Detta avsnitt presenterar Krambo på samma sätt som Ljungen presenterades i avsnittet innan med start 1991 då KOM-programmet startade, 1995 då utvärderingen av KOM- programmet gjordes samt 2004 då denna studie genomfördes.
Krambo 1991
Krambo AB är det kommunala fastighetsbolaget i Kramfors kommun. Företaget över- tog 1991 den kommunala fastighetsförvaltningen samtidigt som det ombildades från stiftelse till aktiebolag. Integrationen med kommunens fastighetsavdelning gjordes för att spara pengar för både kommunen och fastighetsbolaget. Efter integrationen fanns både hyresfastigheter och offentliga fastigheter inom Krambos fastighetsbestånd. Före sammanslagningen 1991 var Krambo ett mansdominerat företag då det var fler manliga fastighetsskötare än kvinnliga lokalvårdare anställda. Alla män hade heltids-
tjänster medan deltidsarbete var mycket vanligt för kvinnorna. De kvinnliga lokalvår- darna hade själva krav på deltidsarbete eftersom de, enligt projektledaren, såg jobbet som ett tillskott till familjeinkomsten. Fastighetsskötarnas arbetsuppgifter bestod i att sköta pannorna i husen och skötsel och brukande av de maskiner som behövdes för att underhålla de öppna ytorna på gårdar och liknande samt att hålla rent i källare och pannrum. Lokalvårdarnas arbetsuppgifter var enbart trappstädning. (Projektledare)
Fastighetsskötarna fick glänsa med att köra sina fina maskiner. Det var manligt och bra. Men det skulle vilken kvinna som helst också kunna göra, det är mycket lättare att köra en gräsklippare än att städa tio trappor.
(Projektledare)
Krambo och kommunens fastighetsförvaltning var två organisationer med stora skillna- der i arbetsuppgifter före sammanslagningen. Krambo arbetade mestadels med trapp- städning och vaktmästeriuppgifter i de egna hyreshusen medan kommunens lokalvår- dare och fastighetsskötare arbetade i offentliga byggnader såsom skolor och daghem. (Marknadschef)
Om KOM-projektet
Syftet med KOM-projektet på Krambo var att få ett mer varierat arbetsinnehåll, utveckling och stimulans, höjd yrkesstatus och förbättra främst kvinnornas villkor. Typiskt mansdominerade arbetsuppgifter skulle fogas samman med typiskt kvinnodo- minerade. De kvinnliga lokalvårdarna utbildades av de manliga fastighetsskötarna och fick till exempel lära sig att byta filter i köksfläktar, byta plattor och proppar, laga stick- kontakter samt att sköta de öppna trädgårdsytorna. Ingen utbildning av fastighetsskö- tarna i lokalvård genomfördes.
Personalen utbildades också tillsammans för att höja kompetensnivån. I utbildningen ingick att arbeta aktivt med roller och attityder hos de anställda. De manliga fastig- hetsskötarna upplevde att det var nedvärderande att gå in på städområdet och därför försökte projektledaren att förändra värderingarna kring lokalvårdsyrket genom samtal och en översikt av städredskapen. Maskinparken inventerades och uppdaterades, den tunga vattenstädningen i trappuppgångar och på offentliga ytor såsom skolsalar ersattes av modernare arbetssätt.
En ny arbetsorganisation inrättades i och med projektet vilken innebar att personalen skulle arbeta i samverkansområden och arbetslag. Arbetslagen bestod av fyra till sex per- soner med både fastighetsskötare och lokalvårdare med ett totalansvar för arbetsuppgif- terna inom området. Fastighetsskötarna tog över trappstädning i de hyreshus som fanns i det område de var ansvariga för och i och med det sågs tvättstugorna för städutrustning över och nya tvättstugor installerades så att de skulle finnas tillgängliga i varje område.
Projektet på Krambo finansierades förutom av Arbetsmiljöfonden också av Arbetslivs- fonden (ALF). I skriften ”Nya grepp i kvinnors arbete”9 står följande att läsa om pro-
jektet på Krambo.
Syftet är att rationalisera arbetet, bredda arbetsuppgifterna, minimera arbets- skadorna och ändra attityderna till vad som är manliga och kvinnliga arbetsupp- gifter.
Där står också att Arbetslivsfonden bidrog med 2,4 milj kr, KOM-programmet med 200 000 kr och Krambo själva satsade 4 milj kr. Besparingen i och med organisations- förändringen beräknades bli 4 milj kr per år. Projektet berörde 200 medarbetare, hälf- ten män och hälften kvinnor. Projektledaren såg de olika programmen som komplet- terade:
KOM-programmet, det var en mindre del medan Arbetslivsfonden gav en större del. Jag såg dem som ett komplement till varandra, jag såg dem aldrig som kon- kurrerande.
Krambo skulle, enligt projektledaren, ha gjort förändringarna ändå men i och med pro- jektet fick de hjälp med finansieringen samtidigt som de också fick mycket reklam för och fokus på företaget.
KOM-projektet i backspegeln
Fastighetsskötarna tyckte enligt den dåvarande VD: n att det var förspilld tid att städa. Varför skulle utbildat folk hålla på med lokalvård? Företagsledningens åsikt var ändock att det inte krävdes någon särskild yrkeskunskap för vissa av de arbetsuppgifter som fastighetsskötarna hade, det kunde lika gärna de kvinnliga lokalvårdarna göra. Lokal- vårdarnas arbetsuppgifter var också alltför ensidiga och de bidrog bara till att persona- len blev utsliten.
Det är ju inte könsbetingat vad man kan göra
(Dåvarande VD)
Lokalvårdsbegreppet togs bort och alla anställda skulle svara för fastighetsskötsel. För att genomföra projektet hade projektledaren en projektgrupp där fastighetschefer, avdelningschefer, arbetsledare och de fackliga representanterna från SKAF och SKTF samlades. Det låg sedan på arbetsledarna att se till att de anställda, både lokalvårdare och fastighetsskötare, fick andra förändrade arbetsuppgifter under projekttiden. Dessa arbetsledare hade alla suttit med i projektgruppen. (Projektledare)
De svårigheter som projektledaren upplevde var främst fastighetsskötarnas ovilja att
städa och lokalvårdarnas ovilja till att delta i de friskvårdsaktiviteter som erbjöds. Ett mål i projektet var att alla anställda skulle ha ett heltidsjobb och sysselsättningen ökade faktiskt under projekttiden. De kvinnliga lokalvårdarna uppfattade projektet som posi- tivt i kontrast till männen som inte var lika glada.
Männen var ju inte lika begeistrade att börja städa ju, det kan man väl säga. (Dåvarande VD)
En förutsättning för att de kvinnliga lokalvårdarna skulle göra andra arbetsuppgifter var att de manliga fastighetsskötarna tog över lokalvårdsuppgifter. Fastighetsskötarnas städinsatser kom dock aldrig att överstiga 25-30 % av den totala arbetstiden under pro- jekttiden. (Dåvarande VD)
Enligt marknadschefen initierades inte projektet av VD: n vilket gjorde att det inte kändes särskilt angeläget för några anställda. De upplevde inte heller att det fanns någ- ra klara och uppnåbara mål för programmet.
Lokalvårdarna tyckte att det var roligt att gå kurser och deras självförtroende och kom- petens ökade under projekttiden, minns en arbetsledare. Arbetsledaren berättade också att lokalvårdarnas jobb underlättades genom att nya maskiner och hjälpmedel köptes in. Arbetsledaren sa sig inte ha vetat något om KOM-programmet varken innan eller under tiden det genomfördes. Projektet uppmärksammades inte på företaget eftersom det inte kom någon annan information från företagsledningen innan projektet startade än en lapp i postfacket. Många av de anställda på kontoret blev avigt inställda på grund av bristande information.
En lokalvårdare mindes att de lärde känna varandra bättre under projekttiden. Hon berättade också att tvättstugor för städredskapen inrättades på alla områden under pro- jekttiden vilket berodde på att det var vaktmästarna som skulle städa trapporna. Utan det trodde hon att det aldrig blivit några tvättstugor.
Krambo 1995
Krambo räknade med att kunna redovisa det verkliga resultatet först på 2000-talet, därför kallades projektet ”Arbetsplats 2000”, men redan 1995 var personalen mer moti- verad för sina arbetsuppgifter, månade om hyresgäster och lokaler, hade större ekono- mimedvetenhet, var mer villiga att dela med sig av sina kunskaper och såg också sina kunskaper som en tillgång. (Projektledare)
När forskarna från Linköpings universitet lämnade projektet 1995 tycktes männen ha tjänat mest på förändringarna. Forskarna trodde att det berodde på att förändringsar- betet försiktigtvis hade inletts med en utbildning för alla i skötsel av grönytor och eko-
nomi. Männen tog sig an de nya arbetsuppgifterna medan kvinnorna blev kvar inom städningen, tvärtemot ledningens intentioner.10
Krambo 2004
Krambo hade sedan 1995 hunnit med ett VD-byte 1999 samt två omorganisationer. Företaget utförde fortfarande entreprenadverksamhet åt kommunen och många av de anställda från projekttiden fanns kvar i den nya organisationen. Den nya VD: n hade rationaliserat och förändrat organisationen och arbetssättet och hans idéer liknade mycket de som fanns i KOM-projektet med till exempel integrering av arbetsuppgifter. 2004 satsade företaget mycket på friskvård för personalen och sjukskrivningstalen hade minskat till följd av detta.
Den VD som verkade under projekttiden slutade 1999 och ersattes av en ”nygammal”. När den nya VD:n kom till företaget 1999 uppmärksammade han att organisationen var uppdelad i två delar. En del av företaget arbetade fortfarande med Krambos fastig- heter och en del med de kommunala fastigheterna. Trots att företaget hade ansvarat för både sina egna och kommunens fastigheter sedan 1991 så kändes det inte som ett före- tag.
En städpool bildades år 2000 för att vara de övriga lokalvårdsgrupperna behjälpliga. De hade en egen bil och ett eget kontor där de via fax, mail och telefon tog emot dagens uppdrag. Arbetsuppgifterna kunde vara att hoppa in för anställda som var sjuka eller utföra uppdrag som de andra inte hunnit med, trappstädning eller lägenhetsstädning efter renoveringar. Poolen sysselsatte tre personer fördelade på två heltidstjänster. 2001 gjordes en omorganisation för att motverka uppdelningen inom företaget. Fastig- hetsskötarna, eller bovärdarna som de nu kallades, delades in i självstyrande arbets- lag. Arbetslaget hade ett visst fastighetsområde som ansvarsområde istället för att varje bovärd själv ansvarade för ett antal fastigheter. Samtidigt gjordes också en inventering av bovärdarnas yrkeskunskaper och kompetens för att kunskapsmässigt kunna sätta samman så bra arbetslag som möjligt. Den som var bäst på något inom sin arbetsgrupp skulle utföra arbetet inom sitt område. Bovärdarna slutade också att städa trapporna i de fastigheter som de tidigare hade ansvarat för och denna arbetsuppgift gick tillbaka till lokalvårdarna.
Tanken med att fastighetsskötarna skulle ansvara för trappstädningen hade tidigare varit att de skulle kunna göra det när de andra arbetsuppgifterna tröt men fastighets- skötarna hävdade bland annat att de inte kunde ha samma kläder när de städade som när de utförde sina andra arbetsuppgifter. En lokalvårdare trodde att de försökte få det
till att låta så krångligt som möjligt så att de skulle slippa städa och dessutom förekom klagomål från hyresgästerna när någon inte hade skött sin trappstädning ordentligt. Organisationen gjordes under våren 2004 om ytterligare än en gång från en linjeorga- nisation till vad VD:n kallade en processtyrd organisation:
Nu kan vi säga att efter tre år har vi suddat ut de här gränserna, nu finns det inte de och vi, nu finns det inte förvaltningsuppdraget utan nu tillhör den där skolan eller daghemmet arbetslagets ansvarsområde.
Krambos VD såg sex olika tjänstebeteckningar inom företaget; ingenjörer, ekonomer, administratörer, specialreparatörer, fastighetsskötare/bovärdar och lokalvårdare. De grupper som enligt honom var mest lika kompetensmässigt var bovärdar och lokalvår- dare. Den lista som citeras nedan kommer från löneförhandlingarna i maj 2004 och visar fyra olika yrkeskategorier på Krambo; bovärd, entreprenad/bovärd, reparations- grupp och städ.
Bovärdarna var 21 till antalet och samtliga män. Alla arbetade heltid. Städ var den största yrkeskategorin med 55 lokalvårdare varav fyra män. 15 av de 55 lokalvårdarna var anställda som vikarier. En del av lokalvårdarna arbetade deltid. Entreprenad/bovärd var 11 stycken säsongsanställda män. Reparationsgruppen hade 10 anställda män, varav två på visstid. Alla var heltidsanställda utom en som arbetade 50 %. På kontoret arbe- tade 15 personer med administrativa uppgifter varav sex kvinnor.11
Det gjordes inte någon löneskillnad inom de olika yrkeskategorierna på Krambo, alla inom samma yrkesområde hade samma lön.
Har du femton skolor som är välstädade då kan du inte säga att någon har gjort det bättre än någon annan. Det är svårt att skilja ut folk för då blir det personligt och det är inte meningen.
(Arbetsledare)
Facket hade en avvikande åsikt i lönefrågan, de uppmuntrade företaget att göra skillnad på de anställda genom att diversifiera lönerna.
Alla var heltidsanställda på Krambo, de hade en låg andel långtidssjukskrivna (1 %) och lägre sjukskrivningstal än för några år sedan men medelåldern för lokalvårdarna var hög. Det fanns många vikarier på Krambo och de flesta nyanställningar som gjor- des var av gamla vikarier. (Arbetsledare)
Krambo satsade mycket på friskvård för personalen, bland annat genom att bekosta de anställdas träning och genom en friskvårdsresurs som kom till företaget och pratade
med de anställda om deras träning. Företagsledningen trodde att företaget skulle kom- ma att tjäna på friskvårdssatsningen genom lägre sjukskrivningstal och friskare perso- nal.
Arbetets karaktär
Städenhetens arbetsuppgifter var städning av lokaler, golv och fria ytor i kommunens fastigheter och trappstädning i de egna bostadshusen. Andra arbetsuppgifter av vakt- mästerikaraktär ingick inte längre men arbetsledaren berättade att en del gör ”lite mer” eftersom de har gått och lärt sig det på kurserna under projekttiden. De flesta ringde dock till serviceanmälan om det var något som behövde åtgärdas och då var det bovär- darnas uppgift att utföra arbetet.
Lokalvårdarna planerade sitt arbete själva och förlade arbetstiden mellan klockan 06 och 18. De bestämde själva hur ofta en viss lokal behövde städas och gjorde upp sche- man för det. De hade eget budgetansvar och beställde sina egna förbrukningsvaror. (Arbetsledare)
Bovärdarna var indelade i fyra olika områden där de också hade kontor. De var organi- serade i tio olika grupper med nio bovärdar i varje. (Arbetsledare) Utegruppen, som var säsongsanställda, klippte gräsmattor och reparationsgruppen tog på sig både större och mindre reparationsobjekt. Skillnaden mellan städ och bovärdar var enligt en poolstä- derska att bovärdarna hade mer kontakt med hyresgästerna än vad lokalvårdarna hade.
Det är ju de som går in i lägenheter, när vi kommer är det i regel tomt.
(Poolstäderska)
Den utrustning som lokalvårdarna använde sig av hade förändrats mycket sedan tiden innan KOM-projektet berättade en poolstäderska. De använde inget extra vatten i själ- va städningen utan mopparna gjordes i ordning i tvättstugan innan och så fanns extra vatten med på städvagnen om något skulle behöva torkas av. Tyngden i arbetet hade därför minskat.
Det är ju ingenting som du behöver stå och vrida ur för hand, ingenting som det har varit förut… Det är ju inte hink och mopp!
(Poolstäderska)
Det fanns enligt VD:n ett motstånd från de kvinnliga lokalvårdarnas sida att integrera sina arbetsuppgifter med bovärdarnas vid omorganisationen 2001. Det fanns också ett motstånd från bovärdarna mot att få in lokalvårdarna i arbetslagen.
Att det har funnits motstånd från grabbarnas sida att göra städuppgifter det är inte så konstigt. Det är nog påfrestande för dem att städa källarna för det ingår
i deras arbetsuppgifter. Men att det största motståndet skulle komma från stä- darna själva mot att utföra nya arbetsuppgifter och ingå i arbetslaget, det var mer förvånande.
(VD) Kvinnliga bovärdar
Sedan 1991 har tre kvinnliga lokalvårdare varit bovärdar, en av dem under en månad på sommaren under ordinarie bovärds semester och två av dem som tillsvidareanställda. Ingen av de två tillsvidareanställda bovärdarna arbetar kvar som bovärd utan de har fått andra jobb inom företaget. En av de två kvinnorna var den enda på företaget som hade en fastighetsskötarutbildning. Hon rekryterades via ett ansökningsförfarande men tvingades tillsammans med den andra kvinnliga bovärden att sluta som bovärd vid en rationalisering 1998-99 eftersom de var sista anställda. Båda kvinnorna har blivit kvar inom företaget genom att nya tjänster har skapats inne på kontoret, den ena som servi- cemottagare och den andra i receptionen. (VD)
Den kvinna som arbetade som bovärd under en sommar tror inte att hon hade fått pro- va på arbetet om hon inte hade gått kurserna under projekttiden. När sommaren var slut och därmed anställningen som bovärd började hon städa på en av de största skolor- na i kommunen och fick ingen användning av sina kunskaper då hon inte fick lägga sig i vaktmästarens jobb. Men hon berättade:
Men jag fuskade ju lite granna! Jag hade ju lärt mig en del knep.
(Poolstäderska)
Den kvinna som arbetade med serviceanmälningarna 2004 skulle gå över till att vara ansvarig för lägenhetsbesiktningarna eftersom de manliga bovärdarna enligt VD: n hade haft problem med denna arbetsuppgift.
Vi fick missnöjda kunder och dessutom kunde vi tappa en månadshyra för att det inte var åtgärdat. En del ser inte och killarna har svårare med det, det är bara att konstatera! … Nu vill vi ha lite bättre ordning på det.
(VD)