Slutsatser kvalitet

Efter att ha samtalat med representanter från jämförelsekommunerna Borås och Jönköping är det svårt att med säkerhet veta vad som påverkar kvalitet i gymnasieskolan. Ofta genomförs parallella insatser där det är vanskligt att avgöra vilken som påverkat resultaten. Det går inte att genomföra experiment där en kontrollgrupp elever utestängs från en satsning medan de nya idéerna prövas på övriga.

Mot bakgrund av detta fokuseras slutsatserna i denna genomlysning på det vi tror att Luleå gymnasieskola kan lära av de andra kommunernas strategier och organisation för kvalitets- och utvecklingsarbete.

Avsnittet inleds med reflektioner efter samtal med företrädare för Borås och Jönköping.

Rekommendationer för fortsatt utvecklingsarbete i Luleå presenteras i rapportens avslutande avsnitt.

Delningstal

elever Kolada 2017 2018 2019

Förändring från 2018-2019 elever

Förändring från 2017-2018 elever

% förändring elever från 2018

Umeå 3 365 3 435 3 547 112 70 3,26%

Jönköping 4 728 4 782 4 959 178 54 3,71%

Större stad 3 572 3 598 3 631 33 26 0,92%

Borås 4 414 4 430 4 385 -45 16 -1,02%

Luleå 2 496 2 466 2 411 -55 -30 -2,23%

känna igen sig oavsett vilket gymnasium i Jönköping det handlar om”. Detta har stora likheter med Luleå där det på ledningsnivå varit prioriterat att bygga samsyn kring gymnasiebyn ända sedan campusområdet fylldes på mellan åren 1999-2006.

När det handlar om skolutveckling har skolenheterna i Luleå och Jönköping stor frihet vad gäller skolutveckling, men det är ändå intressant att notera vad som lyfts fram i första hand av

huvudmannens företrädare både i Luleå och Jönköping – samsyn.

I Borås finns en gemensam femårig Utvecklingsplan ”Bildningsstaden Borås” men Anna Stensson, utvecklingsledare, framhåller att de enskilda skolorna har stor frihet, mandat och resurser, vad gäller utvecklingsarbete. Stensson säger: ”meningen är att skolorna ska kunna jacka i våra

utvecklingsområden på det sätt som passar dem”. De tre utvecklingsområdena som gäller för gymnasieskola och vuxenutbildning är: det goda lärandet, värdegrund och systematiskt kvalitetsarbete. För varje utvecklingsområde finns definierad omfattning, målbild och förlopp beskrivet i allmänna ordalag. ”Hur” blir upp till varje rektor. Även om Stensson genomgående poängterar skolornas autonomi vad gäller kvalitetsarbete berättar hon också om stöd till en enhet där studieresultaten är svaga. Skolan får extra stöd i form av tätare uppföljning och återkoppling från förvaltningen.

Fler kvalitetsledningsnivåer i de större kommunerna

Samtliga kommuner arbetar med tre gemensamma prioriterade utvecklingsområden för

gymnasieskolan som helhet. I Jönköping och Borås tillkommer dock ytterligare ett ”kvalitetsled”, se illustration nedan.

Luleå saknar den mellersta nivån av kvalitetsledning, vilket förklaras av organisationsmodell. I Jönköping leds exempelvis varje skola av en gymnasiechef (fyra), som i sin tur leder totalt 20 rektorer. Om motsvarande skulle gälla i Luleå skulle varje kvarter ha en egen gymnasiechef.

Fördelar med Luleås modell kan vara kortare beslutsvägar. En längre styrkedja medför alltid risk att beslut urvattnas längs med nivåerna. Fördelar med organisationsmodellen ovan är att skolornas rektorer – genom att anta gemensamma utvecklingsområden – kan stötta varandra i utveckling. Även

Utvecklingsområden alla kommunala gymnasieskolor

Utvecklingsområden gymnasieskola

Utvecklingsområden program

Borås lägger vidare större vikt på samtal än skriftlig dokumentation av kvalitetsarbetet. Rektorer gör en årlig kvalitetsbedömning utifrån utvecklingsområdena och gemensamma indikatorer (kortare rapport). Alla rektorer läser varandras kvalitetsbedömningar och deltar i samtal. Enligt Stensson har samtalen höjt lägstanivån för kollektivets kvalitetsarbete. Huvudsakligt innehåll är samtal om

utmaningar och vilket stöd rektorer behöver från huvudmannen. Exempel på insatser som kommit ur sådana kvalitetsdialoger är kompensutveckling inom betygsättning och bedömning samt stöd för att göra prognoser av utbildningsskuld på grund av Corona-pandemin.

Luleå gymnasieskola genomför också kvalitetssamtal, men har hittills inte provat att göra dessa i större grupper än max tre rektorer. Fokus har varit ”Best Practice” och utbyte av erfarenheter.

Möjligen skulle samtalen upplevas än mer meningsfulla om de ledde till konkreta (stöd)insatser på samma vis som i Borås. Lärdomen är: som man frågar får man svar.

Val av indikatorer påverkar resultatet

Borås har en hög genomströmning för yrkesprogram, både jämfört med riket och i vår jämförelse.

Stensson menar att ”val av indikatorer säger något om vad man vill”. Sedan 2017 är målet att alla elever ska ha E i alla kurser. Det är en högre målsättning än att se på genomströmning, eftersom det går att få ut en gymnasieexamen även om alla ämnen inte är godkända³. Enligt Stensson väljer Borås att understryka skolans uppdrag att forma framtidens medborgare och lyfter därför fram

bildningsperspektivet. Det är lika viktigt för exempelvis en rörmokare att ha godkänt i

samhällskunskap som att vara skicklig inom sitt hantverk. Konsekvensen om måluppfyllelsen ökar i alla ämnen blir förstås bättre resultat både vad gäller genomsnittligt betygsvärde och

genomströmning. Här kan Luleå ställa sig frågan om andra huvud-indikatorer än genomströmning skulle ha en mer positiv påverkan totalt sett.

Kvalitetsarbete med fokus på progression

Jönköpings kommun håller sina rektorer med kvalitetssäkrade underlag inför kvalitetsanalyser.

Redan i början på juli levereras ett gediget underlag innehållande tabeller och grafer för

studieresultat, resultat av enkätundersökningar och egna jämförelser på olika parametrar. Skolan (från förskola till vuxenutbildning) har två egna statistiker. En av dessa, May Wismén, är informant i detta material.

Wismén beskriver att Jönköping under de senaste åren fokuserat på att påvisa progression bland eleverna. Därför görs flera Value Added-analyser, exempel nedan visar förhållandet mellan elevers meritvärde från åk 9 och andel examen.

relativt lågt meritvärde (röd prick) till en relativt hög stapel vad gäller andel examen.

Man följer också upp den individuella utvecklingen för elever med hög frånvaro – blir den bättre i gymnasiet? Vidare görs egna jämförande analyser, exempelvis denna nedan som undersöker och bekräftar hypotesen att hög frånvaro genererar lägre andel examen.

Sammanfattningsvis är analysunderlaget för Jönköpings gymnasieskolor betydligt mer omfattande än det Luleå kommun kan ge sina rektorer.

Förstelärare som kvalitetsförbättrare

Såväl Luleå som Borås och Jönköping är överens om att karriärbefattningar påverkar skolans resultat i positiv riktning. Skillnader ses dock i hur man organiserat förstelärare och lektorer. Exempelvis har Luleå treåriga förordnanden för förstelärare, medan Borås och Jönköping ger dessa

tillsvidaretjänster. Luleå gymnasieskola har en tydligare samordning där fördelning av tjänster och uppdragets utformning beslutats av rektorskollektivet. Även rekrytering görs kollektivt. I Borås och Jönköping kan förstelärarnas uppdrag istället variera beroende på skola.

Den största skillnaden ses dock i uppdragen kopplat till kvalitetsarbete. I såväl Borås som Jönköping deltar förstelärare (mer än andra lärarkollegor) i analysarbete. De kan sitta med i särskilda

skolutvecklingsgrupper. Förstelärarna i jämförelsekommunerna har därmed ett uppdrag att inta ett slags helikopterperspektiv på skolans kvalitet.

I Luleå utgår förstelärarnas arbete istället helt från ämnen. De leder nätverk och arbetar med den skolutveckling som försteläraren och ämneskollegor ser för ämnet. Organisationen är väl fungerande och har stärkt lärarkollektivet. Möjligen finns här ändå en slumrande kraft kopplat till kvalitetsarbete.

Vad skulle hända med kvalitetsanalyser om förstelärarna involverades och arbetade jämte rektor?

Idén får vila till nästa översyn av försteläraruppdraget. Kommande förstelärare börjar sitt treåriga förordnande den 1 januari 2021 och deras uppdrag är fackligt förankrat och kommunicerat.

för större stad 30 procent). Luleå gymnasieskola är fortfarande största aktör i vår kommun, men en viss förskjutning ses för 2019 då en större andel elever (14 procent) än tidigare söker sig till

fristående huvudmän. Möjligen finns fog för insatser även här. Eftersom Luleå gymnasieskola redan drabbats av minskade elevkullar (demografiska förhållanden) vore det olyckligt att tappa fler elever till andra aktörer. Färre elever gör att kostnadsbilden blir negativ.

De växande städernas dilemma aktuellt även i Luleå

I Jönköping och Borås är utvecklingen för elevantal den motsatta. Dessa är växande städer, vilket innebär fler elever att slå ut kostnaderna på. Samtidigt utmanar en växande befolkning stadens strukturer som inte hinner med. Wettermark beskriver gymnasieskolorna i Jönköping som oerhört trångbodda. Kommande läsår ska paviljonger användas för att öka lokalytorna. Ombyggnation av skolor diskuteras också. Läget är detsamma i Borås, där man väntar 1 000 fler elever inom tio år.

Även om Luleå just nu inte har ett ökande elevantal i gymnasiet, står vi inför liknande utmaningar när skolstrukturen i centrala stan ses över då fler högstadieplatser behövs. Demografin pekar också på att elevantalet i gymnasiet sakta kommer att öka. Det är trångt om saligheten både i Jönköping, Borås och hos oss, men av olika orsaker. Det arbete som nu utförs av barn- och

utbildningsförvaltningen i samverkan med statsbyggnadsförvaltningen framstår som en helt nödvändig satsning. Luleå måste ha en långsiktig och hållbar lokalplanering för skolan.

5.3 Reflektion 3: Insatser för ökad kvalitet

När det gäller förbättrade studieresultat för Jönköpings del, se exempelvis ökad genomströmning yrkesprogram och modellberäknat värde, framhåller verksamhetschef Wettermark gemensamma satsningar på ökad närvaro och utveckling av introduktionsprogrammet som framgångsfaktorer. Vad gäller närvaron har skolorna antagit gemensamma rutiner för uppföljning och närvaron ökar.

Introduktionsprogrammen har utvecklats genom en särskild handlingsplan som tagits fram av biträdande verksamhetschef, berörda rektorer och andra nyckelpersoner (se särskilt avsnitt om introduktionsprogrammen).

Vägledning och val en viktig fråga

Wettermark menar också att Jönköpings satsningar på studie- och yrkesvägledning genom

utvecklingsprojektet ”Säkra gymnasievalet” är en framgångsfaktor. Att elever kommer in på, för dem, rätt program är rimligen en förutsättning för att nå examen. Arbetet påbörjades för tre år sedan efter diskussioner i studie- och yrkesvägledarnas nätverk. Fokus lades på vägledning som hela skolans ansvar och Jönköping beslutade om gemensamma vägledningsaktiviteter för åk 7-9. Samtidigt avvecklades ”slutlig antagning”. Det betyder att elever inte kan göra omval till gymnasiet. Däremot kan valen justeras, men det måste ske i dialog med SYV. Den nya modellen bedöms ha minskat omvalen i Jönköping.

I Luleå finns just nu ett förslag på bilagor till huvudmannens plan för studie- och yrkesvägledning.

Bilagorna innefattar ett planeringsverktyg för vägledning i vid bemärkelse från förskola till gymnasium. Borås har å sin sida precis inlett en studie där en utomstående konsult ska göra en marknadsundersökning för att få svar på hur elever fattar beslut inför gymnasievalet. Klart står att elevers val och skolans stöd vad gäller att göra dessa så väl underbyggda som möjligt – torde ha betydelse för studieresultaten och också intresserat samtliga huvudmän i denna jämförelse.

resultat? Många av de elever som befinner sig inom KAA (just nu över 300) har aldrig påbörjat en gymnasieutbildning i Borås och ingår alltså inte i statistiken för gymnasieskolan, ens som

”avhoppare”.

Samtidigt kan arbetet med KAA bidra till att fler gymnasieelever klarar sin skolgång. Borås har förstärkt arbetet med KAA genom ett samarbete med Arbetsmarkandsförvaltningen och Individ- och familjeomsorgen. Det handlar om en personalgrupp om två studie- och yrkesvägledare, en

socialsekreterare och två arbetsmarknadshandläggare som arbetar med att slussa elever till utbildning, vilket kan vara gymnasieskolan eller annan lämplig lösning. Den förstärkta gruppen arbetar också för att förhindra avbrott.

Här ses stora likheter med Jönköping. Luleå gymnasieskola har däremot inte samma formaliserade samverkan kring KAA där arbetsmarknadsförvaltningen är ansvarig förvaltning. I Luleå fanns i oktober 94 elever inom KAA.

5.4 Reflektion 4: Vad gör vi för vår personal?

Jönköping har en stabil och ökande andel personal med pedagogisk examen. Även Borås ökar sin andel personal med pedagogisk examen. Särskilda satsningar för kompetensförsörjning görs av båda dessa städer. Då vi varit tvungna att avgränsa vår studie har vi inte närmare kunnat undersöka vad dessa satsningar består av. Det borde dock göras inom ramen för framtida utbyten eftersom kompetensförsörjning är en kritisk faktor för skola.

Ett gemensamt utvecklingsområde för gymnasieskolan i Jönköping är dock medarbetarskap och ledarskap utifrån HÖK 18. Detta innefattar lokala satsningar på varje gymnasieskola utifrån dess förutsättningar, exempelvis satsar en skola med många yrkesprogram på att låta yrkeslärare utan formell lärarbehörighet läsa in denna på arbetstid. Skolorna har också ett övergripande krav på utvecklings/handlingsplan för varje medarbetare. Wettermark lyfter här fram ett ökat fokus på

”leverans” och menar att det i skolan traditionellt varit för ”mycket fritt val”. Krav på leverans ska dock givetvis balanseras med rimlig arbetsbelastning.

Även detta vore intressant att följa upp ytterligare inom ramen för ett erfarenhetsutbyte eftersom även Luleå ska fördjupa arbetet med HÖK 18. I Luleå är tidsplanen dock förskjuten. Strategiska beslut har tagits på kommunövergripande nivå, men arbetet lokalt (på rektorsnivå) påbörjades i oktober 2020 med bland annat facklig samverkan i LARS-grupper.

5.5 Reflektion 5: Introduktionsprogrammen utmanar

Jönköping, Borås och Luleå har samtliga genomfört förbättringsarbete inom introduktionsprogrammet. Insatserna är i stort sett desamma:

• IM organiseras på alla skolenheter för ökad inkludering. IM-varianterna ges vid de enheter som har bäst förutsättningar, exempelvis yrkesintroduktion vid enheter med många yrkesprogram.

• Ökad samordning. I Jönköping har biträdande verksamhetschef lett arbetet med arbetsplan för IM. En IM-samordnare har anställts (med statsbidragsmedel). IM-rektorer träffas regelbundet i styrgrupp. I Borås och Luleå arbetar IM-rektorer i nätverk där en rektor har samordningsansvar.

• Särskilda kvalitetsmått prövas, men framför allt omprövas. Det är svårt att hitta indikatorer som passar alla varianter av IM. Provade mått kräver handpåläggning och risken för

mänskliga misstag är stor. Nationellt stöd från ex. Skolverket eller SKR saknas, liksom

motargumentet varit att obehöriga elever genom denna lösning upptar en plats som skulle gått till fullt behörig elev.

Intressant i sammanhanget är biträdande verksamhetschef Camilla Wetterö, Jönköping, som skriver att motstånd först fanns hos rektorer men att: ”det visade sig att flertalet av de elever som kom in på en IMV-plats hade högre meritvärde än de elever som tog de ”sista” platserna på nationellt

program”. Wetterö menar att en typisk elev som kommer in på en IMV-plats är en elev som kanske har vissa svårigheter i matematik eller engelska. Eleven kanske råkat ut för ett faktum att man bytt lärare några gånger under högstadiet, inte alltid fått de stöd man behöver, men i övrigt har goda betyg. Eleven har stora möjligheter att klara utbildningen lika väl som de elever som har full behörighet och går i samma klass. IMV-elever läser förstås sin utbildning tillsammans med kamraterna på det nationella programmet.

Anna Stensson, Borås, säger i samma anda att utvecklingsarbete ofta kan handlar om att ”slå hål på våra egna myter”. Det är alltså inte alls säkert att elever som kommer in på en IMV-plats har sämre betyg (i genomsnitt) än den elev som var sista fullt behöriga sökande. Frågan bör undersökas utifrån ett Luleå-perspektiv.

Procentuellt sett har Jönköping en betydligt större andel IMV-platser än Luleå; 77 IMV-elever fördelat på totalt 4872 elever, vilket utgör 1,58 procent av eleverna. I Luleå finns okt 2020 14 elever registrerade på IMV, vilket utgör 0,6 procent av eleverna (totalt 2346). Intressant i sammanhanget är också bredden och kontinuiteten vad gäller utbudet av program med plats. I Luleå erbjuds IMV-platser efter antagningen – där det finns plats. Detta läsår på tre yrkesprogram och två

högskoleförberedande program. Nästa läsår kan situationen vara en helt annan. Det innebär en osäker tillvaro för elever som riskerar att inte nå behörighet (men ligger väldigt nära). Vilka

möjligheter finns för mig? Bristen på kontinuitet är förmodligen också en utmaning för grundskolans vägledare när det gäller möjligheten att informera om gymnasieskolans utbud.

Det är sammanfattningsvis oklart varför i princip samma organisatoriska insatser förbättrat resultat vad gäller IM-elevernas studieresultat (genomströmning efter fyra år) i Borås och Jönköping men inte i Luleå. Ytterligare erfarenhetsutbyte – på rektorsnivå – vore relevant för fördjupad analys.

Tydligare och tidigare IM-val för elever

Borås upplever vidare att elever numer gör ett aktivt val av IM-variant. Antalet elever på Individuellt alternativ har minskat, tidigare var det IM-varianten där elever utan behörighet, så att säga, ”bara hamnade”. Borås har här efterliknat sökprocessen till nationella program och därmed, liksom Jönköping gjort inom ramen för Säkra gymnasievalet, jobbat med vägledning och

ansökningsförfarande. Elever i Borås lämnar sin intresseanmälan till IM via webben – där ansökan till nationella program också görs. Innan dess har gymnasieskola i samverkan med grundskolan gjort tidiga prognoser över antalet elever som kan behöva plats på IM. Prognosen görs när höstterminens betyg är satta. De elever som då har långt kvar till behörighet (många saknade betyg) kan få tidig information om IM och de varianter som erbjuds. Enligt Stensson säger elever: ”man vet vad man har sökt”.

Luleå gymnasieskola har tidigare framfört önskemål om att få informera elever (som riskerar att inte nå behörighet) om IM vid ett tidigare skede. Repliken från grundskolan har varit att sådan

En annan stor utmaning är de elever som börjar på språkintroduktion och inte hinner påbörja en gymnasieutbildning före 20 års ålder och därför hänvisas till vuxenutbildningen. Luleå gymnasieskola har därför utformat alternativet ”Bron” . Fokus är studier i svenska som andraspråk, matematik och engelska, IT-kunskaper samt arbetslivskunskap med särskild inriktning på sju branschområden.

Jönköping har ett liknande upplägg genom sitt ”Arbetsmarknadsspår” med ett års studier vid språkintroduktion med fokus på arbetsmarknad och vidare studier.

Borås har en framtida vision där ”överåriga” elever kan gå kvar i gymnasieskolans lokaler, delta i undervisning med samma lärare, men samtidigt vara inskrivna i vuxenutbildningen. Stensson bedömer detta som en framkomlig väg eftersom samverkan med vuxenutbildningen är god och verksamheterna dessutom ligger under samma nämnd.

Möjligen är detta planerade ”Borås-spår” ett bättre alternativ för berörda ungdomar. Erfarenheten från Luleå är att vuxenutbildningen sällan framstår som ett attraktivt alternativ. Fortsatt

erfarenhetsutbyte även inom området samverkan med vuxenutbildning vore önskvärt.