Den fjärde texten (090417) är en skrivuppgift där läraren har ställt
frågan: Vad kommer du ihåg från lektionen igår - om olika religioner? Läraren har också på tavlan skrivit preciserande stödfrågor där man uppmanas skriva om olika religioners begravningsceremonier och syn på livet efter döden. Eli har med stödord skrivit av det läraren vill ha svar på i syfte att ta sig an uppgiften men han svarar inte alltför utför- ligt på frågorna. Istället skriver han: ”Det är en massa jag kommer ihåg men inte vissa små saker.” De ledande frågorna tycks ha block- erat Eli och kanske skulle han ha producerat en betydligt fylligare text om han hade fått skriva fritt utifrån sin egen minnesbild av sådant som han tyckt var intressant i de olika religionerna. Han markerar ju att han föredrar att komma ihåg större helheter – dvs. ett mer holistiskt
tänkande framför ”vissa små saker”.18
I den femte texten(090421) har Eli i uppgift att i skrift beskriva ”en bra” begravning. Han är starkt engagerad i uppgiften och har tydliga, personliga, moderna och okonventionella åsikter. Eli är inte rädd för att tala om döden och illustrerar vackert och personligt sin text med inskriften på LIV och DÖD samt ett kors och en vacker och välgjord blomkrans.
Den sjätte texten (090427) består av 10 minuters dagboksskrivande
som sker efter lärarens högläsning av boken Inte bara tennis. Eli skriver på. Han gör fortfarande enkla stavfel (ng-ljudet och e/ä) men det mesta är rätt. Han har lätt för att skriva och leva sig in, han är känslig och empatisk och kan byta perspektiv. Han har inga svårigheter att leva sig in i en flickas perspektiv och funderar också på hur ”det gick sedan”
17 Aidan Chambers, Tell me. Children, Reading & Talk, Thimble Press 1993/2001. 18 Gunilla Svingby, Sätt kunskapen i centrum!, Stockholm 1991.
när boken är slut. Kanske har läraren ställt några ledande frågor för att få eleverna att tänka vidare utifrån sin läsning men det syns i så fall inte i Elis text som är sammanhängande och logisk i sin uppbyggnad med naturliga textbindningar och tydlig interpunktion och med fråge- tecken på rätt ställe.
Den sjunde texten (090422) utgår från en i sammanhanget ny lärarin-
troducerad fråga: Är djurens liv lika mycket värt som människans? Eli har en tydlig och bestämd uppfattning som han står för och moti- verar. Hans resonemang går ut på att allas liv har lika värde men vi människor är egoister. ”Vi” människor tänker för mycket på oss själva och ”att vi behöver mat”.
Den åttonde texten (090504) är en bilduppgift som handlar om att
själv välja ut och illustrera centrala händelser ur den lästa boken. Elis första bild illustrerar ”den bästa händelsen” i Inte bara tennis, nämligen när den viktiga tennismatchen efter lång, hård och dramatisk kamp slutligen avgörs med en boll som går i nät och matchen är slut.
Eli ritar en bild med rörelse just i det ögonblick som bollen går i nät.19
I nästa bild beskriver Eli ”den viktigaste händelsen” i boken och väljer då ut bilkrocken som får avgörande betydelse för hela berättelsens dramaturgi eftersom mamman till en av pojkarna i berättelsen dör. Elis bild av krocken är en berättande actionbild med eldsvåda och annan dramatik. Bilden har många detaljer och man kan även se konturer av människorna instängda i den brinnande bilen.
Den nionde texten tar sin utgångspunkt i liten skriven text med rubriken
”Allt hör ihop” och till texten hör också en bild. I lärardagboken har jag tidigare kunnat se att lärarna ibland lägger in lyriska och tanke- väckande inslag i undervisningen som kan fungera som små ”ord för dagen” i syfte att trösta och avdramatisera döden. Den här texten för
19 Gert Z Nordström, ”Barn och bildspråk Varför barn slutar måla och teckna” ingår i Bil-
fram kretsloppstanken – de unga tar över när de äldre går bort. Elis bildtolkning är så intressant att jag föredrar att klippa in hela hans text och den bild han beskriver:
Först beskriver Eli i ett koncentrerat flöde det han ser på bilden. Med några enkla medel skulle textraderna grafiskt kunna ställas upp och
läsas som en dikt.20 Rubriken är ”Allt dör eller försvinner”. Eli får
med detaljer och hittar personliga och levande bestämningar när han beskriver det han ser på bilden. Därefter följer en lång tolkande text skriven med fullt självförtroende och bra flyt. Texten är förklarande, tydlig och logiskt och konsekvent uppbyggd. Den har en tydlig och stark rörelse som rytmiskt och med högt tempo konsekvent styr läsaren framåt i texten med full dramatik i något som nästan känns som en enda spännande inandning. Texten kulminerar i den korta och
koncisa avslutningsmeningen: ”Och det tror jag att konstnären menar”. Läsaren kan andas ut. Att texten dessutom är utskriven på dator ger den extra tyngd och tydlighet. Den här texten känns som den bästa utvärdering en lärare skulle kunna få som bevis på hur undervisningen subjektivt förankrats och nått fram i förhållande till en enskild elev!
Den tionde texten (090508) skapas genom den kollektiva skrivupp-
gift jag i min analys av lärardagboken ovan har problematiserat och kritiskt analyserat utifrån de data jag då hade tillgång till. Nu kan jag ur ett nytt perspektiv med utgångspunkt i elevtexterna se hur uppgiften föll ut i praktiken. Uppgiften ser ut på följande sätt:
Blir John glad igen? När vänder det i så fall?
Kommer han någonsin att sakna sin mamma?
Vad tror du att John skulle tycka ifall hans pappa träffar en ny kvinna?
”Skriv vad du tänker kring de här frågorna. Du har 7 minuter på dig. Skicka vidare ditt papper till kompisen till vänster om dig. Du får ett papper som du läser och kommenterar. Sen skickar du vidare igen. Läs och kommentera. Därefter får du tillbaka det du själv skrev från början, och kan läsa vad dina kompisar har tänkt kring det du skrev.” I praktiken sker introduktionen av den här uppgiften muntligt och vi kan i lärardagboken ovan följa den allmänna förvirring som till en början rådde i klassen inför denna nya typ av skrivuppgift som eleverna aldrig tidigare varit med om. Skrivövningen följs därefter upp av ett lärarstyrt samtal som förs utifrån elevtexternas innehåll och upple- velsen av själva skrivuppgiftens utformning som en ny erfarenhet. Eli tycks genast vara med på noterna, skriver mycket och avslutar med att vidlyftigt med skrivstil underteckna med sitt förnamn som han därefter illustrerar med en liten gris med knorr.
Därefter kommer en flicka som prydligt och med ganska liten stil skriver ett korrekt och opersonligt ”svar” på en av lärarfrågorna. Hon undertecknar med sitt förnamn Anna som hon textar.
Så kommer en pojke och bekräftar Eli – ”Eli du skriver alldeles rätt, jag har skrivit och tänkt likadant som du”- och så illustrerar han sitt inlägg med ett fiskespö med krok (observera att läraren vad jag kan se inte har sagt något om illustrationer i sin instruktion!). Den här pojken skriver ut hela sitt för- och efternamn i skrivstil som en riktig och i juridisk mening korrekt namnteckning.
Därefter kommer en rad anonyma inlägg varav ett längre som bara svarar på lärarens frågor och sedan ett kort anonymt bekräftande: ”Jag tängker typ likadant”.
Eli kommer in igen och refererar till detaljer i själva boken. Han
går med andra ord tillbaka till texten.21 För Eli uppstår i samtalet
plötsligt frågetecken om hur föregående inlägg tolkar texten och Eli frågar: ”Menar du när han skämtade om spagetiklumpar då han blev glad igen”. Det tidigare inlägget har nämligen svarat – ”Det var vid matbordet” - på lärarfrågan hur det gick till att John blev glad igen. Anna kommer in igen bekräftande och konformt och tillför inget nytt i sak.
Så kommer det ett nytt inlägg från en pojke som slår fast att John kommer att bli glad igen men aldrig kommer att glömma sin mamma och han kommer att bli arg om pappan ”träffar en ny”.
Sedan följer lite allmän upplösning där Eli och andra pojkar är inblan- dade och diskuterar om de tycker lika eller ej men enas om att de tycker lika i stort sett – dvs. de positionerar sig och sätter sina namn
i stora och olika tappningar på papperet och skriver ”Hej då”. Och ingenstans syns Annas namn eller prydliga handstil.
Efter alla de redovisade texterna 1-10 ovan följer ett släktträd – en uppgift som många lärare känner igen och har prövat i sin undervis- ning. Inom temats ram – ”På liv och död” - och efter kretsloppstexten ”Allt hör ihop” får släktträdsuppgiften en naturlig funktion i förhål- lande till undervisningens innehåll. Eli illustrerar som vi sett gärna med något personligt och i det här fallet markerar han att han är yngst i släktträdet genom att rita in en CD-anläggning med texten ”I Whanna Rock” bredvid sitt skolfoto som visar en modernt klippt och moderik- tigt klädd ”mellanstadiekille”. Ovanför fotot högst upp i bildkanten sitter en fågelholk och ut flyger en liten fågelunge! Skuggor och streck i bilden markerar rörelse och flyglinje uppåt och utåt i skyn/tillvaron. Det är en positiv och glad bild. Eli presenterar ett komplett släktträd av föräldrapar med titlar och födelse- och dödsår i tre led bakåt t.o.m. farfarsfar etc. Släktträdet ger inte bara i sin utförlighet en bild av en släkt på individnivå utan det speglar också ett samhälle i förändring. Sist i mappen hittar jag också en text och en illustration av ett träd där grenarna på trädet representerar olika ”livsval” med olika ”levels”. Jag kan ana att det här kanske handlar om något dataspel där man fiktivt kan pröva olika val och se vilket liv och vilka roller det leder in i och vilka konsekvenserna blir.
Clara
Redan i den första skrivuppgiften ”Text och tanke” träder bilden av duktig skolflicka fram. Hon kan stava och är endast lite osäker på ng-ljud, lj-ljud och dubbelstavning om det rör sig om flera konsonanter i rad då hon någon gång kan skriva kommpis. I skrivuppgiften svarar hon formellt rätt och opersonligt på de underliggande stödfrågor som läraren presenterat: ”Jag förstår att hans föräldrar är ledsna.”
I ”Utvärderingen” är hon upptagen av formalia med fokus på sig själv och ”att göra rätt”. Hon kommenterar att det var svårt att skriva skriv- stil och hon ritar ”en mamut-unge som låg på ett rött moln”: ”Vissa kanske tycker att den inte har något med saken att göra, men med bilden menade jag att mamutar inte finns längre. För det är väll det dikten menade.”
Hon tycker om filmen Misa-mi för ”att den handlade om djur”. Hon ”tycker synd om” Misa och skriver att hon också skulle varit ”jätte- ledsen” om hennes mamma dog.
Texten är strukturerad i fyra tydliga stycken som följer lärarens frågor – ett stycke för varje fråga. Fråga 3 som handlar om kyrkkogårdsbe- söket var hon inte med på men lyckas ändå få ihop ett lika långt stycke som på de övriga frågorna. Innehållet handlar om att hon beklagar att hon inte var med eftersom det nog var ”riktigt spännande”. Hon skriver Ni med stor bokstav när hon tilltalar läraren och klassen som grupp: ”Jag tyckte inte om när ni var på kyrkogården, för då var inte jag med”. Den starkaste upplevelsen för Clara var när de som kom från sjukbesöket berättade om ”hur de upplevde det när någon dog”. Hennes önskemål om vad hon vill arbeta med i projektet är
1)Djur och 2) Släkt – långt tillbaka i tiden. Hon väljer alltså i första hand det personligt nära.
Efter detta finner jag i hennes mapp en konstnärlig genomarbetad bild som fyller hela ytan med färg och form och där uppgiften är att beskriva ”På andra sidan” – ett paradis som hon beskriver i ord. Hon är påverkad enligt egen uppgift av filmens formspråk i Misa-mi. I uppgiften med släktträdet fyller Clara även denna gång hela bilden. Hon tycks ha en konstnärlig ådra och gör harmoniska, lugna och stillasstående bilder. Hennes släktträd ger ingen information om yrken etc. utan endast födelse- och dödstal.
I bilden om kretsloppet beskriver Clara i större delen av texten enbart det hon ser på ytan av texten – det som kan avkodas och hon gör det utan tolkning eller förklaringar. I de två sista raderna slår hon fast att ”allt går runt, runt hela tiden. Livet och döden är som ett kretslopp.” Detta är ju en korrekt tolkning av bilden men hennes text tillför inget utöver detta konstaterande. Clara läser av ytan men tolkar inte trots att hon ”äger skriftspråket”.
I Claras mapp hittar jag därefter den kollektiva skrivuppgiften om boken Inte bara tennis med fyra frågor från läraren. En av frågorna handlar om vad man tror att John skulle tycka om ”hans pappa träffar en ny kvinna”. Clara ingår i en grupp som till skillnad från Elis grupp domineras av flickor och ingen vill att deras pappa skulle träffa ”en annan kvinna”. Clara svarar som förväntat på alla frågorna och hon får ”påfyllning” av en rad flickor som alla instämmer i det Clara skrivit. De skriver genomgående prydligt och undertecknar med m.v.h. och förnamn. Så kommer Arvid in och skriver en lång sammanhållen text med en förklaring till varför John kommer att sakna sin mamma. Samtidigt markerar han att han ändå tror att John skulle ”må bra av och bli gladare om hans pappa träffade en ny kvinna” men där får han genast mothugg av både Clara och Maria som genomgående talar om ”en annan kvinna” och inte ”en ny”. Ändå har Arvid avslutat med att återigen betona att ingen kan ersätta den ”riktiga” mamman. Detta kommenterar dock inte flickorna utan tar istället kategoriskt avstånd från att någon ska kunna ta moderns plats vid faderns sida. Så kommer Milla in och ”medlar” och menat att visserligen blir det jobbigt för John om hans pappa träffar ”en ny kvinna” (obs!) men han måste enligt henne vänja sig och ”vem vet, han kanske tycker att det är underbart att han har fått en fostermamma”. Allt kommer att ”gå över efter ett tag” tröstar Milla och Arvid håller med. Då kapitulerar Clara och skriver: ”Så tror jag också”.
Den slutsats jag drar är att här sker någon form av djupare reflek- tion och bearbetning genom skrivandet där man får lov att mildra
och ändra mer kategoriska primäruttalanden – en slags förhandling i riktning mot concensus är målet för de inblandade skribenterna och resultatet ser helt annorlunda ut än i pojkarnas mer positionerande inlägg i den text som Eli inleder – en grupp som domineras av pojkar (endast en flicka gör inlägg och det ger inget avtryck i den fortsatta diskussionen). Claras grupp domineras av flickor (endast en pojke deltar och hans inlägg kommer ironiskt nog att fördjupa flickornas resonemang och förståelse).
I Claras andra Text och Tanketext (Inte bara tennis) tar hon fasta på den lilla personliga världens vardagliga detaljer och plockar till skillnad från Elis textcitat utan anknytning till temats innehåll ”på liv och död”. Hennes textcitat cirklar kring städning av det egna rummet, dagboken/kalendern och skoköp tillsammans med mamma.
Nästa text utgår från lärarfrågan ”Är djurens liv värt lika mycket som människornas?” Här syns det återigen att läraren givit frågor som stöd och Clara besvarar frågorna så ”objektivt” som möjligt. Dock slår hon tydligt fast att djurens liv är lika mycket värt som människornas samtidigt som hon senare i texten anser att man måste skjuta av några djur ” för annars blir de för många”!
I skrivuppgiften ”En bra begravning” visar Clara upp ett konven- tionellt jag där en bra begravning är ”fridfull och lungn”(ng-ljudet) med blommor och presenter(!). Man ska äta gott ”och ha roligt” med släkten men ”man ska vara lite ledsen också” därför att annars ” så
tycker inte jag (min kurs) att man visar att man sörger”. Till detta ritar
hon en illustrerande bild av en gravsten med kors och ett namnet Siv Qvist som ger associationer till en äldre generation. Man skulle nästan kunna anta att Clara har varit med på en släktbegravning av något slag.
I skrivuppgiften inför samtalet om Nora från ingenstans följer Clara samma mönster som tidigare. Hon svarar på frågor och gör sin uppgift
att producera en egen fråga inför samtalet: ”Kommer man verkligen till ingenstans när man dör?” Handlar det här om ”en äkta” fråga från Clara – dvs. är hon osäker på vad som sker efter döden och vill ha svar – eller är det bara ett instrumentellt sätt att göra skoluppgiften så korrekt som möjligt? Frågar hon för sin egen skull eller gör hon bara uppgiften som förväntas av henne?
När vi så kommer till lärarens frågor om vad eleverna kommer ihåg från gårdagens religionslektion svarar Clara rätt på det mesta som den duktiga skolflicka hon är.
När Clara får plocka ut och rita den viktigaste händelsen i boken kommer hon djupare under textytan än hon gör när hon besvarar lärarens frågor i skrift. Clara är en duktig tecknare som lyckas förmedla känsla i sina bilder. Tidigare har visat att hon också kan måla mer harmoniskt och estetiskt och fylla hela papperet med färg och former. Rörelsen i bilden är däremot inte alls lika utvecklad som i Elis bilder vilket blir tydligast i scenen med tennismatchen. Claras tennisspelare står still rakt upp och ner och är ritade med tydliga detaljer där vi i text får markerat för oss vem som är vem. Under bilden skriver Clara: ”John vinner nästan mot Simon Thor”. I Elis bild sitter vi och ser matchen från lång- sidan och vi kan följa båda spelarnas kamp om den sista matchbollen som John efter en hård och tuff kamp med full kraft sätter i nätet och därmed förlorar matchen. Elis bild har ingen text men har vi läst boken förstår vi vem som är vem. Bilden bär hela kommunikationen trots att den tekniskt inte alls är så utförligt ritad som Claras bild. Eli markerar nätet från sidan med endast ett rakt enkelt streck med pennan medan Clara lägger ner stor möda på att i detalj rita ett prydligt rutat nät som skiljer de båda spelarna åt.
Ytterligare två elever ska jag kommentera kort – nämligen Maria och Niklas. Porträtten av Maria och Niklas blir skissartade eftersom text- materialet från dem är så sparsamt att några mer utförliga uppfatt- ningar är svårt att ge uttryck för. Här handlar det snarare om att utifrån
ett minimalt material försöka hitta en kärna som på något sätt kan ge en bild av dessa elever.
Maria stavar illa men är full av liv, känslor och åsikter. Hon målar och ritar fantasifullt och uttrycker mycket i sina bilder. Hennes bild av ”livet efter detta” dröjer sig kvar och hennes osvenska släktträd präglat av krigserfarenheter befinner sig ljusår bort från Elis burgna och till synes stabila bakgrund. Kretsloppsbilden fungerar väl som uppgift för Maria och hon skriver om vad hon ser men inte så mycket om hur hon tolkar det hon ser. Det blir snarast en skoluppgift att hitta ”alla rätt” där hon ser texten men inte undertexten. (I analysen av Eli kan vi se hur han hela tiden ser undertexten när han beskriver bilden.)
Niklas har verkligen stora skrivsvårigheter och dålig motorik och han går mycket tydligare fram med sina tankar genom datorn. I lärarkom-