Potentiella negativa effekter

Nedan kommer en tabell på de negativa effekter som lagförslaget kan få. Effekterna är presenterade utan någon speciell ordning. I analysen kommer de viktigaste effekterna belysas.

Tabell 4. Sammanfattning av negativa effekter Sammanfattning av negativa effekter

Risk att projektutvecklaren tar fram onödiga utredningar

Det saknas en prioritetsordning där de avgörande frågorna utreds först Risk för parallellarbete

Konflikter. Ibland tycker projektutvecklaren det är bäst att de gör en utredning, men ibland kan kommunen vilja göra det också.

Politikerna kommer in i senare skede och kan stoppa det hela

Kommunerna kanske inte vill och kommer arbeta fullt ut efter privat initiativrätt Risk att kommunerna inte prioriterar mindre projekt som t.ex. småhus/villor

Ytterligare handläggning av länsstyrelsen och kommunerna i vissa delar av planprocessen Det saknas tydliga riktlinjer och krav för stärkt kvalitetssäkring

Risk att det blir mer resurskrävande och längre processer, framför allt i mindre kommuner som redan idag har svårt med resurser

Risk för minskad kunskap hos kommunerna om de överlåter det mesta till exploatören Måste säkerställa att exploatörens konsulter inte är partiska

Med privat initiativrätt blir detaljplanen mer “Min och din”, istället för kommunens Det nya arbetssättet kan uppfattas som rörigt hos vissa kommuner som är vana vid att arbeta “som de alltid gjort”

Komplicerat för kommunen att ta ställning i tidigt skede. Svårt att säga vilka utredningar som ska göras i tidigt skede.

Planbeskedet kan bli dyrare eftersom det kräver mer utredningar för kommunen när de ska ta reda på vilka utredningar som behövs.

Risk att göra om utredningar, eftersom de har bäst före datum. Drar projektutvecklaren igång utredningar något år innan start, och sedan ska de använda utredningen som samrådshandling, finns det risk att den inte är aktuell längre.

Moderaterna säger att kommunerna får en svår uppgift att prioritera de inkommande ansökningarna och de tror att mindre projekt för småhus inte kommer bli prioriterade hos kommunerna. Planprocessen kommer därför inte kunna genomföras i den tid som

initiativtagare önskar. För att underlätta för småhusbebyggelse anser Moderaterna att fastighetsägare ska kunna kräva att kommunen inleder ett detaljplaneförfarande om det inte står i strid med översiktsplanen och kommunen anser att det krävs för att bygglov för småhus ska kunna ges (Motion 2020/21:3957).

Sverigedemokraterna förklarar att konsekvenserna av förslaget kan bli ytterligare

handläggning för länsstyrelserna och kommunerna i vissa delar av planprocessen. De anser även att det saknas tydliga riktlinjer och krav för stärkt kvalitetssäkring kring den nya processen för privat initiativrätt som är lättillgängliga för planintressenten. (Motion 2020/21:3946).

Det finns remissinstanser som anser att förslaget har negativa effekter i form av att det kan bli mer resurskrävande och längre processer, framför allt i mindre kommuner som redan idag har svårt med resurser (Remiss av SOU 2019:9).

Projektutvecklare 1 säger att den största nackdelen med lagförslaget är att kommunerna kanske inte vill och kommer arbeta fullt ut efter privat initiativrätt. Därefter förklaras även att lagförslaget borde innehålla en prioriteringsordning där det framgår vilka utredningar

kommunen bedömer som mest kritiska för utvecklingen - då utredningar är kostsamma och projektutvecklarna inte vill riskera att göra alla utredningar innan förutsättningarna för bostäder börjar komma fram.

Projektutvecklare 8 poängterar att konsulter måste vara fristående och opartiska. Om

kommunen överlåter hela upphandlingen av konsulter till projektutvecklaren så finns risken att konsulterna blir partiska. Därefter poängteras att det är viktigt att kommunen har en god kunskap om projektutveckling och inte bara blir en beslutande funktion när alla utredningar är färdiga.

Projektutvecklare 3 förklarar att privat initiativrätt kan leda till att detaljplaneprocessen leder till ett förhållande där fastighetsägaren kommer med alla utredningar färdiga och kommunen enbart blir en bestämmande funktion likt det uttalande av projektutvecklare 8.

Projektutvecklare 3 menar även att det finns en risk för parallellarbete i och med privat initiativrätt.

Projektutvecklare 3 säger även att politikerna kommer in sent i Norge. Det vore bättre om politikerna kommer in i tidigt skede för att ge signaler om projektet. Politikerna kan inte ge besked direkt, men de kan i alla fall ge signaler om projektet. Samma risk skulle kunna finnas i Sverige.

Vidare förklarar projektutvecklare 3 att kommunen kan avvisa en plan om den uppenbart är i strid med andra planer. Lydelsen “uppenbart” är dock problematiskt, eftersom kommunen kan säga nej ändå fast de inte är så “uppenbart”. Därmed kan kommunen komma att stoppa planer de inte vill genomföra, även fast det var en väl arbetat förslag som skulle vara ett bra projekt.

Politisk vilja är viktig för utvecklingen i staden. Vill politikerna utveckla kan de gå fort, men vill de inte kan de stoppa utvecklingen. Privat initiativrätt i Sverige kan bidra till att

projektutvecklare i alla fall får ett svar, oavsett vad svaret blir.

Projektutvecklare 4 ser ett potentiellt problem med att kommunen tar fram en lista på

utredningar som behövs. Sedan tar utvecklaren fram alla utredningar, därefter kan de visa sig att några av utredningarna var helt onödiga då projektet kan falla på en annan fråga.

Kommunen och aktören måste tänka på vad som ska utredas först och det är de grundläggande frågorna som måste utredas först, annars finns det en risk att det blir utredningar i onödan.

Därefter förklarar projektutvecklare 4 att om markanvändningen ej är avgjord för en plats gäller det att reda ut saker i en logisk ordning. Strategiska frågor som behöver utredas först kan vara t.ex. service och infrastruktur i området. Med det menar projektutvecklare 4 att det behövs en bra prioritetsordning från kommunen och inte bara en bruttolista med x antal utredningar.

Kommun 3 förklarar negativa effekter av förslaget som att det är komplicerat för kommunen att ta ställning i tidigt skede. Det är helt enkelt en svår uppgift att tidigt säga vilka utredningar som ska göras i tidigt skede. Det leder till att kommunen behöver mer resurser vilket kan leda till att ansökan om planbeskedet kan bli dyrare, eftersom det krävs mer resurser för

kommunen när de ska ta ta ställning i tidigt skede och kommunicera vilka utredningar som behövs.

Vidare förklarar kommun 3 att det finns även en risk att göra om utredningar. Utredningar har ett bäst före datum, så om projektutvecklaren drar igång utredningar något år innan planstart, och sedan ska de använda utredningen som samrådshandling, finns det en risk att den inte är aktuell längre. Exempelvis är Trafikutredningar kanske inte är aktuella längre om det

tillkommit ny bebyggelse i närheten eller något annat som kan påverka.