Tillitsskapande styrning - Learning study - att göra skillnad! : Kunskapsutvecklande och inklud

Martin Persson, förvaltningschef i Lomma kommun för utbildning, kost, kultur och fritid

Martin Persson, förvaltningschef i Lomma kommun. Martin är en ruti- nerad förvaltningschef som under flera år bidragit till att Vellinge kom- muns skolor tillhört det absoluta toppskiktet Sverige. Sedan ett drygt år tillbaka är han nu i Lomma kommun. Vi har bokat ett möte med honom för att samtala om övergripande tankar kring utbildning och bildning, kunskap och lärande.

När läsaren stöter på ”vi” syftas på oss som ledde samtalet, nämligen Balli Lelinge och Christina Svensson. Båda universitetsadjunkter och doktorander vid Malmö universitet. Vilka utbildningsövergripande frå- gor driver en person som Martin Persson? Vilka frågor är han intresse- rad av? Martins svar är att detta inte är en liten fråga, tvärtom. Dock hör frågan ihop med den verksamhet som Martin är ansvarig för.

Om man tittar på utbildningssystemet så ligger där många uppdrag. Ett uppdrag som ligger mig väldigt nära och handlar om att frigöra individens resurser, alltså skapa förutsättningar för individer att växa och kanske bli någon annan än det var tänkt att dom skulle bli. Alltså ett bildningsprojekt, och som är individuellt och handlar om personlig frigörelse. En personlig frihet givetvis. Utbildningsystemet kan när det är som bäst göra skillnad för den enskilde individen.

83 Det är tydligt att Martin är kunnig och har en mångårig erfarenhet av det han talar om. Vidare säger han att frågan om personlig frigörelse är viktig för honom och har varit viktigt för honom personligt:

Hade inte skolan funnits som samhällsinstitution och biblioteket så hade inte jag varit den jag är idag.

Martin ser tydliga kopplingar mellan den personliga bildningen med möjligheter att nå sin fulla potential – där skolans roll är väldigt viktigt. Detta uppdrag värdesätter han högt. Ett annat utbildningsuppdrag som han tar upp är det mer kollektiva samhällsuppdraget, ett medborgarupp- drag. Det här uppdraget kopplar han med inte bara analysen av den nationella kontexten utan även den internationella. När demokratin är ifrå- gasätt, menar Martin, är det ännu viktigare att arbeta målmedvetet. De- mokratin är också en del av uppdraget – även om den ges ett spelrum att tolka, framförallt gällande förhållningssätt och processer, behöver man också förstå att:

Det handlar inte bara om att överföra dom här värdena utan också om att skapa betingelser för våra barn och ungdomar att utveckla demokratin i en omvärld som alltmer börjar ifrågasätta demokratin och demokratins villkor. Så det ena benet handlar om den personliga frigörelsen, bildningsprojektet, det individuella och det andra är mer det kollektiva samhällsuppdraget; medborgaruppdraget och viljan att med andra utveckla ett samhälle.

Martin tar upp betydelsen av att respektera varandra och ta tillvara på varandras erfarenheter som en viktig nyckel i ett samhällsbygge, som aldrig får upphöra. Även om det finns fler saker som är viktigt, är det just dessa två aspekter som Martin omedelbart kommer att tänka på och som driver honom. Hur leder och bevakar man dessa frågor i rollen som förvaltningschef och ytterst ansvar, är så klart intressant att förstå. Så vi ber Martin försöka sätta ord på detta.

Ja, naturligtvis är detta en svår fråga och samtidigt väldigt relevant. Ett sätt är att styra är att bevara kärnan, karaktären. Alltså samhälls- institutionen skolan, att vara dess gatekeepern för alla som vill in.

Varje vecka får han mail från personer som har kommit på något som de vill berätta om. Något som de vill utveckla i skolan. Det är inte ovanligt att man måste förklara att i den svenska skolan har man ett nationellt uppdrag med en reglerad timplan för de olika ämnena som man måste följa. Lärarna befinner sig dessutom i andra utvecklingsprocesser och det går inte att bara släppa in en bra idé om den inte kommer i ett sam- manhang av vad man håller på med just då i läroplanen. Detta menar han är ett sätt att styra… ”att stänga dörren till alla intressen som vill in.” I förvaltningsrollen ingår det enligt Martin att bevaka så att lärarna får lugn och ro och får lov att hålla på med sitt utan att ständigt bli av- brutna med andra saker. En annan sak som Martin kommer in på är att det som är viktigt och relevant bör komma från de som arbetar i skolan och allt mindre ovanifrån.

Jag är besjälad av tillitsstyrning – vilket inte är frihet från styrning, utan det är att ha en förståelse om att det är väldigt komplext. Det handlar om alla de elever vi har att det kommer nya elever, nya kollegor, formuleringarna i styrdokumenten är tuffa. Och inte ta sig rät- ten att trycka ner alltför många utvecklingsprocesser ovanifrån, utan ha respekt för att här pågår ett arbete där den beprövade erfarenheten synliggöras i kollektiva samtalsprocesser och där man hittar gemensamma bilder som blir utgångspunkten för utvecklingsprocesser framåt.

I Forskningsantologin Styra och leda med tillit. Forskning och praktik (Bringselius (red.), Tillitsdelegationen, SOU 2018:38), diskuterar fors- kare hur man kan leda och styra en organisation genom ett mer tillits- fullt ledarskap. Det är detta vi upplever att Martin diskuterar. Han menar att styra en organisation måste i stor utsträckning präglas av ett tillitsba-

serat chefskap, dock inte associerat med fritt valt arbete utan tillit inom

ramen för de krav som ställs i styrdokumenten (vilket vi även ser tydliga spår av i Cornelia Malms ledarskapsfilosofi i förordet av denna antologi).

I Tillitsdelegationens (a.a.) inledande tillskrivs att framgångsrika pre- stationer inte alltid kräver mer styrning, som man traditionellt har tende- rat att tro utan mindre. En annan aspekt som tycks leda till en mer tillits- styrande kedja är att aktivt verka för att skapa förutsättningar och hand-

85 lingsutrymme för lokalt anpassade lösningar. Vidare menar Martin Pers- son att man hela tiden måste ställa praktiken mot texten, som vi tolkar betyder läraruppdraget, och ”ha ett resonemang” som innefattar en stän- dig dialog om man är på rätt väg och återkommande diskussioner om man har förstått uppdraget rätt. Att läsa texten med andra ord. Martin uttrycker detta som ett förhållande där man har ”ett dialektiskt förhål- lande mellan text och praktik”. Martin upprepar att det handlar om att hålla texten levande, tillitstyrd verksamhet, inte så mycket uppifrån och att vara gatekeeper för allting som kommer från sidorna.

Min roll blir då, som sitter i skärningspunkten mellan profession och politik givetvis också att skapa goda relationer till politiken, få ett mandat och ett förtroende.

Om detta talar Bringselius (2020) i boken Tillit. En ledningsfilosofi för

framtidens offentliga sektor och menar att en tillitstyrd verksamhet stäl-

ler höga krav på den övre halvan av styrkedjan, det vill säga från politi- ker och högre tjänsteman. Dessa personer måste visa lyhördhet för olika signaler från kärnverksamheterna och, menar Bringselius, agera för att göra sitt yttersta för att ge de bästa förutsättningarna – lite som en ser- vicefunktion och facilitator. När den övre ledningen anammar en tillits- fokuserad styrning ”står kunskapen i fokus”, enligt Bringelius (s. 54). Som den yttersta chefen har Martin Persson makt i den mening att styra agendan. Men det är viktigt att skapa sig en sådan agenda, vilket vi upplever att Martin har gjort. Det är viktigt att en agenda av detta slag är väl förankrad i hela styrkedjan, alla cheferna och i professionerna.

Det nationella uppdraget är i centrum och de viktigaste kodifieras i nämndmålen. Kunskapsresultat har vi hur mycket data som helst om. Men det handlar även om trygghet och studiero och samverkan med vårdnadshavarna, som jag tycker är kärnan i det nationella uppdraget. Kan man få till det där på ett bra sätt då får man goda betingelser för att skolan har fokus på och hela tiden prioriterar elevens växt och progression.

Med utgångspunkt i det som Martin ovan diskuterar och beskriver som viktiga aspekter i hans roll som bland annat gatekeeper – är vi intresse-

rad av att ta del av hans tankar kring det pågående projektet på Karstorpskolan och fritidshemmen. Framförallt vad det är för skillnader på vilka utbildningssatsningar som ska premieras.

Vi ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet, och den beprö- vade erfarenheten sker inom ramen för kollegialt lärande på enheter- na, men också inom ramen för vårt professionsprogram. Det som jag har läst och är påverkad av är forskarna Steven Katz och Lisa Ain Deck som i sin bok Professionsutveckling och kollegialt lärande, har tittat på hur kollegialt lärande fungerar i praktiken genom egna ob- servationer. De såg att väldigt mycket av det kollegiala lärandet handlade mycket om självbekräftelse. Man bekräftar den egna erfarenheten, den egna referensramen och därför vill man ha ännu mer av det – men det förändrar ju ingenting! Det blev ingen justering av en pedagogisk praktik heller. Då förstod jag att när det gäller den be- prövade erfarenheten så måste man ha en tydligare problemformule- ring, ett tydligare uppdrag och en handledare. Men sedan i vissa lä- gen behöver man även få in vetenskapen, mera modeller och teorier och då måste man spjärna verksamheterna mot dom teorierna och modellerna. Och detta sker inte i vårt professionsprogram i den ut- sträckningen. Den beprövade erfarenheten behöver bli kritiskt grans- kad av andra tillsammans med en handledare som kan driva proces- sen framåt, och där man förändrar sin pedagogiska praktik och testar och utvärderar, och tar tillbaka. Men [i detta pilotprojekt] finns be- greppen, här finns modellerna, alltså Learning study och Lesson study, som jag vet är spännande att testa och som dessutom när ni sa (och det förstod jag när ni sa det) att de [nämnda undervisningsmo- deller] har fallit bort lite grand. Vi var ju på gång, men sen så kom ju alla lyften. Vi har mycket att lära av de asiatiska länderna som till- lämpar de här metoderna mycket mer strukturerat och systematiskt. Så jag tyckte att det var spännande att få in den biten också, tillsammans med det andra.

Det är intressant att ställa det som Martin Persson diskuterar i relation till Skolinspektionens (2015) rapport: Huvudmannens styrning av

grundskolan – ett uppdrag med eleven i fokus. I den kan man läsa att

87 sitt kvalitetsarbete med en tydlig förankringsprocess på alla nivåer i styrkedjan med fokus mot de nationella målen. Men även att framgångs- rika huvudmän har en transparens i sin dokumentation, tydlig kommunikation med rektorerna samt är väl förtrogna med vilka behov av för- bättring som finns i verksamheterna. En annan intressant faktor som man kan härröra mellan Martins tankar om styrning och Skolinspektion- ens granskning är att en tydlig dialog mellan rektor och huvudman utgör en viktig länk för verksamheternas utveckling och framgång. Dialogen som Skolinspektionen ger uttryck för, kännetecknas av att den har en kommunikativ karaktär istället för en sporadisk och informativ, vilket till stor del sipprar ut i Martins tankar om ledning och styrning genom den tillitsskapande styrningen. De huvudmän som styr utifrån en nära kommunikation med rektorer har också god kännedom om verksamheternas styrkor och svagheter och kan därför i större grad rikta resurserna utifrån metodiska analyser av det aktuella läget (Skolinspektionen, 2015). Denna typ av ledning främjar inte bara en tydligare kommunikation utan underlättar även samsyn och gemensamma målbilder.

Dialogen mellan Martin och rektorn, Cornelia Malm, på Karstorp- skolan i detta pilotprojekt, har varit i en mer uppföljande karaktär, dock har verksamhetschefen för grundskolan haft en mer återkommande dialog med Cornelia. Dock vill Martin förtydliga att signalerna som han har fått är bara positiva och att de tycker att det är spännande pilotprojekt. Vi är båda två positivt nyfikna över att Martin Persson så tydligt signa- lerar värdet av att leda och styra utifrån ett tillitsbaserat perspektiv. Det har vi inte tidigare stött på.

Jag är glad att ni säger det, för det är noga genomtänkt. Det har varit alltför mycket top-down styrning ända sedan kommunaliseringen och framåt. Och då bygger detta på att man har någon sorts bild av att det finns generella utvecklingsområden som man bara kan köra rakt ige- nom hela utbildningsystemet. Men vi vet ju att varje skola är enormt unik och ibland är ju varje klassrum unikt för den läraren eller de lä- rarna och de arbetslaget som jobbar där, har sina specifika erfarenheter. Så jag är väldigt mycket mer inne på att dom unika erfarenheter och de kunskaper som jobbar där, det är dom vi ska ställa krav på ska komma upp till ytan och kritiskt granskas kollegialt, strukturerat och systematiskt. Och att dom då själva pekar ut utvecklingsområden.

Enligt Bringselius (2020) innebär en sådan styrning många gånger ett radikalt nytänkande eftersom riktningen nu vänder och går nedifrån och upp istället för tvärt om. Martin fortsätter att lyfta fram betydelsen av att våga hålla i och hålla ut och inte varje år, som sker i många andra kommuner, ta in nya utvecklingsområden utan att egentligen gå på dju- pet och förkovra det de håller på med. Martin menar att det inte kan ske någon ordentlig utveckling om man ett år håller på med portfolio, för att nästa år göra något helt annat. Det som också blir tydligt är att det är ”såna” som i hans position som tar dessa beslut och som han menar bara slår i sönder utvecklingsprocesserna med dessa nya, korta utbildningssatsningar. Denna styrning och ledarskap gör honom upprörd och är nå- got som han tydligt tar avstånd från.

Denna typ av utbildningssatsningar slår sönder, det slår sönder verksamheterna, det bryter ner motivationen och det som är meningsbä- rande. Man kan inte slå sönder 25 års erfarenhet uppifrån… det är livsfarligt att göra det. Det är deras inre motivation som driver dessa människor. Och det är den motorn, den inre motorn som vi måste bygga våra utvecklingsarbeten kring.

Denna antologi innehåller fyra kapitel, skrivna av fyra fritidshem som under läsåret (2019/2020) arbetat och fördjupat sina kunskaper om sin egen undervisningspraktik och lärandet genom Learning study metoden. Dessutom i nära kollegial dialog både med sina kollegor och oss två forskare, och tagit sig an nya begrepp och ny förståelse med stöd i variationsteorin.

Avslutningsvis ber vi Martin säga något om hur han tänker kring vär- det av att sprida sin kunskap och beprövade erfarenheter till andra utan- för sin verksamhet, till exempel att delta på nationella och internationella konferenser.

Ja, det tror jag är jätteviktigt – givetvis både lokalt, nationellt och kan de åka på internationella konferenser så ska vi givetvis stötta dom i det. Javisst, jag uppfattar det på er att när man jobbar med det här så behöver man dom här erfarenheterna det man gör behöver man abstrahera och inordna i begrepp och kategorier för att det ska bli lättare sen och hantera all den data när man analyserar. Sen är det

väl viktigt att man är stolt också och att man känner ’fy fan blev det så här stort liksom’, tycker jag är viktigt.

Martin nämner sedan olika konferenser där lärarna själva presenterar sina arbeten och hur roligt och viktiga dessa konferenser är, att de kommer ut och delar med sig av sina utvecklingsarbetet och ta del av andras. Han menar att det behöver inte alltid vara de ”bästa” och mest ”kända” keynote-speakers som startar en konferens. Det kan likväl vara professionerna själva som gör det – även om det inte alltid är de mest genom- tänkta med teorier och begrepp, kan det likväl ha ett stort värde. Och det behöver heller inte vara några gigantiska konferenser med flera tusen åhörare, det går lika bra med en skolsal. Det är ändå på rätt väg, menar Martin. Vi berättar därefter att målet är att åka på världens största konferens inom undervisning och lärande, World Lesson and Learning Stu- dies (WALS), där praktiker och forskare deltar tillsammans, prova och delar sina erfarenheter. Där de främsta forskarna inom detta forsknings- fält är samlade på ett och samma ställe. Detta tycker Martin låter väldigt spännande och vill stötta det helhjärtat.

Sedan tidigare känner vi till att Martin Persson är en operativ för- valtningschef som gärna ”från golvet” undersöker vad professionerna behöver fördjupa sig i, det vill säga vilka utvecklingssatsningar som be- höver göras. Vi ber honom säga något om detta, och som får summera detta samtal.

Det måste man vara tycker jag. Och jag känner att jag vill vara det [operativ]. Man måste ju ner i laboratoriet också – hur ska man an- nars kunna hämta kunskap och erfarenheter till dom strategiska dis- kussionerna, dom strategiska valet och beslutfattandet och allting. Jag är glad att ni uppmärksammar det och jag gillar det också.

Det är svårt att avsluta detta spännande samtal och vi glider in och sam- talar om plattformen för fritidshemmen och fritidslärarna och hur den med åren har ändrats och rätats upp. Nu är även denna profession ett le- gitimationsyrke. Martin menar att verksamheten har varit väldigt styv- modigt behandlat i många, många år:

Det finns till exempel ingen annan offentlig verksamhet som har haft sådana gigantiska minskningar av personaltäthet kopplat till antalet barn. De andra går ju mot det andra hållet. Så dom här har fått betala ett högt pris. Men jag är glad att vi i Lomma kommun har en hög an- del utbildade fritidslärare, och sen tycker jag att det här är spännande som ni håller på med. Men ni är väl inte klara än?

Detta samarbete har utgjorts av ett pilotprojekt som avslutas med denna antologi. Förhoppningsvis är detta pilotprojekt början på något mycket större och där fokus på undervisningsdesign och lärande tar nya steg genom användandet av Lesson och Learning studies där variationsteorin får utgöra en ny bas för fritidslärares kunskapsbildning. Men även där man skriver texter tillsammans med forskare om gemensamma projekt och därigenom minskar gapet mellan teori och praktik, och där styrningen från den övre delen av styrkedjan vilar på en tillitsbaserad ledningsfilosofi.

Referenser

Bringselius, L (2020). Tillit. En ledningsfilosofi för framtidens offentliga sektor. Andra upplagan. Helsingborg: Komlitt AB.

Bringselius, l (red.) (2018). Styra och leda med tillit: forskning och praktik. SOU 2018:38. Stockholm: Norstedts Juridik.

Skolinspektionen (2015). Huvudmannens styrning av grundskolan – ett uppdrag med eleven i fokus. Kvalitetsgranskning. Rapport 2015:01. Stockholm.

isbn 978-91-7877-098-4 (print) isbn 978-91-7877-099-1 (pdf) B ALLI LELIN GE & C HRIS TIN A SVENSSON (r ed.) LEARNIN G S TUD Y – A TT GÖR A SKILLN AD!

Balli Lelinge och Christina Svensson, universitetsadjunkter och doktoran der vid Malmö universitet, har haft förmånen att vägleda Karstorp skolans fritidshem praktikutvecklande forskningsprojekt läsåret 2019/2020: Learning study – att göra skillnad!. Detta pilotprojekt har präglats av gemensam respekt och tillit mellan de inblandade parterna.

Fritidslärarna på Karstorps fritidshem identifierade fyra olika kunskaps områden där elevernas förståelse och lärande behövde utvecklas. I alla fyra Learning studies har undervisningspraktiken varit i förgrunden. Detta har bland annat initialt (före lektionen) inneburit att mäta elevernas för kunskaper (förtest) av det aktuella lärande objektet som har följts upp med eftertest och senarelagda eftertest. Enligt fritidslärarna har denna skol utvecklingsmodell varit en ny pedagogisk upp levelse, och som har bidragit och utmanat deras tankar om undervisning och lärande. Fritids lärarna har prövat och utforskat delar av variationsteorin för att fördjupa sin förståelse för de villkor som är förknippade med förhållandet mellan undervisning och lärande.

Något kort om de fyra Learning studierna i antologin. Fritidshemmet Skeppet har gjort en studie som bidragit till att förstå elevernas djupare förståelse för vad det innebär att säga Hej. Piratens fritidshem har i sin studie synliggjort elevernas kunskaper om hur känslor utan ord uppfattas av andra för att förstå innebörden av kroppsspråket. Lärandeobjektet som Flottens fritidshem arbetat med bygger på vilken kunskap och förståelse eleverna har kring att redigera och klippa en bild på iPaden. Avslutningsvis har Kajutans fritidshem i sin studie studerat betydelsen av hur lektions

In document Learning study - att göra skillnad! : Kunskapsutvecklande och inkluderande undervisning på fritidshem i Lomma kommun (Page 84-94)