Pedagogiska övergångar - Teoretiska utgångspunkter

Kapitel 4 Teoretiska utgångspunkter

4.3 Pedagogiska övergångar

Övergångar mellan olika pedagogiska verksamheter kan på många vis utgöra viktiga händelser för elever (Peters, 2014; Sandberg, 2012). Pedagogiska övergångar, som till exempel mellan grundskola och grundsärskola, kan be- skrivas som en känslig period som kan få långtgående konsekvenser för elevers fortsatta utbildningssituation (Peters, 2014). Den pedagogiska över- gången innebär att miljöer och relationer, rutiner och sammanhang förändras, att nya roller framträder och gamla roller förändras (Griebel & Niesel, 2009; Wilder & Lillvist, 2017). Det kan exempelvis handla om att rollen som föräl- der till ett barn som på vanligt vis påbörjat sin skolgång med jämnåriga i grundskolan därefter övergår till rollen att vara förälder till ett barn som gör en pedagogisk övergång till grundsärskolan.

förmåga att erbjuda god undervisning, med en balans mellan undervisningens syften och mål, och samtidigt erbjuda möjlighet till goda relationer med klass- kamrater och tilltro till den egna förmågan.

Även föräldrar har åsikter om vad god utbildning handlar om och dessa kan också relateras till samma dimensioner, men då i mer allmänna termer. Dis- kussioner utifrån den kvalificerande dimensionen handlar då om föräldrars er- farenheter och uppfattningar om deras barns kunskapsinhämtning inom ra- marna för olika typer av utbildningssituation. Det handlar om hur föräldrar beskriver sina barns möjlighet att utveckla nödvändiga kunskaper och färdig- heter för att kunna leva och verka i samhället. Värderingar och normer som förmedlas och förankras kan också utifrån ett föräldraperspektiv hänföras till den socialiserande dimensionen, till exempel genom beskrivningar av lärares och kamraters attityder och bemötanden i olika lärmiljöer. Enligt Biesta kan de kvalificerande och socialiserande dimensionerna tillsammans utgöra en re- lationell gemenskap, det vill säga elever kan formas av varandras gemen- samma kunskaper och sätt att tänka, vilket kan påverkas av valet av den skol- form, grundsärskolan eller grundskolan, där föräldrar låter sina barn få sin utbildning. Den subjektifierande dimensionen, slutligen, kan i det här samman- hanget belysa föräldrars bild av deras barns personliga utveckling, det vill säga deras barns förutsättningar att utvecklas och bli mer självständiga (Biesta, 2010b, 2011). I den här avhandlingen har beskrivningar av föräldrars erfaren- heter och upplevelser rörande deras barns utbildningssituation främst handlat om att synliggöra den socialiserande dimensionen, det vill säga hur deras barn socialiseras in i utbildningssituationens krav på kunskaper och färdigheter som anses viktiga.

4.3 Pedagogiska övergångar

Griebel och Niesel (2009) är pedagogisk övergång ett relationellt begrepp, där interaktion sker på flera nivåer: individuell, interaktiv och kontextuell nivå. Med individuell nivå avses, enligt Griebel och Niesel, hur elevers identitet förändras vid övergången, till exempel hur roller och ansvar förändras för en elev som genomgår en pedagogisk övergång. För elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning kan det till exempel handla om förändrade akade- miska krav, samt andra förväntningar och krav i relation till statusen att vara bärare av en diagnos. Den interaktiva nivån handlar om hur relationer föränd- ras. För skolbarnet innebär det att skapa nya relationer med lärare och klass- kamrater. För föräldrarna innebär det att vara medveten om att deras barn blir mer självständiga och att bygga upp relationer med och förtroende till nya lärare. Med tanke på att prestationer och skolframgång jämförs bland elever lyfter Griebel och Niesel (2009) fram värdet av att skapa goda relationer med andra föräldrar i den nya klassen. Den sista nivån, kontextuell nivå, syftar på hur olika kontexter påverkar varandra och behöver samverka, som till exempel lärare och föräldrar eller lärare i grundsärskolan och lärare i grundskolan, för att ett vardagsfungerande ska bli möjligt (Griebel & Niesel, 2009; Niesel & Griebel, 2005). Förutom att hantera resor till en i många fall ny skola i nya byggnader med äldre skolbarn och nya vuxna, möter elever som gör en pedagogisk övergång från grundskolan till grundsärskolan en ny läroplan med andra krav och annat innehåll. För elever innebär den pedagogiska övergången att förvärva nya regler och rutiner, möta nya undervisningsmetoder och för- hålla sig till ett nytt arbetstempo. Föräldrar möter utmaningar i samverkan mellan hem, skola och det dagliga livet. Det kan innebära att föräldrar exempelvis behöver anpassa sina arbetstider och vara mer delaktiga i skolarbetet (Griebel & Niesel, 2009; Niesel & Griebel, 2005).

Förändringar på individnivå kan exemplifieras med att en elev med lindrig intellektuell funktionsnedsättning går från att inte uppnå målen för godkänt i enlighet med grundskolans läroplan till att få betyg enligt grundsärskolans lä- roplan. Sett utifrån de olika nivåerna (individuell, interaktiv och kontextuell nivå) skulle den interaktiva nivån vid den pedagogiska övergången kunna symbolisera hur förändringar sker för både elev och förälder, där relationen till tidigare vänner och lärare går förlorad för att ersättas av nya relationer som upprättas i nya möten. Det kan även handla om att föräldrars goda kontakt med och relation till klassläraren i den mindre och närbelägna skolan försvå- ras, då den nya skolan befinner sig längre bort och klasslärare och ämneslärare blir mer svårtillgängliga. Det handlar om krav på och behov av ett vardagsfungerande, där exempelvis skolans krav, föräldrars arbetsplatser och famil- jens behov förväntas kunna samverka. För att säkerställa en positiv pedagogisk övergång behöver kraven utformas i en gemensam ansträngning inom och mellan såväl familj som skola (Griebel & Niesel, 2009; Wilder & Lillvist, 2017).

In document Utbildningssituationen för elever med lindrig intellektuell funktionsnedsättning : Lärares och föräldrars perspektiv (Page 94-96)