Rädsla, agerande och relation mellan människor

Antingen är man rädd för allt som händer eller är man inte det. Man kan vara försiktig, då skulle man inte våga någonting. De kan släppa en bomb över mitt hus, var ska jag då ta vägen? De kan sätta en bomb här också. Det är mitt i julrushen. Det är nu de sätter igång väl? Det finns tillräckligt mycket att oroa sig för, utan att behöva oroa sig för terrorister (Intervju 2).

Denna inställning till terrorismens hot är ganska vanlig bland våra respondenter. Många känner sig inte direkt rädda i sitt vardagliga liv och anser inte att terrorismen påverkar deras dagliga rutiner. En av våra respondenter anser dessutom det vara en bra strategi för att bekämpa terrorismen att fortsätta som vanligt. ”Terroristerna vill att man ska känna sig påverkad, därför gör man deras intresse genom att låta sig påverkas” (Intervju 1). Att rädslan saknas i vardagen innebär inte att den inte förekommer vid andra tillfällen. De flesta av våra informanter känner en form av oro när de planerar att resa utomlands. Strategierna för att undvika att bli drabbad av terrorism ser olika ut från person till person. En informant beskriver sin strategi på följande sätt:

Kanske när jag ska flyga iväg har jag tänkt på terrorismen. Då kommer tanken. Så kan man undvika de flygplatser där det har hänt: Lyon, Paris, Milano, där de

har hotat. Man tar de andra småvägarna. Det kan man göra. Om man går ut på nätet kan man hitta de flygplatserna och köra på dem (Intervju 3).

Andra strategier är t.ex. att undvika tunnelbanor i storstäder (Intervju 1), att undvika vissa länder när man åker på solsemester (Intervju 6) och att inte åka till New York eller London under jultiden (Intervju 2). I princip handlar dessa strategier om att undvika platser där många västerlänningar samlas eftersom det är där informanterna tror att terrorister kan slå till.

Informanterna menar även att terrorister kan slå till var som helst och när som helst. En av intervjupersonerna ser detta som en förändring jämfört med de former av terrorism människor i väst var vana vid före 9/11:

Förut drabbades vi av terrorism om vi åkte till Egypten eller Turkiet, eller andra fjärranländer. Där terrorismen råkade träffa oss. Nu var den ju direkt riktad mot en stor grupp västerlänningar, eller mot en homogen grupp västerlänningar. Så på det viset inser vi ju alla att det kan slå till i Stockholm, London eller var som helst i västvärlden. Det har blivit påtagligare och kommit mycket närmare. Helt klart. (...) I samband med 9/11 som var den största väckarklockan för alla flyttade terrorismen från hemmaplan och hit. Man spelar på den andra bollplanen. Det är ju det som är så skrämmande. För människor i allmänhet. För oss alla. Terrorismen finns inte längre där vi tror terroristerna finns. De kan finnas precis överallt (Intervju 6).

En annan form av rädsla som en del av våra informanter och respondenter kopplar till

terrorismen är känslan av osäkerhet i staden när det är mörkt. ”Många gånger rädd för att vara ute sent på kvällar” skriver en respondent (Enkät). En informant kopplar terrorism med fenomenet huliganer (Intervju 2) och en annan med ungdomsgäng (Intervju 3). Vidare är kopplingen mellan terrorismen och muslimer ett återkommande tema bland våra informanter. ”Jag tror att det är självklart att fördomarna har ökat. Man har inte förknippat terrorismen så starkt med det folkslaget (muslimer förf. anm.) tidigare” (Intervju 1). De flesta intar trots detta en kritisk hållning till denna, i deras mening, fördom.

Man vet ju t.ex. och man reagerar själv på att nu för tiden har vi alla någonstans uppfattningen att terrorismen är kopplad till muslimska länder eller muslimska personer. Man kan inte låta bli att känna detta någonstans. (...) Man kan vara övertygad om att det är muslimer som står bakom denna grejen (terrorism förf. anm.) och att det bara är de som gör det och har hittat på det. Eller, de (media förf. anm.) försöker få i mig det och jag känner lite obehag när jag ser många av detta folkslaget, men samtidigt vet jag att det bara är en fördom och jag vet att det är så och försöker bekämpa den. Jag tror att de flesta människor, en hel del som är kritiska, kan känna igen att vissa tankar eller saker de känner gentemot muslimer inte är fakta utan bara fördomar (Intervju 1).

En annan informant uttrycker denna känsla inför muslimer eller muslimliknande människor på följande sätt:

Jag känner också det på stunden, ibland, när jag blir lite arg (skrattar). Jag har själv grannar som kommer därifrån (Mellanöstern förf. anm.) och jag hälsar men man blandar sig inte gärna. Jag tror att inte de heller blandar sig gärna. De känner väl också detta även om de inte är involverade i detta (terrorism förf.

anm.) känner de kanske också. Det blir ömsesidigt. Efter 9/11 blev det mycket

hat, man sa ”de djävlarna...” men det är fel egentligen (Intervju 3).

En av våra informanter menar att fördomarna har ökat men enbart bland de människor som redan var ”rasister”.

Jag tror att människor som var rasister innan, har blivit ännu värre rasister av det här. Men jag tror inte det har skapats några rasister av de som inte var det innan, det tror jag inte. Däremot tror jag att det kan ha förvärrat de som redan var emot invandring och som såg snett på olika religiösa grupper. De kan ha fått vatten på sin kvarn (Intervju 6).

Denna person vänder även på resonemanget kring rädslan för terrorismen och menar att även terrorismbekämpning skapar oro. Detta på grund av att rättssäkerheten har satts på spel när Sverige tillåtit USA:s säkerhetstjänst att agera på svensk mark medan riksdagen inte har blivit informerad och inte fått möjlighet att granska bevisen mot de så kallade terroristerna, berättar hon. ”För hela rättssäkerheten sätts ju totalt ur spel. Det känns ungefär som om amerikanerna kan komma och peka på mig nästa vecka och säga att de har hemliga bevis mot mig och ni får vara snälla att skeppa iväg henne. Har de sagt ja denna gången så hur ska de kunna säga nej nästa gång” (Intervju 6).