Krisberedskapsmyndighetens bedömning av samverkansområdets

Grundförmåga

Elsystemet bedöms fortfarande inta en särställning på grund av dess betydelse för övriga samhällsfunktioner.

Elektronisk kommunikation är idag en mycket viktig del för i stort sett alla samhällets verksamheter.

I allt högre grad integreras digitaliserade former av ljud, bild och data i samma kanaler.

Näringsliv och myndigheter använder fast och mobil telefoni, fax, internet, intranät och e-post för att informera och kommunicera med medarbetare, kunder och medborgare. En stor del av samhällsekonomin är beroende av datoriserade order-, lager- och fakture-ringssystem. En exakt bild av beroendet finns inte men det kan konstateras att beroendet är stort och att det ökar. De samhällsviktiga verksamheter som bedöms vara extra bero-ende av fungerande elektronisk kommunikation vid kriser är SOS Alarm AB, polis, rädd-ningstjänst, ledning från central nivå, länsstyrelser, kommuner, landsting (inklusive sjukvården), elförsörjningen och media. Vid höjd beredskap är elektroniska kommunika-tioner av avgörande betydelse för Försvarsmakten.

Att en växande del av samhällets information och kommunikation digitaliseras och kopp-las samman innebär ökade sårbarheter i form av att en olycka eller en antagonistisk hän-delse kan slå ut en punkt i ett system och samtidigt orsaka följdverkningar i andra och vitt skilda delar av samhällets funktioner.

De elektroniska kommunikationerna har ett stort elberoende. Samtidigt är elförsörjningen i ökande grad beroende av fungerande elektronisk kommunikation i bland annat sina driftstyrnings- och övervakningssystem. Ett fördjupat samarbete mellan el- och telesek-torerna är avgörande för att minska sårbarheten och höja förmågan. I samband med detta är det regeringsuppdrag som bedrivits av Statens energimyndighet (Helhetssyn i elförsörj-ningen) särskilt intressant. Det syftar till att utveckla en helhetssyn på beredskapsåtgärder för både den el-operativa sidan och användarna.

Ett område där säkerheten behöver utvecklas under kommande år är internet. Alltfler styr- och reglersystem blir internetbaserade. Vid elkraftbortfall och avbrott i de elektro-niska kommunikationerna riskerar därmed väsentliga delar av samhällsviktig infrastruk-tur, till exempel dricksvattenförsörjningen, att drabbas. Internets allt viktigare roll i samhället innebär att krisberedskapsåtgärder bör sättas in för att höja robustheten i internets infrastruktur. Det bör även föras en mer generell diskussion kring vilka sam-hällsviktiga funktioner det är lämpligt att styra via internet.

I ett land med stor användning av elektroniska tjänster måste informationssäkerheten vara hög. Ett problem med att göra en generell bedömning av samhällets förmåga avse-ende informationssäkerheten är att förmågan att hantera IT-incidenter varierar avsevärt från aktör till aktör. Krisberedskapsmyndigheten bedömer att näringslivet generellt har en bättre säkerhetsnivå än staten. Inom staten är det ett fåtal aktörer med känslig informa-tion som har högst säkerhetsnivå, och det är även de som är mest benägna att förbättra sin säkerhet. Majoriteten av de statliga aktörerna har däremot en mycket låg säkerhets-nivå. Krisberedskapsmyndigheten bedömer att det i stora delar av det offentliga Sverige saknas en godtagbar basförmåga att hantera IT-incidenter. Framför allt på regional och lokal nivå är det aktuellt att tala om minimiförmåga snarare än basförmåga. Det stora avståndet mellan majoritetens låga säkerhetsnivå och fåtalets höga säkerhetsnivå gör att det är svårt att skapa en godtagbar förmåga på samhällsnivå. Utan en godtagbar basför-måga går det inte att skapa en godtagbar grundförbasför-måga.

Försörjningen med dricksvatten är känslig för störningar. Förutom olyckor och avsiktliga ingrepp i dricksvatteninfrastrukturen är produktion och distribution av dricksvatten bero-ende av elförsörjning och i ökande grad elektronisk kommunikation för styrning av syste-men. Förmågan att producera och distribuera dricksvatten höjs framför allt genom utbildning och information till kommunerna och genom att med reservkraft möjliggöra dricksvattenproduktion och distribution även under störda förhållanden. Livsmedelsver-ket uppmärksammar särskilt de IT-relaterade hoten inom sin sektor.

De ömsesidiga beroendeförhållandena mellan olika delar av den tekniska infrastrukturen blir allt mer komplexa. Samhällskritisk infrastruktur förlitar sig på IT-stöd till den grad att systemen växer samman. Detta syns tydligast inom el-, tele- och IT-området. IT-systemen krävs för att styra elsystemen vilka i sin tur är beroende av telesystemen vilka är beroende av elkraft. Faller ett av systemen ifrån påverkas de andra i hög grad. Dessutom kopplas allt fler styr- och reglersystem samman med administrativa system inom annan viktig infra-struktur. Detta innebär att om någon tar sig in i ett system finns det möjligheter att via det även komma åt andra system.

Sammanfattningsvis är det allvarligt att ett antal av de största aktörerna inom samver-kansområdet Teknisk infrastruktur bedöms ha en icke godtagbar grundförmåga. Även om inte alla samverkansansvariga myndigheter i samverkansområdet nödvändigtvis behöver samverka för att hantera en svår påfrestning på samhället i fred så är de var och en av sådan betydelse för samhället att det är av största vikt att de har en godtagbar förmåga.

Till detta ska läggas den mer generella bedömningen av samhällets bristande förmåga avseende informationssäkerhet. Krisberedskapsmyndigheten bedömer därför att

samhäl-let har en icke godtagbar grundförmåga att hantera den typ av kriser som samverkans-området planerar för. Denna bedömning är väldigt svepande och riskerar framför allt att dölja de delar av myndigheternas ansvarsområden som bedöms ha godtagbar förmåga. På samma sätt riskerar rapporteringen i media efter stormen i januari 2005 att ge en bild av att förmågan inom el- och telesektorerna är icke godtagbar. Ansvariga myndigheter bedömer att effekterna av stormen skulle ha blivit betydligt mer kännbara om inte de beredskapsåtgärder som vidtagits inom ramen för samhällets krisberedskap visat sig vara effektiva.

Förmåga till anpassning

Inom en femårig anpassningsperiod bedöms myndigheterna inom samverkansområdet, med undantag för Livsmedelsverket, ha en godtagbar förmåga. Eftersom många av de brister och hot som Livsmedelsverkets förmågebedömning baseras på, är relaterade till framför allt el och IT bedömer Krisberedskapsmyndigheten att förutsättningarna för en godtagbar förmåga inom dricksvattenförsörjningen har höjts väsentligt inom en femårig anpassningsperiod genom de åtgärder som övriga myndigheter inom samverkansområdet vidtagit. Krisberedskapsmyndigheten bedömer därför att förmågan inom en femårig anpassningsperiod är godtagbar med vissa allvarliga brister (inom främst dricksvattenför-sörjningen). Inom en tioårig anpassningsperiod bedöms samtliga samverkansansvariga myndigheter inom samverkansområdet kunna uppvisa en godtagbar förmåga.

Krisberedskapsmyndigheten anser det troligt att de antagonistiska IT-hoten kommer att öka då samhället genomför en anpassning. Förmågan att motstå informationsoperationer måste därför höjas under en anpassningsperiod.

Framtida insatser

Sammantaget bedöms den prioritering av den tekniska infrastrukturen som framhållits i planeringsinriktningar och som påverkat planeringsunderlagen för år 2004, 2005 och 2006 ha varit riktig. Krisberedskapsmyndigheten bedömer att de behov som kvarstår inom samverkansområdet Teknisk infrastruktur gör att den tekniska infrastrukturen även fort-satt bör prioriteras.

För samverkansområdet i dess helhet anser Krisberedskapsmyndigheten att de viktigaste insatserna är åtgärder som riktas mot infrastrukturens ägare och operatörer i syfte att höja deras förmåga att motstå de kriser som ligger mellan de vardagliga incidenterna och en svår påfrestning på samhället i fred. Insatserna för att förebygga och hantera en svår påfrestning på samhället i fred bedöms ha åstadkommit en förmåga som närmar sig tagbar, men så länge vardagsverksamheten, den bas denna förmåga vilar på, inte är god-tagbar kommer samhället inte att kunna hantera en svår påfrestning. Insatser bör därför göras i syfte att höja förmågan att hantera större fredstida incidenter inom näringsliv och

kommuner. Dessa brister kan åtgärdas på flera sätt. Insatser finansierade via anslag 6:5 i syfte att till exempel höja medvetenheten om problematiken är ett sätt, ett annat är att se över föreskriftsrätt, tillsynsansvar och annan lagstiftning så att samhället garanteras en miniminivå avseende säkerheten i den tekniska infrastrukturen.