Både regeringsskrivelsen och Naturvårdsverkets skötselhandbok8 betonar vikten av
lokal upphandling av skötselåtgärder för att bidra till en levande landsbygd, ta vara på lokal kunskap om områdenas skötsel och skapa en positiv inställning till reser- vaten lokalt.
De effekter på lokal ekonomisk och social utveckling av skötseln av skyddade områden som lyfts fram är framför allt att den kan ge arbetstillfällen lokalt eller tillskott till försörjningen för den som brukar ett område som är eller blir naturre- servat. Särskilt i avfolkningsområden och områden i övrigt med vikande arbets- marknad bedöms skötselåtaganden kunna vara avgörande för försörjningen och möjligheten att bo kvar.
Ambitionerna när det gäller att upphandla skötseltjänster varierar mycket mel- lan länsstyrelserna. En del lägger fortfarande ut mycket av skötseln på skogsvårds- styrelserna, medan andra bedriver huvuddelen av skötseln i egen regi, dvs. med an- ställd personal. Det finns också länsstyrelser som upphandlar det mesta av skötseln objekt för objekt eller paketvis från olika entreprenörer.
Flertalet av de förvaltare vi talat med ser det som mycket viktigt att en stor del av skötseln utförs av brukarna eller lokala entreprenörer. Man menar att det skulle vara förödande för förtroendet och förankringen om de som skött marken länge,
och på ett sätt som gjort den skyddsvärd, skulle fråntas den fortsatta skötseln om de önskar fortsätta. Samarbetet som är en förutsättning för bra skötsel skulle då skju- tas i sank. Att välja entreprenörer för t.ex. vägbyggnad och skyltframställning från en större marknad bedöms däremot som mer rimligt.
Skötseln av marken kan också kombineras med andra uppdrag som transporter, guidning och liknande som sammantaget kan ge den försörjning som behövs för att brukaren, arrendatorn etc. ska kunna finnas kvar och svara för skötseln. Skärgårds- stiftelsens och Västkuststiftelsens arbetssätt ses av många som en förebild i arbetet med att skapa arbetstillfällen inom och utanför ramen för den direkta skötseln.
Bland exemplen på att engagera lokalbefolkningen i skötseln kan nämnas an- ställningen av närboende som en form av reservatsvärd med uppgift att ha kontinu- erlig uppsikt över området, visa besökande till rätta, utföra småreparationer osv. Större arbeten utförs då av annan personal eller handlas upp. En länsstyrelse berät- tar att folk som bor lämpligt till för att arbeta med skötsel hör av sig ibland och er- bjuder insatser. Värdskap i Naturum, guidning och liknande kan också skötas av lokala krafter.
Några förvaltare, liksom skogsvårdsstyrelsen har påpekat att även då skogs- vårdsstyrelsen svarar för skötseln eller den bedrivs i länsstyrelsens egen regi kom- mer en hel del skötselmedel bygden till godo. Det är ofta lokal personal som är an- ställd.
”LOU står i påtaglig konflikt med
önskemålen om lokal förankring”.
Att lokal förankring genom utförare av skötselåtgärder är viktig både för skötseln och för de direkta bidrag till sysselsättning och försörjning som skötseln kan ge är en gemensam uppfattning hos de flesta av våra informanter. Nästan lika eniga är de olika förvaltarna om problemen med kraven på upphandling enligt LOU.
För några är svårigheterna och osäkerheten kring möjligheterna inom ramen för LOU ett av skälen till att man föredrar skötsel i egen regi eller via skogsvårdssty- relsen. Även de som faktiskt arbetar med upphandling och har hunnit få erfarenhe- ter av det, finner den besvärlig och tidsödande. Man anser att upphandling enlig LOU snarare motverkar lokal delaktighet. Som en förvaltare uttryckte sig: ”LOU står i påtaglig konflikt med önskemålen om lokal förankring.”
Skälen till den negativa inställningen till upphandling enligt LOU är flera. Ett viktigt skäl är att det är ett tidsödande förfarande, som man på en del håll inte anser sig ha resurser för att genomföra.
Det finns de som verkar uppfatta lagens krav så, att förvaltarens hela behov av skötsel måste upphandlas vid ett tillfälle, vilket inte gör det möjligt att anlita lokal arbetskraft för varje enskilt reservat. Andra utgår visserligen från att skötseln för varje objekt kan upphandlas för sig, men ser svårigheter i att dela upp utförandet på mer än en, om det t.ex. är önskvärt att en brukare tar sig an betesdrift och någon an- nan utför andra uppgifter.
Några förvaltare pekar på att det knappast finns en marknad för vissa av de skötsel- åtgärder som kan bli aktuella. Därmed finns inte den konkurrenssituation som tänks ge ett lägre pris, och en upphandling enligt alla konstens regler blir inte menings- full. Samtidigt känner den nästan självklare utföraren upphandlingsförfarandet som en onödig omväg och kanske som ett misstroende. Många brukare och andra som länge anlitats för skötsel är också osäkra om hur ett anbud ska ges.
Från förvaltarna är man angelägen att behålla utförare som hunnit få god kän- nedom om de reservat de arbetar i och som är mer eller mindre ”självgående”.