• No results found

Samhällsekonomisk analys

In document Livsmedelsverket (Page 102-106)

Kostnader för matförgiftningar

Kostnaden för samhället per matförgiftning beräknades i MatUpp till i genomsnitt 2 164 kr medan den genomsnittliga kostnaden för de drabbade var 502 kr. Dessa kostnader var i 1999 års priser, vilket omräknat med konsumentprisindex för 2005 blir 2 350 kr respektive 545 kr.

Samhällskostnaderna beräknade i MatUpp utgör en nedre nivå då de endast inkluderar direkta kostnader för undersökning, vård och mediciner samt indirekta kostnader i form av produktionsbortfall. De innehåller till exempel inte kostnader för utredningen av matförgiftningen, för de följdsjukdomar som kan inträffa eller för eventuella dödsfall. För privatpersoner ingår inte kostnader för personliga konsekvenser som inte enkelt kan uppskattas i pengar.

Livsmedelsföretagen får också kostnader i samband med matförgiftningar. Det är inte känt hur stora dessa är, men inkluderar bland annat kostnader i samband med stängning av verksamheten, rengöring, återkallande av varor, förlorad goodwill, juridiska uppgörelser samt ökade kontrollavgifter.

Utifrån informationen i avsnitten ”Antal matförgiftningar per år vid yrkesmässig hantering” och ”Matförgiftningar som beror på bristande kunskaper” kan det uppskattas att bristande hygienkunskaper eller kompetens hos personer som handhar mat utanför hemmet bidrar till 155 000 till 307 000 matförgiftningar per år.151

Vid en uppskattning av effekten av bristande hygienkunskaper eller kompetens vid handhavande av mat utanför hemmet på antalet matförgiftningar och

kostnader relaterade till dessa matförgiftningar kan Livsmedelsverket konstatera följande.

151

Nedre gräns Övre gräns Antal fall utanför hemmet per år 172 000 310 000 Andel där bristande hygien-

kunskaper/kompetens bidrar (genomsnittlig)

90 % 99 %

Antal fall relaterade till bristande hygienkunskaper/kompetens per år

155 000 307 000

Kostnad för samhället per fall

(genomsnittlig) 2 350

Kostnad för drabbad konsument (genomsnittlig)

545 Kostnad för företaget per fall Okänd

Total samhällskostnad per år 365 miljoner 720 miljoner Total kostnad för konsumenter per år 85 miljoner 165 miljoner Total kostnad för företagen per år Okänd

Kostnaderna för samhället relaterade till vård och produktionsbortfall blir således 365 till 720 miljoner kr per år. Den totala kostnaden för de drabbade konsument- erna blir 85 till 165 miljoner kr per år. Den totala kostnaden för företagarna är svårare att beräkna.

Kostnaden för att hålla ”Basutbildning i livsmedelshygien” för 15 till 20 personer kan uppskattas till 10 000 kr inklusive kostnader för kursmaterial och lokal, men exklusive resekostnader för utbildarna och moms. Det innebär en kostnad på cirka 1 000 kr per deltagare. I dag ger utbildningsaktörer motsvarande kurs för mellan 500 kr till 2 250 kr per person. Priset beror bland annat på hur många som deltar och på vilket sätt utbildningen erbjuds.

Kostnaden för att hålla ”Utbildning i HACCP-principerna” kan på motsvarande sätt som för ”Basutbildningen” uppskattas till 30 000 kr. Det innebär att om 15 personer deltar kostar utbildning cirka 2 000 kr per person. Motsvarande kurs ges idag av utbildningsaktörer för cirka 9 000 kr per person.

Om 250 000 personer går externa ”Basutbildningar” på åtta timmar och 48 000 personer går ”HACCP-utbildningar” på 16 timmar kan kostnaderna för kurserna uppskattas till totalt 346 miljoner kr (250 000 x 1 000 + 48 000 x 2 000).152 Härtill kan kostnader för produktionsbortfall, resor, logi, översättningar och särskilt stöd tillkomma för dem som deltar i utbildningarna.

152

Genomsnittlig kostnad för att ersätta en person i restaurangbranschen kan beräknas till cirka 1 100 kr per dag (97,30 kr/tim x 8 tim x 38 procent i arbets- givaravgift).153 Om 250 000 personer utbildas en dag och 48 000 personer utbildas två dagar innebär det en uppskattad engångskostnad om 380 miljoner kr (250 000 x 1 100 + 48 000 x 1 100 x 2).

Kostnaderna för utbildningen och produktionsbortfallet kan således beräknas till totalt 726 miljoner kr (346 + 380). Om dessa kostnader fördelas under föreslagen övergångstid, från den 1 juli 2007 till den 31 december 2009, blir den årliga kostnaden 290 miljoner kr (726/2,5).

Den genomsnittliga personalomsättningen uppskattas till 29 procent i hotell- och restaurangbranchen och 14 procent i parti- och deltaljhandeln.154 Med personal- omsättning avses såväl ett arbetsplatsbyte inom branschen som till annan bransch. Alla personer i livsmedelsbranschen som byter arbetsplats kommer alltså inte behöva ny utbildning i livsmedelshygien. Livsmedelsverket uppskattar att tio pro- cent av dessa personer kan behöva utbildning eller komplettering av utbildning. Livsmedelsverket har uppskattat att 300 000 personer är sysselsatta i verksam- heter som handhar oförpackade livsmedel eller förpackade kyl- och frysberoende livsmedel. Det innebär att 30 000 personer behöver utbildas varje år. Härifrån kan dock de nyutexaminerade 5 000 till 6 000 eleverna från yrkesinriktade utbild- ningar som har utbildning som motsvarar i vart fall ”Basutbildning i livsmedels- hygien” borträknas.155 Totalt kan alltså 25 000 personer behöva utbildas varje år. I Danmark går årligen cirka 2 000 personer ”certifikatutbildningen”.

Troligtvis är det framför allt personal som handhar livsmedel som behöver utbild- ning i samband med ett arbetsplatsbyte eller en nyrekrytering. Det innebär en årlig kostnad för företagarna om cirka 52 miljoner kr (25 000 x 1 000 + 25 000 x 1 100). Om endast 2 000 personer behöver utbildas, såsom i Danmark, blir det istället en kostnad om cirka 4 miljoner kr.

Om personalomsättningen är lika hög för företagare som inte tidigare arbetat med livsmedel eller som får ändrade arbetsuppgifter kan kostnaderna beräknas till 20 miljoner kr (4 800 x 1 000 x 2 + 4 800 x 1 100 x 2).

153

Uppgifter från Alexandra Rasch, SHR

154

Restauratören, nr 21, 2005.

155

Analys av nyttan med hygienkunskapskrav

I vilken grad kan ett införande av hygienkunskapskrav leda till beteendeföränd- ringar och därmed till ett minskat antal matförgiftningar, det vill säga vilken nytta kan ett obligatoriskt utbildningskrav upp till en viss miniminivå få för samhället och konsumenterna.

Eftersom en sådan analys blir på ett övergripande plan förenklas verkligheten genom att titta på genomsnittliga effekter och genom att anta att alla objekt är lika och bidrar på samma sätt till antalet matförgiftningar. En undre respektive övre gräns för nytta beräknas då de storheter som beräkningen baseras på är osäkra och endast har kunnats anges som ett intervall.

Nyttan med åtgärder som skulle minska eller helt förhindra upp till 155 000 till 307 000 matförgiftningar per år är uppenbar. Den stora frågan är dock vilken effekt en till tre dagars utbildning har på hur kunskaperna tillämpas, det vill säga på kompetensen, och därmed vilken reduktion av antalet matförgiftningar som kan förväntas.

I figur 1 visas sambandet mellan antagen effekt av utbildning och antalet för- hindrade matförgiftningar.

Minskning i antal fall beroende på effekt av åtgärd

0 50000 100000 150000 200000 250000 300000 350000 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Antagen effekt av åtgärd (Reduktion av antalet fall, %)

N y tt a ( A nt a l f ö rh indr a d e m a tf ör gif tninga r) Min. uppskattning Max. uppskattning

Totalt antal fall idag

Figur 1. Till exempel om en tio procentig reduktion uppnås förhindras 15 000 till

31 000 matförgiftningar och om reduktionen blir 50 procentig förhindras 70 000 till 150 000 förgiftningar.

Figur 2 visar sambandet mellan antagen effekt av utbildning och nyttan i form av minskade totala kostnader för samhället och drabbade konsumenter.

Nytta utbildning 0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Antagen effekt av utbildning (Reduktion av fall, %)

Ny tta (M il jo n e r S E K )

Uppskattad max. nytta per år

min. nytta per år

Figur 2. Till exempel om en tio procentig reduktion uppnås minskar kostnaderna

med 45 till 90 miljoner kr. Om däremot en 50 procentig reduktion uppnås minskar kostnaderna med 200 till 400 miljoner kr.

In document Livsmedelsverket (Page 102-106)