Studiens forskningsfrågor

Med hjälp av den verksamhetsintegrerade tolkningscirkeln och den verksamhetsintegrerade tolkningsmatrisen avser jag att besvara följande forskningsfrågor:

1. Hur ser verksamhet/praxis ut? 2. Hur ser den informella modellen ut? 3. Hur ser den formella modellen ut? 4. Hur ser den preskriptiva modellen ut 5. Hur ser verksamhetsrelaterad teori ut?

Genom att besvara dessa frågor är det också möjligt att skapa kunskap kring inbördes relationer mellan aspekterna 1-5. När forskningsfrågorna behandlas får vi svar på följande tämligen konkreta frågor:

• hur är drivhusmodellen förankrad i olika diskurser om lärande och kunskap?

• vilka vägar går att se med stöd i annan forskning. • på vilket sätt förändrar det modellen?

• hur förhåller sig drivhusmodell och drivhuspraktik till andra pedagogiska modeller/praktiker? • hur ser förhållandet ut mellan modell (drivhus som teori) och fenomen (drivhus som praxis) ut? Forskningsfrågorna fungerar tillsammans med den verksamhetsintegrerade tolkningscirkeln som perspektiv vilka styr min betraktelsepunkt. Svaren på dessa frågor presenteras därför kontinuerligt i den löpande texten när jag behandlar olika fenomen eller situationer. Läsaren möter därför inte någon sammanfattande punkt där den informella modellen isolerad från sitt sammanhang tas upp och beskrivs på ett uttömmande sätt. Det är den sammantagna bilden av modell och

verksamhet/praxis som framgår av arbetet i sin helhet, som kan vägas mot forskningsfrågorna och de konkretiserade frågorna.

2 Metod

Med denna studie avser jag att ge en helhetsbaserad syn på de verksamheter vi kallar Arena itf och drivhus. Med helhet avses här att behandla verksamhetens och modellen ingående delar (se den verksamhetsintegrerade tolkningscirkeln) i relation till fenomen som berör dess kärnverksamhet på ett integrerat vis. Lärande är självklart ett centralt fenomen att behandla i sammanhang av

drivhusaktivitet. Det för tankarna till t.ex. pedagogik och vissa speciella diskurser inom området. Eftersom drivhusaktiviteten syftar till att ge de studerande praktiska erfarenheter som relaterar till framtida profession så bör forskning om yrkeskunskap också beaktas. Problemet är att dessa forskningsfält inte är helt kompatibla. Det är troligt att om en verksamhet okritiskt följer rekommendationer från två olika fält, utan att ställa fälten (och ingående teorier) i relation till varandra, kommer att genomföra åtgärder som har inbördes motsatta effekter. Praktiker kan inte välja att betrakta en situation och handling endast utifrån ett ämne (och kanske endast ta hänsyn till ett fenomen). De är hänvisade till att agera på ett helhetsbaserat vis eftersom situationen kräver det. Jag deltar i den verksamhet jag också studerar. Jag bryr mig hur det går för den. Jag vill kunna ge goda rekommendationer till den (studien är alltså normativ) som leder till en förbättring i

verksamheten. För att kunna ge sådana rekommendationer måste olika fält integreras, i vissa fall måste teorier sträckas och tänjas ut. Jag ger ett exempel. Variationsteorin säger vissa intressanta saker om villkoren för att lärande ska ske. Det som teorin behandlar är hur variation spelar in när en lärande betraktar ett fenomen. I teorin betraktas olika ämnen som redskap för att betrakta världen. I varje ämne kan man identifiera vissa ”lärobjekt” som är speciellt intressanta. När man ska lära sig dessa objekt bör man (läraren) variera vissa aspekter och hålla andra invarianta. Ett lärobjekt inom nationalekonomi kan utgöras av fenomenet ”prisbildning”. För att lära sig något om fenomenet kan man skapa situationer där efterfrågan respektive tillgång varieras, hålls invarianta på ett klokt sätt. Jag håller det för troligt att variationsteorin säger något som gäller generellt för lärande. Alltså bör teorin kunna säga något om drivhusaktiviteten. Problemet är att teorin inte säger något om

relationen tanke – handling, den säger inget om relationerna situation – ämne – tanke – handling. Dessa måste beaktas i en drivhusaktivitet. Teorin säger något om lärande. Det är troligt att teorin om variation är tillämpar kring en situation. Den måste då tänjas en smula. I kapitel 4 Lärprocess

enligt drivhusmodell sträcker jag ut variationsteorin och bildar en ny teori där handling knyts till

kunskap om verksamhet, situation (behov, problem och fenomen) och egen funktion (roll och/eller grupp). Men det är en senare historia.

Min ambition med detta arbete är att behandla verksamhetens och modellens ingående delar i relation till fenomen som lärande, situation, utgångspunkter för handling, handling mm. Metoden måste alltså generera insikt i en verksamhet samt möjliggöra ämnesmässig integration. Stig Lindhom (1985) skriver följande angående forskningens vanligtvis fragmenterade karaktär:

”Forskning är till sin natur ofta fragmenterande. Kraven på vetenskaplig kunskap gör det betydligt lättare att forska fram kunskap om delar än kunskap om helheter…En normal forskarreflex är att på ett ganska tidigt stadium avgränsa ett område till vad som konventionellt kan anses vara forskningsbart omfång. Därefter kan man göra en mer preciserad undersökningsplan, påbörja en välplanerad datainsamling etc. Det betraktas i forskarkratsar inte alltid som tecken på gott omdöme att ta sig före stora och dåligt avgränsade områden. Sådant kallas ibland att ta sig vatten över huvudet. Vill man undvika det bör man hålla sig till dammar där det är grunt!” (s.13)

Det anses däremot både tilltalande och rekommendabelt att forskaren sätter sin forskning i ett större sammanhang (svävar ut) i avslutande kapitel, där resultaten ska diskuteras och eventuella

rekommendationer ges till praktiken. Ett kanske rimligt antagande är flertalet läsare endast läser

Avslutning, Efterdiskussion, eller Sammanfattning. De flesta forskare tycks känna ett ansvar för att

att bedöma deras relevans, samt att använda dem i konkreta situationer. Forskaren skapar helheter och rekommendationer genom att extrapolera analyser som gjort på en fragmentnivå. Denna extrapolering är sällan utsatt för vetenskaplig granskning, trots att det är den som kanske får störst praktisk betydelse.

Med detta forsknings- och utvecklingsarbete vill jag bryta ut, fokusera och analysera kritiska aspekter som har med kärnverksamheten inom arena och drivhus att göra. Efter integration hoppas jag kunna ge en helhetsbaserad bild av verksamheten, och samtidigt ge goda rekommendationer. Syftet med metoden är att är forskningen ska vara en integrerad del i verksamheten.

Utgångspunkten är att utveckla en verksamhet. Eftersom verksamheten skapas och återskapas av de handlingar som sker inom ramen för den, syftar ansatsen till att stödja deltagarnas agerande i verksamheten. Eftersom det är en forskningsansats handlar stödet om att stödja deltagarna på ett kunskapsbaserat sätt. Efter ovanstående kortfattade bakgrund och syftebeskrivning kommer jag nu att presentera ansatsens metod.