Om det norska systemet

Detta kapitel redovisar de delar av den privata initiativrätten där Norge och Sverige skiljer sig i lagstiftning. I Norge innehåller privat initiativrätt dessa moment, men inte i Sverige. Hur ser projektutvecklare och kommuner på dessa skillnader, och borde Sverige också införa det?

Tabell 8. Skillnader mellan Sverige och Norge Moment i

Projektutvecklare 1 berättar att kommunerna har svårt att släppa på makten. Politikerna behöver vara med från början i en detaljplaneprocess, så en process inte dras igång och sedan stoppas på slutet av politiska skäl. Detaljplaneprocessen i Sverige börjar med ett politiskt beslut vilket är avgörande i jämfört med Norge. I Norge kan projektutvecklaren gå hela vägen till samrådet utan att kommunen får uttala sig, men sen kan projektet stoppas av politiker. I Sverige får projektutvecklare alltså tidigare besked från politiker.

Det finns dock alltid en risk att projektet stoppas under hela planprocessen. Privat initiativrätt i Sverige ger ett tydligt mandat för projektutvecklare att projektleda och genomföra

konsultarbete. Kommunen kan komma med besked om exempelvis avseende elnät och VA och om anläggningarna har god kapacitet efter att de fått in ett förslag. Projektutvecklare får möjlighet att ha projektledarrollen i detaljplaneprocessen, men kommunen har kvar

myndighetsrollen.

4.6.2.2 Översiktsplaner

Projektutvecklare 1 svarar att det finns inget problem med att översiktsplanen ej är juridiskt bindande. I andra länder där det är juridiskt bindande översiktsplaner kan det ta decennier att ta fram den. Översiktsplanen är bindande mellan stat och kommun så det spelar mindre roll för projektutvecklaren. Det är bättre med översiktsplan som tillåter utveckling. Med bindande översiktsplaner tar kommunen fram många utredningar i processen med att ta fram

översiktsplanen. Utan bindande översiktsplaner tas dessa utredningar fram under detaljplaneprocessen istället, vilket gör att det tar längre tid i detaljplaneprocessen.

Kommun 1 tycker att det finns problem med att översiktsplanen inte är juridisk bindande och att det önskas att den får en starkare ställning. Kommunen har varit trogna sina

översiktsplaner och följer dem, men de kan se hos andra kommuner att de inte håller sig till den, vilket kan leda till problem. Efter varje val går kommunen genom översiktsplanen i en auktoritetsprövning och då har de sett att kommunen alltid följt den.

Projektutvecklare 2 säger att översiktsplaner som är juridiskt bindande skulle inte göra så stor skillnad. Projekt kan ändå falla av politiska eller ekonomiska skäl. En översiktsplan görs ej om så ofta, varför det är bra med utrymme till förändring.

Projektutvecklare 8 anser att det vore positivt med fördjupade översiktsplaner som har en större ställning mot staten, eftersom kommunen vet bäst hur de ska föra utvecklingen i kommunen framåt.

Projektutvecklare 3 förklarar att motsvarigheten i Norge till den svenska översiktsplanen är juridiskt bindande vilket är ett system som fungerat bra i Norge.

Projektutvecklare 4 säger att det inte är möjligt att en översiktsplan är bindande om den inte föregås av en utredning som sedan leder till ett bindande beslut. Kan översiktsplanen vara

“bindande” i den bemärkelsen att den ska följas, om förutsättningarna efter utredning tillåter byggande. Det hade skapat en trygghet för utvecklarna. Det är bra och översiktsplanen får en starkare ställning gentemot staten. Exempelvis frågan om strandskydd har kommunen bättre koll på. Det gäller inte översiktsplanen för hela kommunen, utan den fördjupade

översiktsplanen för tätorten. För de fördjupade översiktsplanen borde den ha starkare ställning gentemot staten, eftersom kommunen vet bäst hur utvecklingen ska se ut i kommunen.

Kommun 2 tycker att det vore bra om översiktsplanen fick starkare ställning relativt annan lagstiftning och riksintressen. Dock borde den inte vara juridisk bindande, eftersom det är bra med mer flexibla översiktsplaner, där de gör de utredningar som behövs senare.

Projektutvecklare 6 säger att det hade varit problem om det var juridiskt bindande översiktsplaner och att det är bättre att använda översiktsplanen som en vision för kommunen.

Projektutvecklare 7 tycker att det är bra med vägledande översiktsplaner, eftersom

översiktsplanen ändras ofta i vissa kommuner då de byter politisk majoritet nästan varje val.

Översiktsplaner fungerar bra som det är nu.

Kommun 3 förklarar att översiktsplaner borde ha starkare ställning än hur det är idag. Det behövs mer detaljer i översiktsplaner än vad som finns idag om de ska bli juridiskt bindande.

Kommun 4 säger att det kan vara problem att det är svårt att förutse vad som ska komma i framtiden. Därför är det svårt att svara på om de ska vara bindande. Det vore bra med bättre förutsägbarhet för enskilda om översiktsplanen har starkare ställning.

4.6.2.3 Samråd

Kommun 1 anser att byggherrarna inte ska få genomföra samrådet på grund av att samrådet innebär ett politiskt ansvar och det är viktigt att ha den politiska sidan med sig vid samrådet.

Kommunens politiker måste vara med på samrådet i och med den demokratiska frågan. Det är dock okej att byggherren har informella samråd på sidan av det formella samrådet.

Projektutvecklare 2 tycker att det är kommunens uppgift med samråd och väga ihop intressen, eftersom de är en neutral part. Planintressenten är sakägare i frågan, så det är bra att ha

kommunen som en neutral part.

Projektutvecklare 4 säger att samråd betraktas som myndighetsutövning. Under samrådet ska det sammanvägas åsikter och återge grannarnas åsikter. Det handlar även om att återge vad som ska byggas på ett säkert och objektivt sätt till alla berörda. Det ska ske sakligt och ska inte finnas utrymme för egna intressen därav bör myndigheten sköta detta, liksom

granskningen av handlingarna.

Projektutvecklare 5 förklarar att det är bra att kommunen genomför samrådet. Politikerna bestämmer alltid i slutändan. Många skulle nog uppfatta att en projektutvecklare är partisk om den håller i samrådet.

Kommun 2 säger att insynen i detaljplaneprocessen av medborgare säkras av samråd och granskning och att kommunen borde hålla i samrådet.

Projektutvecklare 6 svarar att det är bäst om kommunen håller i samrådet, eftersom det kan uppstå jävsituation med en enskild som håller i det. Allt material kan tas fram av enskilda, men någon från kommunen måste stå bakom det hela.

Kommun 4 svarar att i deras kommun är oftast politiker och byggherren med på samrådet, men kommunen är alltid avsändare till samrådet. Kommun 4 fortsätter och berättar att vem som gör jobbet är inte så viktigt, utan att det viktiga är budskapet och att kommunen är tydlig vilka intressen som behandlas under mötet.

4.6.2.4 Tidsfrister

Projektutvecklare 1 förklarar att en domstol borde ha tidsfrist, eftersom det inte kommer in några nya omständigheter, de har allt material som behövs och ska analysera detta. Under en detaljplaneprocess däremot, vet de inte vad som kan komma upp. Det kan vara något som ändrar hela situationen som kräver nya utredningar. Detta innebär att det är svårt att sätta tidsfrister i detaljplaneprocessen. Ett problem som uppstår med att det inte finns tidsfrister är att det drar ut några år på processen, för att det ändå spelar ingen roll. Kommunerna debiterar

löpande och det finns inget incitament att hålla tidplanen. Ett förslag kan då istället för en tidsfrist vara att kommunen alltid måste bära cirka 25% av kostnaderna för att ge ett

incitament för kommunen. Då uppstår dock en ny nackdel med att planintressenter inte kan tvinga fram planbesked. Det som kommer hända då är att kommunen kommer sluta ge planbesked om de inte har resurserna att hantera ärenden just nu.

Kommun 1 säger att det hade varit bra med en tidsfrist på kommunens sida, exempelvis för när samrådet ska genomföras. Det finns detaljplaner i kommunen som är många år gamla och det är inte okej. Det hade varit rimligt att kräva av kommunen att ha en tidsfrist på 1 år för hela processen från planbesked till laga kraft om det inte är speciella förutsättningar eller extra komplicerad detaljplan.

Projektutvecklare 2 säger att tidsfrister kan bli problematiskt för att kommunen idag vid exempelvis bygglov försöker hitta problem med handlingarna, istället för att arbeta framåt med det. Finns tidsfrist försöker kommunen hitta anledningar att inte lösa problemen. Alla detaljplaner har olika förutsättningar därav svårt med tidsfrister. Det finns en risk att kommunen behandlar detaljplaner som de hanterar bygglov, och försöker skicka tillbaka så mycket de kan.

Projektutvecklare 8 förklarar att generellt är det bra med tidsfrister, när den som ska utföra uppgiften råder över hela situationen själv. För en kommun däremot ligger delar av

utredningar på andra aktörer som utreder andra delar. Det kan vara en annan myndighet som ska svara på remiss om detaljplanen, som exempelvis Trafikverket. Det blir konstigt med en tidsfrist på kommunen när det inte är kommunen som råder över situationen.

Projektutvecklare 3 säger att det är bra med tidsfrister för att sätta press på kommunen. I Norge har kommunerna tidsfrister på sig i många moment genom hela detaljplaneprocessen och det fungerar bra för att få snabbare detaljplaner.

Projektutvecklare 4 säger också att det är bra med tidsfrist för att sätta press på kommunen.

Generellt vid tidsfrister ska det tänkas på att det är rimligt att ha en tidsfrist när den som blir utsatt för tidsfristen själv råder över situationen. Är den som blir utsatt beroende av andra aktörer är tidsfrister dåligt. För kommunen kanske de inte kan gå ut på samråd för att en annan organisation inte gjort sitt jobb än, exempelvis Trafikverket eller SL har inte svarat på remiss. Då blir det konstigt att på grund av tidsfrist tvingas att skicka ärendet på samråd när andra remissinstanser inte hunnit svara. Ska kommunen verkligen straffas om en annan myndighet gjort fel eller inte hunnit klart än? Däremot, när ärendet i princip är helt färdigt i slutskedet och ska till kommunfullmäktige skulle de kunna ha en tidsfrist. Då råder

kommunen själv över hela situationen eftersom allt är färdigt och ligger på bordet. Vid

processen med att söka bygglov är det också rimligt med tidsfrister eftersom kommunen själv hanterar ärenden då ärendena inte är beroende av någon annan aktör än dem själva.

Projektutvecklare 5 menar att det alltid är bra med press på kommunen då de fakturerar per timme och har inga incitament rent kostnadsmässigt att göra det snabbare. Det drar ofta ut på

tiden och personalen hos kommunen är inte livegen utan byter ibland jobb - vilket gör att det tar ännu längre tid när ny personal ska sätta sig in i detaljplanerna.

Kommun 2 tycker att det är dåligt med tidsfrister. Det är redan i kommunens intresse att genomföra arbetet så fort som möjligt. Kommunen har som mål att detaljplaner ska vara helt klara på 3 år. Det är helt fel väg att lagstifta om tidsfrist. I kommunen har de oftast 9 månader till 1 år från planbesked till arbetet med detaljplanen startas. Kommunen har rimliga mål.

Projektutvecklare 6 säger att få detaljplaner är likadana. Dessutom är de ofta beroende av en tredje part. Därmed blir det svårt att sätta upp tidsfrister. Det vore bättre att sätta generell lydelse i exempelvis planavtalet mellan exploatören och kommunen att “arbetet ska utföras utan onödiga dröjsmål”. Alternativt att den lydelsen införs direkt i lagen och generellt alltid ska gälla.

Projektutvecklare 7 förklarar att det inte alltid är kommunens fel att det blir förseningar.

Kommunen behöver mer resurser och kontinuitet för att bedriva sitt arbete. Ett exempel är när de byter handläggare hos kommunen på grund av personalomsättning, ska de inte behöva börja om processen. Detta drar ut mycket på tiden.

Kommun 3 menar att tidsfrister inte är lösningen på problemet och att det inte tillför något.

Detaljplanearbetet är komplext och det går inte att ha tidsfrister. Det är dock bra med en tidplan.

Kommun 4 svarar att tidsfrister skulle kunna vara lite som med bygglov, alltså där har de 10 veckor på sig. Det är ett rimligt krav i detaljplaneprocessen. Däremot vet ej kommun 4 hur det funkar rent praktiskt och att det kommer behövas noggrant politiskt förarbete.