Video och diktafoninspelningar samt transkribering

Genom att använda video och diktafon i samband med insamling av empiri kommer man nära sina informanter. Röster och kropps- språk blir dokumenterat på ett sätt som ger forskaren möjlighet att gång på gång lyssna och iaktta hela förlopp eller enstaka sekvenser. Video- och diktafoninspelningar öppnar för andra analysmöjlighe- ter, än vad fältanteckningarna gör, genom sin exakta återgivning. Samtidigt måste forskaren vara medveten om att inspelningar bara återger fragment av de människor man möter i en undersökning (Alrø & Dirckinck-Holmfeld 1997, s. 5). Men man ska inte heller

underskatta de möjligheter forskaren får genom att återse olika händelser i efterhand. Händelser som till exempel visar “gaps be- tween what people say they do and what they, in fact, do” (Jordan & Henderson 1995).

Som jag tidigare nämnt informerade jag tidigt elever skriftligt och muntligt och föräldrar skriftligt genom så kallat informerat samtycke om det planerade forskningsprojektet. När det gäller in- spelningar har framförallt videoinspelningen föranlett att jag även vid andra tillfällen än det inledande försäkrat mig om elevernas samtycke. En orsak till detta är att jag ville undvika att nära skulle uppfattas som oetiskt. Eleverna har nämligen vid olika tillfällen frågat vad jag gör med video- och diktafoninspelningarna och jag har genom tekniska beskrivningar och med hänvisning till forsk- ningsetik kunnat avdramatisera den etiska oro jag ibland tyckt mig uppfatta.14

Sannolikt finns en förklaring till deras frågor om an- vändningen i den mediedebatt som förs om ett ökat behov av över- vakningskameror, men också att mobiltelefoner används som vi- deokameror och pinsamma händelser läggs ut på internetsidor så- som youtube.com.

Eleverna har således vid varje videoinspelningstillfälle fått frågan om de accepterar att bli videofilmade, vilket kan ses som en uppre- pad variant av informerat samtycke. En elev avstod vid första in- spelningen, men tillät inspelning vid nästa tillfälle. Jag har video- filmat enstaka elever och grupper av elever som har redovisat muntligt inför sina kamrater. Videokameran har varit placerad på ett stativ längst bak i klassrummet rakt framför den eller de elever som blivit inspelade. Vid ett tillfälle fick kameran placeras så ele- verna filmades från sidan beroende på att salen var så liten att det inte var möjligt med inspelning rakt framifrån. Bildvinkel har inte förändrats under tiden som en elev blir inspelad. Det innebär att inspelningen enbart varit riktad mot de redovisandes blickar och kroppsspråk och inte vid något tillfälle svept över hela klassen. Det händer vid något tillfälle att eleven försvinner ur bildfältet när de till exempel rör sig mycket under själva redovisningen. Jag har även då avstått från att ändra kameravinkel. De enda tillfällen som kameravinkel behövts förändras under en lektion är när elever har

14

Videokameran var en JVC Digital Video Camera GR-DV 3000E och diktafonen en Olympus Digi- tal Voice Recorder WS-300M.

placerat sig så att de kommit i kameralinsens utkant redan vid in- ledningen av sin muntliga framställning. Jag har då hellre flyttat kameran än bett eleven placera sig på ett annat sätt. Det kameran har registrerat är således en eller flera elever som redovisar inför klassen, samt kateder och whiteboard. Eleverna står oftast mellan kateder och whiteboard, vilket i sin tur betyder att det hör till un- dantagen att elevens hela kropp blivit videofilmad. Vid flera tillfäl- len kan ryggen på någon av klasskamraterna synas. Eleverna har inte fasta platser i klassrummet vilket innebär att det inte är samma elevers ryggar som visas. Ett alternativ hade varit att ha även en kamera riktad mot klasskamraterna för att se deras kroppsuttryck när de lyssnar, vilket till exempel Heikkilä & Sahlström (2003) diskuterar, men det har aldrig varit ett alternativ i undersökningen. Eleverna var vana vid att jag fanns med som skrivande observatör i klassrummet och därför satte jag mig en bit ifrån kameran för att i vanlig ordning föra fältanteckningar. Det var därmed ett medvetet val att inte stå bredvid kameran, zooma eller ändra bildvinkel un- der tiden som eleverna blev videofilmade.

En av orsakerna till att deras framträdande inför klassen inte märkbart förändrades gentemot de gånger de framträdde och jag inte videofilmade kan vara att de oftast vid individuell muntlig framställning befinner sig i en explicit bedömningssituation. Lära- ren bedömer deras framträdande och antecknar under hela fram- trädandet. Både lärare och videokamera framstår i sammanhanget som kontrollinstrument (se vidare Aspelin 1999, s. 29).

Diktafonen användes mer flitigt än videokameran och därför kunde tillvänjningen av mediet ske under längre tid och den upp- levdes inte lika utmärkande som videokameran för eleverna. En or- sak till det kan ha varit att diktafonen påminner om ungdomarnas egna MP3-spelare. Vid ett tillfälle under läsåret valde jag att an- vända en kassettbandspelare för att spela in en intervju och inled- ningsvis stramar de intervjuade eleverna upp både sitt kroppsspråk och språk på ett sätt som tyder på att de är mer uppmärksamma på inspelningstekniken än vid de tillfällen då diktafon istället an- vänts.15

Jag har endast använt diktafonen i det traditionella klass-

15

rummet intervjusituationer, aldrig i samband med observationer gjorda i till exempel korridoren.

Eleverna vande sig alltså snabbare än jag förväntat mig vid både video och diktafon. Samma erfarenhet har många andra forskare som använt multimedia vid empiriinsamling. Vid ständigt åter- kommande inspelningar eller när informanterna är engagerade i det som avhandlas vänjer de sig vid tekniken och även om de in- ledningsvis kan använda ett stramare tal eller kroppsspråk återgår man överraskande snabbt till ett mer personligt framträdande (Jor- dan & Henderson 1995; Aspelin 1999, s. 29). Jag ser videon i den- na undersökning i huvudsak som ett komplement till diktafonen. Transkriptioner är till exempel gjorda utifrån diktafonen eftersom den har bättre ljudupptagning, medan metakommentarer i tran- skriptionen om kroppsspråk och händelser i samband med den muntliga framställningen är gjorda med hjälp av videon. Videofil- merna är överförda till cd-rom, vilket innebär att datorn kunnat användas som hjälpmedel vid analys. Det har genom programmet InterVideo WinDVD 5 gått att se långa sekvenser likväl som att frysa enstaka bilder.

Jag har valt att själv transkribera materialet av två anledningar. Den ena är att själva transkriberingen gett mig möjlighet att åter- uppleva situationer. Rösterna har friskat upp minnet av situatio- nerna jag och eleven befunnet oss i. Den andra är att varje tran- skription också innebär, som bland annat Klein (1990) anför, en första tolkning av materialet och ger analytiska vägar in i materia- let. Kvale ([1997] 2006, s. 106), poängterar ytterligare en anled- ning till varför forskaren själv ska transkribera materialet – ”In- tervjuene tar kanskje opp følsomme emner hvor det er viktig å bes- kytte intervjupersonens konfidensialitet og også personene og insti- tusjonene som nevnes i intervjuet”. Själva transkriptionen bidrar till anonymitetsskyddet i högre grad än om någon annan än fors- karen genomför det tidsmässigt krävande arbetet som en transkrip- tion innebär.

Transkriptionerna är gjorda för att behålla schimären av ett tal- språk, så kallad grov transkribering (se Norrby 1996, s. 79 ff.), alltså tillrättalagd transkribering för att det ska vara lätt att läsa. Inspelningarna är transkriberade efterhand som analysarbetet framskridit. Det har således inte varit nödvändigt att från början

transkribera allt inspelat material. Transkriptionerna är i första hand gjorda som en bastranskription (se Norrby 1996) utifrån föl- jande principer:

.. kort paus

… längre paus

[APPLÅDER] metakommentarer med versaler

För tydlighetens skull, och då detta inte är en språkvetenskaplig avhandling, har jag valt att ha mellanslag före och efter de punkter som markerar paus. Vid behov finns vissa lokala avvikelser från bastranskriptionens principer, men de kommenteras i sådana fall när de förekommer. Talspråksanpassning har använts vid ord som mej, dej, nån etcetera samt vid användning av småord som mm och hm. Skiljetecken används som vid skriftspråksanpassning.

Undersökningens olika inspelningar finns säkerhetskopierade på cd-rom. Själva transkriptionen är gjord i transkriptionsprogrammet Express Scribe. Där finns möjligheten att skriva ner kommentarer till inspelningarna och centrala avsnitt kan markeras för att vid ett senare tillfälle hämtas fram. Det finns därför stora möjligheter i programmet att arbeta direkt med intervjuerna istället för med ut- skrivna transkriptioner. Ytterligare en aspekt av att lyssna och strukturera direkt ur det ursprungliga muntliga talet är att det möj- liggör en empatisk lyssning till det som sägs (Kvale [1997] 2006, s. 109).