Stockholms stad hade som mål att under de tio första åren av 2000-talet bli världens mest tillgängliga huvudstad. Projektet kom att kallas för Tillgänglighetsprojektet och det var dåvarande Gatu- och fastighetskontoret (GFK) som hade ansvaret över att göra stadens gator, torg, parker och byggnader tillgängliga och användbara för alla. Inom ramen för detta uppdrag ingick det att förbättra Stadshusets tillgänglighet för funktionshindrade, och en inventering gjordes över byggnadens bristfälliga tillgänglighet. 2002 tog tillgänglighetsprojektet, tillsammans med Gatu- och fastighetsnämnden, fram ett program, Stadshuset – öppet för alla! för att öka tillgängligheten.139 I samband med framtagandet av programmet gjorde GFK en inventering av den befintliga tillgängligheten, som redovisade många hinder och stora brister i tillgängligheten. Till exempel visade det sig att bara en av Stadshusets 77 toaletter uppfyllde tillgänglighetskraven, bara hälften av byggnadens kontorsrum var tillgängliga för personer i rullstol, och ingen av Stadshusets två restauranger var tillgängliga för personer i rullstol. Underhållsplanen för Stadshuset var framtagen för att lösa samtliga hinder mellan 2002 och 2006, och i programmet står det:
Med hänsyn till Stadshusets kulturhistoriska värde ställs mycket höga krav på varsamhet. Projektering och genomförande av åtgärdsprogrammet skall ske i samråd med Stadsmuseets antikvarier.140
Enligt programmet skulle alla enkelt avhjälpta hinder vara genomförda senast 2005 och de särskilda åtgärderna senast 2006.141 Det första som utfördes var åtgärder på gatumark, som genomfördes mellan hösten 2003 och våren 2004, där bland annat parkeringar och gångstråk tillgänglighetsanpassades.142 Det var Tyréns AB som stod för gestaltningen av Stadshusets omgjorda utemiljö. Vidare tillkom nya handikapptoaletter på våningsplanen, och ombyggnad av en hiss i Drätseltrappan genomfördes. En trappa i korridoren på plan 5 fick även en trapplift. Vissa åtgärder enligt programmet Stadshuset – öppet för alla! gjordes, men merparten av programmets punkter genomfördes inte.143
2005 publicerade Trafikkontoret en rapport, Lägesrapport för Stockholms Stadshus, där de tillgänglighetsåtgärder som ännu inte genomförts lyftes fram. Bland annat så var åhörar-läktaren och podiet upp till talarstolen inte tillgängliga för rullstolsburna. Särskild kritik
139 Gatu- och fastighetskontoret, Dnr: 02-770-1570.
140 Stadshuset – öppet för alla!, 2002, s. B3.
141 Gatu- och fastighetskontoret, Dnr: 02-770-1570.
142 Stadshusets gatumark: Ombyggnad för bättre tillgänglighet hösten 2003 – våren 2004.
riktades även mot att visningsrundan fungerade långt från smidigt för personer med funktionsvariation. Trafikkontorets lägesrapport verkar ha haft föga påverkan på situationen, då inga av de utpekade hindren avhjälptes. Först under våren 2009 lyfts frågan om tillgängligheten i Stadshuset fram igen, då Miljöpartiet framförde ett utlåtande om en åtgärdsplan för att göra Stadshuset tillgängligt för alla. I utlåtandet står att läsa:
Nu krävs det politisk vilja, så att Stadshusets tillgänglighetsanpassning hinner bli klar under 2010, då Stockholm ska vara «världens tillgängligaste huvudstad». Stadshuset är, precis som borgarrådet skriver, en av Stockholms mest besökta byggnader och borde därför vara ett föredöme i stilfull tillgänglighetsanpassning. Stadshuset ska vara tillgängligt för alla och personer med funktionsnedsättning ska inte behöva be om hjälp eller känna sig osäkra på att komma fram då de besöker Stadshuset.144
Fastighetskontoret, i samråd med Tillgänglighetsprojektet, påbörjade en utredning av de mest prioriterade punkterna som fanns kvar att göra i åtgärdsprogrammet. Dessa punkterna var bland annat en ny ramp upp till huvudentrén, och även en ramp in till souvenirbutiken.145 I samband med att det sätts press på Fastighetskontoret om att tillgängliggöra Stadshuset inom ramen för den utsatta tiden (fram till och med 2010) så inledde Fastighetskontoret, tillsammans med Statens fastighetsverk och EIDD, Design for All Sverige, samarbetsprojektet
Värdig entré. Projektet tog sig an fyra stycken pilotprojekt för att undersöka möjliga metoder
och gestaltningsprinciper för tillgänglighetsanpassning, och Stockholms Stadshus var ett av pilotprojekten.
I och med att projektets avsikt var att hitta innovativa och arkitektoniskt gestaltade lösningar, så kopplades inte bara arkitekter utan även designers och ingenjörer in i ett tidigt skede. Uppgiften var att göra huvudentrén från Borgargården tillgänglig för personer med funktionshinder. För att rullstolsburna besökare skulle kunna nå huvudentrén på ett värdigt sätt togs två förslag fram. Det första förslaget bestod av en cylinderformad hiss som kopplas till byggnaden med en brygga. Hissen skulle placeras utomhus nordväst om trappan. Förslaget kompletterades med en ramp i Vaktgången (nuvarande souvenirbutiken). Det andra förslaget innebar en ombyggnad av den befintliga entrétrappan. Det var White Arkitekter som stod för utformningen, och lösningen bestod av en ramp inskuren på skrå i den befintliga trappan. Den senare lösningen fick positiv respons och Fastighetskontoret valde att gå vidare med förslaget. För att göra detta krävdes ett godkännande från både Stadsmuseet och Skönhetsrådet.
144 Kommunfullmäktige, utlåtande 2009:161, Dnr: 326-728/2009.
Bild 1: Förslag 1 med cylinderformad hiss, fotomontage, Värdig entré, 2007.
Bild 2 och 3: Förslag 2 med integrerad ramp i trappan, fotomontage, LundbergDesign AB, 2007.
Stadsmuseet ansåg, enligt en skrivelse daterad 10 juni 2008, att den föreslagna lösningen påverkar vissa delar de kulturhistoriska värdena och upplevelsen av arkitekturen, men på grund av starka skäl att ordna en värdig entré till Stadshuset bör det aktuella förslaget ligga till grund för fortsatt projektering. De kulturhistoriska värdena som framförallt påverkas, enligt Stadsmuseet, är trappans symmetriska uppbyggnad, där rytmen bryts på grund av den integrerade rampen. De menar även att eftersom trappan flyttas fram 1,5 meter, kommer uttrycket och vissa befintliga element på Borgargården att döljas.146
Under sommaren 2008 lät projektet Värdig entré uppföra en sektion av den föreslagna lösningen i full skala, så att lösningen på riktigt kunde testas av brukare. En tid efter detta kom ett yttrande från Stockholms skönhetsråd. Rådet ansåg att man, vid en bedömning av ett nytt gestaltningsförslag, bör ha Ragnar Östbergs intentioner i åtanke, och därför ska avläsbarhet och autenticitet fungera som nyckelord när det gäller att värdera hur den föreslagna åtgärden påverkar upplevelsen av byggnaden.147 Rådet bedömer den föreslagna rampen/trappen som en elegant lösning på uppdraget att skapa en värdig entré, men betonar att frågan kring uppfyllda krav på respekt kvarstår. Efter att ha testat den fullskaliga sektionen av trappan bekräftades, enligt skönhetsrådet, dessvärre ett antal farhågor avseende gestaltning och funktion. I skrivelsen står följande att läsa:
Eftersom rampen skär genom trappan diagonalt får man höjdskillnader mellan trappstegen som innebär snubbelrisk. Skönhetsrådet befarar att det inte skulle dröja länge förrän man av olika skäl blir tvingad att tillföra räcken, avåkningsskydd, markeringar av ramp/trapplopp med färger eller andra tillägg som helt skulle förta upplevelsen av trappan och entrén i sin helhet. Den föreslagna ombyggnationen innebär en stor och irreversibel förändring som i nuläget ändå inte kan garantera att funktionskraven tillgodoses.
En tid senare kom ytterligare en skrivelse från Stadsmuseet, med ett slutgiltigt beslut om entrétrappan. Stadsmuseet ansåg att den föreslagna förändringen av trappan innebar en för stor permanent påverkan på Borgargården, vilket museet inte kunde acceptera av kulturhistoriska skäl.148
För att tillgängliggöra Stadshusets huvudentré placerades en tillfällig ramp på Borgargården, någonting man gjort under varje högsäsong från år 2001. Tillgängligheten av huvudentrén var således tillbaka på ruta ett efter tio års inventeringar, utredningar, åtgärdsplaner och samarbeten. Trots detta var Fastighetskontoret fortfarande ansvarigt för att skapa en värdig situation för tillgängligheten upp till huvudentrén. Detta löstes några år senare med en ny, mindre tillfällig ramp.