Skattefordringar och skatteskulder

Förslag: Skattefordringar och skatteskulder som avser sådana

skatter och avgifter som debiteras som preliminär F-skatt ska inte påverka kapitalunderlaget för räntefördelning. Det gäller oavsett om skatterna har debiterats eller inte.

Skattefordringar och skatteskulder ska som huvudregel inte påverka beräkningen av kapitalunderlaget, 33 kap. 10 § IL. De skatter och avgifter som är undantagna från beräkningen av kapitalunderlaget är de skatter som debiteras som preliminär F-skatt samt skattetillägg och förseningsavgift. Fordringar och skulder avseende andra skatter ska dock påverka kapitalunderlaget. Dit hör till exempel mervärdes- skatt, för anställda innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt för anställda.

Avsättningar till periodiseringsfond, ersättningsfond och för fram- tida utgifter ska räknas som skuld vid beräkningen av kapitalunder- laget om de har dragits av vid beskattningen. Sådana avsättningar är inte med i balansräkningen i ett förenklat årsbokslut, utan anges enbart som en upplysning. De räknas av från kapitalunderlaget eftersom det ska spegla beskattat eget kapital i verksamheten. Jag har övervägt om dessa avsättningar även fortsättningsvis ska påverka kapitalunderlaget.

Min utgångspunkt är att lagreglerna ska vara tydliga och logiskt utformade. För lagstiftningens legitimitet är det viktigt att det går att förstå hur reglerna hänger ihop och varför det förhåller sig på ett visst sätt. När det gäller behandlingen av skattefordringar och skatteskulder vid beräkningen av kapitalunderlaget för ränteför- delning finns det uppenbara brister i den befintliga lagstiftningen på dessa viktiga punkter.

Jag kan ställa mig bakom den grundläggande tanken med 33 kap. 10 § IL. Skulder och fordringar avseende skatter som debiteras som

påverka kapitalunderlaget. Fordringar och skulder avseende andra skatter ska dock räknas med. Den uppdelningen överensstämmer med den syn jag har presenterat ovan avseende skattemässiga juste- ringar och att dessa kan delas in i ”företagsanknutna” och ”individ- anknutna” avdrag. På samma sätt kan de skatter som debiteras genom preliminärskattesystemet ses som individuella skatter för den enskilda näringsidkaren och övriga skatter kan mer karaktäriseras som företagsanknutna skatter.

Den nu angivna uppdelningen bör dock vara konsekvent. Debi- terade och krediterade skatter bör behandlas på samma sätt som skattefordringar och skatteskulder som är förutbetalade eller upp- lupna. I den nuvarande lagstiftningen är så dock inte fallet. En avsätt- ning till periodiseringsfond behandlas i dag i sin helhet som en skuld vid beräkningen av kapitalunderlaget. Detta trots att skulddelen av avsättningen egentligen är ett framtida krav på sådan statlig och kommunal inkomstskatt som enligt 33 kap. 10 § IL inte ska påverka kapitalunderlaget.

En ersättningsfond bildas av att avsättning görs av en försäkrings- ersättning, ersättning vid expropriation eller liknande intrångsersätt- ning. Ersättningsfonden är ett sätt att skjuta upp beskattning av ersättningen till dess den tillgång som ersätter den förlorade tillgån- gen kostnadsförs. För en ersättningsfond avseende fastighet gäller till exempel att en ianspråktagen fond minskar anskaffningsvärdet på en nyanskaffad fastighet, vilket får till följd att värdeminsknings- avdragen blir lägre. I en ersättningsfond finns det – på samma sätt som avseende en periodiseringsfond – en latent skatteskuld avseende statlig och kommunal inkomstskatt. Det bör också observeras att själva fonden får behållas i högst tre år, och att det kan ta mycket lång tid innan hela den skattekredit som är förknippad med fondavsätt- ningen har lösts upp.

Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut får inte göra avsättning för framtida utgifter.23 _{Sådan avsättning kan där-}

för bara göras av de enskilda näringsidkare som avslutar räkenskaps- året med årsbokslut och kan underlåtas om åtagandet kan antas understiga 25 000 kronor.24 _{Genom en avsättning för framtida utgifter}

kan kostnaden för en framtida betalning hänföras till rätt beskatt- ningsår.

23 _{BFNAR 2006:1 punkt 6.67.} 24 _{BFNAR 2017:3 punkt 15.20.}

Ytterligare ett exempel på den inkonsekventa behandlingen av skattefordringar och skatteskulder är att medel på skogskonto, skogs- skadekonto och upphovsmannakonto bara ska tas upp med halva beloppet på grund av att de innehåller en latent skatteskuld. Här görs alltså en kvotering av tillgångens värde med hänsyn till skulden, vilket inte görs när det gäller de skattemässiga avsättningarna. Även den skatteskuld som ligger i kontoavsättningarna är dock en sådan som inte ska räknas med när den är debiterad. Den borde därför inte heller påverka kapitalunderlaget innan den är debiterad, vilket inne- bär att kontoavsättningarna i sin helhet bör få räknas som tillgångar vid beräkningen. Det står klart att skatteskulder inte behandlas likformigt vid beräkningen av kapitalunderlaget.

Enligt min mening bör reglerna ändras så att de överensstämmer med den ovan angivna utgångspunkten att fordringar och skulder avseende individanknutna skatter inte ska påverka kapitalunderlaget. Den enda egentliga skulden i en avsättning till periodiseringsfond och ersättningsfond är skatteskulden, eftersom de enbart är skatte- mässiga justeringar. Dessa bör således inte överhuvudtaget påverka kapitalunderlaget. Den latenta skatteskulden i vissa angivna konto- avsättningar bör inte heller räknas bort. När det gäller avsättning för framtida utgifter förhåller det sig dock annorlunda. När en sådan förpliktelse ska bokföras i enskild näringsverksamhet tas den enligt redovisningsreglerna med på skuldsidan i balansräkningen. Antingen är den en skuld eller en avsättning, och skillnaden mellan dessa är graden av sannolikhet för att förpliktelsen behöver infrias. En sådan avsättning är således en reell skuld som bör påverka kapitalunder- laget i sin helhet.

Det bör dock noteras att även om en avsättning till periodise- ringsfond inte påverkar storleken på kapitalunderlaget, påverkar avsättningen ändå storleken på årets räntefördelning genom att över- skottet före räntefördelning blir mindre.

Lagförslaget

Förslaget föranleder upphävande av 33 kap. 12 § och ändring av 33 kap. 11 §§ IL.