En retorisk situation

Eleverna i undersökningen bygger och etablerar ethos i kommuni- kativa situationer. Vid flera tillfällen under läsåret får eleverna ar- gumentera för eller emot olika ämnen. Deras uppgift är då att övertyga sina kamrater (och lärare) om något, och de ingår i kom- munikativa situationer där de behöver argumentera för att kunna lösa uppgiften. En kommunikativ situation med argumentation i fokus kallas inom retoriken för en retorisk situation.

Det som i grunden utmärker en retorisk situation är att det ska finnas ett problem, en publik och en talare. Andersen ([1995] 2002, 22) hänvisar till Ciceros De Oratore och menar att man un- der antiken talade om en retorisk situation då kommunikation var verksam ”ved en bestemt anledning og på et bestemt tidpunkt”, men det är först i modern tid som den retoriska situationen an- vänds som ett begrepp för att beskriva något speciellt. I modern re- torik har begreppet ”retorisk situation” lanserats för de kommuni-

kativa situationer där det behövs någon form av aktivitet genom tal eller skrift för att lösa problem som uppstått (se Andersen [1995] 2002, s. 22; Kjeldsen [2004] 2006, s. 79 ff.). I en retorisk situation går en person således från reaktion till aktion. Alla talsi- tuationer är därför inte retoriska; samtidigt som den enklaste ar- gumentation i vardagslivet kan bli en retorisk situation. Situationer där ett problem varken kan lösas eller modifieras är inte retoriska, menar Andersen ([1995] 2002, s. 22).

En artikel som startade en diskussion om vad som konstruerar den retoriska situationen skrevs av Bitzer 1968 (1997). Hans po- äng var att det är yttre omständigheter som konstruerar och defini- erar den retoriska situationen till skillnad från den antika uppfatt- ningen där man såg kommunikation främst utifrån talarens per- spektiv. I och med den debatt som följde (och som pågår fortfa- rande) om vem som definierar situationen – talaren, mottagaren eller situationen – kan man säga att mottagarperspektivet har fått lika stort utrymme som sändarperspektivet i den moderna retori-

kens retoriska situation (Jasinski 2001). Kjeldsen ([2004] 2006, s.

80) pekar på att den klassiska retoriska situationen erbjöd retoris- ka möjligheter medan Bitzer snarare föreskriver en bestämd reto- rik. Kjeldsen (2009) menar också att man idag måste se den reto- riska situationen i ljuset av en fragmenterad, föränderlig och kom- plex värld och inte enbart diskutera erbjudanden och föreskrifter utifrån deltagarna i den retoriska situationen. Bland annat menar Kjeldsen (2009) att en kommunikatör numera många gånger be- finner sig i olika retoriska situationer på samma gång. Ett exempel på det är multimedial kommunikation som ibland har oklara sän- dare och där en situationspluralism tvingar fram en sändare som vänder sig till olika grupper och olika problem samtidigt. Ett annat exempel menar Kjeldsen (2009) är mediers inflytande på till exem- pel politikers olika uttalanden där journalistisk regi snarare än po- litikerns intention styr den retoriska situationen. Det Kjeldsen (2009) talar om, menar jag, är en mer global retorisk situation än den mer lokala retoriska situation som förekommer i till exempel en undervisningsmiljö. Vad som däremot är viktigt att ta med sig in i undervisningsmiljöns skapade retoriska situationer är att ele- ver, som sändare och mottagare, är en del av en fragmenterad, för- änderlig och komplex värld och att detta i allra högsta grad påver-

kar retoriska situationer som skapas i undervisningssyfte där elever ska lära sig bli talare.

Bitzers (1997) sätt att se problem, publik och talare skiljer sig alltså i vissa delar från en mer klassisk syn. Problemet menade han måste vara påträngande så att det skapar engagemang och intresse, och det måste lösas med kommunikation. Han menade också att publiken i en retorisk situation består av människor som kan på- verkas att handla, men som också har möjlighet och vilja att av- hjälpa problemet. Publiken bör följaktligen i första hand vara ly- hörd för att ett problem finns. Dessutom menade Bitzer att talaren måste förhålla sig till de villkor som är aktiva delar av den retoris- ka situationen. Villkoren kan delas in i icke-retoriska och retoriska. De icke-retoriska villkoren är av sådant slag som inte går att på- verka såsom lagar, fakta, föremål – talaren kan bara förhålla sig till dem. De retoriska villkoren är av sådant slag att de går att på- verka. Retoriska villkor handlar om talarens förmåga att använda sig av olika argument samt fysiska och sociokulturella villkor för talarens möjligheter och begränsningar i en retorisk situation. Kjeldsen ([2004] 2006, s. 86 ff.) menar att fysiska villkor består av vad olika medier erbjuder i möjligheter och begränsningar och som är relativt lätta för en talare att förhålla sig till i motsättning till de kulturella villkor i form av attityder som strider mot talarens egen uppfattning.

Crowley & Hawhee ([1994] 1999) har i sin lärobok Ancient

Rhetorics for Contemporary Students gjort ett försök att fånga

både den antika och den moderna uppfattningen om vad som ut- märker en retorisk situation. De menar att en retorisk situation be- står av ett stort antal komponenter som innefattas i ämnet eller problemet som avhandlas, publiken och deras relation till ämnet och till talaren samt talaren och hans eller hennes relation till äm- net, publiken och sig själv (Crowley & Hawhee [1994] 1999).

Denna bild av en retorisk situation är i huvudsak samma som det som i den retoriska arbetsprocessen benämns som intellectio. Att arbeta i fasen intellectio innebär att förstå målgrupp, syfte och ämne, vilket också kan sägas vara ett sätt att få grepp om den reto- riska situation man ingår i eller planerar att ingå i. Under antiken beskrevs intellectio som en kartläggande del som föregick övriga arbetsmodellen för att kunna avgöra en texts status, men att den

kartläggande delen lika ofta låter sig ingå i den del av arbetsproces- sen som benämns som inventio (Lindqvist Grinde 2008, s. 59). Crowley & Hawhee ([1994] 1999, s. 133 ff.) tar hjälp av Wayne Brockriede för att kunna diskutera olika aspekter i en retorisk situ- ation8

, till exempel interpersonell aspekt,attitydaspekt och kontex- tuell aspekt.

3.3.1.1 Interpersonell aspekt

Den interpersonella aspekten innefattar de frågor som kan karak-

täriseras med hjälp av ömsesidig acceptans, makt och förhållandet

mellan deltagarna i den retoriska situationen (Crowley & Hawhee

[1994] 1999, s. 133 ff.).

Ömsesidig acceptans handlar om vilken inställning talare och

lyssnare har till varandra. En ömsesidig acceptans av varandras personer kan snabbt förändras om någon komponent i den retoris- ka situationen förändras. Makt definieras som ”the capacity to ex- ert interpersonal influence” (Crowley & Hawhee [1994] 1999, s. 133). En person kan inneha makt av många olika orsaker, menar Crowley & Hawee ([1994] 1999, s. 134) och pekar på allt från personlig karisma till klass-, genus- och etnicitetsrelaterade orsa- ker. En talare kan också ha situerad makt om hon eller han tek- niskt och innehållsmässigt behärskar en speciell retorisk situation. När en talare förhåller sig till lyssnarna i den retoriska situationen

är ömsesidig acceptans och makt inräknade karaktäristika. Crow-

ley & Hawee ([1994] 1999, s. 135) menar att ”when choosing a voice for a discourse, a rhetor should ask: Is this the optimal dis- tance for persuasion, or should it be closed or opened up”. Med “voice” menas de stilistiska ramar talaren har att förhålla sig till beroende på vem lyssnaren är (Crowley & Hawhee [1994] 1999).

3.3.1.2 Attitydaspekt

I en kommunikationssituation är talaren beroende av lyssnarens respons och reaktioner. Det är det den andra aspekten, attityd-

aspekten, fokuserar på. Crowley & Hawhee ([1994] 1999, s. 135)

hävdar att om man hårdrar en publiks reaktioner på ett tal finns

8

Hellspong & Ledin (1997) visar på olika dimensioner i framförallt brukstexter. Till viss del sam- manfaller dessa med de dimensioner som Crowley & Hawhee (1999) menar innefattas i en retorisk situation.

det tre förutsättningar: acceptans, likgiltighet och förkastande. Dessa tre måste en talare förhålla sig till när denne förbereder sig, menar de. Om man kan påverka en människas attityder ökar också möjligheten att påverka en handling. Attityd kan ses som ett inre mentalt tillstånd och kommer till uttryck genom åsikter och hand- lingar. Kjeldsen ([2004] 2006, s. 323) menar att attityder inte kan ses, höras eller kännas utan ”[d]e kan bare formidles og oppfattes

som meninger eller handlinger [kursiveringar i original]”. Men är

det så enkelt att man kan uppfatta en människas attityder genom deras åsikter eller deras handlingar? Även om det vanligaste är att uppfatta attityder genom handlingar kan det vara svårt att förutse en handling utifrån en uttryckt attityd. Ett exempel på detta som Kjeldsen ([2004] 2006, s. 324) ger är den klassiska historien om forskaren som reste genom USA 1934 med sin kinesiske vän och nekades tillträde på endast ett ställe av 251 besökta. Vid ett tillfälle ett par månader senare uppgav 92 % av människorna på de besök- ta ställena att de inte kan tänka sig ge betjäning till kineser. Det är således till och med svårt att förutse sina egna handlingar utifrån den attityd man säger sig ha.

3.3.1.3 Kontextuell aspekt

Den tredje aspekten som Crowley & Hawhee ([1994] 1999, s. 135) nämner är den situation som den retoriska situationen ingår i. De menar att det är svårt att nå lyssnare som inte ingår i samma kon- text. Talare och lyssnare som har samma yrke eller samma ideologi har lättare att nå varandra. Crowley & Hawhee ([1994] 1999, s. 135) menar att till exempel pressekreterare och spindoktorer är de yrkesgrupper som har till uppgift att ha kunskap om vilka situatio- nella aspekter som är nödvändiga att ta hänsyn till i olika retoriska situationer. Deras yrke är att se vad som förenar talare och lyssna- re.

Crowley & Hawhee ([1994] 1999, s. 31) framhåller att enligt re- torikens grundprincip måste en text, talad eller skriven, förstås i den kontext den framförs i, eftersom ”[r]hetoric cannot be reduced to a handy list of rules on writing or speaking, because each rheto- rical situation presents its own unique set of challenges”. Den kon- textuella aspekten i en retorisk situation påminner således om situ- erat lärande.