I litteraturen säges oftast endast att pors begagnades vid ölbrygd.
Redan detta talar för att de starkt aromatiska bladen i allmänhet eller i varje fall ofta voro en viktig beståndsdel. På grund av den tidiga blom-ningen kan det förutsättas att honaxen (>>kottarna>>) med frukter, mogna eller omogna, togos med. Detta bestyrkes redan av den hel. Hildegards förklaring på 1100-talet att blad och >>frukter>>, varmed utan tvivel här menas ax, kokas; det är möjligt att de sistnämnda särskilt nämndes för att betona att de borde vara med. För att få en utgångspunkt för en diskussion av hithörande frågor vända vi oss lämpligen först till svensk medeltid.
I Magnus Erikssons landslag från 1300-talets första hälft, senare också i Kristofers reviderade landslag 1442, stadgas böter för brytande av pors på allmänning före Olofsmässodagen (den 29 juli, motsvarande den 6 augusti i vår kalender) (jfr ovan s. 28). I nästa mening stadgas böter för hämtande av vildhumle på allmänning före Bartolomeus-mässan (den 24 augusti, motsvarande den 1 september). Sistnämnda förbuds syfte måste ha varit att förebygga en förtidig skörd, som skulle ha varit till förfång för lojala plockare och medfört att en dålig kvalitet kom ut i marknaden (jfr J. A. Möller 1807, cit. av Granhall, a.a., s. 40).
(Man kan inte undgå att tänka på hur i våra dagar försäljare för att komma före andra plocka omogna nypon och nötter.) I fråga om porsen skulle det möjligen kunna tänkas att man endast velat förhindra en alltför stark exploatering, men detta är knappast rimligt, ty porsbuskarna rycktes ej alls upp med rötterna, och den tid som lämnades fri för skörd var ju mycket lång. En annan möjlighet skulle vara att man velat säkra återväxten genom att avvakta de mogna frukternas fallande till marken.
Redan den tydliga parallellismen mellan de samtidigt för humle och för pors utfärdade förbuden, i vilka utom böternas storlek endast tid-punkten skiljer, gör det dock mycket sannolikt att syftet var detsamma och att man således ville uppskjuta skörden tills frukterna voro mer eller mindre mogna.
Utslagsgivande är hur länge frukterna sitta kvar i axen; om de bruka falla före tiden för olsmässan, således början av augusti, vilket på grund
Fig. 7. Pors (Myrica gale). Mogen frukt med stelnade hartsdroppar (15/10 1958).
Förstor. 12 x .
av den tidiga blomningen på bar kvist skulle vara tänkbart, kan lagen ej ha avsett att hindra skörd av pors med otillräckligt utvuxna frukter.
Jag har förgäves rådfrågat mycken litteratur och flera erfarna bota-nister. I en stor tysk flora1 finner man emellertid orden >>Fruchtreife im Oktober>>, och i Kirchner-Loew-Schröters stora verk2 meddelas att frukter i Holland samlats i oktober; i januari lågo de på marken. Ånnu intressantare är att enligt Lars Levanders värdefulla arbete om övre Dalarnas bondekultur (a.a., s. 516) den till porsdricka använda porsen plockades >>på sensommaren eller hösten i myrkanten, varefter kottarna torkades och behandlades på samma sätt som humle>>.3 I en del fall är det ju möjligt att man har använt både honaxen och de på hösten rätt stora, kottlika hanaxknopparna. Till yttermera visso har jag slut-ligen konstaterat att vid två sjöar NV om Uppsala (Siggeforasjön, Tarmlången) 15/10 1958 de här sparsamt förekommande honbuskarnas och sambyggarnas frukter hade börjat falla (tomma fruktfästen) men till stor del ännu sutto kvar. 1/10 1959 voro de på samma lokaler mogna men hade knappast börjat falla. Frukterna (de med de egentliga fruk-terna sammanvuxna förbladen) äro ojämförligt mycket hartsrikare än bladen (fig. 7).
Det är således uppenbart att i Sverige under medeltiden de i augusti omogna frukterna ansågos vara särskilt värdefulla för ölbrygden. Lands-lagens uttryck >>bryta pors>> visar att vad som skördades var grenar eller grenspetsar men därav följer ej nödvändigtvis att alltsammans användes till brygden. Så stora mängder öl som bryggdes i Sverige, Norge och ej minst Tyskland kan det dock, särskilt när hänsyn tages till vad som är
1 Schlechtendal-Hallier, Flora von Deutschland, 5. Aufl., bd 10, s. 4.
2 Lebensgesch. der Bliitenpfl. Mitteleuropas II. I, Lief. 33, 1928. 0. van Vloten-van den Bergh u. H. Vloten-van Vloten, Myricaceae (s. 574).
3 För påpekande av detta viktiga belägg har jag att tacka prof. L. G. Romell.
känt från senare tider, förutsättas att i allmänhet eller i stor utsträckning både blad och fruktax användes. Ett finare öl kan dock ha bryggts enbart på fruktaxen eller frukterna. Då frukterna äro mycket tätt hartsprickiga och å andra sidan kvistarna, utan tvivel även de finaste, i sin bark innehålla mycket garvämne, förefaller det mycket sannolikt att frukterna ge den bästa aromen. Detta förklarar både att man alltid ville ha frukterna med och att ibland endast de användes. En experimentell undersökning för prövning av denna teoretiska slutsats skulle vara av stort intresse.
Det finnes flera bevis för att under skilda tider både i andra länder och i Sverige rätt ofta enbart porsfrukterna eller ofta sannolikt hela hon-axen använts till ölbrygden. Resterna av den förhistoriska drycken från Juellinge, som dock inte var vanligt porsöl, innehöllo ax av pors.
Vincentius Bellovacensis (före 1264) och Conrad von Megenberg (1300-talet) samt senare Lobelius och Ray tala endast om >>blommor>>; detta visar i varje fall att fruktaxen särskilt uppmärksammades. Ett mycket väsentligt belägg är Schoockius' uppgift att i äldre tider vid brygden av ett westfaliskt öl frukterna avskildes >>auf besonderen Miihlen»;
det var tydligen fråga om ett slags tröskning. Simon Paulli har i sin Flora Danfoa (1648) bestämda och klara uppgifter. Bönderna taga.
>>besynderligen» (således icke alltid) frukten (>>fröet>>), av dem kallad
>>Brunset>>, ty då blir ölet >>saa megit dis sterckere, oc mere Hofvetgalt, oc de ocsaa dis lettere selge kand>>. Han framhåller att frukterna ha en särskilt stark doft. Ytterligare ett belägg finner man hos Linne. I sin Flora lapponica säger han uttryckligen att i forna tider bladen överallt i Sverige användes för att sätta smak på ölet, men i Skånska resan antecknas, tydligen som en märkvärdighet, att på Skanör-Falsterbo-halvön >>togs allenast frukten». Denna lakoniska uppgift säger mycket om bruket i Sverige - dock tyvärr icke på vilket sätt frukterna avskildes_
Från något senare tid märkes Levanders ovan nämnda vittnesbörd från Dalarna. Slutligen finnas några ävenledes förut anförda uppgifter i Nordiska museets uppteckningar: Värmland, Alsters sn (19276): det var honhängena ... som man använde; Bohuslän, Brastad (29675): man tog >>fröna>> ... ; Småland, Jät sn (47983): >>porsknopparna>> (=axen}
lades ... ; Öland, Runstens hd (8617): blommorna. I de två sistnämnda fallen, möjligen också i ett eller ett par av de i litteraturen nämnda, menas kanske både honaxen och följande vårs på hösten nästan färdiga hanax.
Att som här redan inledningsvis förutsatts utom frukterna även
bla-den ofta användes, varvid de kvantitativt måste ha varit en huvud-beståndsdel i tillsatsen, bestyrkes utom av Hildegards yttrande blott av enstaka belägg i utländsk litteratur; när det endast säges att pors till-satts, har det nog ofta ansetts självfallet att bladen voro med. Cordus talar dock på 1500-talet om blad och >>frön►>, och Rafn uppger långt senare detsamma från Norge. I Sverige medtogos på 1700-talet oftast bladen, som Linnes viktiga uppgifter visa. I Nordiska museets material finnas flera belägg: Östergötland, Svinhult sn (4017): grenar av pors kokades; Småland, Handbörds hd (18027): >>porsblad sen sommarens skörd>>; Linneryd sn (19050): porsen lades ned ... Skåne; Fränninge sn {8367): troligen porsris med frukter.
När porsen på ett eller annat sätt tröskades för tillvaratagande av frukterna, måste den först ha torkats, och det var sannolikt även annars vanligt att den liksom humle torkades för senare användning. Härom liksom om mycket annat rörande humleersättningars behandling ger den stora litteraturen mycket sparsamma uppgifter. Några uppgifter om torkning av pors finnas dock. Simon Paulli säger uttryckligen att bönderna torka >>det lilla trädet>>, och Levander omtalar att i övre Dalarna
>>kottarna torkades och behandlades på samma sätt som humle>>. En nyss anförd uppgift från Småland (18027) visar att bladen torkades. Det är väl ej osannolikt att öl ibland bryggdes med nyskördad pors, men härom är ingenting bekant.
Enligt flera uppgifter och vad som annars tydligen underförståtts kokades porsen på samma sätt som humle med ölet, dvs. med vörten (Hildegard: kokas >>med ölet>>; Statsark. i Mönster [se nedan s. 65]:
>>fermentum>> kokades tillsammans med det i vatten uppmjukade kornet).
Av stort intresse är biskop Gunnerus' uppgift (1766) att dekokten ej är så påfrestande för huvudet, om den blivit väl skummad. Linne sade redan tidigare (Plantro esculentro) att pors säkert förorsakar huvudvärk, om den ej kokas tillräckligt länge. Det är möjligt att båda bygga på någon äldre källa, men jag har ej påträffat någon sådan. Iakttagelserna måste antagas vara riktiga och bero på att narkotiska ämnen samlas i skummet och även avdunsta vid kokningen.