Risker kopplat till förändrat arbetssätt hos kommunerna

Med en minskad kunskap hos kommunerna, i kombination med en minskad roll som

projektledare, och istället en mer granskande roll som myndighet. Kommun 1 har uttryckt att det skulle kunna leda till att kommunens kunskap minskar eftersom de själva inte jobbar aktivt med frågorna och istället får allt till sig. Det kan vara svårare att ta ställning till utredningarna när de är utförda och beställda av annan part än en själv. Även

projektutvecklare 4 var inne på liknande resonemang om eventuellt minskad kunskap hos kommunerna i och med privat initiativrätt. Detta är ett ännu mer framträdande problem om det är en liten kommun med mindre resurser att granska och utreda.

Privata aktörer anser dock att det inte är ett lika stort problem som kommunerna anser med de förändrade rollerna. Under intervjuerna förklarade projektutvecklare 3 det som att rollerna mellan kommun och projektutvecklare förändras i och med lagförslaget och att detta är helt nödvändigt. Vidare förklarades att det är inget problem med att kommunen lämnar över mer ansvar till projektutvecklare. Resultatet kan bli att kommunen tar en mer tillbakadragen roll och låter de privata sköta det mesta istället.

För kommunerna innebär det nya arbetssättet att de måste ställa mer krav på att

projektutvecklare redogör sina utredningar. Kommun 3 förklarade att kommunerna måste ändra sitt arbetssätt eftersom projektutvecklare kan efter lagförslaget införs, kräva att

kommunen ska redogöra vilka utredningar som behövs. På grund av denna förändring måste kommunen granska de utredningar som projektutvecklarna tar fram. Kommun 3 anser att de får en annan roll och blir mer en granskande funktion, istället för genomförande. Vidare förklarade kommun 3 att det nya arbetssättet kommer leda till nya problem som måste lösas, bland annat vilket innehåll det ska vara i utredningarna, hur kommunen kan ta betalt för sitt arbete när planen inte ens startad, om de ska förändra taxan, eller om de på något annat sätt kan ta ut avgifter innan planstart. Kommun 3 ser också en risk med att projektutvecklare får mer ansvar. Kommunen är bättre på att företräda det allmänna intresset, därmed finns en risk om projektutvecklare får för mycket ansvar. För projektutvecklaren kommer det bli viktigt med planeringskompetens för att kunna se helheten i stadsutvecklingen.

6 Slutsats

Slutsatsen är att begreppet privat initiativrätt är spretigt och inte helt enkelt definierat. Dess innebörd skiljer sig mellan olika aktörer och kommuner i Sverige vilket framkommer under intervjuerna. Däremot tydliggör propositionen från regeringen vad som menas med begreppet privat initiativrätt och dess lagändring i plan- och bygglagen.

● Privat initiativrätt innebär att kommunen vid positivt planbesked ska redovisa vilket planeringsunderlag som sannolikt behövs för detaljplaneläggning om en

planintressent tar initiativ och har begärt det.

● Planintressenten kan begära att länsstyrelsen ska yttra sig över vilket

planeringsunderlag som sannolikt behövs för att de ska kunna ta ställning till detaljplaneläggning.

● Regeringen föreslår förtydligande i Plan- och bygglagen, bland annat att det ska framgå i lagtexten att de underlag som behövs när en detaljplan tas fram även får tas fram av annan än kommunen. Kommunen har dock kvar ansvaret för att säkerställa att underlaget är korrekt och tillförlitligt och om underlag tagits fram av enskilda ska det framgå av planbeskrivningen.

På frågan om för- och nackdelar med privat initiativrätt är det klarlagt att fördelarna väger tyngre än nackdelarna med lagförslaget. Genom semistrukturerade intervjuer och dokument-och litteraturstudie har studien identifierat många fördelar både från kommunen dokument-och

projektutvecklarna. Sammanfattat handlar det om tidsvinster i detaljplaneprocessen, effektivare resursfördelning hos kommunen, kortare plankö, ökad förutsägbarhet och en större självständighet hos privata aktörer. Lagförslaget anses även vara ett förtydligande av gällande praxis och en ökad möjlighet till privat medverkan vid detaljplaneläggning.

Lagförslaget ger en möjlighet förprojektutvecklarenatt arbeta med detaljplanearbetet den tiden emellan kommunen beslutar om ett positivt planbesked tills dess att kommunen officiellt startar detaljplanearbetet - vilket ger en tidsvinst.

Det finns å andra sidan nackdelar med att införa privat initiativrätt i plan- och bygglagen.

Nackdelarna bedöms som ej kritiska för lagförslaget, men som potentiella risker. Det handlar om att projektutvecklarna tar fram planeringsunderlag efter att kommunen har lämnat vilket material som sannolikt behövs vid detaljplaneläggning - och därefter påbörjas eller stoppas detaljplanearbetet. Denna negativa effekt av privat initiativrätt är delvis kopplad privat initiativrätt, men också till planmonopolet då kommunen alltid har möjlighet att stoppa eller lägga ned detaljplanearbetet under pågående arbete.

Klarlagt är även att det saknas en prioriteringsordning i den lista som kommunen skall lämna ifrån sig på sannolika utredningar som behövs vid detaljplaneläggning. Det finns ofta ett antal knäckfrågor som projektutvecklarna gärna hade velat lyfta med kommunen tidigt i projektet, istället för att de ska behandlas senare och då stoppa detaljplaneringen.

Andra nackdelar som framkommit är risken att kommunerna blir mindre aktiva i detaljplanearbetet i och med att projektutvecklarna gör större del av arbetet med

detaljplaneringen. Det kan leda till att kommunerna blir mer av en granskande part medan projektutvecklarna egentligen behöver ett bollplank i arbetet med detaljplaneläggning.

En fråga som ställdes till projektutvecklare och kommuner var om deras arbetssätt kommer att förändras efter lagförslaget. Utifrån resultatet går det att dra slutsatsen att de flesta redan har integrerat det arbetssätt som lagförslaget om privat initiativrätt medför. Idag finns det inget som stoppar enskilda från att ta fram underlag som behövs till detaljplanen och det arbetssättet finns redan hos projektutvecklare och kommuner idag. Detta är anledningen till att lagförslaget anses vara ett förtydligande av gällande praxis.

På frågan om en utökad och mer långtgående privat initiativrätt, som under många år varit diskuterad, vilket går att följa från olika steg i lagstiftningskedjan. Utredaren har tagit mycket inspiration från det norska systemet med privat initiativrätt där jämförelser har gjorts mellan Sverige och Norge. Utredningen resulterade däremot inte i någon utökad privat initiativrätt, utan den lösningen som till slut presenterade var en “lättare” version av det norska systemet.

Det finns några avgörande punkter där det skiljer sig mellan länderna, bland annat juridiskt bindande översiktsplaner och synen på myndighetsutövning i samband med samråd i detaljplaneprocessen. Det hade krävt ett omfattande reformarbete för att införa dessa

förändringar i Sverige, vilket var anledningen till valet att presentera en mindre långtgående version av privat initiativrätt som kommer vara enkelt att anpassa och införa i svensk lagstiftning.

Slutligen anses lagförslaget vara ett steg i rätt riktning och att det utvecklar planintressentens medverkan i detaljplaneläggningen. Det är även rimligt att lagförslaget resulterar i att

planprocessen kommer kortas ned i viss utsträckning.