Jag övervägde i ett skede att förbereda djupintervjuerna med hjälp av en enkät riktad till de 44 elever som hade fått en dyslexidiagnos 2004-2007, alltså under sin tid på den aktuella gymnasieskolan. Med hjälp av en enkät hade jag kanske kunnat göra större och bredare generaliseringar, samt kunnat uppnå en större reliabilitet än genom att enbart göra intervjuer. Men tiden var alltför knapp för att göra en så bred undersökning. Jag övervägde också att intervjua ett färre antal elever och i stället komplettera med intervjuer med föräldrar och lärare. Det fanns dock faktorer som talade mot detta. Flertalet undersökningsresultat om barns/ungdomars dyslexi grundar sig på uppgifter från föräldrar och/eller lärare (Ingesson 2007). Ungdomarna i min studie var vuxna eller vuxna individer och de kunde reflektera både djupt och brett över sina läs- och skrivsvårigheter, skolsituationen och diagnosen. Elever på gymnasienivå byter oftast lärare efter varje avslutad kurs och de flesta kurser varar en eller maximalt två terminer. Jag bedömde då att mina informanters lärare inte skulle kunna bidra med relevant information för studien.
Som vetenskapsfilosofisk ansats övervägde jag länge ett mer renodlat hermeneutiskt perspektiv. Vid jämförelser med forskningslitteratur, svensk lagstiftning och utvecklingsteorier fann jag att en begränsning i tolkning och analys till informanternas individuella perspektiv inte räckte för att fånga de komplicerade yttringar, mekanismer och förhållanden mellan individ, närmaste omgivning och samhälle som mina informanter och refererad litteratur gav uttryck för.
38
5.2 Metodval
Eftersom jag ville få möjlighet att ta del av elevernas livsvärldar och deras egna tankar och känslor kring sin dyslexi, diagnostisering och studiesituation, föll det sig naturligt att välja intervju som metod. Enligt Kvale (1997) är intervjun ”… ett intersubjektivt företag där två personer talar om ämnen av gemensamt intresse…” (s.166). Intervjuerna, jämte min egen mångåriga erfarenhet inom läraryrket, utgör alltså den empiriska grunden i min studie.
Det ursprungliga mer personcentrerade syftet och frågeställningarna kom att mer generellt omfatta hur omgivningens syn på, och bemötande av dyslexi, påverkar individen med dyslexi. Resultatet av denna förskjutning beskrivs bäst som en abduktiv process, d.v.s. bearbetning av intervjumaterialet föregicks av och fortgick växelvis med bearbetning av litteratur, den teoretiska bakgrunden, min egen erfarenhetsbakgrund och mina egna åsikter. Enligt Alvesson och Sköldberg (2008) ”… utvecklas dels det empiriska tillämpningsområdet successivt, dels justeras och förfinas teorin…” (s.55) med stöd av ett abduktivt arbetssätt. Den abduktiva modellen används också för att låta analysen av empirin ”… kombineras med, eller föregripas av, studier av tidigare teori i litteraturen…som inspirationskälla för upptäckt av mönster som ger förståelse.” (a.a., s.56). För att kunna återge komplexiteten i problematiken kring dyslexi, kompletterades den abduktiva inriktningen med reflexiv vetenskapsfilosofisk tolkning som metod. En reflexiv ansats öppnar upp för de individuella och samhälleliga påverkansfaktorer jag vill belysa, samtidigt som den kräver ett personligt och kritiskt förhållningssätt i min tillämpning och analys av empiri, teori och litteratur. En reflexiv forskningsansats förutsätts enligt Alvesson och Sköldberg (2008) av:
• en reflekterande rörelse i teoretiska referensramar i förhållande till empiriskt material
• att empiri bör uppfattas som argument i en debatt och inte som ett sant återgivande av verkligheten
• nedtoning av egen förförståelse till förmån för ”… aspektrika läsningar av befintlig forskning…” (s.496)
• en kritisk betraktelse över etiska och politiska aspekter
• en medvetenhet om att språket är ett begränsat verktyg för att återge skeenden och mänskliga iakttagelser, känslor, handlingar o.s.v.
Empirin, d.v.s. intervjuerna och min egen erfarenhetsbakgrund, utgör en av hörnstenarna i min studie. En annan hörnsten är ansatsen till en metateoretisk tolkning, d.v.s. empirin och litteraturen analyseras ur ett flertal teoretiska ståndpunkter som ställs i ett dialogiskt förhållande till varandra. En tredje hörnsten består av reflektioner över etiska och politiska aspekter av relationella
39 maktyttringar inom olika samhällssystem. En fjärde hörnsten utgörs av en medvetenhet om och kritisk reflektion över språket som bärare och förmedlare av kunskap, värderingar och intentioner.
5.3 Urval
I avsnittet som följer presenterar jag först urvalsprocessen inför intervjuerna, samt de tio ungdomar som deltog i studien. Därefter presenterar jag urvalsprocessen kring teorier och litteratur.
5.3.1 Förutsättningar och process inför urval av informanter
Gymnasieskolan i undersökningen är stor, ca.1800 elever. Skolan omfattar både teoretiska och praktiska program. Under tiden augusti 2004 – augusti 2007 fanns sammanlagt 114 elever med diagnosen dyslexi på skolan. 67 (58,8 %) av dessa var män, 47 (41,2 %) var kvinnor. Av 114 elever hade 70 elever diagnosen dyslexi när de började på gymnasiet. 49 (70 %) av dessa var män, 21 (30 %) var kvinnor. Resterande 44 elever av 114 hade fått diagnosen dyslexi under sin gymnasietid. 18 (40,9 %) av dessa var män, 26 (59 %) var kvinnor. Till 30 av nämnda 44 ungdomar sändes en förfrågan per post om att delta i intervjuundersökningen (se bil.1). De 14 ungdomar som inte tillfrågades (varav nio var kvinnor) hade flyttat långväga inom Sverige, eller vistades utomlands, eller hade alldeles nyligen blivit diagnostiserade. En elev hade avlidit. Av de 30 tillfrågade ungdomarna tackade 18 ungdomar Ja (elva kvinnor, sju män) och två ungdomar (kvinnor) Nej. Övriga tio ungdomar svarade inte alls. Jag gjorde ett slumpvis urval bland de 18 ungdomar som tackat ja. Jag ville nämligen avspegla det faktum att kvinnor i min studie var i majoritet bland elever som hade fått dyslexidiagnos så sent som under gymnasietiden. Jag intervjuade alltså sex unga kvinnor och fyra unga män, vilket motsvarar samma procentandel kvinnor (59 %) och män (40,9 %) i det totala antal ungdomar (44st) som fått diagnosen dyslexi under sin gymnasietid, perioden augusti 2004 – augusti 2007. Ingen av de intervjuade ungdomarna hade något annat diagnostiserat funktionshinder.
5.3.2 Presentation av ungdomarna
Detta är de intervjuade ungdomarna: Karin 17 år, Lisa 18 år, Daniel 18 år, Johan 19 år, Dennis 19 år, Sisi 19 år, Amanda 19 år, utredda och diagnostiserade för dyslexi årskurs 1 på gymnasiet, samt
Marie 18 år, Henrik 20 år, Anna 21 år, utredda och diagnostiserade för dyslexi i slutet av årskurs 2 på gymnasiet.
Alla hade vuxit upp på antingen mindre orter eller i en medelstor stad. Alla hade svenska som modersmål. Samtliga kom från medelklass eller övre medelklass, med föräldrar som hade
40 gymnasial eller högre utbildning och som arbetade inom antingen den offentliga eller den privata sektorn. Alla ungdomarna hade gått i grundskolan inom ramen för Lpo -94. Ungdomarna kom från olika grundskolor, en del i samma kommun. Samtliga hade gått på små eller medelstora kommunala grundskolor årskurs 1-3. Från årskurs 4, 6 eller 7 hade de gått på medelstora till stora kommunala grundskolor. Alla hade nått minst betyg G i grundskolans ämnen. Samtliga ungdomar, utom en, uppgav att de hade fått stöd eller mycket stöd i sitt skolarbete av sina föräldrar. De hade i högre eller lägre utsträckning, under hela sin skoltid fram till utredning och diagnostisering, känt av svårigheter i skolarbetet, vilka de inte tydligt hade kunnat identifiera själva, inte heller hade fått hjälp att identifiera och ännu mindre diagnostisera korrekt. De gick eller hade gått på samma gymnasieskola. De flesta hade klarat även gymnasieprogrammens samtliga kurser med betyg från G till MVG. De var alltså duktiga, eller mycket duktiga, i flera ämnen, trots sina dyslektiska svårigheter. De intervjuade ungdomarna var vid tiden för studiens tidpunkt unga vuxna, 17-21 år gamla. Karin, Lisa, Daniel, Marie och Amanda gick vid tiden för studiens genomförande teoretiska program på gymnasiet. Sisi gick ett program med praktisk yrkesinriktning, men programmet innehöll många avancerade teoretiska gymnasiekurser och kan alltså i akademisk svårighetsgrad jämställas med ett teoretiskt gymnasieprogram. Johan, Dennis, Henrik och Anna hade alla fullföljt teoretiska program på gymnasiet. Johan och Dennis planerade att påbörja akademiska studier så småningom. Henrik gick första året på en akademisk högskoleutbildning.
Anna läste vissa ämnen på Komvux för att sedan kunna söka den önskade akademiska högskoleutbildningen. Förutom Henrik, som redan studerade vid högskola, planerade/önskade samtliga ungdomar att läsa på universitet eller högskola. Vid tiden för intervjuernas genomförande hade ungdomarna, eller hade haft, starka fritidsintressen såsom fotboll, handboll, golf, badminton, styrketräning, simning, ridning, jogging, friidrott, fiske, jakt, teknik, scouting, teater, skriva, spela musikinstrument i band, datorspel och att umgås med kompisar. Till det sistnämnda räknas också kommunikation via dator.
5.3.2.1 Utredningsförfarandet
På den aktuella gymnasieskolan screenas elever som börjar årskurs 1, med hjälp av ett standardiserat test avseende läshastighet och avkodningsförmåga. Utifrån resultaten av detta test kan elever efter samtal erbjudas en bredare pedagogisk utredning, genomförd av skolans specialpedagog eller annan stödpersonal. I samband med den pedagogiska utredningen erbjuds eleven stöd, allt utifrån behovsbilden. Eleven kan på grundval av testresultaten komma att rekommenderas en dyslexiutredning genom psykolog och logoped. Informanterna i den här studien fick gymnasieskolans specialpedagog kontakt med på följande vis: fem elevers svårigheter ”upptäcktes” genom den screening den aktuella gymnasieskolan årligen genomför med varje ny
41 årskurs 1 och övriga fem elever sökte självmant upp skolans stödverksamhet för att få en pedagogisk utredning. Ett par av dem kom i kontakt med specialpedagogen genom att lärare uppmärksammade deras studieproblem. Samtliga elever genomgick en pedagogisk utredning hos specialpedagog på gymnasieskolan och remitterades därefter till psykolog och/eller logoped för dyslexiutredning. Psykologutredningen bestod av ett WISC- eller WAIS-test (Wechsler Intelligence Scale for Children, resp. Wechsler Adult Intelligence Scale), vilka prövade elevens kognitiva förmågor. Tre elever testades enbart av logoped i dyslexiutredningen, medan de övriga sju testades av både psykolog och logoped. Skillnaden i förfarande berodde på att tre elever hade andra hemkommuner, där endast utredning genom logoped erbjöds. Eftersom dessa tre elever gick eller hade gått teoretiska gymnasieprogram och med minst godkända studieresultat, kunde deras kognitiva förmågor bedömas som minst genomsnittliga. Alla ungdomarna fick diagnosen dyslexi grundad på senare års kunskap om att dyslexi beror på brister i fonologisk uppfattningsförmåga.
5.3.3 Val av teorier och litteratur
Att välja teorier har varit en delvis mödosam process. Vid bearbetning av intervjuerna och litteraturen framkom flera betydelsefulla aspekter för hur, och av vad, den enskilda individens utvecklingsmöjligheter i skolan påverkas. För att kunna spegla individens utvecklingsprocess samtidigt med de aspekter av samhällsövergripande etisk, kulturell och politisk karaktär som också påverkar den enskilde, har jag valt ett brett spektrum av teorier. Ambitionen genom hela studien har varit att finna och applicera gemensamma beröringspunkter mellan teorier, litteratur och empiri, i syfte att så trovärdigt som möjligt återge komplexiteten i mina informanters respektive skolsituation och utvecklingen av deras självbild. Litteraturen har bl.a. valts utifrån referenser i senare forskning, t.ex. Burden (2005), Ingesson (2007), Kere och Finer (2008). Samtliga forskningsartiklar har hämtats genom Lunds Universitetsbiblioteks elektroniska databaser (ELIN).