11 Var finns informationen?
Bilaga 1 Miljöskulder
Det finns ett internationellt regelverk för hur miljöskulder ska redovisas.
Korrekt redovisning av miljöskulder är av stor vikt för bedömning av ett före- tags ställning, resultat och framtida utveckling. Hantering av och redovisning kring miljöskulder påpekas i många av de rekommendationer som finns idag. Miljöskuld definieras på många sätt; en definition som EU-kommissionen har i sitt dokument av den 30 maj 2001 omfattar de kommande utgifter ett företag kommer att ha för att förhindra, mildra eller återställa skador på miljön från sin verksamhet. Andra inkluderar utgifter för producentansvar eller asbestansvar, men även andra utgifter av olika slag inkluderas. Definition av god redovisningssed har även betydelse för beskattningen av företaget då det kan avgöra när en avsättning är avdragsgill. Lika- så kan tolkningen av när en avsättning för producentansvar ska göras och med vilket belopp vara av betydelse för eventuell försäkringslösning. Exempelvis disku- teras idag om en avsättning alls behöver göras för sålda bilar om man bedömer att skrotvärdet kommer att överstiga kostnaden för återvinning av bilen när det blir dags att skrota dem.
En av de mer diskuterade och svårhanterade frågorna är de som är förknippade med förorenade områden (mark, vatten, byggnad eller markanläggning), och hur, när och med vilket belopp en miljöskuld för undersökning och sanering ska redo- visas enligt god redovisningssed. Ekonomiska förpliktelser för att sanera kan upp- stå av tre skäl:
• Åtagande enligt lag (miljöbalken) att undersöka och att sanera o förorening från/på egen verksamhet.
o förorenade fastigheter köpta efter 1998, även om de senare sålts vidare. • Civilrättsligt åtagande för sålda fastigheter med lämnad garanti om åtagande. • Frivilligt s.k. informellt åtagande, utöver fallen ovan, att undersöka och att sane-
ra egna fastigheter. Detta kan ibland härledas ur en av styrelsen fastställd miljö- policy.
Nedan redogörs för det regelverk, enligt Redovisningsrådets rekommendation RR 16, som utgör god redovisningssed för avsättningar och ansvarsförbindelser.
RR 16 bygger på den internationella redovisningsregeln IAS 37 (International Accounting Standards) som idag är under uppdatering. Det förslag som finns idag innebär en ändring i både när en skuld ska redovisas och med vilket belopp detta ska ske. Denna planerade ändring beskrivs under avsnitt 7 nedan.
1 Årsredovisningslagen
Årsredovisningslagen 3kap 9§ 1st om avsättningar:
Som avsättningar skall sådana förpliktelser redovisas som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår och som på balansdagen är säk- ra eller sannolika till sin förekomst men osäkra till belopp eller tidpunkt då de ska infrias.
Närmare tolkning finns i redovisningsrekommendationen RR 16 om avsättningar, ansvarsförbindelser och eventualtillgångar. Den bygger på International Accoun- ting Standard (IAS) 37, som är en internationell redovisningsstandard.
I avsnitt 7 nedan redogörs för att det i förslag för ändring av IAS 37 föreslås att begreppet avsättning ska ersätta med uttrycket icke-finansiell skuld.
2 Åtagande
Med åtagande nedan avses en ekonomisk förpliktelse som innebär att verksamheten inte har något realistiskt alternativ utöver att reglera det redovisade åtagandet. En ekonomisk förpliktelse kan vara ett åtagande som har uppstått som resultat av ett kontrakt, bindande lagstiftning, praxis eller riktlinjer som gör att verksamheten har särskilda skyldigheter. Osäkerheten i dessa åtaganden avgör hur de ska redovisas.
Avsättningar skiljer sig från skulder genom att det råder en viss osäkerhet om betalningstidpunkt eller beloppets storlek. Men precis som en skuld ska avsättning- ar redovisas i balansräkningen. Ansvarsförbindelser däremot ska inte redovisas i balansräkningen som skuld utan bara som en post ”inom linjen”.
De enda åtaganden som ska redovisas på balansdagen är de som existerar på balansdagen.
3 Skuld
En skuld är ett åtagande som härrör ur inträffade händelser och vars reglering för- väntas medföra ett utflöde av resurser. Således är tidpunkt för utbetalning och be- lopp kända med stor säkerhet.
4 Avsättning
Avsättningar är åtaganden som är ovissa med avseende på belopp eller den tidpunkt då de kommer att regleras. De ska redovisas i balansräkningen när
• det föreligger ett legalt åtagande som en följd av en inträffad händelse eller • det föreligger ett informellt åtagande som en följ av en inträffad händelse och • det är troligt att ett utflöde av resurser kommer att krävas för att reglera åta-
gandet och
• en tillförlitlig uppskattning av beloppet kan göras.
Exempel i RR 16 på avsättning är: ”Böter eller utgifter för otillåten miljöförstöring som leder till ett framtida utflöde av resurser som företaget inte kan förhindra”.
För varje slag av avsättning ska lämnas en beskrivning samt upplysning om värdet vid årets början och slut, avsättningar som gjorts under året, ökning i värdet av tidigare avsättningar, belopp som tagits i anspråk för åtgärder under perioden samt ökning av beloppet p.g.a. diskonteringens effekter. Därtill ska upplysning lämnas om osäkerheter och betydelsefulla antaganden som gjorts. Beloppen kan redovisas sammanslagna.
Det sker ingen uppdelning i kort- eller långsiktiga avsättningar i redovisningen. En avsättning innebär inte en fondering av likvida medel som ska täcka framti- da behov även om avsättning många gånger kan ge intryck av att det faktiskt
handlar om reservering av framtida medel. En avsättning innebär inte att medel öronmärks utan den motsvaras (oftast) av en kostnad i resultaträkningen. Inträffad händelse
Skadan är redan skedd eller pågående, dvs. föroreningen finns redan. Någon suc- cessiv uppbyggnad av skulden kan inte göras då skadan redan har inträffat under en längre tid, hela beloppet bör bokföras i samband med att man bedömer att detta åtagande faktiskt föreligger.
Händelsen är förpliktigande om verksamheten i praktiken inte har någon annan möjlighet än att reglera åtagandet, dvs. om det kan tvingas fram genom lag (legalt åtagande) eller om externa parter har en välgrundad förväntan om att företaget kommer att fullgöra åtagandet (informellt åtagande).
En händelse som inte genast leder till ett åtagande kan göra det vid ett senare tillfälle genom lagändring (legalt åtagande) eller offentligt uttalande (informellt åtagande). Redovisningsrådet ger som exempel en miljöskada där ett senare offent- ligt uttalande om att verksamheten accepterar sitt ansvar för sanering skapar ett informellt åtagande.
Legalt åtagande
Enligt miljöbalken och de tolkningar som miljööverdomstolen gjort ska verksam- hetsutövande, köp av fastighet efter 1998 samt gjorda inkråmsöverlåtelser kunna medföra ett ansvar att bekosta undersökning och efterbehandling, med visst solida- riskt ansvar om flera ansvariga finns.
Civilrättsligt kan åtagande ha gjorts i köpekontrakt om vem som ska stå för eventuella kostnader vid upptäckt av en förorening. Detta påverkar dock inte det offentligrättsliga ansvaret.
Informellt åtagande
Informellt åtagande är ett åtagande som härrör från verksamhetens handlande ge- nom att den p.g.a. etablerad praxis, offentliggjorda riktlinjer eller ett tillräckligt detaljerat, aktuellt uttalande visar externa parter att den påtagit sig vissa skyldighe- ter och därigenom skapat en välgrundad förväntan hos dessa parter om att den kommer att fullgöra skyldigheterna.
En miljöpolicy eller annat officiellt dokument som fastställts av ett företags styrelse kan innehålla ett åtagande om att sanera eventuella föroreningar på företa- gets fastigheter, även utan att det finns ett legalt krav på efterbehandling. Då det kommunicerats tydligt till allmänheten kan det anses vara ett informellt åtagande och därmed anses bindande redovisningstekniskt. Ett åtagande har alltid en mot- part, men denne behöver inte vara känd och det kan även vara allmänheten. Således kan enbart ett styrelsebeslut inte ge upphov till en avsättning såvida det inte kom- municerats så att det kan anses vara ett informellt åtagande.
Troligt
Detta innebär en grad av sannolikhet. En misstänkt förorening inom företages verk- samhet som bedöms vara sådan att en myndighet skulle ålägga företaget att åtgärda
skadan innebär tillräckligt hög sannolikhet att den omfattas av detta begrepp. Med ”troligt” menas här att det är mer sannolikt att ett åtagande finns än att det inte finns.
I avsnitt 7 nedan redogörs för att det i förslag för ändring av IAS 37 föreslås att begreppet avsättning ska ersätta med uttrycket icke-finansiell skuld och därmed att ett sådant åtagande ska redovisas enligt samma bedömning som för skuld, dvs. den ska redovisas. Osäkerheten ska avspeglas i beloppets beräkning, inte i om skulden ska bokföras eller inte.
Utflöde av resurser
Detta avser både betalning av extern personal men även den egna personalens arbe- te med att reglera detta liksom andra interna resurser. Således bör en reserv innefat- ta bedömda framtida utbetalningar för externt arbete men även bedömd resurs- åtgång för eget arbete.
Ovisst belopp – Tillförlitlig uppskattning av beloppet
Det är i ytterst sällsynta fall som en bedömning inte kan göras menar redovisnings- rådet. Nästan alltid kan olika möjliga utfall fastställas och en för redovisning av åtagandet tillräcklig uppskattning göras av storleksordningen på efterbehand- lingsåtgärderna. Att bara ange ”belopp okänt” som argument att inte redovisa åta- gandet är således inte acceptabelt utan i nästan alla fall kan oberoende expertis tillkallas för bedömning av beloppets storlek.
Belopp som ska avsättas ska vara den bästa uppskattningen av vad företaget skulle betala för
• att reglera åtagandet, dvs. genomföra undersökning och efterbehandling, eller • att få åtagande överfört till tredje part.
Beräkning av beloppet
• Risk och osäkerhet ska beaktas, överdriven uppskattning ska dock inte ske. • Nuvärdesberäkning ska ske om det ger väsentlig påverkan på det beräknade
beloppet.
• Framtida händelser ska beaktas. Dock påpekar redovisningsrådet att utveck- ling av ny saneringsteknik inte ska påverka beloppet innan den stöds av tillräckliga, objektiva omständigheter.
Uppskattning av beloppet bestäms utifrån ledningens bedömning kompletterad med erfarenheter av liknande transaktioner. Om så behövs används även, i vissa fall, yttranden av oberoende experter.
Avsättningen beräknas före skatt i de fall det rör sig om en skattepliktig verk- samhet.
Beloppet ska löpande omprövas och justeras om så krävs.
Nuvärdesberäkning av beloppet ska ske varje år där ökningen av beloppet ska redovisas över tiden som en räntekostnad.
I avsnitt 7 nedan redogörs för att det i förslag för ändring av IAS 37 föreslås att beloppet i första hand ska bedöms med utgångspunkt i hur mycket man idag är beredd att betala för att bli av med åtagandet.
Oviss tidpunkt
Diskontering ska ske av framtida utbetalningar. När tidpunkten är obekant bör en ”bästa bedömning” göras.
5 Ansvarsförbindelse
Om ett åtagande är möjligt men inte troligt lämnas en upplysning i form av en ansvarsförbindelse, såvida inte sannolikheten för att man kommer att tvingas åtgär- da skadan är ytterst liten.
En ansvarsförbindelse redovisas inte i balansräkningen utan som en upplysning ”inom linjen”.
För varje slag av ansvarsförbindelse ska lämnas upplysning om dess karaktär, dess finansiella effekt, indikation om osäkerhet i belopp och tidpunkt. Beloppen kan redovisas sammanslagna.
6 Förvaltningsberättelse
För alla de skador som faller inom detta åtagande som företaget har bör ett belopp beräknas och redovisas i balansräkningen, troligast som en avsättning. Om ingen fullständig avsättning görs måste verksamheten i sin förvaltningsberättelse redovisa vilka bedömningar man gjort av miljöskulderna, redovisa att ”arbete pågår”, vad det förväntas resultera i, vilken tidsplan som finns samt vilka belopp som hitintills identifierats i balansräkningen och vilka förpliktelser som är kvar men svåra att uppskatta till belopp.
Sveriges Finansanalytikers Förening har uppdaterat sin rekommendation om hållbarhetsinformation årsredovisning (se avsnitt 6.13) med följande text: ”Efter- som det kan röra sig om betydande belopp rekommenderar föreningen att företaget anger sin bedömning av om det har eller kan tänkas få framtida ansvar för förore- nade områden.”
7 Framtiden – IAS 37
Idag föreligger ett förslag att ändra IAS 37128. Det är idag osäkert om detta kom- mer att införas, och i så fall sker detta troligen 2007. I förslaget ändras begreppet avsättningar till icke-finansiella skulder.
Krav ställs på att öppet redovisa risker, beräkningar och annat kring dessa skulder, där krav på att redovisa om frivilligt åtagande att sanera förorenade områ- den ingår.
I förslaget föreslås att begreppet avsättning ska ersätta med uttrycket icke- finansiell skuld och därmed att ett sådant åtagande ska redovisas enligt samma bedömning som för skulder.
128
Osäkerheten ska avspeglas i beloppets beräkning, inte i om skulden ska bokfö- ras eller inte. Alla åtaganden ska skuldföras
Skuldens beräknade belopp ska i första hand vara vad vi idag är beredda betala för att bli av med åtagandet.
8 Framtiden - Ansvarsgenombrott
Aktiebolagsformens främsta kännetecken är att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Frågan om att på miljörättens område göra avsteg från den aktiebolagsrättsliga grundprincipen att en aktieägare endast svarar med vad han tillskjutit bolaget har behandlats vid flera tillfällen. I miljöbalksutredning- en föreslogs att den som utövar eller har utövat ett bestämmande inflytande över verksamhetsutövaren, och som därvid har medverkat till föroreningens uppkomst, skall ansvara såsom verksamhetsutövare.
Aktiebolagskommittén lade i januari 2001 fram sitt slutbetänkande129 Ny ak- tiebolagslag. Betänkandet innehöll ett förslag till reglering av ansvarsgenombrott på miljörättens område där det för ansvar inte skulle krävas att aktieägaren med- verkat till de beslut som lett till föroreningen eller ens haft någon möjlighet att påverka dessa. Förslaget var att ”Om verksamhetsutövaren inte förmår att uppfylla sina förpliktelser enligt detta kapitel ansvarar i skälig omfattning den, som genom att utöva ett bestämmande inflytande över verksamheten, i avsevärd grad medver- kar till denna oförmåga”. Bland exempel nämndes utdelning, koncernbidrag, markandsmässig lön till företagsledare samt internprissättning inom koncern.
Idag pågår en utredning130 om miljöskadeansvar som ska lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG om miljöansvar för att före- bygga och avhjälpa miljöskador skall genomföras i svensk rätt. Utredaren skall beakta Aktiebolagskommitténs förslag till bestämmelse om ansvarsgenombrott och det förslag till utformning av ansvarsgenombrottsbestämmelse som redovisats av regeringen i lagrådsremissen till miljöbalken inklusive Lagrådets ändringsförslag. Utredaren ska undersöka behovet av och analysera konsekvenserna av en bestäm- melse om ansvarsgenombrott på miljörättens område. Om ett behov finns skall utredaren även lämna förslag på hur en bestämmelse om ansvarsgenombrott lämp- ligen bör utformas och då beakta de nya bestämmelser om skador på skyddade arter och skyddade naturliga livsmiljöer som kommer att behöva införas med an- ledning av miljöskadedirektivet. 129 (SOU 2001:1). 130 (Dir. 2004:159)
Bilaga 2 ”Icke-finansiella”
redovisningar i världen
Tabell 1: Antal icke-finansiella redovisningar 1990 – 2003. Detta diagram visar på trenden mot att allt fler frivilliga redovisningar publiceras elektroniskt.
Källa : Corporate Register.com i oktober 2004.
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 printed reports electronic reports 0 10 20 30 40 50 60 Uzbekistan 0,1% Sri Lanka 0,1% Fiji 0,1% Bangladesh 0,1% Pakistan 0,1% Taiwan 0,2% Azerbadjan 0,2% Singapore 0,3% Thailand 0,4% Kina 0,4% Papua Nya guinea 0,4% Indien 0,8% Malaysia 1% Indonesien 1% Sydkorea 1% Hong Kong 2% Nya Zeeland 5% Australien 38% Japan 49%
Tabell 2: Rapporter publicerade i Asien och Australasien under 2001 – 2003, baserat på 893 rapporter publicerade som PDF eller i tryckt version.
Källa: ”Towards transparency”, copyright CorporateRegister 2004, CorporateRegis ter.com våren 2004
Tabell 3: Rapporter publicerade i Europa under 2001 – 2003, baserat på 1 964 rapporter publicerade som PDF eller i tryckt version. Av de europeiska rapporterna är 20% publicerade i Skandinavien.
Källa: ”Towards transparency”, copyright CorporateRegister 2004, CorporateRegis ter.com våren 2004. 0 5 10 15 20 25 30 Kroatien 0,05% Slovakien 0,15% Ryssland 0,2% Estland 0,2% Luxemburg 0,2% Tjeckien 0,3% Irland 0,5% Ungern 0,8% Grekland 0,8% Portugal 0,9% Österrike 2% Belgien 3% Spanien 3% Finland 4% Danmark 5% Norge 5% Sverige 6% Frankrike 6% Schweiz 6% Holland 7% Italien 8% Tyskland 13% England (UK) 28%
Tabell 4: Rapporter publicerade i Afrika och mellanöstern under 2001 – 2003, baserat på 72 rapporter publicerade som PDF eller i tryckt version
Källa: ”Towards transparency”, copyright CorporateRegister 2004, CorporateRegis ter.com våren 2004.
Tabell 5: Rapporter publicerade i Amerika under 2001 – 2003, baserat på 708 rapporter publicerade som PDF eller i tryckt version.
Källa: CorporateRegister.com våren 2004.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 Mautirius 1% Gabon 1% Algeriet 1% Uganda 1% Mozambique 3% Zimbabwe 4% Namibia 4% Oman 4% Nigeria 7% Sydafrika 72% 0 10 20 30 40 50 60 70 Colombia 0,1% Venezuela 0,3% Argentina 0,4% Costa Rica 0,7% Mexico 0,7% Chile 1% Brasilien 3% Kanada 31% USA 63%
Bilaga 3 Finansmarknaden
Det finansiella systemet131 har tre huvuduppgifter: omvandla sparande till finansie- ring, hantera risk och tillhandahålla effektiva betalningsmöjligheter.
Finansiella sektorns största aktörer är försäkringsbolag, återförsäkrare, långiva- re, analytiker samt investerare, riskkapitalbolag och andra aktieägare.
Det finansiella systemet spelar en central roll i ett lands ekonomi. Det är en viktigt del av landets infrastruktur som krävs för ekonomisk utveckling. Ett land behöver elnät, telefonsystem, vägar, broar, järnvägar och flygplatser för att utveck- las. På samma sätt behövs finansiella institutioner som banker, fondbörser, riskka- pitalbolag, kreditinstitut och försäkringsbolag.
Allmänhetens förtroende är en förutsättning för ekonomisk utveckling. Detta bygger på stabilitet och förutsägbara spelregler. Ett sviktande förtroende, som var fallet för femton år sedan i Sverige, har mycket negativa återverkningar. Finanskri- sen har haft och har fortfarande stor betydelse för allmänhetens bild av och förtro- ende för finanssektorn. Detta är attityder och värderingar med en långsiktig verkan.
I grunden fungerar finansiella företag på samma sätt som andra företag. Man utvecklar, producerar och säljer produkter i vinstsyfte och i konkurrens med andra producenter. Men till skillnad från de flesta andra branscher omgärdas finansiell verksamhet av särskild lagstiftning. Därtill finns övervakning och tillsyn över pro- ducenterna. Detta beror på att finansiell verksamhet har viktiga konsumentskydds- aspekter eftersom produkterna är komplexa och viktiga för kundernas ekonomi. Dessutom tillhandahåller sektorn tjänster som är nödvändiga för andra företag och konsumenter. Vid störningar kan det bli allvarliga effekter som påverkar samhället. Finansiella företag som erbjuder sina tjänster till allmänheten måste ha finansin- spektionens tillstånd.
År 1993 var 44 % av Sveriges befolkning aktieägare, medan det 2003 stigit till 84 %, där den vanligaste formen av aktieägande (64 %) är genom del i aktiefond (ofta genom PPM-valet).
Den finansiella sektorn medverkar till att kanalisera sparande till investeringar. Hushåll sparar och företag behöver finansiering av projekt. Detta löses ofta med hjälp av en mellanhand, t.ex. en bank, eller på en marknad, t.ex. handel med aktier och obligationer.
Aktier ger till skillnad mot inlåning eller obligationer inte en fast förräntning utan representerar andelar i ett företag och avkastningen beror på företagets framti- da vinster. Dessa vinster varierar ofta kraftigt över tiden vilket innebär att aktieäga- ren tar en större risk än den som köper obligationer eller sparar i bank. Samtidigt kan avkastningen på aktier bli mycket högre. Därför är aktiemarknaden en riskka- pitalmarknad, vilket räntemarknaden inte är. Fondbolag skapar portföljer av värde- papper (värdepappersfonder) så att risken i ett värdepapper kan spridas genom ”diversifiering” av fondens innehåll.
Även försäkringsbolag är en del av den finansiella marknaden genom att sak- försäkringsbolagen försäkrar företag och privatpersoner mot brand och stöld medan
131
livbolagen tecknar liv- och pensionsförsäkringar för att personer ska trygga sin ålderdom eller efterlevandes trygghet. Försäkringsbolag bedömer och hanterar försäkringsrisker.
Skydd mot ogynnsam ekonomisk utveckling kan hanteras av företag genom att teckna kontrakt som hanterar risker i råvarupriser eller valutakurser. Sådana deri- vatkontrakt kan innehålla optioner, terminer och swappar.
Förutom att hantera risker och förmedla kapital skapar den finansiella sektorn förutsättningar för effektiv förmedling av betalningar.
De finansiella marknaderna består av aktiemarknaden, räntemarknaden med obligationsmarknaden och penningmarknaden samt valutamarknaden. Finansiella mellanhänder (intermediärer) är kreditgivande institut, banker, försäkringsbolag, pensionsfonder och värdepappersbolag.