Med kulturmiljö menas den av människan påverkade fysiska miljön som vittnar om historiska och geografiska sammanhang. Det kan gälla alltifrån enskilda ob-jekt till stora landskapsavsnitt. Kulturmiljön är en viktig del i kulturarvet. Kul-turmiljövårdens strävan är att vårda och bevara väsentliga delar av den äldre bebyggelsen, fornlämningarna och det kulturhistoriskt värdefulla landskapet.
Fornlämningarna är skyddade enligt Kulturminneslagen och tillstånd krävs för att gräva ut eller rubba ett fornminne.
NULÄGE
De centrala delarna av Haninge kommun är mycket rikt på fornlämningar. Av den arkeologiska förstudien1 som Riksantikvarieämbetet gjort över Haninge kom-mun framgår att i närheten av den aktuella spårsträckan finns flera områden med forntida gravar och boplatser.
Järnvägen i Haninge kommun ligger i en sträckning som i stort sammanfaller med en naturgeografisk gräns mellan Hanvedens skogsområden och kustland-skapets flacka lerslätter. De två områdena uppvisar var sin fornlämningsbild. Sö-der om järnvägen finns gravar och gravfält främst från bronsålSö-dern och vikingati-den, i första hand på de höjdryggar som sticker upp i landskapet. Bosättningarna har legat i nära anslutning till gravarna och har ofta kontinuitet in i medeltid och historisk tid.
Det planerade järnvägsspåret passerar södra delen av Tungelsta och Hemfosa.
Norra delen av utredningsområdet domineras av åkermark medan den södra de-len huvudsakligen går genom lägre partier i skogsmarken.
Tungelsta är utpekad som värdefull kulturmiljö i kommunens översiktsplan, vil-ken berörs av järnvägsprojektet. Tungelsta utgör en centralort i jordbruksbygd med en senare hög koncentration av handelsträdgårdar och växthus. Ett par av de väl bevarande bygganderna i Tungelsta är Skogs Ekeby herrgård och Tungel-sta Tungel-stationshus. Skogs Ekeby herrgård består av ett gulmålat timrat tvåvånings-hus sannolikt uppfört på senare delen av 1700-talet. Skogs-Ekeby gård är känd sedan 1600-talet men har troligen anor mycket längre bak i tiden. Gården var tidigare ett säteri. Huset är numera avstyckat.
Tungelsta stationshus är ett välbevarat hus med fasad av fjällpanel troligtvis från 1901, ritat av arkitekt Ferdinand Boberg, figur 5.5. Hemfosa har en gles äldre bebyggelse och ett sextiotal s.k. ”Hultstugor” små fritidshus som är byggda på 1980-talet. Hemfosa station, är den minsta stationen i Stockholms pendeltågnät, figur 5.4. Vid Vadet längs med Karlsrovägen finns en enkelsidig allé, figur 5.7.
Figur 5.5 Tungelsta station.
35
MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Diarienummer TRV 2013/8432 KAPITEL 5, PROJEKTETS LÅNGSIKTIGA PÅVERKAN
Den arkeologiska utredningen2 omfattar inventeringar tio meter på vardera si-dan av järnvägsbanken samt ersättningsvägarna; ägovägen på den västra sisi-dan av järnvägsspåret strax norr om Hemfosa station, Karlsrovägens nya sträckning från Vadeberg till Vretalundsvägen samt ägovägen från Vadet genom gång/cykel/
häst-bron till Vretalund.
Däremot omfattar den arkeologiska utredningen som utförts för detta projekt inte följande berörda områden; hela sträckningen för ersättningsvägen från Skog-säng till Söderbyvägen och flyttad ersättningsväg/serviceväg norr om Hemfosa mot Mösättra. Vidare fattas en arkeologisk utredning för brokonstruktionerna vid Mösättra och Karlsro/Skogsäng med tillhörande vägar till och från broarna och de nya järnvägstryckbankarna. Kompletterande arkeologiska utredningar blir därför nödvändiga.
Fem objekt har påträffats vid inventeringarna. Fyra av dessa objekt (objekt 1,2, 4 och 5) var s.k. boplatslägen där förutsättningarna bedömdes finnas för att förhis-toriska eller medeltida boplatslämningar skulle kunna lokaliseras, figur 5.6 och 5.9. Mot utkanten av utredningsområdet påträffades en sentida husgrund (ob-jekt 3) vilken har uppförts mot slutet av 1800-talet för att sedan övergivas mot mitten av förra seklet, figur 5.6. Ett hundratal meter från järnvägssträckningen finns dessutom ett antal fornlämningar. Gravfält och enstaka gravar från järnål-der finns också i närheten.
UTGÅNGSPUNKTER OCH BEDÖMNINGSGRUNDER
Sverige har ratificerat den europeiska landskapskonventionen och har därmed förbundit sig att värna, förvalta och planera landskapet sett ur ett helhetsperspek-tiv. Konventionens intentioner är bland annat att integrera landskap i en bred be-märkelse i såväl den nationella och regionala som den kommunala planeringen.
Vid planläggning enligt lagen om byggande av järnväg ska miljöbalkens hushåll-ningsbestämmelser tillämpas. Enligt 3 kap 6 § miljöbalken ska ”mark- och vatten-områden och den fysiska miljön i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada dessa miljöer”.
Boverkets regelsamling för byggande, BBR 2012, ger vägledning om hur nybygg-nationer och ändringar bör genomföras med hänsyn till byggnaders kulturvärden (2 kap 311 §).
Figur 5.6 ► Utredningsområdet för Nynäsbanan med de planerade ersättningsvägarna. Kartan visar de sju noterade objekten samt de två bytomterna Västerhaninge 564:1 och 565:1. Observera att ob-jekt 6 och 7 inte berörs av proob-jektet. Karta hämtad från arkeologisk utredning, rapport 2012:79..
Objekt 4
Objekt 3
Objekt 2
Objekt 1 Objekt 5
Västerhaninge 564:1
Västerhaninge 565:1
36 KAPITEL 5, PROJEKTETS LÅNGSIKTIGA PÅVERKAN MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Diarienummer TRV 2013/8432
EFFEKTER OCH KONSEKVENSER
Järnvägen är sedan 100 år en viktig del för bygden och dess utveckling och utgör i sig själv en del av kulturlandskapet. En utbyggnad till dubbelspår kommer trots detta att påverka traktens kulturmiljö genom att järnvägsanläggningen blir mer påtaglig i landskapet. Stängningen av dagens plankorsningar som ersätts med nya passager över och under spåret påverkar traktens kulturmiljö, eftersom nya främmande element tillkommer. Framförallt är det bron vid Karlsro – Skogsäng som kommer att bli ett dominerande element i jordbrukslandskapet. Även stäng-ningen av plankorsstäng-ningen vid Söderbyvägen – Kvarnvägen norr om Tungelsta station, som ersätts av en port under spåret kommer att utgöra ett nytt element för Tungelsta stationsmiljö. Miljön vid Vadet och Vadeberg kommer också att på-verkas av att plankorsningen stängs och att en ny port tillkommer strax söder om Tungelsta ridklubb (Vadet - Vadeberg). Något träd i den enkelsidiga allén vid Karlsrovägen närmast järnvägsspåret kommer att behöva tas bort, figur 5.7.
De landskapsbildsförändringar som projektet medför ger också konsekvenser för kulturmiljön främst för bron vid Karlsro - Skogsäng, likaså för jordbruks- och skogslandskapet vid Mösättra samt portarna vid Tungelsta ridklubb och Tungelsta station. Förändringarna av kulturlandskapet är av bestående karak-tär men konsekvenserna kan ändå anses vara små till måttliga, se även kapitel Landskapsbild.
Utredningsområdet berör två tidigare kända lokaler som beskrivs i fornlämnings-registret (FMIS). Det rör sig om de två by/gårdstomter vid Tungelsta (Västerha-ninge 564:1) och Ålsta (Västerha(Västerha-ninge 565:1)2, figur 5.9. Den del av by/gårdstomten vid Ålsta (Västerhaninge 565:1) som berörs av utredningsområdet är belägen på ett sådant sätt att schaktning inte ansetts meningsfull. Huvuddelen ligger inom en trädgård med stenlagda planteringar och skjul. Däremot grävdes sökschakt inom och i direkt anslutningen till by/gårdstomten vid Tungelsta (Västerhaninge 564:1
)
. Inget av antikvariskt intresse framkom för denna by/gårdstomt.Objekt 3 utgörs av en sentida husgrund med beteckningen övrig kulturhistorisk lämning3. För objekt 4 påträffades fem fragment av tydligt slagen kvarts. Plat-sen för fynden ligger inom den lägst liggande delen av en svacka. Huvuddelen av det läge som anses vara fördelaktigt för aktiviteter under stenålder ligger dock högre upp i sluttningen. Fynden representerar troligtvis fynd från utkanten och en direkt strandanknuten del av boplatsen. Det kan röra sig om utkastlager från högre belägna ytor. De resterande boplatslägena objekt 1, 2 och 5 innehöll inget antikvariskt intresse.
Inget av antikvariskt intresse har påträffats i området för de nya ersättningsvä-garna; längs med Hemfosa station och från Vadeberg till Vretalundsvägen samt vägen från Vadet genom gång/cykel/häst-bron till Vretalund.
Det är inte utrett om det finns risk att övriga ersättningsvägar, brokonstruktio-ner med tillhörande vägar och nya järnvägstryckbankar kan påverka platser med hittills okända fornlämningar eller andra antikvariska värden, se ovan avsnitt Nuläge.
Genom att projektet ger förutsättningar för utökad tågtrafik till Nynäshamn kan Ösmo tätort, som utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården enligt miljöbalkens tredje kapitel 7 §, beröras indirekt av projektet. Utbyggnaden av dubbelspår bedöms dock inte påverka de värden som utgör grund för riksintres-seområdet Ösmo tätort.
Objektnr/
RAÄ nr Typ Beskrivning Status
1 Boplatsläge 70x10 m. Åkermark. Fynd av en bit bränd lera.
Utrednings-grävt 4 schakt Ej fornlämning
2 Boplatsläge 65x10 m. Ängsmark. Utredningsgrävt 4 schakt Ej fornlämning 3 Husgrund 11x8 m stor och 0,15 m hög. Sentida karaktär. Övrig
kulturhisto-risk lämning 4 Boplatsläge 25x10 m. Skogsmark. Utredningsgrävt, 4 provrutor. Fynd
av fem bitar av slagen kvarts och grovt bearbetade stycken bergart.
Fornlämning.
Boplats 5 Boplatsläge 170x10 m. Åkermark. Utredningsgrävt 9 scahakt. Ej fornlämning RAÄ 564:1 By/
gårdstomt Utredningsgrävt i nordvästligaste kanten. 4 schakt. Ej fornlämning inom exloaterings-området.
6 Boplatsläge 30x20 m. Skogsmark. 50 m ö h. Möjlig fornlämning
7 Boplatsläge 50x10 m . Skogsmark. 50 m ö h. Möjlig fornlämning
Tabell 5.1 Tabell över noterade objekt, från arkeologisk utredning, rapport 2012:97
37
MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Diarienummer TRV 2013/8432 KAPITEL 5, PROJEKTETS LÅNGSIKTIGA PÅVERKAN
FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER
Kompletterande arkeologiska utredningar krävs för; brokonstruktionerna vid Mösättra och Karlsro/Skogsäng med tillhörande vägar till och från broarna, järn-vägstryckbankarna, ersättningsväg norr om Hemfosa mot Mösättra och ersätt-ningsväg från Skogsäng till Söderbyvägen.
Ett stegvis förfarande med utredning, förundersökning och slutundersökning, används för att klarlägga behovet. Riskerna för stora negativa konsekvenser mi-nimeras med avseende på fornlämningarna, genom att förundersökningar utförs innan exploatering och anläggningarna anpassas efter fornlämningsområdena.
Huruvida fornlämningar som yttersta konsekvens kommer att behöva grävas ut avgörs inom ramen för det arkeologiska utredningsförfarandet.
I planeringen av projektets byggande bör generellt eftersträvas att så långt möj-ligt undvika intrång på platser med kända och/eller förmodade fornlämningar.
I samband med att Länsstyrelsen prövar frågan om tillstånd att ta bort eller på annat sätt påverka fornlämningar enligt kulturminneslagen avgörs om särskilda försiktighetsmått ska vidtas. Lämpliga åtgärder för att minimera skador på land-skapet finns angivna i kapitlet om landskapsbild. Påträffade fornlämningar an-mäls omgående till Länsstyrelsen. Fornlämningar får inte tas bort utan tillstånd från Länsstyrelsen.
Figur 5.7 ► Den eneksidiga allén vid Vadet - Karlsrovägen..
38 KAPITEL 5, PROJEKTETS LÅNGSIKTIGA PÅVERKAN MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Diarienummer TRV 2013/8432