Påverkan på entreprenörens ekonomi

44

Problematik kring beställarens val av fasader, om det ska vara plåt, glas eller trä, har pågått i sex månader från beställning. Till slut togs ett beslut om material och kulörer på fasaderna. I samband med detta avtalade beställaren med entreprenören om att istället utföra fasaderna som en totalentreprenad, där entreprenören skulle projektera klart fasaderna för att sedan utföra arbetet. Unikt för projektet var att beslutet om material och kulörer på fasaderna påverkades av en gestaltningsgrupp. De långa beslutsvägarna som uppstod innan beställaren kunde uppfylla gruppens krav gjorde att beställningen av fasaderna gick iväg först i april 2020 – mitt under Coronatider. Den enda fasad som kom igång i relativt bra tid var cembritfasaden. Glasfasaden har det arbetats med sedan april. Byggentreprenören har inte haft fullständiga ritningar då beställaren ville ansvara för träfasaden, ThermoWooden och glasfasaden själva. Projekteringsarbetet gällande träfasaden och glasfasaden har varit utdraget, bland annat på grund av samordning mellan A- och el-projektör. Byggentreprenören har blivit väldigt störda för att beställaren inte har tagit beslut. Det finns i dagsläget en situation där många beslut fortfarande inte är fastställda samtidigt som beställaren velat börja ändra utförande i färdigritade ritningar. Då måste ändringar göras i planeringen för hur materialet ska tas in, vilket leder till störningar i produktionen.

En annan brist är att vissa utföranden som är föreslagna av projektören inte går att genomföra. Arkitekten har målat upp en bild av hur de vill att det ska se ut med ytskikt, men i vissa fall går det inte att lösa. Ett exempel är infästningar. Entreprenören påpekar att det föreskrivna utförandet inte är möjligt och att det måste lösas på ett annat sätt. Då blir beställarens vision en besvikelse då det inte blir som de har tänkt och entreprenören sitter flertalet timmar för att försöka övertyga beställaren om att det måste lösas på ett annat sätt. Andra brister i

bygghandlingarna har varit avsaknaden av stomlinjer och brandcellsgränser, att den tekniska beskrivningen för bygg kontra rumsbeskrivningen inte stämmer överens samt att alla dörrar inte varit färdigprojekterade.

Projekt 6 – Skola ombyggnad

På mindre ombyggnationer består bygghandlingarna mestadels av beskrivningar och

rumsbeskrivningar. I detta projekt var det cirka fyra ritningar och flera hundra beskrivningar. Entreprenören fick läsa beskrivningarna flera gånger för att förstå hur beställaren hade tänkt eftersom beskrivningarna i en ombyggnad kan vara knepiga. Det uppstod många ”smågrejer” och inte stora poster. Beställaren godkände och ersatte entreprenören för alla ÄTOR.

I denna ombyggnation ingick rivningsarbete och flytt av väggar. Det var ombyggt tidigare och verkligheten stämde inte överens med handlingarna. I något fall var handlingarna var inte samordnade mellan A och VS.

4.2.3 Påverkan på entreprenörens ekonomi

I projekt påverkas ofta entreprenörens ekonomi negativt på grund av olika brister i handlingarna. Nedan följer exempel hur de olika projekten har påverkats av bristfälliga bygghandlingar ur entreprenörens perspektiv.

Projekt 1 – Förskola nybyggnad

När entreprenören räknar på ett jobb, alltså i anbudsskedet, har entreprenören inte handlat upp vem som ska göra alla övriga arbeten och materialleveranser som entreprenören inte gör själv,

45

exempelvis leverans av en prefab-stomme eller takstolar. Beställarens konstruktör ritar då fram ett principutförande för exempelvis betongstommen, men sedan får entreprenörens leverantör rita resten. Samma gäller vid takstolar, då levererar takstolsleverantören

handlingarna för dessa och beställarens projektör är inte ansvarig för det. I detta projekt hade ett ungefärligt pris från betongleverantören för stommen tagits in. När entreprenören hade vunnit anbudet och en mer utförlig uträkning skulle göras, uppkom saker som var tvungna att göras i förväg, till exempel ingjutning av bultar och annat som skulle förstärkas.

Entreprenören visste inte att leverantören inte räknat med extragrejer som uppkom senare i projektet i och med denna prefab-stomme, då de räknade på de handlingar som var

tillgängliga från projektören. Dessa extramoment som var tvungna att utföras fick entreprenören genomföra utan ersättning.

Bygghandlingarna för upphängningen av takstolar hade brister. En prefab-betongstomme skulle byggas ihop med en trästomme med vanliga fackverkstakstolar där detaljen på detta saknades. Entreprenören stred för detta och menade på att de skulle få extra betalt utöver kontraktssumman eftersom det var en utförandeentreprenad och handlingarna var bristfälliga. Beställaren hävdade att det skulle ingå i prefab-entreprenaden eftersom det var leverantören för betongstommen som projekterade hur många takstolar som skulle behövas.

Gränsdragningen var inte glasklar i projektet. Till slut gav sig entreprenören utan att ärendet gick till domstol eftersom det handlade om för lite pengar. I detta fall fick entreprenören utföra ett jobb de inte hade räknat med i kalkylen, vilket handlade om cirka 50 000 kr. En annan brist som uppstod var cc-avståndet på takstolarna. K-ritningen visade ett visst antal takstolar med angivet cc-mått, men enligt takstolsleverantören skulle denna typ av takstol ha ett tätare cc-avstånd än det angivna för att uppfylla kraven. Detta innebar att fler takstolar än vad som ingick i kalkylen behövde beställas och monteras, och detta fick inte entreprenören något extra betalt för eftersom det upptäcktes efter att entreprenören hade fått jobbet. En diskussion med beställaren hölls men entreprenören fick ge sig. I detta fall handlade det om cirka 60 000 kr.

En annan fråga gällde foder kring öppningar i fasaden. Ett färdigt koncept med foder köptes från en tillverkare, vilket ledde till att lösningen blev mycket dyrare men det blev ett bättre resultat. Detta fick Peab fick betala.

Ett moment där entreprenören hade en hård diskussion med beställaren var gällande plastmattan som var föreskriven. Golvet var platta på mark där en plastmatta skulle läggas ovanpå. I ett tidigt skede väckte entreprenören frågan om betongkvaliteten skulle bytas på grund av uttorkningstiden, men ingen åtgärd vidtogs. Gjutningen hade alltså skett med den föreskrivna betongen och ytan var täckt och skyddad för tillskjutande fukt i form av regn och snö som den skulle. Uttorkningstiden gick inte i det tempo som var tänkt. Entreprenören hade redovisat en tidplan för de olika momenten i projektet, vilket beställaren hade accepterat. När det enligt tidplan var dags att lägga mattan gick inte det på grund av att uttorkningen inte nått rätt värde i betongen. Följden av detta var att många andra jobb och moment stannade av. Exempelvis kunde inte lister sättas och dörrkarmar kunde inte monteras som de skulle utan de drogs upp så att mattan kunde monteras under dem i efterhand. Entreprenören drog ner på

46

antalet hantverkare för det fanns inte tillräckligt med arbete på arbetsplatsen. Entreprenören hävdade att beställaren hade godkänt en tidplan som inte gick att följa, eftersom mattan inte gick att lägga vid bestämd tidpunkt samt att entreprenören då inte borde stå för alla kostnader som följde med denna brist. Entreprenören försökte få betalt för extrakostnader för

barackläger, el-centraler, fjärrvärmeanslutning med mera, alltså alla fasta omkostnader, men entreprenören fick inte betalt för det. Som följd av att uttorkningstiden förlängdes lades löslagda mattor på större delen av bottenvåningen, det vill säga mattor som eventuellt byts ut i framtiden. Trots att entreprenören följde anvisningarna för vilken betong och metod som skulle användas, fick entreprenören stå för alla extra fasta kostnader samt omkostnader som tillkom. Enligt flertalet personer involverade i projektet skulle entreprenören fått en ersättning för omkring 600 000 kr. Respondenten hade inte kännedom om varför entreprenören inte fick denna ersättning eftersom beslutet togs ”högre upp”.

Projekt 2 – Förskola ny- och ombyggnad

En oklarhet gällande vad som skulle ingå i entreprenadsumman var ID06. Det stod att

byggentreprenören skulle använda det på arbetsplatsen, men det framgick inte i handlingarna att BE även skulle bekosta detta för sidoentreprenörerna. Frågan drevs med jurister men BE fick inget klart svar vad som gällde och lade då ner ärendet. Istället bekostade BE ID06 för sidoentreprenörerna vilket inte var inräknat i kalkylen. Detta kostade entreprenören 17 000 kr. En annan brist i underlaget var håltagningsspecifikationen, där alla hål inte fanns med på listan men de fanns på ritningarna. Frågan uppstod då: ”Vem ska göra de hål som fanns på ritning men inte på håltagningslistan och vem ska betala för det?” I en delad entreprenad är entreprenörens ståndpunkt att varje entreprenad ska undersöka sina egna ritningar, och är det saknade uppgifter i respektive handling ska inte BE behöva lusläsa VS-, ventilations- och el-handlingarna för då liknar det mer en totalentreprenad. Då det dessutom är lämnat en

håltagningsspecifikation som är bristfällig ska byggentreprenören inte behöva stå för den medföljande extrakostnaden. För att komma vidare i projektet var BE tvungen att ta hålen innan ersättning var klargjort, annars hade projektet riskerat att bli försenat och vissa andra moment skulle ha stannat upp. En tvist uppstod mellan BE och beställaren eftersom

beställaren menade att hålen fanns på ritningarna medan entreprenören ansåg att det var otydliga bygghandlingar. Entreprenören lade ner väldigt mycket tid på detta och jurister blev inkopplade, vilket i slutändan resulterade i att båda parter gick halva vägen var med

håltagningskostnaderna.

I AF-delen hade inte kostnader för bodetablering och sophantering tydliggjorts. Via ett muntligt avtal på ett byggmöte överenskom byggentreprenören, sidoentreprenörerna och beställaren att denna kostnad skulle delas mellan byggentreprenören och sidoentreprenörerna. Byggentreprenören samlade ihop alla kostnader för bodetablering och sophantering och fakturerade ut det i slutet av projektet. Problemet som uppstod var att sidoentreprenörerna inte ersatte sin del då de ansåg att det inte var nedskrivet någonstans. Detta medförde en

47 Projekt 3 – Förskola ny- och ombyggnad

Som tidigare nämnt stämde inte konstruktionen med vad som var ritat sedan tidigare, vilket ledde till problem. Exempelvis stämde inte taket överens med den tänkta lösningen som takleverantören föreslagit, vilket medförde att problemen fick lösas på plats med ÄTA-arbeten som följd. Vid denna typ av ÄTA-arbete är det svårt att få med sig alla kostnader och kunna verifiera dem, vilket i detta fall gjorde att entreprenören inte fick betalt för alla

kostnader. Det uppstod även otydligheter i handlingarna om hur ett moment för en lastkaj skulle lösas. Entreprenören tog fram en egen lösning som blev billigare än den ursprungliga, vilket gjorde att entreprenörens ekonomi påverkades positivt.

Flera brister i bygghandlingarna påverkade både entreprenörens och beställarens ekonomi. Exempelvis var handlingarna inte konsekventa gällande rivningsarbeten. En text beskrev att det skulle rivas men det fanns inte på någon ritning. Enligt entreprenören var handlingarna bristfälliga för att detta borde ha ingått i både ritning och beskrivning, men beställaren tyckte annorlunda. Det ledde till ekonomiska konsekvenser för både entreprenör och beställare eftersom det uppstod både avgående och tillkommande arbeten där båda parter fick jämka. En annan brist där entreprenör och beställare fick dela på extrakostnaden var där ett trapphus var ritat för litet i förhållande till den föreskrivna trappan.

Ytterligare en kostnad som drabbade både entreprenör och beställare var fläktrummet på utbyggnadsdelen. En taklucka var ritad med undertak och taklucka, men ingen isolering fanns på sidorna. Detta löstes på plats. Gällande utsugning och inblåsning av lösull på en del av byggnaden som inte fanns med i handlingen stod även här beställaren och entreprenören för halva kostnaden var. Detta skulle utföras för att säkerställa en god arbetsmiljö för

ventilations- och rörisoleringsarbetarna. Entreprenören ansåg att det egentligen enbart skulle ha ersatts av beställaren, men för att komma vidare snabbt i projektet delades kostnaden. Projekt 4 – Hyresgästanpassning ombyggnad

En kostnad som entreprenören betalade utöver kontraktssumman var forceringskostnader för undertaksarbete. I projektet var undertaket ritat felaktigt där höjder inte stämde vilket ledde till förseningar. Istället för att bli försenade infördes övertids- och helgarbeten och det var timmar som inte var inräknat i kalkylen. Byggentreprenören hade sålt bort

undertaksentreprenaden och forceringskostnaderna ersattes av byggentreprenören. Utöver det uppstod många ÄTA-arbeten där beställaren blev kostnadsskyldig, men det är lätt att

någonting faller mellan stolarna och att entreprenören inte får med sig alla kostnader. Detta är en utmaning vid stora mängder ÄTOR. Trots att entreprenören ofta får betalt för material och arbetstimmar är ÄTOR ingen bra affär för entreprenören i slutändan, då det oftast leder till negativa ekonomiska konsekvenser.

Projekt 5 – Kontorshus nybyggnad

Det mesta som saknats eller varit felaktigt i de bygghandlingar som fanns från början, alltså i utförandeentreprenaden, har beställaren och dess projektörer ändrat. Dock har

byggentreprenören påverkats ekonomiskt i form av att entreprenadingenjören, platschefen och arbetsledaren har behövt lägga ner otroligt mycket tid på att granska de handlingar där fel och brister har upptäckts. Beställaren har sedan uppmärksammas gällande bristerna och felen och

48

entreprenören måste få ett besked om hur momenten ska genomföras när det saknas uppgifter. Det har alltså uppstått ekonomiska konsekvenser för entreprenören i form av att EI, PC och AL har varit tvungna att lägga ner väldigt mycket tid på att granska handlingar som egentligen skulle varit kompletta från början. Det har försvunnit mycket tid i möten som entreprenören haft med beställaren och kanske även beställarens projektörer för att uppmärksamma vad entreprenören ansåg saknades i handlingarna. Dessa timmar är generellt svåra att

dokumentera, argumentera för samt få betalt för fullt ut. Det är lättare att bevisa när det exempelvis saknas material och om det inte går att bygga på ett visst sätt utan att arbetsmetod eller material ändras.

Stora konsekvenser uppstod även på grund av att beställaren inte hade bestämt vilken fasad som skulle byggas på de olika delarna av huset. Entreprenören hade planerat upp

fasadarbetena på ett visst sätt, men fasadmomenten fick skjutas upp i väntan på besked. På grund av att beställaren inte bestämt fasadmaterial på de olika delarna av huset drabbades entreprenören av stora ekonomiska konsekvenser i form av ökade omkostnader. Dessa kostnader för exempelvis bodetablering, uppvärmning, belysning, hyresmaskiner, kranar och bygghissar kallas ibland för ”fabriken”, det vill säga kostnader för att driva bygget.

”Fabriken” fick vara på plats under en längre tid för att entreprenören skulle kunna färdigställa fasaderna. Med det följde även att tjänstemännen behövde vara där under en längre tid än beräknat. Omkostnader, materialförändringar och tjänstemannakostnader är lättare att ta betalt för. Produktivitetsförluster bland hantverkarna har varit svårare att göra någonting åt, men allt har gjorts för att planera om jobbet tidsmässigt. Det kan även vara svårt att påvisa att moment inte kunnat utföras lika rationellt som det var tänkt från början på grund av bristfälliga bygghandlingar.

Beträffande fönsterna uppstod problem. Entreprenören föreslog en egen lösning där smygarna sitter fast genom att integrera infästningarna till smygarna i fönsterna där dessa kunde stoppas in i ett spår. Beställaren godkände lösningen som blev ett bra resultat och entreprenören förhandlade till sig ett pris som påverkade entreprenörens ekonomi positivt.

Vissa förseningar uppstod i projektet, vilket har lett till ekonomiska konsekvenser för entreprenören i form av ökade omkostnader som kan vara svårt att ta betalt för. Om

exempelvis material ska köpas in ett halvår senare förändras priserna oftast till det dyrare och då uppstår frågor gällande vem som ska stå för den extrakostnaden. Vid förseningar kan ställningar på huset bli kvar en längre tid, vilket inte är inräknat i anbudet. Exempelvis kan en omfattande fasadställning vara kvar i ett halvår längre till en kostnad av 5 000 kr/dag.

Entreprenören gör då en kalkylerad chansning och överstiger den verkliga summan den kalkylerade summan får entreprenören stå för den kostnaden.

Eftersom stommen består av KL-trä och limträ måste den brandskyddsmålas för att uppnå brandklassen för byggnadens bärighet under en förutbestämd tid. Den tidigare projekteringen hade angivit en viss typ av brandskyddsmålning och en brandskyddsdokumentation som entreprenören räknat på i sitt anbud eftersom det då antogs vara rätt angivet. Även den stom-leverantör som entreprenören kontaktar i samband med sin anbudsgivning hade fått ta del av brandskyddsdokumentationen. I och med detta förstod stom-leverantören också vilka

49

brandklasser som krävdes för olika delar av stommen. Den tidigare projekteringen var dock väldigt styrande avseende dimensioner på den stomme som nu skulle projekteras fram i detalj. Frågan uppstod därför till vilken brandklass stommen skulle brandskyddsmålas och

framförallt med vilken mängd brandskyddsfärg. Entreprenörens projektör ansåg att det krävdes mer för att uppnå den förutbestämda brandklassen, vilket blir dyrare än vad

beställaren trodde enligt den tidigare projekteringen. Entreprenören har i anbudsskedet varit begränsad i hur stommen har projekterats och därmed blivit väldigt styrda i fel riktning gällande brandskyddsmålningen. Entreprenören ansvarar för stommen eftersom den delen är en totalentreprenad. Entreprenören blir därmed ansvarig för eventuella skador på stommen till följd av brand, trots att entreprenören inte kommit med lösningen för stommens brandskydd. Motstridigheten som uppstår är att om entreprenören följer sin egen projektörs

rekommendation kommer byggnaden uppfylla brandklassen, men lösningen blir dyrare. Följer entreprenören den tidigare projekteringens handlingar kommer inte tillräcklig bärighet

uppfyllas, och då kommer entreprenören ändå måsta stå för de konsekvenser som detta medför. Oavsett vilken lösning som väljs kommer entreprenören måsta stå för eventuella konsekvenser och därför vill de följa sin egen projektörs lösning eftersom denna kommer hålla. Entreprenören måste göra beställaren uppmärksam på vad som saknas i de tidigare uppgifterna som de har varit tvungna att basera anbudet på och få beställaren att förstå att det inte gick att göra på något annat sätt i anbudsskedet. Det är fortfarande oklart om vem som kommer att stå för den utökade kostnaden för brandskyddet.

En annan brist i den tidigare projekteringen var mängden ingjutningsplåtar för infästningar av KL-väggar. Det var projekterat för plåtar i den tidigare entreprenaden, men i

totalentreprenaden visade det sig att det behövdes betydligt fler plåtar än vad som var angivet i utförandeentreprenaden. Kostnaderna för plåtarna baserades i kalkylen på förutsättningarna i utförandeentreprenaden och när det blev dyrare fick entreprenören stå för denna kostnad. Om entreprenören upptäcker något som inte kommer hålla, exempelvis enkelgips på väggen nämnt tidigare, ser entreprenören det som en brist i tidigare projektering. Den tid som entreprenörens projektör lägger ner för att ta fram en lösning innan entreprenören har övertygat beställaren om att den nya lösningen är bättre kan vara svår att ta betalt för. Beställaren har inte vetat om detta eller sett det som en brist i den tidigare projekteringen. I slutändan är beställaren endast intresserad av att betala en mellanskillnad mellan det material som entreprenören eventuellt bygger in jämfört med kostnaden i anbudet.

Entreprenadjuridiskt sett ska entreprenören egentligen fråga beställaren innan ett arbete att förändra någon lösning påbörjas om det är något som beställaren är villig att betala för. Entreprenören har i detta fall gjort det, men det är ändå svårt att ta betalt för den tid som arbetsledare, EI eller inköpare kanske lägger ner på att utreda en sådan här fråga. Kutymen är ofta att det ska ingå i entreprenörens goodwill till beställaren, till en viss utsträckning.

Projekt 6 – Skola ombyggnad

Alla ÄTA-arbeten godkändes och ersattes av beställaren, men till följd av ÄTA-arbetena blev