Workshop 6: Dialog om genomförda drivhusprojekt

Den första drivhuskursen i regi av Arena innovativ teknik och företagande är nu slutförd. Workshopen avser reflektion kring hur verksamheten fungerat samt kan utvecklas. Worshopens första del genomfördes med studenterna i anslutning till deras slutredovisningar av drivhusprojekt. Workshopens andra del genomfördes efter avslutad examination. Dokumentation av del ett var färdig då del två hölls. Tid avsattes vid del två för genomläsning och gemensam reflektion kring det som framkommit. Även här har en betydande analys genomförts redan vid slutdokumentationen. Eftersom denna workshop utgör en utvärdering av drivhuskursen har vi vid varje tillfälle varit två personer som dokumenterat. Syftet har varit att uppnå en viss grad av intersubjektivitet i tolkningen. Texten nedan baseras på utdrag av dessa texter. På ett antal ställen har jag skjutit in kommentarer som knyter an till analysen och som kopplar till vad som hänt med modell och verksamhet/praxis efter workshopen. Kommentarerna är märkta ”Kommentar…”

Behandlade frågeställningar vid del 1 av workshopen

Under förmiddagen har studenterna genomfört sina slutredovisningar av drivhusprojekten. På eftermiddagen träffar dem mig och en kollega för att reflektera över projekten i stort samt för att reflektera kring rollutövning.

Rollutövning

Även i de projekt där formell rolluppdelning saknas har en rolluppdelning skett, på ett spontant sätt. De som t.ex. känt sig passa för uppgiften som projektledare har tagit sig an den uppgiften, dock inte utan kontroverser. Troligen hade detta fungerat mer friktionsfritt om uppdelningen hade skett med stöd från handledarnas sida. Nu har studenterna mer eller mindre gjort upp mellan varandra om vem som ska bestämma. Det bör dock framhållas att det även uppstått konflikter i de projekt där man haft formellt utsedda projektledare. Då har dock handledarna kunnat agera som stöd och de inblandade studenterna tycks ha utvecklats i sina roller på ett sätt som är mer orienterat mot

framtida profession. I två av de projekt där samtliga agerat teknikutvecklare har drivhushandledare i efterhand (dvs. efter förra studentträffen) försökt genomföra en uppdelning. Ingen av studenterna visade dock vid det tillfället intresse för att övergå i de roller som erbjöds (projektledare och affärsutvecklare). Drivhushandledarna menade att det kändes fel att tvinga in någon i en roll de inte sökt. Studenterna stannade därför kvar i sina teknikutvecklarroller. I dessa projekt har det dock dykt upp frågor som kunnat fördelas på ett sätt som följer en logik med professionsrelaterade roller. Studenterna hade dock kunnat vinna viktiga erfarenheter genom att gå in i en roll och ta det ansvar som följer där av. Under nästkommande omgång av drivhusprojekt bör därför 1-poängsfasen användas för att förhandla färdigt rollerna.

Ett förslag framfördes om utbildning i själva rollen. Som ett svar på det kommer den arenaspecifika kursen till hösten ha utformningen av ett minidrivhus där träning i roller kommer att genomföras. Det är dessutom möjligt att förstärka rollidentifikationen i drivhusens konceptuella 1-poängsfas. Där kunde vi lägga in en första träff där projektledare träffar andra projektledare, affärsutvecklare träffar andra affärsutvecklare osv., för att fokusera vald roll. Dvs. diskutera ansvar/arbetsuppgifter, befogenheter bedömningsgrunder osv. som kopplar till rollen. Det vore en fördel om en

huvudansvarig utsågs för respektive roll, och att den personen höll i den rollspecifika träffen. Verksamheten knyter väl an till temat för de redan etablerade reflektionsträffarna.

Kommentar: Studenternas förslag om rollutbildning var inget vi hade tänkt på tidigare. Det fördes

omgående till den formella modellen. Implementering i verksamhet/praxis sker till hösten. Mitt förslag att en ansvarig för respektive roll utses som håller i utbildningen mottogs positivt. Implementering väntas ske då ansvariga utsetts. Rollprofilerna, studenternas brev till

drivhushandledare, handledarnas utvecklingssamtal med studenterna, projektplattform (och digital porfölj) samt dessa studentreflektioner/rollutbildningar beskriver ett system. Hur väl vi lyckas

optimera detta system kommer enligt min bedömning vara avgörande för hur väl vi lyckas stödja studenternas metalärande. Insikten om att dessa delar ingår i ett system leder till slutsatsen att vi bör undvika att färdigutveckla delarna var för sig.

Behovsbadet

Behovsbadet tycks ha varit starkt i flera av projekten. T.ex. var det uppenbart att flera av

studenterna i Farkosttekniks projekt hade blivit mer intresserade av maskintekniska ämnen, liksom att deltagarna i ”Pengar av sten”-projektet vunnit ett starkt kemiintresse. De signalerade att de tänkte revidera sina studieplaner. Vi vill dock lyfta fram en farhåga. I de fall där projektets mål är otydligt definierat och där målet saknar en logik som överensstämmer med rollindelat affärsstyrt teknikprojekt så tycks behovsbadet för studenten utgöras av en identifikation med handledaren och dennes kunskaper. Vad som sker då är att vi egentligen utbildar forskare. Vårt huvudsakliga ansvar är emellertid att utbilda ingenjörer och ekonomer för ett liv mestadels utanför akademin.

Är däremot affärskopplingen stark i projektet och rollerna väl etablerade så finns goda

förutsättningar för en identifikationen med rollen och de ämnen och som kopplar till den. Trots det relativt begränsade materialet kan dessa tendenser redan skönjas.

Betygsättning

En överväldigande majoritet av studenterna visade missnöje med kursens begränsning till två betygssteg. De ville komplettera med nivån VG. Studenterna ställer sig också frågan hur man kan lösa problematiken med ”glidare”. En del funderar också över om alla studenter verkligen passar i en drivhuskurs. Störst problem att finna sig till rätta verkar det vara för programstudenterna som enligt gruppen var vana vid klara direktiv och att få kursen serverad.

Feedback på rollprofiler

Under den sista delen av träffen ventilerades de nyutvecklade rollprofilerna som är tänkta att användas i drivhuskurs från och med höstterminen. Profilerna togs emot på ett positivt sätt. Det uppfattades bra med en reglering av vilket ansvar och vilka arbetsuppgifter som hör till en viss roll. Ingen hade någon invändning mot att betygsribban lagts på det generella sätt som är fallet i profilen (se sista stycket första sidan på respektive profil). Ingen ansåg heller att profilen behövde utvecklas om vi inför ett extra betygssteg. En fundering som vi hade, men som inte studenterna kunde ge någon egentlig reflektion kring, var om arbetsuppgifter/ansvar borde kompletteras med

befogenheter.

Rekommendationer

Drivhusstudenterna från arenan uppvisar en mognad som är ovanlig bland förstaårsstudenter. De argumenterar kring frågeställningar som studenter vanligtvis inte har mött, reflekterat över, eller diskuterat, förrän i sena årskurser. Med drivhuskurs enligt 1+4+4+1 så är det är det viktigt att första fasen (1p) används dels för att genomföra projektets konceptuella där rollerna inte är så viktiga och dels för att förhandla färdigt rollerna inför läsperiod två. Enligt förslag ovan bör rollspecifik

utbildning initieras under den konceptuella fasen. Varje roll bör ha en huvudansvarig forskare/lärare som håller i utbildningen. Till hösten får det inte finnas någon tveksamhet huruvida rolluppdelnings ska ske. Det är alltså viktigt att vi når konsensus om detta med samtliga drivhusansvariga.

Naturligtvis bör studenternas individuella önskemål om projekt och roll följas då det är möjligt. Samtliga drivhusprojekt ska alltså, enligt vår rekommendation, ha en besättning med de fyra grundläggande rollerna. Komplettering med fler roller går bra men samtidigt som beslut därom tas måste en signal ges till arenaledningen så att en kompletterande profil omgående kan utvecklas.

för att kunna slutföra sin projektuppgift. Arenan garanterar att drivhusprojekten ska handla om affärsstyrd teknikutveckling. Det kan inte vara förhandlingsbart. Dock kan delprojekt som sträcker sig långt i tiden ha skiftande fokus. Det ska dock alltid finnas inslag av affärsutveckling,

marknadsanalys osv. Dessutom ska projekten för att vara drivhusprojekt innehålla de roller som också beskrivs i Arenans kärnvärden. Nya roller bör sedan tillkomma allt eftersom behov i projekten uppstår.

Kommentar: I ovanstående två stycken är det tydligt att jag och min kollega intar en normativ roll.

Vi har inte beslutandemandat, men genom att resonera på ovanstående sätt samt föreslå konkreta åtgärder griper vi in i verksamhet/praxis via etablerat språkspel. Att föreslå utlöser en reaktion i verksamhet/praxis. Det är bland annat via den reaktionen som jag lär mig den kunskap som jag kan relaltera i denna studie. Det är ofta via denna reaktion som jag upptäcker om jag är ”på rätt spår” eller om jag är ”ute och cyklar”. Primärt lär jag mig alltså genom handling, och sekundärt genom observation. Det är också därför som jag är mer intresserar av vad vi tillsammans (vi som deltar i verksamheten) säger om något, snarare än vad var och en säger. När jag föreslår något innebär det att jag för en idé till den preskriptiva modellen. Denna modell kan betraktas som ett väntrum intill den formella respektive den informella modellen. Bakom dem ligger verksamhet/praxis.

Sammanfattning av projektpresentationerna

Farkostteknik / ”Formula SAE”: Detta projekt är ett delprojekt där slutmålet är att ställa upp i en

Europeisk racerbilstävling i juni 2004, där samtliga deltagande lag utgörs av universitetsstudenter. Projektet avser framtagning av racerbil samt körning och utställning av denna vid tävlingen. Där bedöms såväl konstruktion (ur olika aspekter) som rena prestanda.

Delprojektet har omfattat den första konceptuella fasen och arbetet har varit indelat i två grupper. Chassi och Motor/drivlina. Alla studenter har agerat teknikutvecklare. Projekthandledare har utgjorts av drivhushandledarna. De val som gjorts under resans gång tycks vara väl grundade ur tekniska aspekter. Det framkom vid studentträffen att man var nöjd från studenthåll med den kortkurs i CAD som givits av handledarna. Avslutningsvis kan sägas att projektet är i behov av rekrytering bland mer seniora programstudenter för att klara en övergång från den konceptuella fasen till hösten. Vid studentträffen framkom att det varit svårt för de två grupperna att veta vad den andra tänkte. Man menade att informationsspridningen kunde fungerat bättre om man haft

projektledare (och ev. projektadministratör) som förekommit i andra grupper. Flera av deltagarna tycks blivit intresserade av att läsa maskinteknikkurser.

Farkostteknik / ”Husbilsprojektet”: Även detta projekt avser ett delprojekt. Slutmålet är att ta fram

en helt ny husbil som ska ställas upp på Elmia husvagnsmässan i september 2004. Studenterna lyckades lokalisera en samarbetspartner Roma Home som tillverkar husbilar i England. Återförsäljaren och den som har agenturen finns i Luleå. Personen i fråga deltog också i utvecklingen av den variant av husbil som redan säljs på den svenska marknaden. Nuvarande husbilstyp är tvåsitsig med två sovplatser. Husbilen följer konceptet: en husbil med

personbilskänsla. Drivhuset tycks ha ett nära stöd i Roma Home som samarbetspartner, och den husbil som man avser att utveckla är en större variant av den som är i försäljning. Tanken är att den ska vara för fyra personer och nå målgruppen mindre barnfamiljer samt pigga pensionärer med resglada barnbarn. Bilen ska fungera som ”vanlig personbil” så att köparna inte behöver två bilar. Eventuellt ska inredningen vara urtagningsbar. I så fall kan bilen även användas som

transportfordon.

Avslutningsvis: Projektet har befunnit sig i den konceptuella fasen och alla studenter har agerat

teknikutvecklare. Roma Homes kontaktperson har agerat affärsutvecklare. Projektet har som helhet ett mycket tydligt fokus mot affärsstyrd teknikutveckling även om inte studenterna besatt olika roller. Projektet tycks också kunna gå hela vägen från idé till färdig prototyp. Kanske når produkten också marknaden som färdig produkt.

Prototyp /”Tvärbalk”: Projektet är egentligen ett delprojekt i ett större projekt där aktörerna utgörs

av COMPLAB (samarbete mellan Siriuslaboratoriet och institutionen för Väg och Vatten) samt företaget Ferruform. Projektet avsåg initialt utvärdering av en ny tillverkningsmetod för tvärbalk i lastbil. Projektpersonalen delades upp i en teknikgrupp samt en ekonomigrupp. De förstnämnda genomförde provning samt teknisk analys av denna. Den senare gruppen hade inledningsvis tänkt undersöka vilken tillverkningsmetod som var billigast/bäst. Efter en del intervjuer med anställda vid företaget insåg drivhusstudenterna att frågan var mycket bredare än de föreställt sig. Att välja en ny tillverkningsmetod innebär tämligen stora nyinvesteringar i bland annat maskinpark. För att kunna räkna hem det behöver man veta hur den nya produkten kan komma att sälja på marknaden, dvs. man måste göra en grundlig marknadsanalys. Det framkom i diskussioner med Ferruform att man med nykonstruktionen avsåg att göra insteg i personbilskategorin vilket inte var möjligt med tidigare konstruktion. Frågan blev alltså mycket större vilket föranledde omsvängningen för ekonomigruppens fokus. Emellertid fann gruppen att företaget troligtvis visste mer än de ville berätta varför den utvidgade frågeställningen blev besvärlig. Man tappade även en del av gnistan för arbetet.

Avslutningsvis: Som helhet tycks projektet givit deltagarna mycket, och analysmässigt tycks

resultatet vara av en hög standard. Det har förekommit konflikter mellan projektdeltagare som har varit svåra att hantera både för drivhushandledare och för projektledaren. Ett önskemål framkom om handledning i två former: processhandledning samt av rollspecifik handledning. Angående den senare kände man att man hade velat ha ytterligare stöd för affärsutvecklarroll samt projektledarroll.

Materialdesign / ”Pengar av sten”: Projektet är ett samprojekt mellan LTU och Minelco som är ett

dotterbolag till LKAB. Från Minelcos sida avser projektet att öka försäljningen av Magnetit. Det stora användningsområdet utgörs idag av vattenrening i olika former. Från LTU är man dock mer intresserad att utveckla en ny produkt. Drivhusstudenterna tycks ha känt sig vilsna mellan dessa skiftande mål. Marknadsanalysen som presenterades tycks vara djuplodande och den

tekniska/forskningsmässiga analysen har burit långt med tanke på deltagarnas ingångskunskaper. Man har haft en rolluppdelning mellan forskare och affärsutvecklare. Den senare övergick mot slutfasen i forskarrollen. Alla deltagarna har fått ett nyvunnet intresse för Kemi. Flera funderar på att ändra kurs i utbildningen åt det hållet.

Materialdesign / ”På glid”: Studenterna gavs tämligen fria tyglar att definiera projektmål.

Övergripande mål är att finna metoder att sänka friktionen mellan skida eller snowboard mot snö. Som visionsmål har man att hjälpa skidlandslaget i OS 2010. Man har gjort en avgränsning mot att undersöka skidslipning som framstår som ett relativt outforskat område samtidigt som det av expertis utpekas som strategiskt viktigt. Det en smula paradoxala är att slipningen i sig avser att höja friktionen mellan snön och skidan. Syftet är att få tillstånd en viss smältning som när den väl uppstått leder till en minskad friktion. Det gäller således att finna ett optimalt läge mellan ingen slipning och en så grov struktur att skidan inte glider. Samtidigt är det troligt att olika

strukturer/mönster ger olika friktion. Studenterna har tillsammans med handledarna utvecklat en metod för att avläsa skidytans topografi. Tekniska analyser på området är komplicerade vilket lett till att en stor del av projektresurserna lagts till rekrytering och upparbetande av ett kontaktnät. Deltagarna har varit uppdelade i olika roller. De flesta tycks ha lärt sig mycket genom att delta i projektet.

Generell kommentar: I många projekt saknas ett tydligt projektmål, tydlig problemformulering

och affärskoppling.

Behandlade frågeställningar vid del 2 av workshopen

Arenakoordinator X inleder med att presentera att en tredubbling av förstahandssökande till arenan har skett sedan föregående år. Problematiken kring att ta emot tre gånger så många ettor som vi har tvåor diskuteras. Hur ska vi få drivhusen att fungera? Man kommer fram till att vi måste satsa på att få in fler seniora programstudenter i projekten.

Projektledarens rollutövning

Ansvariga för drivhuset Materialdesign konstaterar att helhetsintrycket efter den första avslutade kursen är mycket gott. Man belyser dock svårigheterna kring att leda grupprocessen.

Ansvarsfördelningen mellan drivhushandledare och projektledare är problematisk. Tidigt i projektet visade det sig att en funktion inom projektet var inaktiv. Handledarna diskuterade detta med

projektledaren (en student) som fick i uppdrag att ta i tu med problemet. Projektledaren som lyckades lösa problemet upplevde, enligt egen utsago, att arbetsuppgiften varit relevant. Det hela hade dock inte avlöpt friktionsfritt. Studenten som senare tagit del av rollprofilerna menade att de skulle ha varit till stor hjälp. Vid tillfället kände hon osäkerhet om vad som var hennes ansvar samt vilka befogenheter hon hade. Hon upplevde dessutom att de personer som ingick i den inaktiva funktionen delade hennes osäkerhet om vad som gällde. Inom drivhuset Prototyp dök samma problem upp. Där försökte projektledaren ta i tu med den inaktiva funktionen, dock utan varaktigt resultat. Till sist gick handledarna in och backade upp projektledaren på ett tydligt sätt, vilket gav resultat. Funktionen aktiverades.

Dessa två fall visar vikten av att projektledaren ges ett särskilt stöd från drivhushandledarna om hon ska kunna agera på ett kraftfullt sätt. Som jag varit inne på så kolliderar två logiker: vi har en logik kring ”vanlig kurs”, en annan kring ”projekt”. I industriella projekt kan projektledaren kicka folk som missköter sin funktion. Så kan vi självklart inte göra i drivhusprojekten. Här måste ansvariga handledare träda in och backa upp projektledaren. Deltagarna vid workshopen är överens om att det är projektledarens uppgift att signalera nedsatt funktionalitet. Projektledaren ska också försöka att lösa problemet utan hjälp av handledarna. Om det misslyckas träder handledarna in.

Drivhusansvarig från Prototyp hävdade att rollbeskrivningarna göras tydligare i projektbeskrivningarna.

Kommentar: En teknikutvecklare, affärsutvecklare och forskare kan på ett tämligen okomplicerat

sätt agera inom sin roll utan att ifrågasättas. Dessa rollutövare kan legitimera sitt handlande med ett relativt stort mått påståendekunskap. Så förhåller det sig inte med projektledarna. De måste till stor del söka utgångspunkter för sitt handlande inom sin förtrogenhetskunskap och sin

omdömeskunskap. Hur handleder man en person så att denne utvecklar sin förtrogenhetskunskap och sitt omdöme i relation till verksamhet, situation och egen funktion? Hur handleder man samma person så att den blir komptent i handling när den använder dessa kunskapsformer? Jag har inga färdiga svar på dessa frågor. Min bedömning är dock att det är dessa problem sammantaget med de ”kolliderande logiker” som ligger bakom projektledarens utsatta läge. Vi behöver arbeta vidare med stödet för denna roll. Studenterna beskriver själva att de lärt sig mycket genom att agera i rollen. Vi bör alltså inte ta bort den. Prototyps förslag att låta rollbeskrivningarna återspeglas i

projektbeskrivning är intressant. Den förebådar idén att beskriva konflikthanteringen i projektplanen, som jag varit inne på i kapitel 2 Metod.

Handledning av roller och projektprocess

Drivhushandledarna framhöll att det inledningsvis varit svårt att fokusera handledningen till utveckling av studenternas förmågor och projektets process, eftersom handledning normalt endast ägnas åt utveckling av teoretisk förståelse. Efterhand kändes roll- och processfokuseringen dock mycket bra, menade man. Flera av handledarna uttryckte att de gärna skulle sätta betyg på fler än

två nivåer. Eftersom studenterna var av samma åsikt diskuterade vi detta under en lång stund. En farhåga som lyftes fram var om det skulle vara möjligt att klara differentiering i mer sammansatta projekt. För att utreda frågan genomförde vi ett tankeexperiment kring ett extremfall. Lite tillspetsat såg det ut så här: antag att projektgruppen är besatt med alla fyra roller, och att den

teknikutvecklande funktionen är besatt med tre teknikutvecklare, varav en från ettan, en från tvåan samt en från trean. Ettorna läser A-nivå, tvåorna B-nivå, treorna C-nivå. I det svåraste tänkbara fallet har handledarna att ta hand om kanske 15 studenter som alla läser olika kurser. Det upplevdes som svårt att differentiera i ett sådant fall på ett trovärdigt sätt.

Prototyp redovisar att man har goda erfarenheter av att studenterna skriver aktivitetslogg.

Deltagarna var överens om att aktivitetslogg bör skrivas av alla drivhusstudenter. Denna ska sedan redovisas öppet vid varje projektmöte för att slippa sen upptäckt av ”glidare”, alternativt slippa problematiken helt.

Affärsstyrd teknikutveckling förutsätter integration mellan teknik och ekonomi

Vid mötet lyftes problemet fram med att IES dominerade den arenaspecifika kursen men inte var lika synliga i drivhusens vardag. IES-relaterad personal måste knytas till varje drivhus. Det gäller