På Linnes tid omtalas pors (>>Tiörning>>) och porsöl i Bohuslän (Naver-stads pastorat) av prosten Johan Ödman, som förklarar att drycken är
>>grufwelig stark och gör en strax galen i hufwedet dock vid god hand-tering är intet skadelig at bruka i swår Tijd>> och av hushållerskor an-vändes för arbetsfolket.1 Tio år senare berättar Linnes lärjunge Anders Tidström att i Halland (Frillesås) pors >>till denna tiden varit deras enda humle>> men att >>ändteligen nu den rätta kommit i bruk>>.2
Obestämda uppgifter, nästan enbart i andra hand, finner man hos K. Dahlman (än i dag i nödfall av gemene man, >>kan snart göra en ga-len i pannan►>), J. Haartman, Rothof (ännu ... på några ställen), F.
Westerdahl och S. Liljeblad.3 Linnes lärjunge Pehr Osbeck, sedermera kyrkoherde i Halland, antecknade att vid gästabud >>att göra gästerna så mycket mer lustiga lägges, af en del, pors på ölet>>.4 - Haartmans uppgifter tyda på att pors begagnades i Finland, något som under alla förhållanden kan förutsättas.
1 Johan Ödman, Chorographia Bahusiensis, 1746, s. 341 f.
2 Anders Tidström, Resa i Halland, Skåne och Blekinge år 1756, utg. 1891, s. 5.
3 Karl Dahlman Eskilsson, Inledning til Swenska Hurnlegårds- . . . Skötselen, 1748, s. 7, 12. - J. Haartman, Underrättelse om ... sjukdomars hämmande ...•
1759, s. 92 (1765, s. 178). - Rothofs Hushålls-Magasin, I, 1762, s. 371. - F.
Westerdahl, Underrättelse om helsans bevarande, 1764, s. 257 (även 1768, 1803).
- S. Liljeblad, Flora, 1798, s. 307. (Ett par av dessa belägg genom SAOB:s arkiv.)
• P. Osbeck, Utkast till Beskrifning öfver Laholms Prosteri ... , 1796; tr. i Hallands fornm.-för. årsskr. 1868, s. 20.
I Palmstruchs Svensk botanik nämner C. Quensel blott i allmänna ordalag (efter Linne) porsens användning; 0. Swartz varnar senare ut-tryckligen härför.1 Anders Jahan Retzius2 säger 1806 att pors ger öl en för de flesta angenäm smak men också huvudvärk och »vanmagt i knän»
och därför kommit ur bruk, >>om icke någon krögare i smyg nyttjar den;
men i norra Skottland och Norrige skall det mera brukas>>.
Det kan tilläggas att nyttosvärmaren Johan Fischerström, som hade fattat stort intresse för mjöd, 1785 lämnade en beskrivning på ett pors-mjöd, som >>täflar med Spanskt win i godhet och smak>>; han fann det
>>besynnerligt at Läkare aldrig bruka en ört, som har en werkelig medi-cinsk kraft>>. 3
Uppgifter i utländsk litteratur att pors (och skvattram) >>äro>> tillsatser till öl i de nordiska länderna4 äro naturligtvis (trots den nyss lämnade sensationella upplysningen från Norge) alldeles missvisande. Pors har dock i vårt land på landsbygden begagnats långt fram på 1800-talet.5 Härpå finnas belägg både i litteraturen och i arkivmaterial. De först-nämnda äro icke många men pålitliga. D. Högberg säger 1843 att pors nyttjas av somliga i brist på humle.6 Richard Dybeck förklarade 1847 att >>åtminstone i Vestmanlands och Nerikes skogsbygder begagnas den ännu i dag af fattige>>.7 A. E. Holmberg8 , som påstår att tillsättandet av dövande örter till ölet av våra förfäder kallades att >>gräsa>> det,9 , uppger (kanske dock blott efter Dybeck?) att man här och där brygger porsöl.
Hylten-Cavallius berättar att det i Värend bryggda björklagsdrickat
1 Svensk botanik II (1803), 76, V (1807), 332.
2 Anders Jahan Retzius, Försök till en Flora oeconomica Svecia,, I, 1806, s.
465 f.
3 Johan Fischerström, Om drycker; och i synnerhet om miöd. Vet. ac. oecon.
handl. IV, 1783, s. 77 ff.
4 T.o.m. i J. Hoops' bekanta verk Waldbäume und Kulturpflanzen im ger-manischen Altertum, 1905, s. 650 (>>wurde und wird in England und den nordischen Ländern ... »), hos Arnold (ned. a.a., s. 239) och hos Maurizio (ned. a.a., s. 129, 130).
Jfr i äldre litteratur F. Hoefer, Diet. de bot. prat., 1850, s. 462.
6 Ett yttrande av C. G. Zetterlund 1884 att pors kanske ännu användes som ölkrydda i Sverige innehöll därför ett litet korn av sanning men missförstås lätt, särskilt genom att senare ha upprepats av Braungart (jfr nedan s. 165).
6 D. Högberg, Svensk Flora, 1843.
7 Richard Dybeck, Blommor ur en swensk örtekrans. Runa 1847, s. 29.
8 A. E. Holmberg, Nordbon under hednatiden, 1852, 2:a uppi. 1871, s. 143.
9 Ett svenskt ord »gräsa•> med denna betydelse synes ej vara belagt; det är an-tagligen >>grasaör miöör>> (se ovan s. 7) som föresvävat författaren.
46
fick en förhöjd smak genom tillsats av pors.1 P. A. Säve säger att på Gotland under >>det gamla hushållningssättets>> tid >>enebär och purs>>
plockades till dricka.2 Lars Levander meddelar att man i övre Dalarna under 1800-talets förra hälft >>som omväxling till humledrickat» på flera håll bryggde porsdricka.3
Från Södermanland (St. Malms sn) har berättats en gammal sägen, kanske från 1700-talet eller ännu äldre, om en ägare till Stora Djulö, som under en ritt till julottan >>tung av porsölet>> blev sömnig och fördes in i ett berg.4
Slutligen kan nämnas att AB Stockholms Bryggerier hösten 1958 i vetenskapligt syfte har bryggt ett porsöl (se närmare härom fil. dr E.
Sandegrens bilaga). Jag har haft tillfälle att smaka en provbrygd, ett underjäst öl bryggt på blad och ax (hängen), tydligen både honliga med frukter i olika stadier av mognad och hanliga med knoppar till följande vårs blommor. Smaken förefaller först litet egendomlig men är ej oange-näm; aromen ger en sensation av vildmark och porskärr. En kvantitet av intill 33 cl gav ingen huvudvärk eller andra otrevliga efterverkningar (möjligen en gång en svag känsla av tyngd i huvudet, men det kan ha varit inbillning). Dr Sandegren är efter sin intressanta analys böjd att antaga att >>användningen av pors i öl knappast kunnat ha någon skad-lig inverkan på organismen>>. Det är dock svårt att tro att den huvudvärk och de övriga obehag som så ofta omtalas i äldre litteratur och även från senare tid helt och hållet varit en alkoholverkan efter inmundigande av stora kvantiteter porsöl ( en förväxling med skvattramöl kan någon gång ha skett i Sverige men omöjligt i Norge och Danmark). (Jfr bl. a. s. 47.) Det förefaller tillsvidare troligt att gamla tiders med primitiva metoder bryggda och sannolikt porsstarkare porsöl när det njöts i riklig mängd hade en viss specifik narkotisk effekt (jfr bl. a. ovan s. 17, 34, 39, 44).
Härför talar i någon mån också porsens intensiva och som det nog före-faller en smula bedövande doft och dess vitt spridda användning mot ohyra. Säkerligen har dock även en kraftig porstillsats inte alls varit så farlig som exempelvis Linne trodde; skadan har sannolikt varit ringa och oftast ingen.
1 Hylten-Cavallius, Wärend och Wirdarna, 1864-68, II, s. 99.
2 P. A. Säve, Åkerns sagor, 1876, s. 40 (även utg. 1891 och 1938).
3 Lars Levander, Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft.
Gust. Ad. Akad. Skr. 11, 1-3; 3, 1947, s. 516.
4 J. Wahlfisk, Sägner om natur-myther m.m. Bidr. t. Södermanl. äldre kultur-hist., bd 2, h. 6, 1886, s. 112.
Arkivmaterial
Intressanta upplysningar lämnas av folkminnesuppteckningar i diska museet, Uppsala folkminnesarkiv och Lunds folklivsarkiv. Nor-diska museet har för sin Etnologiska undersökning två gånger, 1934 och 1941, utsänt frågeformulär rörande mältning och ölbrygd och ersättnings-medel för humle. Svaren, som välvilligt ställts till mitt förfogande i av-skrifter av den framstående ölbrygdforskaren disponenten Sten Simons-son, utgöra att ovärderligt material. Uppgifterna härstamma i allmänhet från mer eller mindre gamla meddelares eller deras sagesmäns barndom eller från dessa personers föräldrars yngre dagar. De flesta kunna därför antagas röra tiden från 1830-talet till in på 1870- eller 1880-talet, i några fall 1890-talet. I vissa fall är det fråga om en obestämd tradition från äldre tider. I andra meddelas bestämdare tidsuppgifter.
En svårighet, som kan beröra även någon enstaka av andrahands-uppgifterna i litteraturen, är att Ledum palustre, skvattram eller >>get-pors>>, stundom har kallats och ännu kallas enbart pors. Linne, som kallade Ledum skvattram och betecknade Myrica som >>den rätta porsem, säger själv att man i forna tider begagnade >>två slags pors>> till öl (Prml.
priv., s. 23). Det är därför, ehuru de flesta rapporterna säkerligen gälla Myrica, möjligt att en eller annan allmänt hållen uppgift från någon trakt där skvattram är vanlig avser denna. Tänkbart är också att man någonstädes bryggde >>porsöl» ibland med den ena, ibland med den andra växten. Förvirringen förefaller fullständig, när man finner att namnet
>>getpors>> inte säkert alltid betyder Ledum utan stundom tyckes ha be-gagnats om Myrica. Redan Olaus Rudbeck (Hort. bot. 1685) anförde
>>getepors>> som namn på både Myrica och Ledum. Högberg anför i sin Flora (1843) getpors som namn på båda arterna. Några fall av sannolika eller möjliga sammanblandningar och förväxlingar skola beröras i det följande.
Med tanke på dessa sannolika eller möjliga förväxlingar är det av intresse att jämföra två kartor över Myricas och Ledums utbredning i Norden (fig. 5 och 6).
De av Nordiska museet insamlade uppgifterna om porsöl äro så värde-fulla att de nedan återges i förkortad form men delvis relativt utförligt.
Numren hänföra sig till Etnologiska Undersökningen (E. U.).
Uppteckningar i Nordiska museet rörande porsöl
Skåne. Färs hd, Fränninge sn (8367): På öl och dricka under 1700-, kanske somligstädes inpå 1800-talet; troligen porsriset med sina frukter.
65°
60°
55°
Fig. 5. Pors (Myrica gale), utbredning i Norden. Efter Hulten. Grov streckning allmän, finare streckning relativt allmän men mera spridd förekomst, prickarna
enstaka fyndorter.
Villands hd, Vånga sn (8424): Pors kunde ersätta humlen, varav ölet blev
►>starkare►>, ansågs kunna berusa. Harjagers hd: Porsöl framställdes; porsens
►>vita bär►> (tydligen minnesfel eller missförstånd) (manuskr. Matberedning och måltidsseder, s. 71).
Blekinge. Bräkne hd, Asarum sn (18522): Under meddelarens barndom på 1860-talet hörde man de gamle tala om att pors nångång användes till brygd av dricka.
Småland. S. Möre hd, Vissefjärda sn (36194): I mycket gamla tider.
Upptecknaren en gång som barn (1897) smakat porsöl, som bryggdes av en fattig torpare som hade ont om mjölk; ett svagt dricka som ►>luktade gott, men smaken var inte vidare tilldragande, åtminstone inte för en barnagom►>;
Voxtorp sn (472): Porsöl ►>för längre tid tillbaka►>. Norrvidinge hd (13115):
Om drickat skulle bli fränt och skarpt, tog man mera pors, humle och t. o. m.
Fig. 6. Skvattram (Ledum palustre), utbredning i Norden. Efter Hulten.
skvattram; rent porsöl förekom icke, ansågs giftigt. Uppvidinge hd, Nottebäck sn (44399): Man använde pors någon gång; porsöl ansågs ej vara giftigt. Upp-vidinge och Handbörds hdr, Älghults och Kråksmåla sr (18027): Fäderna talade mycket om porsöl (sagesmän f. 1822, 1800, 1845); upptecknaren har som barn (bör ha varit på 1870-talet eller något senare) smakat porsdricka, framställt av björklag (eller lönnlag) med porsblad och jäst; rätt gott men litet rusgivande. Handbörds hd (7188): Porsöl ... Kinnevad hd, Jät sn (47983): Av björkelag och pors bryggdes öl; porsknopparna (=axen, således utan tvekan Myrica) lades i ett träkärl, kokande björklag slogs på, efter 8-10 timmar silades den, kokades åter och skummades. De fattiga som ingen ko hade kokade porsvälling av porsöl och rågmjöl; >>det doppade vi korngryns-gröten i på kvällen. Jag har själv smakat det den vinter jag konfirmerades, 1894.>> (Meddelare fru Jenny Danielsson, 75 år 1954.) S. Vedbo hd, Höreda sn (36492): Hört talas om porsöl, >>men ingen i vår by bryggde dylikt>>.
Öland. Runstens hd, Gärdslösa sn (8617): Man har av de gamla hört 4 - 598932 Nils von Ho/sten
50
att dricka någon gång uppblandats med ett avkok av porsblommor ... ganska giftiga. En annan upptecknare (17955) hörde som barn berättas om en dräng som lurade pors in i drickstunnan; de som drucko klagade över en förfärlig huvudvärk, men drängen sa: >>lite fränt ska det va för det passar bra för snåla bönder, som inte nänns ge folket ens sur mjölk, för den ger de till svin, alltså är vi ändå sämre för vi får dricka enbart vattem>.
Bohuslän. Stångenäs hd, Brastad (29675): Att brygga porsöl var mycket vanligt; man blandade >>fröna>> i det vanliga ölet (säges avse tiden omkr.
1880). Säkert Myrica.
Dal. Vedbo hd, Nössemark sn (8702): Meddelaren (f. 1880) hört talas om porsöl men ej kunnat få beskrivning. Nästan säkert Myrica.
Västergötland. Marks hd, Karl Gustafs sn (8963): På brukavporstill dricka tyder att >>det sägs om något som smakar starkt att det är starkt som pors>>. Upptecknaren förmäler att >>ett slag kallar de getpors för det krea-turen voro galna efter den>>. Detta är utan tvivel den vanliga sammanbland-ningen med skvattram eller är hämtat från en annan trakt; socknen ligger åtminstone numera utanför Ledums allmänna förekomst. I varje fall var det sannolikt pors som begagnades till bryggning. Väne hd, V. Tunhems och N.
Björke sr (8431): Porsöl har man hört talas om, men man vet ej mera än att pors användes i stället för eller tillsammans med humle för att ölet skulle få en rivande smak (sagesmannen f. 1866).
Östergötland. Ydre hd, Svinhult sn (1289): Som barn hörde uppteckna-ren många gånger redan då gamla personer tala om porsöl. Göstrings hd, Ekeby sn (18140): Har någon gång som barn (f. 1863) hört namnet porsöl.
Finspångs hd, Regna sn (30154): I Risinge uppges vildhumle och pors ha använts i nödår.
Närke. Edsbergs hd, Knista sn (11014): Inte hört mer än en gammal gubbe, död sen år tillbaka, som gjort dricka på pors; blandades med renfana och sirap.
Södermanland. Oppunda hd, Julita sn (31856): >>Nog har jag druckit porsöl men jag har inte bryggt det själv>>; det går nog knappast att vara utan malt (uppgifterna gälla 1864-1874).
Värmland. Väse hd, Alsters sn (3377): Hört att man lagt pors på dricka för att få det starkare (>>med större alkoholhalt>>); meddelaren skriver >>P6s-öh>. En annan meddelare (3062) har sin egen etymologi: porsöl detsamma som bordsöl, men finnarna kunde ej uttala detta ord utan sade i stället porsöl.
En tredje meddelare (19276) har hört de gamla tala om pors som ersättning för humle; det var >>honhängena med sina gulhartsiga frukter man tillvaratog och använde>> (således säkert Myrica).
Västmanland. Övertjurbo hd, Kumla sn (18176): >>Långt tebaks i tiden la dom i pors, när dom brygde dricka. Porsöl ... var nog starrt så de rusa, men man vart toker i huvu av det sade de gamlesta, å så fäck man ont i magen, diarre.>> Upptecknaren (f. 1861) nämner även >>getpors>> men hans sagesmäns porsöl var sannolikt delvis eller övervägande bryggt på Myrica.
Ett tillägg lyder: >>En min sagesman f. 1855 tala om att i hans barndom tala de gamle om hur man förr dryga ut malt å humle med att lägga getpors i koket>> (kanske Ledum, dock ej säkert).
Uppland. Bro och Vätö skeppslag, Björkö-Arholma sn (18082): Porsöl talade man om. Lyhundra hd, Söderbykarl sn (18072): Pors begagnats i mycket ringa omfattning, blott hört att det skulle duga till brygd. Våla hd, Nora sn (18897): De gamla ha hört talas om att pors eller getpors begagnats längre tillbaka. Annan anteckning (31106) samma innehåll (>>hörde under sin barndom ... >>).
Dalarna. Grangärde sn (8801): Porsöl en benämning från den tid då vildpors begagnades i st. f. humle. Pors kallas i Grangärde getpors. Gran-gärde och Säfsnäs sr (17991): Meddelaren >>läst om porsöh>; pors, >>getpors som vi kallar den ... >>. Den >>getpors,> den förstnämnde upptecknaren själv åsyftar synes vara Ledum, ty han säger att den har >>en frän, stark lukt och smak>>; Myricas aromatiska lukt kan ej sägas vara frän. Detta visar dock ej alls att det porsöl dessa upptecknare hört talas om var bryggt på skvattram.
Vika sn (18016): Långt tillbaka i tiden kokades porsöl. Boda sn (18009):
Pors, även i dialektspråket benämnd mirhumbla, myrhumle, har i enstaka fall använts i st. f. humle som >>ett slags ersättnings- eller experimentmedel»;
upptecknaren f. 1868. Mora (17915): Att man i st. f. humle använt pors är nog känt >>men torde detta vara för så lång tid sedan ... >>. Orsa sn (18244):
Pors har använts, >>min mor brukade berätta om sådant>>.
Hälsingland. Bollnäs hd, Voxna sn (8841): Porsen >>ej något populär bland dem som bryggde>> (således dock stundom begagnad).
Jämtland. Näskott sn (4507): Pors >>användes [utan tvivel menas stun-dom] i st. f. humlem. Detta är ett fall där Ledum, som ej är känd från trakten, kan säkert uteslutas.
Norrbotten. Nederluleå, Brändön (7838): >>Strandhumle>>, av uppteckna-ren efter en av de två meddelarnas beskrivning identifierad med Myrica,
»var bra och man kunde klara sig med bara dem (meddelarna f. 1854 och 1855, således 1860-talet eller även något senare).
En uppgift från Estland må tillfogas: Porsöl obekant på Rågö (30067) och Hasal, Nuckö, >>men jag har hört att dom ska bruka pors i ölet på skilda orter i Estland>> (35519).
På grund av sin beskaffenhet kan arkivmaterialet - kompletterat med de sparsamma litteraturuppgifterna- ej läggas till grund för en jämförelse mellan olika delar av vårt land. Det enda som kan sägas är att porsöl, som utan tvivel under medeltiden och åtskilligt senare dracks i hela Sverige, länge efter det att humleodling blivit allmän har varit rätt van-ligt i det länge ganska karga Småland (8 positiva, 10 negativa E. U.-uppgifter) och i Dalarna (6 positiva, 5 negativa uppgifter, bland de se-nare dock 2 från enligt andra uppteckningar positiva trakter; flera littera-turbelägg). Tydligen dracks det mycket även i Skåne (uppgifterna från Lund). Det kan dock mycket väl ha druckits lika mycket i en del andra områden, bland annat Västmanland och Närke. Påfallande är att Nord.
museet fått så många (7) negativa svar från Västergötland; med hänsyn
även till de två positiva uppgifternas beskaffenhet förefaller det sanno-likt att porsöl här redan från 1800-talets början eller tidigare har bryggts rätt litet. Det är tänkbart att man ofta i stället använt vattenklöver, men utan flera belägg på bruk av denna växt är detta en alltför löslig gissning. Anmärkningsvärt är att intet belägg föreligger från Gotland;
Nord. museets upptecknare äro visserligen endast två, men den ena har gjort >>vidsträckta förfrågningar hos äldre personer►>.
Åven negativa upplysningar ha naturligtvis sitt intresse. 54 sådana med växlande formuleringar ha inkommit ( ►>porsöl är här okänt►>, >>pors har aldrig använts till öl här►>, ►>porsöl har jag inget reda på►>, >>porsen till-varatogs ej för brygd►>, >>pors känner man ej till här►> osv.; uppgifter i vilka enbärsdricka eller andra ersättningsmedel än pors men ej denna nämnas ha medtagits). Oftast kan ingen annan slutsats dragas än att pors ej (eller sannolikt ej) begagnats till bryggning under de senaste 60, 70 eller 80 åren i den socken uppgifterna avse. Mycket beror på om det i en trakt finnes någon gammal och minnesgod person, som hört sina föräldrar eller far- eller morföräldrar berätta om hembrygd i sin ungdom. Härtill kommer att somliga upptecknare ha gjort energiska efterforskningar, medan andra blott ha meddelat vad de själva känt till. De negativa upp-gifterna förete således alla graderingar mellan >>positivt negativa►> och tämligen intetsägande. Några fall, som visa hur försiktig man måste vara, kunna anföras. Från S. Möre i Småland finnes en uppgift att ►>porsöl
användes ej, ansågs skadligt för hälsan►> (9791); en annan upptecknare talar om vanlig användning >>i mycket gamla tider►> och har dessutom själv druckit porsöl (36194). Från Fränninge socken i Färs härad i Skåne uppges att >>pors har man inte hört talas om i dessa bygder, man vet inte vad det är►> (20036, jfr 6718, 18078), men i en annan uppteckning säges att den förr användes vid brygd (8367). Från Mora meddelas att porsöl är okänt (14813) och att det omtalas från äldre tid (17915), från Boda i samma landskap att pors synes aldrig ha använts (17983) men också att den begagnats (18009). Naturligtvis är det inte alls osanno-likt att olika traditioner ha funnits och att i en by eller mindre trakt pors, i en annan någon annan humleersättning har använts. I flera trakter, i vilka enbärsdricka brukats och ofta varit en vanlig dryck, uppges bestämt att porsöl ej använts (19979, 20853, 44170, 8833, 8611, 10094, 14813, 15002), och det är möjligt och kanske ej osannolikt att i några av dessa fall ett visst samband har funnits, t. ex. i Småland, där enbärsdricka
användes ej, ansågs skadligt för hälsan►> (9791); en annan upptecknare talar om vanlig användning >>i mycket gamla tider►> och har dessutom själv druckit porsöl (36194). Från Fränninge socken i Färs härad i Skåne uppges att >>pors har man inte hört talas om i dessa bygder, man vet inte vad det är►> (20036, jfr 6718, 18078), men i en annan uppteckning säges att den förr användes vid brygd (8367). Från Mora meddelas att porsöl är okänt (14813) och att det omtalas från äldre tid (17915), från Boda i samma landskap att pors synes aldrig ha använts (17983) men också att den begagnats (18009). Naturligtvis är det inte alls osanno-likt att olika traditioner ha funnits och att i en by eller mindre trakt pors, i en annan någon annan humleersättning har använts. I flera trakter, i vilka enbärsdricka brukats och ofta varit en vanlig dryck, uppges bestämt att porsöl ej använts (19979, 20853, 44170, 8833, 8611, 10094, 14813, 15002), och det är möjligt och kanske ej osannolikt att i några av dessa fall ett visst samband har funnits, t. ex. i Småland, där enbärsdricka