Pedagogiska bedömningar

Det finns få svenska och ännu färre internationella artiklar om pedagogiska bedömningar. De studier som finns omkring elever som gör en pedagogisk övergång till grundsärskolan behandlar i huvudsak barns och elevers tidigare skolövergångar, särskilt mellan förskola, förskoleklass och skola (t.ex. McIn- tyre m.fl., 2006; Starr m.fl., 2016). I de studier som presenteras här redovisas avhandlingar och artiklar om pedagogisk skoldokumentation omkring barn och elever generellt, och barn i behov av särskilt stöd specifikt.

3.4.1 Behov av pedagogiska skoldokument

Med pedagogiska skoldokument avser jag kartläggningar av situationer i skolsammanhang. Det handlar exempelvis om individuella utvecklingsplaner, åtgärdsprogram och pedagogiska bedömningar. Pedagogiska skoldokument synliggör elevers lärande och behov av stöd, men samtidigt riskerar elever i behov av stöd att klassificeras och kategoriseras (Isaksson, 2009; Luttropp, 2011; Lutz, 2009). Lutz (2009) har i sin avhandling studerat hur förskolans knappa resurser, och att förutsättningen för ökat ekonomiskt bidrag är en dia- gnos, leder till en risk för överkategorisering av barn i behov av särskilt stöd. När barn fått diagnos eller utreds för att få diagnos var antalet resurstimmar och resurstilldelningen större. Lutz fann att individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram användes som valideringsverktyg för att låta externa bedö- mare göra tolkningar av barns svårigheter i förskolan, samt att medicinska och biologiska förklaringar till barns svårigheter var avgörande för att få tillgång till ekonomiskt stöd. Därmed fanns risk att pedagogiska skoldokument blev verktyg för att kategorisera och diagnostisera barn och elever i behov av sär- skilt stöd, snarare än för att utvärdera och följa upp stödinsatser.

Samma resultat bekräftas i studier av Andreasson, Asp-Onsjö och Isaksson (2013) samt Asp-Onsjö (2012) i skolans kontext. Medan Lutz (2009) visade att den pedagogiska skoldokumentationen användes som verktyg för att få till-

fungerande samarbete mellan föräldrar och skola (Flatman Watson, 2009; Sorani-Villanueva m.fl., 2014) och bristen på kunskap inom forskningsområ- det har den här avhandlingen studerat föräldrars perspektiv på den pedago- giska övergången och deras erfarenheter från tiden före, under och efter att deras barn gör en pedagogisk övergång. Detta gäller alltså föräldrar till barn som på vanligt vis påbörjat sin skolgång i grundskolan och som under sin skolgång diagnostiserats ha lindrig intellektuell funktionsnedsättning och bli- vit aktuella för mottagande i grundsärskolan.

3.4 Pedagogiska bedömningar

Det finns få svenska och ännu färre internationella artiklar om pedagogiska bedömningar. De studier som finns omkring elever som gör en pedagogisk övergång till grundsärskolan behandlar i huvudsak barns och elevers tidigare skolövergångar, särskilt mellan förskola, förskoleklass och skola (t.ex. McIn- tyre m.fl., 2006; Starr m.fl., 2016). I de studier som presenteras här redovisas avhandlingar och artiklar om pedagogisk skoldokumentation omkring barn och elever generellt, och barn i behov av särskilt stöd specifikt.

3.4.1 Behov av pedagogiska skoldokument

Med pedagogiska skoldokument avser jag kartläggningar av situationer i skolsammanhang. Det handlar exempelvis om individuella utvecklingsplaner, åtgärdsprogram och pedagogiska bedömningar. Pedagogiska skoldokument synliggör elevers lärande och behov av stöd, men samtidigt riskerar elever i behov av stöd att klassificeras och kategoriseras (Isaksson, 2009; Luttropp, 2011; Lutz, 2009). Lutz (2009) har i sin avhandling studerat hur förskolans knappa resurser, och att förutsättningen för ökat ekonomiskt bidrag är en dia- gnos, leder till en risk för överkategorisering av barn i behov av särskilt stöd. När barn fått diagnos eller utreds för att få diagnos var antalet resurstimmar och resurstilldelningen större. Lutz fann att individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram användes som valideringsverktyg för att låta externa bedö- mare göra tolkningar av barns svårigheter i förskolan, samt att medicinska och biologiska förklaringar till barns svårigheter var avgörande för att få tillgång till ekonomiskt stöd. Därmed fanns risk att pedagogiska skoldokument blev verktyg för att kategorisera och diagnostisera barn och elever i behov av sär- skilt stöd, snarare än för att utvärdera och följa upp stödinsatser.

Samma resultat bekräftas i studier av Andreasson, Asp-Onsjö och Isaksson (2013) samt Asp-Onsjö (2012) i skolans kontext. Medan Lutz (2009) visade att den pedagogiska skoldokumentationen användes som verktyg för att få till-

resultat tyder på att det dels saknas riktlinjer för hur individuella utvecklings- planer ska genomföras i skolan, dels att föräldrars och elevers medverkan ute- blivit. Dessutom tyder resultaten på att lärare saknar kunskap om hur det pe- dagogiska verktyget kunde tillämpas i praktiken. Det finns risk att innehållets fokus felaktigt riktas mot elevers brister och individuella egenskaper, snarare än mot organisatoriska tillkortakommanden. Det är viktigt att diskutera vad som skrivs fram i pedagogiska skoldokument, på samma sätt som att vara medveten om att hur lärare pratar om elever har betydelse för barns lärande- process (Asp-Onsjö, 2012). Skriftlig dokumentation har dessutom blivit allt vanligare i skolsammanhang och framställs som ”…en essentiell del av det moderna samhällets sätt att fungera …” (Asp-Onsjö, 2012, s. 71). Asp-Onsjö drar slutsatsen att processen att dokumentera, det vill säga att bedöma och följa upp enskilda elevers kunskapsutveckling, är viktig för elevers långsiktiga lärande. Med hjälp av empiriskt material från pedagogiska skoldokument, in- tervjuer med lärare, föräldrar och elever har Asp-Onsjö studerat undervis- ningssituationen omkring elever i behov av särskilt stöd. I analysen redogör författaren för behovet av en samsyn över hela undervisningssituationen, me- dan resultaten signalerar att föräldrar och elever har ett begränsat inflytande över skolsituationen, särskilt föräldrar från socioekonomiskt mindre gynnade förhållanden. I likhet med Andreasson m.fl. (2013) fann Asp-Onsjö (2012) att pedagogiska dokument riskerade att definiera eleven som bärare av skolsvå- righeterna och att undervisningen anpassades utifrån de fastställda behoven. Dessutom användes pedagogiska skoldokument som verktyg för att få tillgång till ekonomiskt stöd för individuella anpassningar (Andreasson m.fl., 2013; Asp-Onsjö, 2012; Isaksson, 2009; Luttropp, 2011; Lutz, 2009). Samtidigt ty- der resultaten (Andreasson m.fl., 2013; Asp-Onsjö, 2012) på att dokumenten inte bidrog till bättre förutsättningar för eleven att nå skolans mål. Pedago- giska skoldokument ställer således krav på lärares ämneskompetens och för- måga att bedöma och synliggöra skolsituationens brister snarare än att peka på elevers individuella tillkortakommanden (Andreasson m.fl., 2013; Isaks- son, 2009; Lutz, 2009).

3.4.2 Innehåll och fokus i pedagogiska skoldokument

Dokumentationstexter påverkar elever och deras identitet: de arkiveras och följer elever genom hela skoltiden och används som verktyg i skolans vardag. Av den anledningen behöver innehållet i pedagogiska skoldokument reflekte- ras och analyseras, vilket gjorts av både Luttropp (2011) och Andreasson (2007). Luttropp (2011) har studerat på vilket sätt barn med intellektuell funkt- ionsnedsättning interagerar med kamrater och förskolepersonal och relaterat detta till hur förskollärare beskriver barn med intellektuell funktionsnedsätt- ning i individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Resultaten i Luttropps studie tyder på att barn med intellektuell funktionsnedsättning, vare sig den diagnostiserats eller ej, kommunicerade mindre än sina kamrater och

resultat tyder på att det dels saknas riktlinjer för hur individuella utvecklings- planer ska genomföras i skolan, dels att föräldrars och elevers medverkan ute- blivit. Dessutom tyder resultaten på att lärare saknar kunskap om hur det pe- dagogiska verktyget kunde tillämpas i praktiken. Det finns risk att innehållets fokus felaktigt riktas mot elevers brister och individuella egenskaper, snarare än mot organisatoriska tillkortakommanden. Det är viktigt att diskutera vad som skrivs fram i pedagogiska skoldokument, på samma sätt som att vara medveten om att hur lärare pratar om elever har betydelse för barns lärande- process (Asp-Onsjö, 2012). Skriftlig dokumentation har dessutom blivit allt vanligare i skolsammanhang och framställs som ”…en essentiell del av det moderna samhällets sätt att fungera …” (Asp-Onsjö, 2012, s. 71). Asp-Onsjö drar slutsatsen att processen att dokumentera, det vill säga att bedöma och följa upp enskilda elevers kunskapsutveckling, är viktig för elevers långsiktiga lärande. Med hjälp av empiriskt material från pedagogiska skoldokument, in- tervjuer med lärare, föräldrar och elever har Asp-Onsjö studerat undervis- ningssituationen omkring elever i behov av särskilt stöd. I analysen redogör författaren för behovet av en samsyn över hela undervisningssituationen, me- dan resultaten signalerar att föräldrar och elever har ett begränsat inflytande över skolsituationen, särskilt föräldrar från socioekonomiskt mindre gynnade förhållanden. I likhet med Andreasson m.fl. (2013) fann Asp-Onsjö (2012) att pedagogiska dokument riskerade att definiera eleven som bärare av skolsvå- righeterna och att undervisningen anpassades utifrån de fastställda behoven. Dessutom användes pedagogiska skoldokument som verktyg för att få tillgång till ekonomiskt stöd för individuella anpassningar (Andreasson m.fl., 2013; Asp-Onsjö, 2012; Isaksson, 2009; Luttropp, 2011; Lutz, 2009). Samtidigt ty- der resultaten (Andreasson m.fl., 2013; Asp-Onsjö, 2012) på att dokumenten inte bidrog till bättre förutsättningar för eleven att nå skolans mål. Pedago- giska skoldokument ställer således krav på lärares ämneskompetens och för- måga att bedöma och synliggöra skolsituationens brister snarare än att peka på elevers individuella tillkortakommanden (Andreasson m.fl., 2013; Isaks- son, 2009; Lutz, 2009).

3.4.2 Innehåll och fokus i pedagogiska skoldokument

Dokumentationstexter påverkar elever och deras identitet: de arkiveras och följer elever genom hela skoltiden och används som verktyg i skolans vardag. Av den anledningen behöver innehållet i pedagogiska skoldokument reflekte- ras och analyseras, vilket gjorts av både Luttropp (2011) och Andreasson (2007). Luttropp (2011) har studerat på vilket sätt barn med intellektuell funkt- ionsnedsättning interagerar med kamrater och förskolepersonal och relaterat detta till hur förskollärare beskriver barn med intellektuell funktionsnedsätt- ning i individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Resultaten i Luttropps studie tyder på att barn med intellektuell funktionsnedsättning, vare sig den diagnostiserats eller ej, kommunicerade mindre än sina kamrater och

oftare sågs nära en vuxen. Ändå saknade individuella planer och åtgärdspro- gram uttalade mål inom områden som samspel och delaktighet. Således kan det finnas grund att studera hur skoldokumenten skulle kunna fungera som verktyg för att analysera elevers behov, och vara ett steg i skapandet av stöd- jande åtgärder. Luttropps resultat visar tydligt att detta kan vara en utmaning för lärare. I likhet med Luttropp har Andreasson (2007) i sin avhandling upp- märksammat innehållet och ordens makt i en stor mängd skoldokument. I lik- het med de studier som presenterats ovan fann Andreasson (2007) att hur lä- rare formulerar sig i pedagogiska skoldokument kan få olika konsekvenser för eleven. Därför behöver lärare vara medvetna om de konsekvenser som be- skrivningar i dokumenterad text medför. Med tanke på att innehållet i peda- gogisk skoldokumentation kan påverka elevers identitetsbygge och förutsätt- ning för skolframgång, är det viktigt med en reflektion över innebörden av det som skrivs fram i individuella texter om elever som hamnat i skolsvårigheter. Isaksson (2009) har i sin avhandling undersökt hur elever i behov av särskilt stöd identifieras och skiljs ut från den uppfattade normen, samt hur elever och föräldrar upplever de stödinsatser som skolan erbjuder. Den kvalitativa stu- dien bygger på intervjuer med skolpersonal, elever i grundskolan och deras föräldrar samt beskrivningar av problem och åtgärder i elevers åtgärdspro- gram. I likhet med Asp-Onsjö (2012) fann Isaksson (2009) att lärares tolk- ningar i åtgärdsprogrammen bestod av redan kända kategorier för att identifi- era elevers svårigheter, som till exempel inlärningssvårigheter, sociala svårig- heter eller medicinska svårigheter. Isaksson (2009) fann, i likhet med Lutz (2009), att exempelvis medicinsk klassificering värderades högt i skolans ar- bete med att fördela resurser. Resultatet demonstrerar komplexiteten i arbetet med att identifiera och fastställa vilka elever som hade tillräckligt stora behov av särskilt stöd för att legitimera stödåtgärder. I likhet med Luttropp (2011) lyfter Isaksson (2009) fram att skolor efterfrågar en diagnos för att kunna er- bjuda extra resurser, medan effekten av anpassade undervisningsmetoder och utformningen av stödinsatser finns representerade i mindre utsträckning. Vi- dare fann Isaksson (2009), i likhet med Luttropp (2011), att gynnsamma undervisningsmetoder fick mindre utrymme i dokumentens beskrivningar. Luttropps (2011) resultat visar att pedagogisk skoldokumentation utgör ett värdefullt inslag, men att det inte är självklart att informationen om barnets individuella behov överlämnas eller tillvaratas vid pedagogiska övergångar. Således visar litteraturen att innehållet i pedagogiska skoldokument utgår från ett individfokus, vilket kan ha konsekvenser för elevers identitetsuppfattning. Med hänsyn till dessa utmaningar kan det vara viktigt hur dessa pedagogiska skoldokument används vid pedagogiska övergångar, där deras betydelse är särskilt relevant.

oftare sågs nära en vuxen. Ändå saknade individuella planer och åtgärdspro- gram uttalade mål inom områden som samspel och delaktighet. Således kan det finnas grund att studera hur skoldokumenten skulle kunna fungera som verktyg för att analysera elevers behov, och vara ett steg i skapandet av stöd- jande åtgärder. Luttropps resultat visar tydligt att detta kan vara en utmaning för lärare. I likhet med Luttropp har Andreasson (2007) i sin avhandling upp- märksammat innehållet och ordens makt i en stor mängd skoldokument. I lik- het med de studier som presenterats ovan fann Andreasson (2007) att hur lä- rare formulerar sig i pedagogiska skoldokument kan få olika konsekvenser för eleven. Därför behöver lärare vara medvetna om de konsekvenser som be- skrivningar i dokumenterad text medför. Med tanke på att innehållet i peda- gogisk skoldokumentation kan påverka elevers identitetsbygge och förutsätt- ning för skolframgång, är det viktigt med en reflektion över innebörden av det som skrivs fram i individuella texter om elever som hamnat i skolsvårigheter. Isaksson (2009) har i sin avhandling undersökt hur elever i behov av särskilt stöd identifieras och skiljs ut från den uppfattade normen, samt hur elever och föräldrar upplever de stödinsatser som skolan erbjuder. Den kvalitativa stu- dien bygger på intervjuer med skolpersonal, elever i grundskolan och deras föräldrar samt beskrivningar av problem och åtgärder i elevers åtgärdspro- gram. I likhet med Asp-Onsjö (2012) fann Isaksson (2009) att lärares tolk- ningar i åtgärdsprogrammen bestod av redan kända kategorier för att identifi- era elevers svårigheter, som till exempel inlärningssvårigheter, sociala svårig- heter eller medicinska svårigheter. Isaksson (2009) fann, i likhet med Lutz (2009), att exempelvis medicinsk klassificering värderades högt i skolans ar- bete med att fördela resurser. Resultatet demonstrerar komplexiteten i arbetet med att identifiera och fastställa vilka elever som hade tillräckligt stora behov av särskilt stöd för att legitimera stödåtgärder. I likhet med Luttropp (2011) lyfter Isaksson (2009) fram att skolor efterfrågar en diagnos för att kunna er- bjuda extra resurser, medan effekten av anpassade undervisningsmetoder och utformningen av stödinsatser finns representerade i mindre utsträckning. Vi- dare fann Isaksson (2009), i likhet med Luttropp (2011), att gynnsamma undervisningsmetoder fick mindre utrymme i dokumentens beskrivningar. Luttropps (2011) resultat visar att pedagogisk skoldokumentation utgör ett värdefullt inslag, men att det inte är självklart att informationen om barnets individuella behov överlämnas eller tillvaratas vid pedagogiska övergångar. Således visar litteraturen att innehållet i pedagogiska skoldokument utgår från ett individfokus, vilket kan ha konsekvenser för elevers identitetsuppfattning. Med hänsyn till dessa utmaningar kan det vara viktigt hur dessa pedagogiska skoldokument används vid pedagogiska övergångar, där deras betydelse är särskilt relevant.

3.4.3 Sammanfattning

En sammantagen bild av studier om pedagogiska skoldokument visar att det finns brister i förskolans och skolans arbete med pedagogisk skoldokumentat- ion (Andreasson, 2007; Asp-Onsjö, 2006, 2012). Ofta ges barns svårigheter i skoldokument medicinska eller individbundna förklaringar, medan kunskap och stödjande metoder och skolans lärmiljö får står tillbaka. Dokumentation- ens funktion är också ofta kopplad till möjligheten att erhålla ekonomiskt stöd (Isaksson, 2009; Lutz, 2009). Resultaten ovan tyder på att arbetet med peda- gogiska bedömningar behöver få en större roll och att den pedagogiska skol- dokumentationen behöver struktureras för att synliggöra barns förutsättningar för lärande och deras behov av stöd (Luttropp, 2011).