Vid Regioncentraprogrammets start utgick Inrikesministeriet från att det kan finns mellan 30 och 40 regioncentra i landet. Dessa defini- erades som en centralort med omkringliggande kommuner är en gemensam marknad för arbete, bostäder och service som samman- faller – funktionella regioner. Programmet är framförallt riktat till regioncentran, dock med avsikten att utvecklingen ska komma hela regionen till gagn. 41 regioner ansökte om att delta i programmet
80 Miljöministeriet, 2001.
81 Skrymmande specialvaror har ingen exakt definition i lagen men
Miljöministeriet har givit ut en handledning om hur detta bör tolkas, se Miljöministeriet, 2000.
82 Markanvändnings- och bygglagen 2000, paragraf 58.
83 s. 26, Miljöministeriet, 2001.
och 34 regioner godkändes (se bild 19).85 Dessa 34 regioner är grup- per av kommuner och kan betecknas som funktionella regioner. Till- sammans täcker de 269 kommuner samt 63 procent av landets be- folkning. Programmets andra fas som inleddes år 2004 innefattar de
samma 34 regionerna.86
Programmet stödjer också ett försöksprojekt i Kauhajoki – en mindre stad på Södra Österbottens landsbygd – för utvecklande av nätverk med andra regioncentra.
Kompetenscentraprogrammets första period (1994-1998) genomför- des på elva platser. Programmet har sedan utvidgats i perioden 1999-2006 till att omfatta 18 regionala centra och fyra nationella kompetensnätverk (livsmedelsbranschen, turismen, metall-
branschen och träprodukter, se bild 19).87 Dessa centra har valts ut
av regeringen efter rekommendation av den nationella styrgruppen. Styrgruppen baserar i sin tur sina rekommendationer på regionala programförslag.
Programmet för Helsingforsregionen omfattar städerna Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla, men även andra kommuner kan få delta.
Programmet Förortsförnyelse 2000 har genomförts i 18 olika föror- ter i 15 kommuner runtom i landet. Urvalskriterierna var att förorten skulle ha mer än 8 000 invånare, ha sociala problem, tomma bostä- der, nedgångna bostads- och utemiljöer och krympande service-
tillgång.88
85 Följande regioner omfattades av Regioncentraprogrammet fram till slutet av
år 2003: Rovaniemiregionen, Kemi-Torneå området, Nordöstra Finland, Uleåborgsregionen, Brahestads ekonomiska region, Nivala-Haapajärvis, Ylivieskas och Siikalatvas ekonomiska regioner tillsammans, Kajana stads- region, Karleby ekonomiska region, Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Seinäjokiregionen, Jyväskylä stadsregion, Jämsäregionen, Övre Savolax eko- nomiska region, Kuopioregionen, Varkaus ekonomiska region, S:t Michels- regionen, Nyslottsregionen, Södra Karelen, Joensuuregionen, Kouvola stads- region, Kotka-Fredrikshamnregionen, Södra Birkalands ekonomiska region, Tammerfors ekonomiska region, Lahtisområdet, Tavastehusregionen, Forssaregionen, Björneborgs stadsregion, Raumoregionen, Åboregionen, Saloregionen, Nystadstraktens ekonomiska region, Hyvinge-Riihimäki eko- nomiska region och Östra Nyland. (Regioncentraprogrammets hemsida, 2004-03-09).
86 Valovirta & Virtanen, 2004.
87 De arton kompetenscentra är: Hyvinge, Tavastland, Jyväskylä, Sydöstra Fin-
land, Kajanaland, Karleby, Kuopio, Lappland, Västra Finland, S:t Michel, Uleåborg, Norra Karelen, Päijänne-Tavastland, Satakunda, Seinäjoki, Tam- merfors, Nyland, Egentliga Finland (=Åbo). Programmet hemsida, 2004-03- 09 samt Inrikesministeriet 1999, informationsmaterial om Program för kompetenscentra.
88 Förorterna ligger i följande 15 kommuner: Tammerfors, Björneborg, Kuopio,
Uleåborg, Kajana, Iisalmi, Lappeenranta, Kokkola, Kemi, Forssa, Kotka, Lahtis, Järvenpää och Tripla.
Bild 19. Kartan visar de regioner och regioncentra som omfattas av olika stads- och regionalpolitiska program.
Källa: Inri ke smi n ist e riet .
Stadspolitik i praktiken
Övergripande resultat av stadspolitiken
I stora drag verkar de stadspolitiska programmen ha givit goda effek-
ter.89 I Programmet för Kompetenscentra förefaller den förhållande-
vis lilla andelen statlig finansiering ha fungerat som en hävstång för utvecklande av innovationsfrämjande och konkurrenskraftiga mil-
jöer.90 Hittills har resultaten framförallt varit en höjd kompetensnivå,
särskilt när det gäller tekniskt kunnande. Framgången förklaras bland annat av de breda regionala partnerskap som skapats i ett fler- tal regioner kring programmet – partnerskap som består av företrä- dare för offentlig sektor, företag, statliga myndigheter och FoU-sek-
torn.91
En utvärdering av Regioncentraprogrammets resultat under perio-
den 2001-2003 gavs ut i februari 2004.92 Enligt utvärderingen har
programmet bidragit till ökat samarbete inom stadsregionerna och
främjat en starkare specialisering inom regionerna.93 Samtidigt pekar
utvärderarna på ett behov av bättre tvärsektoriell koordinering på nationell nivå där flera ministerier bör ingå såväl som förbättrad regional samordning. Utvärderingen visar också att de små kommu- nerna bitvis känner sig överkörda: ”En utmaning i framtiden kom- mer att vara att också mindre kommuner i högre grad måste få sin röst hörd. Trots att kommunerna i regionerna i de flesta fall har gått med i utvecklingsarbetet tillsammans, anser de små kommunerna att det finns risk för att deras roll endast blir att vara tysta bolags-
män.”94
Stadspolitik i Jyväskylä
Jyväskylä deltar i både Regioncentraprogrammet och Programmet för Kompetenscentra och lyfts ofta fram som ett exempel där resul- taten av de stadspolitiska programmen varit goda. Regionen är tradi- tionellt känd för sin pappersindustri och inom de båda stadspolitiska programmen har insatser riktats till att utveckla och förstärka denna specialisering. Programmen omfattar också åtgärder för att stärka regionens IT- och miljöteknikindustrier.
89 Mellantidsutvärdreing av Programmet för Kompetenscentra har gjorts av
Nordregio 2001-2002; Sisäasiainministeriö (2003): Huippuosaamisesta alueille kilpailukykyä, Mid-term evaluation of the Finnish Centres of Expertise, Helsinki: Ministry of the Interior, 4/2003. Mellantidsutvärdering av Regioncentraprogrammet har gjorts av Net Effect Oy, Valovirta & Virtanen, 2004.
90 Lähteenmäki-Smith, 2003.
91 ibid.
92 Valovirta & Virtanen, 2004.
93 ibid.
94 Inrikesministeriets hemsida, 2004-03-10: ”Mellanrapport om regioncentra-
programmet: Regioncentraprogrammet har ökat samarbetet inom stads- regionerna” 2004-02-25.
De näringslivsprojekt som bedrivits inom ramen för de stads- politiska programmen har framförallt handlat om stöd till nya före- tag och FoU-projekt. En teknikpark och ”företagsinkubator” har eta-
blerats där ett tjugotal nya företag har startats.95 FoU-projekten har
bl.a. handlat om tvärindustriellt samarbete där IT- och pappers- sektorerna tillsammans utvecklat tekniska innovationer till nytta för båda sektorer. Den största andelen av deltagarna i de stadspolitiska programmen har varit små- och medelstora företag och i mindre ut- sträckning högskolor och universitet. Mellan åren 1995 och 2002 var nettoökningen av arbetstillfällen ca 12 000, vilket bedöms vara en di-
rekt effekt av de stadspolitiska insatserna.96
Regionalisering och mellankommunalt samarbete är centralt i Jyväskyläs stadspolitiska arbete. Detta sker i form av ett gemensamt regionalt utvecklingsföretag Jykes AB – ägt av Jyväskylä stad och dess fyra grannkommuner – som ansvarar för närings- och stadspolitik samt tillhandahållande av gemensam kommunal service. Denna kärna av kommuner har ett samarbetskontrakt med ytterligare fem
Bild 20. Mellankommunalt samarbete i Jyväskyläregionen.
95 Pekka Kettunen, borgmästare i Jyväskylä, The Jyväskylä Regiona as Growth
Centre for the ICT Industry, 5-6 November 2001.
96 Detta innebär en ökning om ca en fjärdedel av det totala antalet arbetstillfäl-
len i Jyväskyläregionen. Uppgift från Jouni Juutilainen, direktör för regional utveckling, Jyväskylä stad, 2004-04-08.
Källa: Jyväskylä s tad – ”Th e Netw or k Cit y o f Jyväs kylä R egio n”.
kommuner och tillsammans utgör dessa tio kommuner en funktio- nell region. Syftet med samarbetet som går under namnet ”Nät- verksstaden” är att effektivisera den offentliga servicen och dra nytta av skalfördelar.
I Jyväskylä har den Teknologiska utvecklingscentralen (Tekes) stått för över hälften av finansieringen av Programmet för kompetens- centra, vilket kan jämföras med det nationella genomsnittet om 15 procent. Jyväskylä stad har endast finansierat 3 procent av kostna- derna. Med andra ord har Jyväskylä varit framgångsrikt i att mobili- sera finansiering från de två källorna som den nationella arbetsgrup- pen uppmanat till: regionala företag och teknologicentra.
Avslutande kommentar
I den finländska officiella stadspolitiken – Regioncentraprogrammet och Programmet för Kompetenscenter – står de ekonomiska aspek- terna tydligt i centrum. Sociala aspekter behandlas framförallt som ett medel för att gynna den ekonomiska konkurrenskraften. Kultu- rella eller miljömässiga aspekter nämns knappt överhuvudtaget, om så endast i relation till konkurrenskraft. Det regionalpolitiska och ekonomiska angreppssättet är sannolikt förknippat med att det är Inrikesministeriet som driver frågorna mer eller mindre på egen hand. Samordningen med andra ministerier, t.ex. Miljöministeriet förefaller inte vara särskilt djupgående.
Att i regionalpolitiken medvetet satsa på att utveckla stadsregioners konkurrenskraft utanför huvudstadsområdet är Finland ensamma om i Norden. De bitvis radikala tilltagen och det ekonomiska fokuset måste tolkas i ljuset av 1990-talets ekonomiska kris och de ökande regionala skillnaderna. De stadspolitiska insatser som är ämnade att förbättra situationen i förorterna har dock ett tydligt livsmiljöfokus framförallt inriktad på de mindre bemedlade samhällsgrupperna. Man kunde tänka sig att insatser som handlar om förbättrad livs- och stadsmiljö skulle kunna paras med insatser för ökad konkur- renskraft och ekonomisk stabilitet, men dessa områden tycks i regel vara åtskilda. Den ekonomiskt och regionalpolitiskt motiverade stadspolitiken framstår som sammanhållen vertikalt med olika offentliga förvaltningsnivåer och privata aktörer samt väl samordnad med innovationspolitiska insatser. Men samordningen med
bostads-, stadsbyggnads- och miljöpolitiska frågor förefaller inte som särskilt långtgående.