Här berättar vi om de olika pedagogernas arbetssätt när det gäller områdena språkutveckling och läs- och skrivinlärning samt utveckling. Vi skriver också om vilka mål som pedagogerna har med sitt arbete inom dessa om- råden. Dessutom tar vi upp hur pedagogerna ser på det förebyggande arbetet och tidiga insatser när det gäller barns språkutveckling.
Pedagogerna inom förskolan betonar betydelsen av det vanliga samtalet i vardagsarbetet, att som vuxen ta sig tid att lyssna och fråga, att låta barnen förstå att samtalet är viktigt och intressant.
1D: Vid varje möte med barnen tänker vi medvetet på att vi benämner varje sak. Att vi pratar med barnen och har ögonkontakt med dem. Vardagssituationer är kanske det allra, allra viktigaste. Där lär de sig otroligt mycket.
Att föra lekdialoger poängteras. Barnen lär sig att fungera tillsammans, att avläsa koder och signaler samtidigt som en utveckling av språket sker. Teman är ett arbetssätt som används mycket och där kommer tal, språk och lek med som naturliga komponenter. Arbetssättet ska vara sådant att språ- ket utvecklas på ett lekfullt sätt. Det får inte handla om träning.
1B: Man kan inte signalerna och då måste vi vara där och stötta och hjälpa dem att kommunicera. Jag är väldigt rädd att prata träningstillfällen, för jag tycker inte om det med att träna för det här måste vara på ett lekfullt sätt.
Förskollärarna berättar om hur de arbetar tillsammans med barnen. De an- vänder mycket rim och ramsor, men också sång, gärna i form av rörelse- sånger, så att barnen även får använda kroppen och träna sin motorik. Mun- motorikträning är också ett inslag i arbetet. En av förskollärarna betonar
betydelsen av att läsa böcker och också berätta mycket för barnen. Målet med det språkutvecklande arbetet är att det ska genomsyra hela dagen och alla situationer tillsammans med barnen. Det är alldeles för mycket punktinsatser där språket arbetas med som något isolerat och inte som en del av allt som sker under en dag tillsammans med barnen.
1B: Vi tror att vi gör så mycket och vi lägger ner så mycket energi på punktinsatser istället för att liksom tänka det här hela dan i allt vad vi gör.
Målet är också att barnen ska få en förmåga att kunna kommunicera, att kunna göra sig till tals, att kunna lyssna och läsa av. Två av förskollärarna betonar vikten av att ha ett språk för att kunna fungera i gruppen, i för- skolan men också längre fram, i skolsituationen. Har man inte ett språk tar man gärna till andra sätt att kommunicera.
1D: Målet är ju att barnen ska bli nyfikna på språket. Att det här är någonting som jag har användning av. Det har lite med min identitet att göra för att jag ska kunna uttrycka mig och ha en bra gemenskap med andra människor. Den sociala kontakten är ju så viktig.
När det gäller det förebyggande arbetet så handlar det mycket om att lära barnen att koncentrera sig och att kunna fokusera. Det måste skapas förut- sättningar för att kunna ge barnen talutrymme och för att de ska kunna upp- leva det spännande och intressanta i att lyssna och samtala med varandra. I det förebyggande arbetet ska barnen medvetandegöras om det talade språ- ket men även det skrivna språket.
1A: Vi skriver ju ofta. Om de har ritat får de berätta om bilden och då skriver vi bredvid bilden. Då ser man ju bilden på ett helt annat sätt. Bilden får ju ett helt annat värde men även det talade språket får ett annat värde.
Det finns en önskan hos pedagogerna att kunna arbeta förebyggande i ännu större utsträckning än i dag och att kunna ägna mer tid åt varje enskilt barn, speciellt i de fall då ett barn behöver extra mycket språkträning.
1C: Visst man önskar att man hade mer tid för det enskilda barnet. Men det är också viktigt att barn lär barn.
Pedagogerna upplever att de har en sådan kompetens och erfarenhet att de upptäcker när någonting inte riktigt stämmer för ett barn och de har då som de själva uttrycker det expertis att tillgå för att på så sätt kunna sätta in tidiga insatser och arbeta förebyggande. Logoped och talpedagog ses som expertis. Pedagogerna har fått viss handledning av talpedagog vilket har
inneburit ett arbete på en bredare front eftersom handledningen har riktas mot hela arbetslag. Tidiga insatser är viktigt och inställning till detta har delvis förändrats, det var mer vanligt att vänta och se förr.
1B: Tidigare var det ofta så att då fick vi till svar att nej vi väntar det, kommer. Så helt plötsligt blev barnet fem år och kanske inte så mycket hade hänt egentligen. En av förskollärarna riktar dock viss kritik mot BVC.
1D: Om man pratar med barnavårdscentralen vill de gärna vänta tills de är 4–5 år. Det upplever jag ganska sent. Många kan man upptäcka redan i 2–3-årsåldern, tycker jag, att de absolut behöver hjälp.
I förskoleklasserna arbetas det dels med material i form av böcker som ska befrämja språkutvecklingen och där den fonologiska medvetenheten får stort utrymme. Det tränas bokstavskännedom i en form av tema som kallas Veckans bokstav. Där är inte det viktiga att skriva bokstäver utan här hand- lar det om att veta vad en bokstav heter, hur den låter och var i ord barnen kan hitta bokstaven. Det arbetas med lyssnandeövningar, rim och ramsor, bildvandring och pekläsning. Några av pedagogerna nämner att de an- vänder sig av Bornholmsmodellen och Trulle-materialet. De arbetar också mycket med barnens namn. Ett annat viktigt inslag i arbetet är högläs- ningen. Målen med arbetssätten är att barnen ska bli nyfikna på att lära sig att läsa och skriva. Barnen förbereds inför skolår ett så att grunden ska finnas och att det sedan ska gå lättare att lära.
2A: Det är att förbereda dem inför ettan så att grunden finns, så att det är lättare att lära sig. En del har ju haft intresset och lärt sig redan innan också.
Pedagogerna i förskoleklasserna lyfter fram förskolans betydelse. Det är av största vikt att mycket förebyggande språklek förekommer där och att pedagogerna försöker uppmärksamma föräldrarna på hur viktigt det vardagliga samtalet och dialogen tillsammans med det egna barnet är. Dessutom bör högläsningens betydelse poängteras för föräldrarna. Inom den egna verksamheten påtalas betydelsen av att barnen ofta får möta böcker. Då pedagogerna upplever att ett barn eventuellt kan komma att få svårigheter vid läs- och skrivinlärningen vill de ha möjlighet att avsätta mer tid för detta barn. Att kunna sätta in tidiga insatser och arbeta förebyggande kräver tid, dessutom spelar barnantalet i grupperna in.
En av pedagogerna i förskoleklassen tar upp den särställning som förskoleklassåret intar. Pedagogerna arbetar endast ett år med varje grupp
och under den tiden ska mycket hinnas med, inte minst på det sociala planet.
2C: Vi ska upptäcka väldigt mycket under ett år. Har man inte upptäckt det innan så är det mycket som vi får. Och det handlar ju om att försöka fånga upp dem. Jobba, tala om att de här kommer att behöva hjälp.
Arbetssätt som pedagogerna i skolår 1–2 tar upp är arbetet med den fonologiska medvetenheten, att lyssna efter ljud och höra var i ord ljuden finns. När ett antal bokstäver och ljud är genomgångna sker träning i att sätta samman bokstäverna till ord, barnen ljudar ihop ord. Barnen får också lära sig att läsa ord som förekommer ofta utan att ljuda, de ska kunna känna igen dessa ord och kunna avläsa dem på en gång. En blandning av ljudmetod – syntetisk metod – och helordsläsning – analytisk metod – används. Avkodningen prioriteras i början för att barnen ska förstå hur det går till att läsa. Den pedagog som arbetar som speciallärare betonar hur viktigt det är att fortsätta med rim och ramsor. Men man får inte heller försumma arbetet med bokstavs- och ljudinlärning. Pedagogen förespråkar att man använder så många sinnen som möjligt vid bokstavsinlärningen. En av pedagogerna upplever att en del barn har svårt att förstå att man får veta något när man läser.
3A: Om de har ett stycke som de ska läsa som läxa, så går man igenom det noga innan så att de har innehållet klart för sig.
En pedagog påtalar hur viktigt det är att klä klassrummet, att skapa ett rum som ger associationer till bilder och texter – ett lärande rum. Att till- sammans göra små diktamen och utgå från dessa i läsinlärningen är också något som betonas. Högläsning varje dag är av allra största betydelse, dess- utom att ta tillvara alla tillfällen i vardagen och använda sig av detta i läs- och skrivutvecklingen.
En annan pedagog talar om skrivandets betydelse. Att redan tidigt få skriva texter, läsa upp dem i gruppen och få respons av kamraterna är ett sätt att utveckla språkförmågan. Pedagogen låter även barnen skriva i en re- flektionsbok en gång i veckan.
3D: Och sedan utnyttjar jag utvecklingen, så att de ska sporras i hela gruppen. Vi har författarstunder på mattan. Jag tror inte att de skriver för mig utan de skriver mer för kompisarna.
När det gäller målen för arbetet nämner pedagogerna läroplanens mål, men också de lokala mål som finns på skolan och i arbetslagen. Men de mål som pedagogerna mest av allt lyfter fram är att barnen lär sig att läsa och skriva,
att de blir goda läsare, att de tycker det är roligt att läsa och gärna vill läsa mycket samt att de känner en glädje över att skriva egna sagor och berättelser.
Det förebyggande arbetet anses betydelsefullt av pedagogerna. De upplever att mycket förebyggande arbete äger rum i förskolan och även i förskoleklass. I förskolan lär sig barnen att tala, lyssna och kommunicera. De lär sig många begrepp, bland annat i samband med temaarbeten. I förskoleklasserna följs detta upp dels med ytterligare begreppsbildning och även i det arbete som utförs för att barnen ska få en fonologisk medveten- het. En av pedagogerna framhåller den positiva förändring som det språkut- vecklande arbetet i förskolan och förskoleklassen har genomgått under senare år.
3D: Där ser man en väldig skillnad i dag, eftersom man jobbar med språklig medvetenhet och språkträning med yngre barn väldigt mycket mer, speciellt då i förskoleklassen. De barn som börjar ettan har en större språklig medvetenhet än de hade för några år sedan.
Tidiga insatser är av stor betydelse, kanske framför allt där svårigheter tycks föreligga när det gäller den fonologiska medvetenheten. En av peda- gogerna ser på det förebyggande arbetet ur ett helhetsperspektiv, alltså att det är något som inte endast är förskolans och skolans ansvar.
3C: Jag tror att man nu från makthavarnas sida fått upp ögonen för hur viktigt det är att börja med det lilla barnet när det är litet, nästan innan det föds, med det här med språkutveckling. Att man pratar med barnet. Det tror jag är oerhört viktigt att man framför från barnavårdscentralerna. Och att det finns avstämningsstationer vid olika åldrar, så att man till exempel ser det här med försenad språkutveckling, så att man där kan ta tag i det och sätta in logopedhjälp.
Att arbeta förebyggande inom den egna verksamheten är viktigt men re- surser och tid är sådant som ofta saknas.
3B: Det saknas väl alltid lite resurser och tid. Men man måste ju vara medveten om att om det är lite svårt kan jag hitta andra modeller att jobba på. Kanske kan de vara lite mera i förskoleklassen?
När specialpedagogen möter ett barn med språk- eller läs- och skrivsvårig- heter är första steget att lyssna på barnet. Därefter görs en analys över var problemet finns och om faktorer som exempelvis bristande koncentrations- förmåga finns med och påverkar. I förskolorna ger specialpedagogen mycket handledning till personalen. Även i skolan förekommer handled-
ning men mest handlar det om ett direkt elevarbete. Specialpedagogen upp- lever att det är det som mest efterfrågas.
Målet med arbetet är att barnen ska känna läsglädje. Specialpedagogen upplever att tidiga insatser är A och O. Specialpedagogen skulle vilja ut- veckla detta ytterligare genom ett samarbete med BVC samt med bibliotek- et. Som specialpedagog finns det stora möjligheter att arbeta förebyggande. 4A: Jag har jättestora möjligheter, för mig handlar det ju också om att hjälpa till att skapa medvetenheten, att få personalen att lite mer se sina egna möjligheter.
Den andra specialpedagogen berättar om sitt arbete med att fånga upp de elever som behöver särskilt stöd i form av läs- och skrivträning. På skolan finns en arbetsgång som innebär att man testar eleverna första gången redan i förskoleklassen. På hösten i år ett görs ett uppföljande kontrolltest och därefter arbetar specialpedagogen under en period enskilt med de elever som visar sig ha problem med läsningen.
4B: Förhoppningsvis är det under begränsad tid som jag jobbar med de här ettorna. Vi ser det som så viktigt att de under år ett känner att man är på gång, för om de går hela året i ettan och inte riktigt förstår vad det handlar om, så är det förödande för självkänslan.
Specialpedagogen betraktar det förebyggande arbetet som oerhört viktigt, men upplever att det finns en klyfta mellan förskolan och skolan. I den egna verksamheten försöker specialpedagogen trycka på att förskole- klasserna ska arbeta systematiskt med språklig medvetenhet.