga när de görs för att svara mot ett behov hos brukare.
• Släpvagnar med akututrustning är ett bra och kanske billigare komple- ment till utrustade bilar men kan också vara ett hinder i oländig terräng. • Att som i Dalarnas län ha anställd personal som kan beordras ut är en för-
del ur ett planeringsperspektiv. Samtidigt är det ett billigare alternativ att välja Värmlands läns modell, inte minst i ett län där behovet av akut- gruppsinsatser inte tycks vara så stort.
81
• Akutgruppernas arbetsinsatser kan få ett gott stöd genom utarbetandet av en checklista. Checklistor bör ses som en enkel men effektiv åtgärd i syf- te att trygga den som drabbas.
• Tillgång till akutnät tycks vara centralt, här skulle flera län kunna sam- verka. Näten skulle kunna finnas i de län där problemen är störst.
• Om akutgrupper eller liknande byggs upp i ett län bör brukarna vara med och utforma dem efter ett identifierat behov i länet – det vill säga: satsa resurser där resurser behövs. Vidare bör gruppens existens förankras både inom organisationen och ut mot brukare och boende.
• Länsstyrelsen bör arbeta på att finna en stödstruktur för dem som arbetar i fält. På så vis kan arbetet bli än effektivare.
• Återbesök och återkoppling är relativt billiga insatser av de som ”ändå verkar i fält” och som ger goda resultat när det gäller dialog och informa- tion.
• Att lägga resurser på att bemöta efterfrågan av snabb information om var vargar befinner sig kan uppmuntra till än bättre förebyggande arbete bland brukare.
82
Referenser
Aronsson, Å. & Svensson, L. (2009). Varg i Sverige vintern 2008/2009. Inventer- ingsrapport från Viltskadecenter 2009-1.
Ericsson, G. & Heberlein, T.(2002). Fakta Skog 8:2002. SLU Kontakt. (ISSN 1400-7789).
Ericsson, G. & Sandström, C. (2005). Delrapport om svenskars inställning till rov- djurspolitik- och förvaltning. FjällMistra Rapport nr 10 Förlag: FjällMistra. Esaiasson, P, & Hermansson, J. (2006). Demokratins mekanismer. Vetenskaps- rådet.
Fiske, J. (1984). Kommunikationsteorier, En introduktion. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Habermas, J. (1998). On the Pragmatics of Communications. Cambridge, Mass: The MIT Press.
Jande-Waldau, C. & Winarve, B. (2004). Akut omhändertagande enligt principen L-ABCDE. Räddningsverket.
Johansson, M. et al. (2007). Rädsla en faktor att räkna med i förvaltningen av stora rovdjur. Viltvårdsfonden ref. nr 155-06.
Karlsson, J. & Thoresson, S. (2001). Att förebygga skador från stora rovdjur med boskapsvaktande hundar
Levin, M. et al. (2008). Besiktning av rovdjursangripna tamdjur. Viltskadecenter. Luhmann, N. (1989). Ecological communication, Polity Press, Cambridge. Luhmann, N. (1995). Social Systems, Stanford University Press, Stanford.
Sjölander-Lindqvist, A. (2006). Den är ju inte i fårhagen på studiebesök: om lokala perspektiv och uppfattningar om varg och svensk rovdjurspolitik. Göteborg: CEFOS.
Sjölander-Lindqvist, A. & Cinque, S. (2009). Innovativa förvaltningsstrategier. Pågående forskning vid Centrum för forskning om offentlig sektor CEFOS, Göte- borgs universitet.
Thunberg, A-M et al. (1984). Samverkansspiralen. Människa n i informations- och kommunikationssamhället. Stockholm: Liber Förlag.
Offentligt tryck, rapporter mm
Att arbeta i statlig tjänst – styrning och värden. Statens kvalitets- och kompetens- råd, 2005: Temo Tryck AB
83
Miljövårdsenhetens rapport 2007:15. Slutrapport från projektet Fäbodbete och rovdjur i Dalarna.
Utvärdering av bidrag till information om stora rovdjur 2007 och 2008. Redovis- ning av ett regeringsuppdrag. Rapport 6303. September 2009.
Viltskadeanslaget – oljan i det rovdjurspolitiska maskineriet. (2006). En utvärde- ring. Naturvårdsverkets rapport 5542.
NFS 2008:16. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om bidrag och er- sättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724). Regeringens proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik.
Regeringens proposition 2005/06:100. 2006 års ekonomiska vårproposition – 42.5. Ersättningar för viltskador m.m.
Länsstyrelsen Dalarna. Lokala rovdjursgrupper – Beslut 1 2007-02-14, dnr 511- 15277-06.
Regleringsbrev för budgetåret 2006 avseende Sametinget. Ap 5: Kostnader för att bilda och utveckla rovdjursakutgrupper i Värmlands och Dalarnas län.
Jo2006/2127.
Regleringsbrev till Naturvårdsverket för budgetåret 2009 avseende anslag 1:8. Ap.5: Kostnader för rovdjursakutgrupper i Värmlands och Dalarnas län. Jo 2008/3942 (delvis).
Ändring av regleringsbrev för budgetåret 2009 avseende Naturvårdsverket. Upp- drag 25 Rovdjursförvaltning M2009/2586/A.
Elektroniska källor
www. mynewsdesk.com Regeringen presenterar paket för bättre samexistens mel- lan människor och rovdjur. Pressmeddelande Miljö- och samhällsbyggnadsdepar- tementet 2006-04-18.
84
Bilaga 1
Metodbilaga
Denna del syftar till en fördjupad beskrivning av hur datainsamlingen genomförts i arbetet med utvärderingen av akutgrupperna i Dalarnas och Värmlands län. Intervjuer – med inslag av enkätfrågor
Samtalsintervjuer genomfördes med tre personer från Viltskadecenter och CEFOS vid Göteborgs universitet. Syftet var att få ta del av externa aktörers bild av hur verksamheten byggts upp i de båda länen. Detta för att ge utvärderarna förförstå- else för utvärderingsfältet.
Intervjuer med elva ansvariga och verksamma i akutgrupper i Dalarnas respektive Värmlands län. Under intervjun ställdes fjorton frågor som de fritt pratade om. Frågorna 3–5, 8 och 12 kompletterades också med en bedömningsfråga som formu- lerades enligt exempel för fråga 3: ” I vilken grad anser du att akutgrupperna har svarat mot behovet av rovdjursinsatser – där 1 är i mycket låg grad, 2 i låg grad, 3 i hög grad och 4 i mycket hög grad?”
INTERVJUMALL
Intervjufrågor Bedömningsfrågor
1 Akutgruppsansvariga kunskap/erfarenhet/ kompetens när det gäller rovdjur?
2 Hur har akutgrupperna organiserats i ert län, vad syftar arbetet till?
3 Hur har akutgruppernas arbete svarat mot behovet av rov- djursinsatser i länet?
Skatta mellan 1–4 4 Hur är akutgrupperna ett komplement till det ordinarie arbetet
med rovdjursfrågor?
Skatta mellan 1–4 5 Hur har akutgrupperna arbetat för att åstadkomma dialog/kontakt
med brukarna?
Skatta mellan 1–4 6 Hur bedömer du brukarnas förtroende för dig? Skatta mellan 1–4 7 Hur går det till när ni får en anmälan vid rovdjursskador? Vad gör
ni?
8 Ange ungefär hur lång tid det tar från att man ringer in om en skada tills någon är på plats?
9 Hur ser kontaktvägen ut med Naturvårdsverket, hur fungerar den?
Skatta mellan 1–4 10 Hur har ni varit involverade i skyddsjakt/bortdrivande av rovdjur?
11 Hur/var informerar ni om Länsstyrelsens arbete med stora rov- djur?
12 Hur har medlen (7 mkr) använts för akutgruppernas arbete?
13 Hur har arbete i akutgrupperna kommit andra län till del? Skatta mellan 1–4 14 Positiva/negativa erfarenheter från akutgruppsarbetet
15 Något att tillägga?
85 Webbenkät till besiktningsmän
En mindre webbenkät skickades till besiktningsmännen i de län som ingår i urvalet (de besiktningsmän som intervjuats har fått skatta motsvarande frågor som i inter- vjumallen ovan). Av totalt 30 besiktningsmän har 22 svarat. De ombads skatta svaren mellan 1–4 på samma sätt som i intervjumallen och då ta ställning till: a) Arbetet med förebyggande åtgärder i länet, b) dialogen/kontakten med brukarna, c) brukarnas förtroende för dig, d) hur rovdjursarbetet svara mot behovet i länet, e) hur kontaktvägen med Naturvårdsverket fungerar, f) hur samarbete med andra län fungerar och g) hur lång tid tar det att komma ut till en skadeplats från att någon ringer tills man är på plats. Syftet med detta var att få in ett jämförande underlag från alla län.
Telefonenkät med inslag av intervjufrågor
En telefonenkät med 22 frågor har genomförts med 102 brukare (se tabell 8). De som svarat på enkäten fick ta ställning till ett antal påståenden utifrån en fyragradig skala, där 1 är mycket dåligt/i mycket låg grad och 4 är mycket bra/i mycket hög grad. De kunde också ange svaret ”vet ej”. På de flesta frågorna fick de svarande också möjligheten att utveckla sina svar, så kallade öppna svarsalternativ (se tabell 9). En mindre telefonenkät genomfördes med åtta handläggare i de län som ingår i utvärderingen (tabell 10).
URVALET TILL TELEFONENKÄTEN
I uppdraget från departementet skulle utvärderingen bland annat ge svar på frågan om det går att ”påvisa en förbättrad dialog ifråga om stora rovdjur mellan länssty- relse och boende”. Urvalet bland boende i den bemärkelse att de är mantalsskrivna i Dalarnas och Värmlands län har inneburit vissa begränsningar. I stället för att göra ett slumpmässigt urval har vi vänt oss till de personer som med stor sannolik- het kan ha haft anledning att komma i kontakt med akutgrupperna.
En grund till detta urval har utgjorts av de personer som anmält en rovdjursskada eller ansökt om bidrag till rovdjursförebyggande arbete. Detta urvalsförfarande gör att vi enbart kommit i kontakt med tamboskapsägare och hundägare, den senare gruppen i huvudsak jägare. Begreppet boende kom därför att bytas ut till brukare, då de inte innefattar alla människor som rör sig i skog och mark som skolklasser, bärplockare, idrottare med mera.
Urvalet har därför uteslutande kommit att handla om brukare, – det vill säga de som har tamboskap eller är jägare. Denna grupp har avgränsats ytterligare. Enbart de som fått ersättning för skada eller fått bidrag för förebyggande åtgärder ingår i urvalet. Slutligen begränsades urvalet till att omfatta enbart de ärenden som rör åren 2008 och 2009. – Poängen var att i möjligaste mån försäkra oss om att de hade händelsen i minnet och kunde berätta om hur de upplevde akutgruppens insatser på plats.
86
I försökslänen ingick i urvalet samtliga som fått ersättning eller bidrag under 2008– 2009 i urvalet, totalt 85 personer. Urvalet i de jämförbara länen består av samtliga individer som fått ersättning i Örebro län för motsvarande år, de 28 senast ersatta ärendena i Västra Götaland län och de 32 senaste ärendena i Gävleborgs län, totalt 84 personer (tabell 8).
Tabell 8 Antal personer som ingår i urvalet samt antal svarande.
Län Urval 2008– 2009 Svarsfrekvens Svarsfrekvens % Dalarnas lön 50 31 62 Värmlands län 35 21 60 Jämförbara län 84 50 60 Totalt 169 102 60,4
Tabell 9. Enkät till brukare40.
1 Stämmer det att du har sökt ersättning eller bidrag för rovdjursskada?
2 Var du då i kontakt med en besiktningsman/akutgrupp? Nej =6
3
På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket dåligt och 4 är mycket bra, eller vet ej – Hur upplevde du besiktningsmannens/akutgrupps bemötan- det?
4
I vilken grad kunde du föra fram åsikter till besiktningsman-
nen/akutgrupp?
4b I vilken grad fick du gensvar/respons av besiktningsmannen/akutgrupp? 5 I vilken grad upplevde du att du fick hjälp eller stöd?
6
När du sökte bidrag/ersättning var du i kontakt med tjänsteman på läns- styrelse då?
Nej =10
7
På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket dåligt och 4 är mycket bra, eller vet ej.
Hur upplevde du tjänstemannens bemötande?
8
På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket liten grad och 4 är mycket hög grad, eller vet ej.
I vilken grad kunde du föra fram åsikter till tjänstemannen?
8b I vilken grad fick du gensvar/respons av tjänstemannen? 9 I vilken grad upplevde du att du fick hjälp eller stöd?
9b På en skala 1 försämrad, 2 oförändrad, 3 något bättre, 4 mycket bättre
eller vet ej.
Hur skulle du säga att kontakten med Länsstyrelsen förändrats de senas- te åren (om de frågar så säg att det gäller 3 år)?
10 Under den tid du sökte ersättning/bidrag var du i kontakt med akutgrupp? Nej
=13
11 På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket liten grad och 4 är mycket
hög grad, eller vet ej.
I vilken grad upplevde du att du kunde du föra fram åsikter till eller i akutgrupp?
11b I vilken grad fick du gensvar/respons av rovdjursakutgrupp?
40
I län där akutgrupper inte finns används begreppet besiktningsman. I akutlän där brukare inte varit i kontakt med akutgrupp har de fått svara på frågorna utifrån mötet med besiktningsmannen.
87
12 I vilken grad upplevde du att du fick hjälp eller stöd av akutgrupp?
13 Har du någon gång hört talas om rovdjurakutgrupper? Nej=19 14 På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket liten grad och 4 är mycket
hög grad, eller vet ej.
I vilken grad skulle du beskriva dina förväntningar på rovdjursakutgrup- per?
15 På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket liten grad och 4 är mycket hög grad, eller vet ej.
I vilken grad skulle du säga att dina förväntningar uppfyllts hittills?
16 Hur många gånger har du varit i kontakt med/träffat akutgrupperna?
17 Kan du ge exempel på vad akutgrupperna gör för insatser/jobbar med? 18 I vilken utsträckning skulle du säga att akutgruppernas arbete är något extra
utöver Länsstyrelsens vanliga/ordinarie arbete med rovdjursfrågor? 19 Har du varit med om skyddsjakt, bortdrivande av rovdjur, vad hände? 20 På en skala mellan 1 och 4, där 1 är mycket liten grad och 4 är mycket hög
grad, eller vet ej.
I vilken grad upplever du att du fått information från Länsstyrelsen om arbetet med rovdjuren?
22 Något du vill tillägga som jag inte tagit upp och som rör akutgrupper?
Tabell 10. Frågor till handläggare (kursiverade enbart i akutlänen).
1 Berätta om handläggning av ersättnings/bidragsärenden rovdjur – inledande fråga
2 I vilken grad har rovdjursakutgruppens arbete haft inverkan på ditt arbete? 3 I vilken grad skulle du säga att akutgruppens arbete är något utöver Länsstyrel-
sens ordinarie arbete med rovdjursfrågor?
4 I vilken grad skulle du beskriva brukarnas förväntningar på rovdjursakutgrupperna?
5 I vilken grad har arbetsbelastningen kring rovdjur förändrats de senaste 3 åren? 6
Hur skulle du säga att kontakten med brukarna förändrats de senaste 3 åren? 7 I vilken grad/eller hur ofta har du kontakt (telefon, personlig) med brukare som
söker bidrag/ersättning (1 aldrig, 2 ibland, 3 ofta, 4 väldigt ofta)?
8 För brukare fram åsikter/klagar/säger bra saker om rovdjursförvaltningen till dig (1 aldrig, 2 ibland, 3 ofta 4 väldigt ofta)?
9 Hur ofta ger du dem feedback/respons på deras åsikter (1 aldrig; 2 ibland, 3 ofta 4 väldigt ofta)?
10 Hur ofta ger du dem saklig information om rovdjur (1 aldrig, (2 ibland (3 ofta (4 väldigt ofta)?
11 Hur skulle du beskriva att du bemöter dem? Öppen fråga. 12 Något att tillägga?
Resultaten från enkäterna har sammanställts i form av medelvärden, i huvudsak fråga för fråga. Resultaten redovisas i histogram och i vissa sammanhang redovisas flera frågor i samma figur. För de frågor som respondenterna utvecklat lite redovi- sas resultaten i form av citat.
Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - forskarens väg 5 hus ub, Kiruna - Kaserngatan 14.
Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: registrator@naturvardsverket.se internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40,
orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, box 110 93, 161 11 bromma. internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln