Utvecklingstendenser

Samverkansområdesövergripande

I det försvarsbeslut som regeringen presenterade hösten 2004 i propositionen Vårt fram-tida försvar (prop. 2004/05:5) föreslås en fortsatt utveckling av Försvarsmakten från inva-sionsförsvar till insatsförsvar. Försvarsmakten går från ett nationellt försvar av det svenska territoriet med utbredd geografisk närvaro i landet, till ett försvar med ökat fokus på

internationella insatser med få garnisoner. Även hemvärnet kommer att minska avsevärt.

Detta gör att Försvarsmakten vid svåra påfrestningar i framtiden inte kommer att kunna lämna ett lika brett stöd till samhället med materiel och personalresurser som man kan idag.

Detta kommer att få konsekvenser för samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar och andra kriser. De resurser som Försvarsmakten tidigare har kunnat bidra med, till exempel reservkraftverk och bandvagnar, måste tillhandahållas på annat sätt, till exem-pel genom att tillföra andra aktörer resurser eller genom avtal med privata entreprenörer.

I vissa fall kan det vara möjligt att överta de resurser som Försvarsmakten avvecklar, till exempel bandvagnar. Vissa personalresurser kan ersättas genom ett ökat engagemang av frivilliga, men det är troligt att samhällets samlade förmåga åtminstone initialt försämras av neddragningarna inom Försvarsmakten.

Samverkansområdet Teknisk infrastruktur

De ömsesidiga beroendeförhållandena mellan olika delar av den tekniska infrastrukturen blir allt mer komplexa. Samhällsviktig infrastruktur förlitar sig i hög grad på att IT-stöden och systemen växer samman. IT-system krävs för att styra elsystemen, vilka i sin tur är beroende av telesystemen, som är beroende av elkraft. Faller ett av systemen ifrån påver-kas de andra i stor utsträckning. Krisberedskapsmyndigheten konstaterar även att de informationssäkerhetsrelaterade riskerna i samhället ökar, detta trots att skyddsåtgär-derna på olika nivåer också ökar.

Denna sammankoppling mellan olika delar av den tekniska infrastrukturen innebär att förmågan på myndighetsnivå snabbt kan sänkas genom störningar i en del av den tek-niska infrastrukturen. Det innebär även att förmågan att upprätthålla funktionen inom respektive myndighets del av den tekniska infrastrukturen blir allt viktigare eftersom en störning inom en myndighets ansvarsområde snabbt kan spridas vidare till andra delar av den tekniska infrastrukturen.

Samverkansområdet Transporter

En transportslagsövergripande trend är att godsvolymerna koncentreras alltmer till större stråk och terminaler. De färre men större terminalerna tar antingen hand om ett allt bre-dare godsspektrum, eller specialiserar sig på en enda produkt. Det pågår alltså en rörelse dels mot ett relativt litet antal logistiska centraler samt mot ett fåtal högt specialiserade terminaler.

Internationaliseringen medför att fler utländska aktörer etablerar sig på den svenska transportmarknaden. Ur krisberedskapssynpunkt medför detta svårigheter att studera robustheten i transportflödena samt att planera för samhällets krisberedskap. För flertalet utlandsbaserade aktörer finns det inte någon skyldighet att medverka i planeringen av samhällets krisberedskap.

Samverkansområdet Spridning av farliga ämnen

Försörjningen av experter inom vissa kompetensområden kan bli ett problem inom fem till tio år. Dessa tendenser har upptäckts inom N-plattformen i samverkansområdet och beror på att för få studenter väljer att bedriva fortsatta forskningsstudier inom relevanta områden (radiofysik, kärnkemi och strålningsfysik) samt att vissa utbildningar inte längre bedrivs (radioekologi och radioanalytisk kemi). Bristen på experter kommer troligtvis inte att märkas förrän en större N- eller R-relaterad kris inträffar och expertisen efterfrågas.

En annan utveckling som på sikt berör tillgången på expertis inom samverkansområdet är det faktum att EU:s smittskyddsmyndighet förläggs till Sverige. Detta för troligen med sig positiva effekter för den svenska krisberedskapen i form av ökat nätverksbyggande mellan Smittskyddsinstitutets experter och de experter som kommer att arbeta på EU:s smitt-skyddsmyndighet. Samtidigt kan lokaliseringen till Sverige innebära att fler svenskar, rela-tivt andra nationaliteter, anställs. Detta skulle medföra negativa konsekvenser i form av att ett antal av landets främsta experter, anställs på den nya myndigheten och på så vis lämnar den svenska krisberedskapen. Det är ännu för tidigt att säga om utvecklingen pekar i den ena eller andra riktningen.

Samverkansområdet Ekonomisk säkerhet

Utvidgningen av EU och integreringen av låglöneländer som Kina och Indien i världsmark-naden förändrar relativt snabbt de ekonomiska strukturer vi har varit vana vid. EU:s jord-brukspolitik kommer troligen att förändras liksom tillverkningsindustrins strukturer, och därmed världshandelsmönstren. Kontinuerlig omvärldsbevakning och analys kommer att spela en allt större roll för att upprätthålla den svenska krisberedskapens handlingsfrihet avseende försörjningsfrågor.

Samverkansområdet Områdesvis samordning, samverkan och information

Krisberedskapsmyndigheten bedömer att de utvecklingstendenser som har störst bety-delse för samverkansområdet Områdesvis samordning, samverkan och information är utvecklingstendenser på lokal och regional nivå som påverkar de geografiskt områdesan-svariga aktörerna. Krisberedskapsmyndigheten hänvisar därför till kapitel 4 och 5.

Samverkansområdet Skydd, undsättning och vård

Tullverket bedömer att Sverige från år 2004 står inför en förstärkt hotbild avseende krimi-nalitet från Ryssland och Baltikum. I och med Estlands, Lettlands och Litauens inträde i den Europeiska unionen försvinner stora delar av de kontrollmöjligheter som Tullverket hittills har haft. Det ska betonas att Tullverket i första hand syftar på narkotika och annat

”ordinärt” smuggelgods, inte smuggling av massförstörelsevapen eller CBRN-ämnen. Ett ökat inflöde av narkotika och ett ökat antal kriminella som reser riskerar dock att leda till att Polisen belastas hårdare under normala förhållanden och därmed kan avdela färre

resurser vid en svår påfrestning. Eftersom bristen på poliser har identifierats som en av de nyckelfaktorer som drar ner den gemensamma förmågan avseende krishantering inom både samverkansområdet Spridning av farliga ämnen och Skydd, undsättning och vård är denna utökade vardagsbelastning allvarlig för samhällets framtida krisberedskap.