- fortsatta initiativ till nätverksbyggande och samverkan kring forskning inom området kultur, natur och kulturarv i regional utveckling
- metodutveckling av regionala program inom områdena kultur, kulturarv, naturvård och turism som underlag för diskussioner mellan lokal, regional och central nivå.
- fortsatta initiativ till att öka kunskapen om regionförstoringens betydelse för och påverkan på den goda livsmiljön och
attraktiva regioner
- dialog kring samspelet mellan fysisk samhällsplanering och kultur, natur och kulturarv i regional utveckling
Dessutom vill strategigruppen peka på behovet av ett fortsatt metodutvecklingsarbete inom följande områden
- former för länsövergipande samverkan för att t.ex. säkerställa medborgarnas tillgång till ett varierat kulturutbud (en fråga med bäring på diskussionen om regionförstorning)
- tydliggörandet av ansvarsfördelning och former för samverkan mellan central, regional och lokal nivå.
Strategigruppen vill också lyfta fram behovet att hitta bra former för den framtida dialogen kring RUP mellan stat och region både
tidsmässigt och innehållsmässigt. En tidsmässig samordning av RUP- processen är viktig för att få en bättre horisontell och vertikal samsyn och ett helhetsgrepp i RUP-arbetet. Att varje sektor för sina regionala dialoger vid olika tidpunkter gagnar inte en hållbar regional
utveckling.
Vidare anser strategigruppen att de regionala utvecklingsprogrammen bör ges en sådan utformning att de gör skäl för benämningen strategier för hållbar regional utveckling - sett utifrån den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhetsdimensionen. Det är angeläget att
erforderlig kompetens i länen bl.a. från länsstyrelserna deltar i RUP- processen vad gäller kultur, kulturarv, miljöaspekter och turism. Det är också viktigt att den nationella strategin för hållbar utveckling och miljökvalitetsmålen beaktas.
Till målformuleringar i RUPen är det viktigt att foga
konsekvensbeskrivningar. Inom FHI och med strategigruppens stöd har utvecklats ett förslag på hälsokonsekvensbedömning (HKB) som en metod för att få med folkhälsoperspektivet i RUP-
framtagningsprocessen. Det övergripande syftet med en
hälsokonsekvensbedömning är att ge planerare och beslutsfattare kunskap om de samlade hälsoeffekterna av ett beslut. Det kan gälla beslut om projekt, planer, program, verksamheter eller förslag till enstaka åtgärder. En HKB ska bidra till en förbättring av
beslutsunderlaget och också kunna användas för att påverka besluten till förmån för hälsan.
Hälsokonsekvensbedömningar (HKB) bör vidareutvecklas för att bidra till en socialt hållbar utveckling på samma sätt som strategiska
miljöbedömningar (MB) bidrar till en miljömässigt hållbar utveckling. Eftersom hållbar utveckling är själva målet med regionala utvecklings- program bör i förlängningen metoder för systematiska
hållbarhetsbedömningar, som beaktar samtliga dimensioner av hållbar utveckling, diskuteras och utvecklas.
Genom att använda de indikatorer som tagits fram för olika bestämningsfaktorer för hälsa i uppföljningen av
utvecklingsprogrammet är det möjligt att se om utvecklingen i regionen är socialt hållbar.
Inför framtagning av en RUP bör de bestämningsfaktorer för hälsa som är särskilt viktiga i regionen belysas.
Aktörer och arbetssätt i RUP-framtagningsprocessen
• Inför arbetet är det viktigt att skapa samsyn om innehållet i begreppet hållbar utveckling. Vad innebär de tre aspekterna miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet? Den miljömässiga dimensionen är väl känd och definierad genom miljökvalitetsmålen och det arbete som bedrivits för att implementera dessa. De elva målområdena för folkhälsa är ännu inte lika välkända som miljökvalitetsmålen, men utgör nödvändiga inslag i den sociala dimensionen.
• Analysen i RUP-arbetet anger förutsättningarna för det fortsatta arbetet. Genom att redan från början få med den kunskap om medborgarnas hälsa som tjänstemän från exempelvis länsstyrelsen, 6. Främja folkhälsa och förebygga ohälsa
landstinget och kommunerna, besitter utifrån sina olika perspektiv, kan folkhälsoperspektivet få genomslag genom hela den fortsatta processen.
• För att folkhälsoperspektivet ska få genomslag i RUP är det också viktigt att strategiska representanter för folkhälsofrågorna får inflytande exempelvis genom en central position i processen. Nationella aktörers medverkan och roll
• För att den sociala dimensionen av hållbar utveckling ska få
adekvat plats i RUP-arbetet på nationell nivå bör Integrationsverket och Arbetsmiljöverket inräknas i kretsen av berörda myndigheter som ska samverka med den regionala nivån.
• Den nationella ledningsgruppen för folkhälsofrågor som leds av folkhälso- och socialtjänstministern bör vara en drivkraft för nationell samsyn över myndighetsgränser när det gäller regionala utvecklingsfrågor ur ett folkhälsoperspektiv.
Förslag till regeländring
• I 2§ förordningen (2003:595) om regionalt utvecklingsarbete sägs bl.a. att länsstyrelserna ”…..ska beakta de nationella målen för integration, jämställdhet och miljö för att säkerställa en hållbar regional utveckling.” Enligt FHI:s mening finns det inget skäl att utelämna de nationella målen för folkhälsa i sammanhanget, varför institutet föreslår att paragrafen i förordningen kompletteras i detta avseende.
• I övrigt bör utredas om det är möjligt och lämpligt att skapa ett snarlikt regelverk för folkhälsans målområden som det som gäller på miljöområdet. Sannolikt behövs i så fall en betydande
konkretisering av de nationella folkhälsomålen, vilket i sig skulle vara till gagn för regionerna i deras arbete att formulera regionala mål.
Behov av kunskaps- och metodutveckling
• Kunskapen om kopplingen regionala insatser/utvecklingstendenser och hälsa behöver utvecklas, exempelvis regionförstoringens betydelse ur ett folkhälsoperspektiv.
• Hälsokonsekvensbedömningar (HKB) bör vidareutvecklas.
• Folkhälsans betydelse för ekonomisk hållbarhet bör förtydligas och fortsatt kunskapsuppbyggnad om sambanden behövs.
• Statens folkhälsoinstitut bör utveckla metoder för
folkhälsointerventioner, för att stödja det praktiska arbetet med att förverkliga de mål och intentioner som lyfts fram i de regionala utvecklingsprogrammen.
Resultat och slutsatser
Miljöarbetsgruppen har särskilt fokuserat på tre områden i sitt arbete:
- Miljöintegration i RUP-arbetet för att tillgodose miljödimensionen av hållbar utveckling.
- Metodik för miljökonsekvensbeskrivningar anpassade till RUP- arbetet.
- Miljömålen i ett utvecklingsperspektiv.
Underlag till gruppens rapport har varit diskussioner i gruppen, erfarenheter från de regionala mötena i uppdraget samt
konsultrapporter.
Miljöarbetsgruppen föreslår:
att de regionala utvecklingsprogrammen bör utformas så att de gör skäl för benämningen strategi för hållbar regional utveckling. Ett sådant synsätt är i linje med förordningen om regionalt
utvecklingsarbete, SFS 2003:595 § 13.
att de regionala miljömålen, liksom åtgärdsprogram m.m. som anknyter till dessa bör vara en given utgångspunkt för att tillgodose miljödimensionen av den hållbara regionala utvecklingen. De till de regionala utvecklingsprogrammen relaterade operativa programmen har i sin tur ansvar för att tillgodose miljödimensionen.
att natur- och kulturarvet i länet som ingår i ovan nämnda miljödimension, liksom de regionala miljömålen i övrigt, i RUP- arbetet bör ses som möjligheter, och i vissa fall viktiga drivkrafter, för den regionala utvecklingen. Skyddade områden som drivkraft för regional utveckling bör, med hänsyn tagen till vad som går att förena med bevarandet av natur- och kulturvärdena, uppmärksammas i ökad utsträckning.
att den systematik och det vertikala och horisontella samspelet i arbetet med miljökvalitetsmålen sannolikt skulle kunna vara till nytta även inom andra politikområden. Arbetet med miljökvalitetsmålen och dess arbetsstruktur har på många sätt fungerat bra. Det är ett arbete där många aktörer på olika nivåer deltar.
att de regionala utvecklingsprogrammen bör innehålla beskrivningar av regionens natur- och kulturvärden och en översikt av
miljöförhållandena i övrigt, inklusive möjligheterna till rekreation och tillgängligheten till områden med höga natur- och kulturvärden. att det bör uppmärksammas att man även genom att undanröja befintliga miljöproblem kan öka förutsättningarna för en positiv regional utveckling.
att miljökompetens måste finnas tillgänglig i alla skeden av RUP- arbetet. Det ställer krav på alla parter i arbetet att utveckla sin miljökompetens. Länsstyrelserna har ansvar för miljömålsarbetet på regional nivå och ska tillhandahålla planeringsunderlag av olika slag, vilket gör länsstyrelsernas delaktighet i arbetet nödvändig.
att initiativ bör tas till en formalisering av RUP:arna för att tillförsäkra ett innehåll och en process där miljöaspekterna, och andra viktiga aspekter tillgodoses. Syftet är inte att detaljstyra arbetets innehåll och form utan att säkra vissa minimikrav som bör ställas på alla RUP:ar. Detta underlättar också möjligheten att få en nationell överblick över arbetet och göra jämförelser mellan förhållandena i olika län.
att miljökonsekvenserna av RUP:arna bör lyftas fram och
kommuniceras med breda grupper. Först måste tolkas om respektive RUP anger förutsättningarna m.m. av det slag som anges i 6 kap 11 § Miljöbalken och därmed omfattas av krav på miljöbedömning. Även om så inte är fallet anser miljöarbetsgruppen att det är viktigt att programmets miljökonsekvenser kan utläsas och att framtagandet av dessa sker i en öppen process.
att konsekvenser för folkhälsan ska beskrivas i de fall då en
miljökonsekvensbeskrivning enligt Miljöbalkens bestämmelser ska göras. Även i de fall då formella krav på miljöbedömningar inte finns så är det viktigt att ha med folkhälsokonsekvenser i de beskrivningar av miljökonsekvenserna som ändå bör göras.
att en särskild utredning initieras kring möjligheten att förena miljömässiga och sociala aspekter av hållbar utveckling med
mellan målen och möjligheterna att utveckla styrmedel för att lösa dessa. Med en sådan utredning som grund blir det en uppgift för den nationella politiken att tydligt prioritera mellan olika intressen. att den sociala dimensionen, där folkhälsan är en viktig del, påverkas av miljöfaktorer och att denna koppling bör uppmärksammas i arbetet med RUP.
att möjligheterna att uppnå synergieffekter mellan miljömål och målområden för folkhälsa uppmärksammas och utvecklas i RUP. att sambandet mellan miljö och fysisk struktur uppmärksammas i RUP-arbetet.
att möjligheten att uppnå synergieffekter genom att samtidigt hantera kultur- och naturvärdena och besöksnäring knuten till dessa analyseras och eftersträvas i RUP- arbetet.
att bättre kunskap bör utvecklas om samspelet mellan de regionala miljömålen samt målen för ekonomisk och social utveckling på regional nivå. Tidigt i arbetet med ett regionalt utvecklingsprogram bör de regionala miljömålen och dess handlingsprogram studeras ur ett socialt och ekonomiskt utvecklingsperspektiv. Miljömålsansvariga myndigheter bör bidra i det arbetet.