Kunskaper om kulturella värden

Förhoppningen på institutionen är att studenterna under utbildningens gång förvärvar ett naturvetenskapligt och tekniskt sätt att tänka och arbeta vilket bland annat innebär att studenterna lär sig att redovisa sina resultat enligt den naturvetenskapliga och tekniska kulturens normer. Laborationerna förväntas därigenom redovisas med ett naturvetenskapligt/tekniskt språk. Gällande normer och krav för redovisning av laborationsrapporter beskrivs i en in-struktion (se 5.1.1 och bilaga 1) som naturvetare och tekniker på institu-tionen har kommit överens om. Filosofin bakom riktlinjerna i instrukinstitu-tionen diskuteras sällan med studenterna, vilket innebär att studenterna måste förvärva kunskap om skrivkulturens tänkesätt under utbildningens gång.

Laborationsrapportens utformning påverkas således av en akademisk, högskoleintern kultur och en teknisk inriktning. Kursansvarig lärare för Mikas rapport 3 och Annelis rapport 4 nämner i detta sammanhang att rapporterna ”görs lite olika” beroende på om det handlar om vetenskapliga rapporter eller tekniska rapporter:

I princip kan man säga, att en vetenskaplig rapport utformas som man gör i artiklar i internationella tidskrifter. Där är man ju redan starkt specialiserad och känner till vilka metoder, som är accepterade och då är man inte så noga med detaljer. Man skriver för läsare, som redan är kunniga inom området. Där handlar det om att visa upp det nya. En teknisk rapport utgår ofta från en frågeställning, som man försöker besvara utifrån modellen fråga – svar. (Utdrag ur skriftlig information från kursansvarig lärare för Annelis rapport 4 och Mikas rapport 3.)

Han tillägger att det tyvärr ofta råder förvirring i de här avseendena när man ”utbildar studenter i labb”, och att det ibland är ett hinder eftersom olika lärare har olika inriktningar i tekniska utbildningar: ”I början av utbildningen lutar det mera åt vetenskapligt synsätt medan det i slutet handlar om att lära studenterna lösa problem.” Han klassificerar delkurserna som ingår i denna studie enligt följande (skriftlig information från kursansvarig lärare):

Beträffande klassificeringen skulle jag säga, att oorganisk kemi, organisk kemi, avancerad organisk syntes är rent vetenskapliga ämnen. Läkemedels-kemi är vetenskap, där man bara tar upp sådan vetenskap, som är relevant för läkemedel. Analytisk kemi är ett gränsområde till teknik, eftersom man oftast sysslar med metodutveckling. Fermentationsteknik och enhetsoperationer är rent tekniska ämnen, d v s man tar in sådant, som har med tekniska tillämp-ningar att göra och då handlar det även om fysik, värmelära, ellära och ev. annat. (Utdrag ur skriftlig information från kursansvarig lärare för Annelis rapport 4 och Mikas rapport 3.)

På min fråga om tänkesättet, filosofin bakom lärarnas olika förväntningar på rapporternas utformning, synliggörs eller diskuteras på institutionen, svarar han att det mest handlar om tyst kunskap, vilket jag även fått bekräftat av kursansvarig lärare för Lans rapport 2–4 och laborationsläraren för Annelis rapport 2. Kraven på utformning och innehåll i rapporterna kan därmed se olika ut i olika faser på utbildningen på grund av lärarnas olika inriktningar. Delkurserna kan tillhöra olika discipliner som exempelvis kemi, kemiteknik eller biologi. Riktlinjerna för att skriva inom t.ex. ämnet kemi hämtar man på institutionen, enligt kursansvarig lärare för Annelis rapport 1–3 och Mikas rapport 1, från kemiska tidskrifter. Hon beskriver svårigheterna för student-erna med språket inom kemi på följande sätt:

Jag skulle vilja säga så här att kemi är ganska svårt. Det som är svårt för de här studenterna på den här kursen är att det är […] ganska tung teori, och den ska de lära sig, och det är ganska mycket praktiskt arbete som de också ska lära sig, plus att det är ett kemiskt språk, plus att de ska lära sig att skriva svenska rapporter. (Utdrag ur intervju med kursansvarig lärare för Annelis rapport 1–3 och Mikas rapport 1.)

Hon säger sig vara medveten om att lärare på institutionen kan ställa olika krav på laborationsrapporternas utformning och innehåll, och att det inte underlättar skrivandet för studenterna. Men hon tillägger att studenterna måste skilja på olika typer av kurser inom olika discipliner:

När han [Min kommentar: hon syftar på kursansvarig lärare för Mikas rapport 3 och Annelis rapport 4] talar om det här med slutsatser till exempel som han har, det är liksom direkt för industrin; att använda, slå upp och titta slutsatser liksom. En analytisk-kemist som letar efter en bra analysmetod tittar i sam-manfattningen vad har de använt för metod vad har de för osäkerhet vad har de för resultat? Det är liksom olika. Det där måste också studenterna bli på det klara med och då kanske vi är otydliga med att tala om att det är olika

discipliner och det är olika sätt att uttrycka sig. (Utdrag ur intervju med kurs-ansvarig lärare för Annelis rapport 1–3 och Mikas rapport 1.)

När hon nämner industrin, som liknas vid tekniksidan, kommer hon indirekt in på det faktum att skrivkulturen på institutionen influeras av de två tidigare nämnda övergripande kulturerna. Flera av lärarna verksamma på institu-tionen har tidigare arbetat i industrin.23

Båda lärarna, citerade ovan, medger därmed att det kan förekomma olika krav på rapporternas utseende, och att tänkesättet bakom det inte explicitgörs nämnvärt på institutionen. Detta har jag även fått bekräftat i samtal med flera lärare på institutionen.

5.2.1.1 Redskapens roll

Det framgår inte i instruktionerna att det finns olika inriktningar eller discip-liner som kräver olika uttryckssätt. I den gamla instruktionen (som gällde till sommaren 2004) blandades dessutom instruktioner för flera genrer samtidigt (teknisk/vetenskapliga artiklar och laborationsrapporter).

I undervisningssammanhang verkar lärare och studenter inte heller disku-tera varför förväntningar på form och innehåll skiljer sig åt i de olika disciplinerna. Kursansvarig lärare för Mikas rapport 3 och Annelis rapport 4 går i en intervju inte heller närmare in på något samband mellan instruk-tioner och kulturella värden inom olika discipliner, när han ger följande två synpunkter på studenternas laborationsrapportskrivande: ”de har svårt att tolka instruktioner” och ”de har svårt att förstå filosofin”.

Lärarkommentarerna i rapporterna verkar inte heller fungera som ett

adekvat redskap för studenterna att förvärvar kunskap om genrens kulturella värden. I de rapporter som ingår i denna studie ger lärarna sällan någon för-klaring till hur ett visst ämne, en viss disciplin eller de övergripande natur-vetenskapliga/tekniska tänkesätten påverkar form och innehåll.

Eftersom kulturella värden mest verkar vara implicita i den pedagogiska praktiken (tyst kunskap) om man ser till instruktioner och lärarkommentarer, kan det vara svårt och tidskrävande för studenterna att förvärva kunskaper om dem. Det kan leda till att de inte förstår sig på filosofin bakom rikt-linjerna i instruktionen, och att de skriver en laborationsrapport som till viss del inte överensstämmer med (sub-) kulturens förväntningar. Skrivsamarbetet skulle kunna ge studenterna möjlighet att dra fram tyst kunskap om kultu-rella aspekter (Berends 2005, Jansson 2005a, 2005b), och i samtalen vid skrivtillfällena för denna studie har det förekommit att studenterna har jämfört olika genrer från olika skrivkulturer (fallstudie 1 och 3) och jämfört den högskoleinterna laborationsrapportens utformning med den i arbetslivet (fallstudie 2 och 3).

23 Termen industri används på institutionen för att beteckna företag utanför högskolan som arbetar med liknande ämnen och laborationsverksamheter.

Skillnader i förväntningar på utformning av (mer) naturvetenskapliga rap-porter och (mer) tekniska raprap-porter har inte diskuterats i grupperna.