Tullverket

Grundförmåga

Krisberedskapsmyndigheten bedömer att Tullverkets grundförmåga är icke godtagbar.

Bedömningen grundas främst på brister i förmågan att motstå verkan av CBRN-ämnen och förmågan att verka i CBRN-miljö. CBRN-utbildning av personal inleddes 2003 och beräk-nas vara slutförd vid utgången av 2006. Efter att utbildningen kompletterats med vissa övningar bedöms den operativa personalen ha godtagbar förmåga att verka i CBRN-miljö.

Personlig skyddsutrustning har från Försvarsmakten tillförts den operativa personalen.

Ytterligare skyddsutrustning lagerhålls för övrig personals räkning.

Möjligheten att bekämpa smugglingsförsök av främst radioaktivt material och kärnämnen bedöms vara starkt begränsad. Tullverket kommer att anskaffa mobila detektorer under 2005. Förmågan ökar ytterligare genom att fasta portalmonitorer skulle kunna utplaceras vid strategiska gränspassager för kontinuerlig mätning. Förmågan att genomföra liknande mätningar för att förhindra smuggling av kemiska stridsmedel behöver förstärkas ytterli-gare. Tullverket har dock börjat utveckla sin förmåga inom detta område.

Förmågan att verka vid större fredstida påfrestningar och att medverka vid internationella insatser påverkas främst av begränsningar i personalresurser. Erfarenheter från Tullverkets arbete under utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritannien 2001 tyder på att Tullverket vid omfattande kontrollinsatser har en uthållighet på cirka två veckor.

Kontrollverksamheten påverkas negativt av allvarliga störningar inom elförsörjningen och inom de elektroniska kommunikationerna. Det är främst ledningen och informationen som drabbas. För att öka robustheten i systemen för ledning och information pågår en anslutning till Försvarets telenät. Anslutningen planeras vara slutförd 2008.

Tullverkets brottsbekämpningsverksamhet har till uppgift att förhindra införsel av varor och att spåra upp redan införda varor som kan användas i samband med sabotage, terrorism och krigshandlingar riktade mot Sverige. I händelse av höjd beredskap ska Tullverket genomföra gränsövervakning av införsel av varor vars spridning kan medföra fara för landets försvar eller säkerhet. Tullverket är samverkansansvarig myndighet inom samverkansområdena Spridning av farliga ämnen, Ekonomisk säkerhet samt Skydd, undsättning och vård. Inom samverkansområde Spridning av farliga ämnen behandlas införsel och uppspårning av NBC-stridsmedel eller varor med liknande egenskaper.

Förmåga till anpassning

Krisberedskapsmyndigheten bedömer att Tullverkets förmåga inom fem eller tio års anpassning är godtagbar då de åtgärder som Tullverket behöver vidta är anskaffning av materiel samt rekrytering och utbildning av personal. Dessa åtgärder bedöms vara genomförbara inom en anpassningsperiod. Tullverket bedömer dock att myndighetens beroende av el, tele och IT kommer att vara gränssättande för förmågan även då robust-het har byggts in i Tullverkets interna system.

Framtida insatser

Tullverket bedömer att förmågan att bekämpa smugglingsförsök av främst radioaktiva material och förmågan att verka i CBRN-miljö ska vara godtagbar senast vid utgången av 2008. För att uppnå detta bör investeringar göras i bland annat stationära detektorer vid gränspassagerna. Förmågan ska omfatta både strålning och kemikalier.

7.4.14 Krisberedskapsmyndighetens bedömning av samverkansområdets samlade för-måga

Grundförmåga

Myndigheterna som ingår i samverkansområdet Spridning av farliga ämnen uppvisar en samlad grundförmåga som Krisberedskapsmyndigheten bedömer vara icke godtagbar.

Den samlade bedömningen utgår ifrån brister i förmågan inom främst tre områden: livs-medel, indikering och sanering. Spridning av farliga ämnen via dricksvatten och andra livsmedel har uppmärksammats under senare år och resultaten från Livsmedelsverkets studier av säkerheten inom produktionsanläggningarna har visat att säkerhetsnivån är alltför låg. Polisens, tullens och räddningstjänstens förmåga till indikering och sanering bedöms vara icke godtagbar vilket innebär att samhället har en icke godtagbar förmåga att upptäcka och avhjälpa i princip alla former av CBRN-relaterade kriser. Krisberedskaps-myndigheten konstaterar att målsättningen i Planeringsinriktning för det civila försvaret 2004, att ”ett begränsat användande av massförstörelsevapen inte ska ge en antagonist några avgörande fördelar” inte är uppnådd.

Inom områdena CBRN omfattar kraven på operativ förmåga att aktörer bland annat kan indikera, identifiera agens, sanera, ta hand om drabbade med mera. Inom livsmedels- och dricksvattenområdet finns främst på kommunal nivå stora brister när det gäller mågan att förhindra spridning av farliga ämnen via dricksvattenförsörjningen. För att för-hindra spridning av farliga ämnen via livsmedelförsörjningen saknas kunskaper och även underlag för information och utbildning av privata aktörer. Sammantaget och var för sig kan detta ge allvarliga konsekvenser för samhället vid svåra påfrestningar oavsett om hotet kommer från en antagonist eller inte.

Polisens, tullens och räddningstjänstens möjligheter att upptäcka ämnen eller agens inom CBRN-området är starkt begränsade. Förmågan att verka inom ett kontaminerat område för att till exempel få ut skadade eller skapa avspärrningar är bristfällig. Möjlig-heterna till sanering av den personal som ingår i en sådan insats bedöms vara otillräcklig och bör i framtiden förbättras. Inom samverkansområdet pågår utbildning av så kallade

”first-responders”, det vill säga operativ personal från Polisen, Tullverket, räddningstjänst samt hälso- och sjukvården. Detta bedöms ha höjt kompetensen inom området. Samver-kan och samövning skulle ytterligare stärka denna förmåga.

Det finns behov av lagring av utrustning och förbrukningsvaror för CBRN-händelser med kraftigt ökade behov. Utrustning och förbrukningsvaror måste ha hög tillgänglighet och tillförlitlighet. Investeringar i utrustning på lokal nivå ökar samhällets förmåga avsevärt genom att de skapar möjlighet att tidigt sätta in relevanta resurser. För att utrustning som införskaffas för svåra påfrestningar verkligen ska vara användbar bör den användas såväl i vardagsarbetet som vid en svår påfrestning. Eftersom CBRN-händelser kräver insatser de första timmarna bör utrustningen finnas på ordinarie arbetsplatser och personalen bör vara van att hantera den.

Det finns ett generellt behov av att säkerställa en godtagbar analysförmåga som stöd för den operativa förmågan, men även för planering och för att på ett mer systematiskt sätt än idag utvärdera inträffade händelser och återföra erfarenheter till aktörerna. Detta medför att det behövs experter som kan stå för denna analysförmåga. Tillgången på experter är idag en gränssättande faktor för förmågan att möta omfattande och komplice-rade händelser. Förmågan att upptäcka, analysera och vidta rätt åtgärder vid CBRN-händelser bedöms vara icke godtagbar. Kompetensen behöver spridas till de yrkesgrupper som kommer att ha viktiga roller vid CBRN-händelser.

Förmågan till samordning av information till allmänheten och mellan myndigheter är avgörande för att en CBRN-kris ska kunna lösas. Denna förmåga bedöms vara otillfreds-ställande. Det saknas för närvarande samordnade larmvägar både nationellt och interna-tionellt. Larm- och informationsvägar, roller och ansvarsfördelning behöver klargöras ytterligare.

Möjligheten till tillsyn bedöms ha stor betydelse för beredskapen. Ansvaret för tillsynen är dock inte tillräckligt klarlagt beroende på varierande tolkningar av befintlig lagstiftning.

Förmåga till anpassning

Krisberedskapsmyndigheten bedömer att samverkansområdets samlade förmåga inom en anpassningsperiod på fem eller tio års sikt är godtagbar.

Framtida insatser

För att höja den operativa CBRN-förmågan behöver samhället säkerställa kompetensen och samordningsförmågan. Detta görs främst genom utbildning och övning. Den operativa förmågan bör även stärkas genom ökad samverkan med Försvarsmakten och genom sam-verkan med andra länder. Denna samsam-verkan bör inriktas på att samordna olika system för tidig varning samt på att utveckla förmågan att bidra till och ta emot hjälp av internatio-nella hjälpinsatser. Åtgärder behöver också vidtas för att förbättra informationen till all-mänheten och samordna larmvägarna.

För att säkerställa en godtagbar analysförmåga som stöd för den operativa förmågan behövs experter. Ett sätt att säkra tillgången på experter är genom samverkan med aktörer utanför krisberedskapssystemet. Ett annat sätt är att finansiera forskning och utveckling.

Eftersom forskning och utveckling även bidrar med kunskap till beredskapsplaneringen bör detta område prioriteras. En forskningsagenda bör därför utarbetas i samverkan mel-lan samverkansområdet Spridning av farliga ämnen, Krisberedskapsmyndigheten, Krisbe-redskapsmyndighetens CBRN-råd och andra berörda aktörer.

Utbildning och övning av berörda aktörer behöver fortgå dels i form av utbildningar som syftar till att höja kompetensen hos stora antal av de yrkeskategorier som bedöms spela en viktig roll vid CBRN-händelser, dels i form av vidareutbildningar av expertresurser och av personal i lednings- och stabsfunktioner.

Det finns även ett behov av att samordna befintlig lagstiftning och att utveckla tillsyns-funktionen som ett instrument för beredskapen.