Våra intervjuer och vår dokumentgenomgång har gett belägg för hälsofrågornas återkomst i naturvården och i den allmänna debatten under de senaste 4-5 åren. Vikten av tillgång till grönområden lyfts bl.a. fram under de femte och nionde folk- hälsomålen inom ramen för den nya folkhälsopolitiken.
Den vetenskapliga underbyggnaden om utevistelsens och friluftslivets betydel- se för hälsan redovisas bl.a. i ganska omfattande kunskapssammanställningar och ett antal forskningsrapporter, främst från SLU. Kvantitativa bedömningar av hälso- effekter finns det dock mindre av.
Däremot finns material som belyser avståndets betydelse för användningen av naturområden. Det understryker vikten av områden för utevistelse i bostädernas närområden. I andra sammanhang har naturens hälsofrämjande effekter värderats genom betalningsvillighetsundersökningar, som hamnat på mycket höga tal.
Men den vanliga nackdelen med denna typ av undersökningar – att ingen fak- tiskt avkrävs betalning – gör dem mindre användbara att ställa mot t.ex. beräknade intäkter av en exploatering. Den höga värderingen ger dock en information om människors bedömning av naturens betydelse för hälsan som bör beaktas i miljö- och hälsokonsekvensbeskrivningar.
Vår intervju med Folkhälsoinstitutet visade bl.a. på närmiljöns stora betydelse för möjligheterna till fysisk aktivitet och friluftsliv. Insatser för att främja stödjande miljöer för ökad fysisk aktivitet är viktiga. Representanter för friluftsorganisationer och skogsbruk har också strukit under nödvändigheten att bevara den riktigt tätorts- nära naturen. Man talar för att ”vanlig” tätortsnära skog ska avsättas som rena fri- luftsreservat där folk kan vandra, rida, plocka bär, kanske tälta och grilla.
Bl.a. Folkhälsoinsitutet tar upp infrastrukturens betydelse för möjligheterna att utnyttja naturområden. Barriärer bildas av trafikleder och bebyggelse, men också av bilismen som sådan. Människors möjligheter att färdas långt på kort tid riskerar att tas till intäkt för att bara bevara naturområden relativt långt från bebyggelsen. Det utgör ett hinder för alla som saknar bil om man inte samtidigt erbjuder goda kommunikationer. Dessutom hindras spontan utevistelse.
Folkhälsoinstitutet visade också på ett viktigt hinder för utevistelse och frilufts- liv som särskilt gäller kvinnor och äldre, nämligen den otrygghet som många upp- lever i joggingspår och grönområden.
De folkhälsoaspekter som läggs på tillgång till natur gäller naturområden över huvud taget. Den särskilda betydelsen av skyddade områden i dessa sammanhang kan vara de större motiven för långsiktiga satsningar på tillgänglighet, trygghets- skapande åtgärder osv. i ett område som man vet ska bevaras.
En informant visade på en särskild aspekt på hälsa och social hållbarhet: reser- vatsskötsel via ”Gröna jobb” kan vara en tillgång för personer som mår dåligt av att ha hamnat utanför arbetsmarknaden. Arbete med natur är i allmänhet positivt för
dem som utför det och uppfattas positivt av omgivningen. Skogsstyrelsen redovisar också i en rapport17 om ett antal rehabiliteringsprojekt att långtidssjukskrivna mår
bättre och många långvarigt arbetslösa får fast arbete efter att ha deltagit i något av skogsvårdsstyrelsernas Gröna Jobb-projekt.
Tätortsnära natur – prioriterat område
Som ett led i den samlade naturvårdspolitiken fick länsstyrelserna i de tre storstads- länen regeringens uppdrag att ta fram program för varaktigt skydd av de mest vär- defulla tätortsnära naturområdena. Vi har tagit närmare del av arbetet i Stockholms län som ett exempel på genomförandet av regeringsuppdraget.
Tillsammans med Regionplane- och Trafikkontoret och de berörda kommunerna har länsstyrelsen utarbetat ett program för hur 71 naturområden ska få ett långsik- tigt skydd som statliga eller kommunala naturreservat. Programmet redovisas i en rapport med titeln Aldrig långt till naturen18 som varit mottot för arbetet.
Skyddsprogrammet utgör en del i ett mer omfattande arbete för att bevara grön- strukturen i storstadsområdet – de gröna kilarna. Inom ramen för det arbetet har Regionplane- och Trafikkontoret tillsammans med kommunerna bl.a. gjort studier om regioninvånarnas användning av större grönområden.
Man har också utvecklat metoder för att öka kunskapen om och bättre beskriva den regionala grönstrukturens upplevelsevärden och sociala värden till stöd för kommunernas arbete med att bevara och utveckla den regionala grönstrukturen.
De nya svenskarna och naturen
I olika sammanhang ses naturen och vistelse i naturen som en väg att medverka till integration av de nya svenskarna i samhället. Vi har frågat efter sådana initiativ när vi har diskuterat användningen av skyddade områden och särskilt de tätortsnära områdena.
Tankar och planer på aktiviteter som syftar till att göra också medborgare från andra kulturer förtrogna med naturen och vad den kan erbjuda finns på flera håll. Exemplen på sådan verksamhet som vi stött på är dock färre. Bland dem kan näm- nas Skärgårdsstiftelsens, Jägarförbundets, Sportfiskarnas m.fl:s utflykter till natur- områden som Björnön i Stockholm med invandrarungdomar för olika friluftsaktivi- teter. Cykelfrämjandet arbetar för att lära invandrarkvinnor att cykla. SLU har dri- vit ett projekt i Haninge på temat invandrare och natur. Inom ramen för projektet ”Mångkulturell miljöinformation” arrangerar miljöförvaltningen i Göteborg bl.a. skogs- och naturutflykter där man förmedlar budskap om allemansrätten, naturen etc.
Ett exempel på skolans och naturskolans betydelse för att sprida kännedomen om naturen och ett skyddat område är att elever som deltagit i naturskolan i ett re- servat senare har tagit med sig sin familj för att visa området.
17
Skogens sociala värden. Skogsstyrelsen, 2003-12-19.
18
Länsstyrelsen i Stockholms län 2003. Aldrig lång till naturen, skydd av tätortsnära natur i Stockholms- regionen. Rapport 2003:20.
Ett examensarbete19 vid SLU inom ramen för EU-projektet Tätortsnära skog för
människan har bl.a. studerat hindren för invandrare för att nyttja naturen. Slutsat-
serna gäller skog och natur i närområdet, men kan också vara relevanta när det gäller skyddad natur.
Man konstaterar att hindren är av olika karaktär, t.ex. ensamhet, tidsbrist, kyla, otillgänglighet, kunskapsbrist och rädsla. I ett vidare perspektiv handlar det också om att intresse och vilja att gå ut i naturen hänger samman med en upplevelse av delaktighet i samhället.
I examensarbetet ges förslag till åtgärder för att öka invandrarnas förutsättning- ar och intresse för att vistas i naturen. De går bl.a. ut på ökade informationsinsatser, bättre tillgänglighet och framför allt intresseväckande aktiviteter som utflykter, guidade turer och festligheter. Det är viktigt att miljön känns trygg, välstädad och inbjudande.