Underliggande värderingar

Redan den tyske historikern och sociologen Max Weber (1864-1920) argumenterade för att forskares egna värderingar influerar vad de väljer att stude- ra och hur de utför sina undersökningar (se Bowie 2000:77). Vilka värderingar är det då som har på- verkat de forskare som skrivit om Gotlands mellan- neolitikum och vilken värdegrund vilar deras tolk- ningar på?

Ekonomi

I den tidigare forskningen är det två aspekter som särskilt utmärker sig. Den första är stabiliteten. Samma frågor och samma ämnen har stått i fokus, och inte minst den dåtida ekonomin har varit före- mål för ett aldrig sinande intresse. Än idag är det frågor om mat, boende och kulturer som diskuteras. Andra frågor har fått stå tillbaka, vissa har aldrig ställts. Redan tidigt skapades ett särskilt sätt att se på, behandla och diskutera perioden, som har visat sig vara mycket beständigt.

Den andra aspekten är hur diametralt olika de tolkningar är som handlar om hur livet på Got- land under mellanneolitikum gestaltade sig. Helt olika skildringar har förts fram, skildringar som är så diametralt olika att de omöjligen kan vara kor- rekta allihop. De gropkeramiska platserna har t.ex. skildrats som allt från enbart boplatser till platser enbart använda vid ritualer. Inlandet har skildrats som allt från en helt övergiven miljö till det område där människorna bodde permanent. Gropkerami- kerna har dels skildrats som Östersjöns inuiter, dels har det framhållits att det öppna, agrara landska- pet användes fullt ut för att försörja befolkningen. Samhället har skildrats som allt från helt egalitärt till strikt hierarkiskt. Öborna anses ha varit allt från extremt autonoma till att ha varit en integrerad del i långväga, överregionala nätverk. Gravfälten har tolkats både som oavsiktliga anhopningar och som medvetet formade bildandes rituella landskap. Jor- dandet av döda har beskrivits både som typiskt för det gropkeramiska gravskicket och som avvikelser knutna till Östersjööarnas speciella miljö. Spridda

människoben och ofullständiga skelett har skild- rats som allt från ett resultat av skador till en del av öbornas gravskick i form av t.ex. skelettstymp- ning, begravningar ovan mark eller andra former av gravskick än regelrätta begravningar. Det sekundära hanterandet av människoben har i sin tur skildrats dels som karaktäristiskt för just det gropkeramiska, dels som en följd av påverkan utifrån, från jordbru- karna. Medan vissa forskare hävdat att den gropke- ramiska kulturen utvecklades ur trattbägarkulturen har andra menat att den gropkeramiska kulturens människor ska knytas direkt till mesolitiska grup- per eller att de är att betrakta som en helt egen in- flyttad grupp. Åsikterna går alltså isär inte enbart gällande detaljer och nyanseringar, utan även avse- ende grundläggande frågor.

Det är också tydligt att de som argumenterat för dessa diametralt olika skildringar har lyft fram olika källor som stöd för sina respektive tolkningar, något som gällt såväl gotländskt material som jämförelse- material. Detta har gjort att diskussionerna sällan möts, även om det också finns fall då det är likadana material som tolkats på helt olika sätt. Pollendia- gram har t.ex. lyfts fram som argument både för och emot åkerbruk. Många slutsatser har också dragits utifrån ett begränsat material. Utmärkande är även att motstridigt eller på annat sätt problematiskt ma- terial ofta utelämnats ur diskussionerna, tonats ned eller bortförklarats. Ett exempel på det är megalit- gravarna som inte kom att omnämnas under flera decennier, ett annat är Österholms exkluderade av tjocknackiga bergartsyxor från sin kartering av mel- lanneolitiska lösfynd. Att materialet i sig är disparat och mångfacetterat, vilket gjort det möjligt att lyfta fram en viss aspekt och inte andra, framgår tydligt. Frågan är emellertid varför forskare har valt att lyfta fram eller använda sig av vissa material och inte andra, varför de har tolkat liknande material på helt olika sätt och vad som därmed kan ligga till grund för den polemik som funnits, och fortfarande finns, inom forskningen. En aspekt som kan ha va- rit bidragande är synen på dagens samhälle och på dagens samhälle i relation till dåtidens. Två olika förhållningssätt kan urskiljas. Förhållningssätt som går långt tillbaka i tiden (jfr Rudebeck 2000) och som av Christina Lindgren beskrivits som utveck- lingsoptimism respektive civilisationskritik (Lind- gren 2004:103f).

Till den första gruppen hör de forskare som har en positiv syn på dagens samhälle samt på den eko- nomiska och teknologiska utveckling som skett, till

vilken jordbrukets introduktion ses som startskot- tet. Denna positiva syn framgår tydligt då t.ex. Gill beskriver sin skildring av jordbrukets introduktion och etablering under loppet av neolitikum som en romantisk intrig (Gill 2003:21). Att människorna skulle ha övergivit jordbruket efter att det en gång etablerades förefaller vara ett för dessa forskare orea- listiskt synsätt (se Bägerfeldt 1992). Istället har det mest rimliga utifrån deras perspektiv varit att se gropkeramikerna som jordbrukare i någon form. I den andra gruppen finns de forskare som har en negativ syn på dagens samhälle och där tillvaron som jägare och samlare istället framställs som ett idealt sätt att leva (t.ex. Burenhult 1997a). Jordbru- ket ses som början på en, för att använda Knutssons ord, ”långsiktig förstörelseprocess som omfattar hela jordklotet” (Knutsson 1995:11). För forskare med denna syn har jordbruket kommit att skildras som något människor tvingades till av t.ex. ekologiska och klimatologiska skäl (se t.ex. Österholm 1989). Så fort de fick en möjlighet övergick de därför till det mycket bättre livet som jägare och samlare. Uti- från detta perspektiv har det mest rimliga varit att se gropkeramikerna som i huvudsak jägare och sam- lare.

Tolkningarna har alltså medvetet eller omedve- tet påverkats av om jordbrukets introduktion setts som något positivt eller negativt. Människor med olika ekonomi har sedan skildrats som fundamentalt olika varandra. Synen på ekonomi har alltså varit in- timt förknippad med synen på ett flertal andra as- pekter av de dåtida människornas liv. Flera samband är återkommande i forskningen. De människor som uppfattats som enbart eller i huvudsak jägare och samlare är de som ibland knutits till ett mobilt liv och som vanligtvis har kopplats till ett liv utmed den gotländska kusten. De anses ha levt i större grupper, vare sig det gällt t.ex. Stjernas flockar eller Österholms byar. Därtill anses de ha haft en ega- litär social struktur. Redan Stjerna förde också in andra epitet då han beskrev dem som fredliga. Ci- vilisationskritiker har sedan framhållit ytterligare aspekter som t.ex. att de levde, tänkte och agerade ursprungligt, naturligt, harmoniskt, icke-ritualise- rat och hälsosamt. Dåtidens människor blir på detta sätt både romantiserade och exotiserade. Med idén om ursprunglighet följer också en statiskhet. Som framgår av min genomgång ansågs det länge att öborna obrutet levt kvar som jägare och samlare in i senneolitikum. Med detta följde också att de sågs som dömda till att trängas undan eller gå under.

Detta framgår av Stjernas yttrande att boplatsfolket dukade under för de främmande kulturernas över- makt och det är ett synsätt som stundtals lyfts fram igen i DNA-analysernas spår.

De människor som anses ha varit jordbrukare har däremot satts i samband med ett liv i inlandet där de antas ha levt i mindre grupper. Detta märks såväl i Stjernas skildring av en särbebyggelse och i Lithbergs beskrivning av särflockar, som i Öster- holms tolkningar av mindre enheter som t.ex. en- skilda familjer (Österholm 1989:170). Ju större in- slag av jordbruk som påtalats desto högre grad av komplexitet, hierarkier och ritualisering har förts på tal. Tidigt kopplades jordbrukarna också samman med epitet som krigiska och överlägsna. Därtill uppfattades de som föränderliga. De tog till sig jord- bruket och kunde därmed utvecklas vidare. Medan jägarna och samlarna trängdes undan eller dukade under, kom jordbrukarna att stanna kvar eller ta över. Att detta synsätt funnits märks i såväl arkeo- logiska arbeten som i tolkningarna av senare tiders DNA-analyser.

Den ekonomiska utgångspunkten, där jägare och samlare skiljts från de människor som även bedrev jordbruk, vilken etablerades inom den kulturhis- toriska arkeologin kom inom processuell arkeologi att få stark uppbackning. Detta skedde inte minst genom den koppling utifrån antropologiskt mate- rial mellan ekonomi, social struktur och gravskick som Lewis Binford argumenterade för på 1970-ta- let. Att göra en distinkt åtskillnad mellan jägare och samlare respektive jordbrukare fortsatte sedan inom den postprocessuella arkeologin, även om det blev betydligt vanligare att lägga mindre vikt vid vardagsekonomin och istället lyfta fram skillnaden som framför allt mental, ideologisk eller social. Det- ta kan jämföras med de forskare som avseende de neolitiska kulturerna tonat ned eller argumenterat emot skillnader i vardagsekonomin, men trots detta ändå lyft fram den traditionella bilden av kulturer- nas olika ekonomier som betydelsefull om än på ett annat plan, t.ex. ideologiskt, identitetsmässigt och/ eller socialt. Även inom den postprocessuella arkeo- login togs hjälp av antropologiskt material, vilket märks i t.ex. Knutssons arbete där hon använde sig av antropologiska källor om begravningar. Arkeolo- giskt material har också använts som argument för liknande synsätt. Ian Hodder menade t.ex. att män- niskorna under neolitikum, till skillnad från under mesolitikum, försökte tämja det vilda i tillvaron (Hodder 1990). Christopher Tilley ansåg att neoliti-

seringen innebar en övergång från ett mer egalitärt till ett mer hierarkiskt samhälle (Tilley 1996). Ett annat exempel är Richard Bradley som framhållit att det finns generella skillnader mellan mesolitiskt och neolitiskt tankesätt. Under mesolitikum var na- turen det centrala, medan byggandet av monument under tidigneolitikum var en bidragande orsak till en förändrad syn på både naturen och tiden (Brad- ley 1998). Detta resonemang ligger nära det som Julian Thomas fört fram. Han menade att det inte räckte med t.ex. ett tamdjur, ett hus och en yxa för att vara neolitisk utan att det handlade om att förstå det symboliska värdet i dessa företeelser och att ha anammat en syn på världen som uppdelad i vilt och tamt, i utsida och insida samt i natur och kultur (Thomas 1991).

Trots de teoretiska förändringar som skett ge- nom åren har det alltså ändå i mångt och mycket hållits fast vid en uppfattning om jägare och samlare respektive jordbrukare som väsentligt olika varan- dra. Stort förklaringsvärde har överlag lagts å ena si- dan vid jakt och fiske, dess produkter och praktiker och å andra sidan vid jordbruk, dess produkter och praktiker. Detta är ett förhållningssätt som lämnat stora avtryck i de bilder av den gropkeramiska kul- turen på Gotland som målats upp.

Forskningstraditionen har varit påfallande stark. Underförstått förefaller ekonomin ha kommit att uppfattas som nyckeln till förståelsen för dåtiden, i termer av att jägare och samlare (jakt och fiske) skiljts från jordbrukare (jordbruk) på ett eller annat sätt. Det är häri jag ser förklaringen till att frågan om hur gropkeramikerna försörjde sig ständigt är återkommande i litteraturen och häri ser jag orsaken till att frågan om svinen varit tama eller vilda, blivit smått klassisk (Rowley-Conwy & Storå 1997:117ff). Ekonomin, i termer av jägare och samlare respektive jordbrukare, har kommit att bli intimt samman- kopplad med andra aspekter av de dåtida männi- skornas liv. Därför har just frågan om hur männi- skorna ska definieras, om de var jägare och samlare eller även jordbrukare, kommit att bli så viktig att den debatterats och diskuterats om och om igen. Forskare har t.ex. diskuterat ekonomi och bosätt- ningsmönster, och utifrån det sedan närmat sig gra- varna. Detta trots att det finns ett mycket rikt grav- material och inte ett enda helt säkert bostadshus. Det jag saknar är en problematisering av om det verkligen är riktigt att lyfta fram ekonomi, i termer av att jägare och samlare (jakt och fiske) kontrasteras mot jordbrukare (jordbruk), som det avgörande för

förståelsen av sociala och religiösa aspekter av tillva- ron? Vet vi vilka dåtidens människor var genom att vi vet vad de åt? Hur kan vi på andra sätt närma oss en förståelse för dåtiden?

Skapandet av andra bilder

Jag anser att det arkeologiska materialet är en ingång till att ändra och problematisera tidigare tolkningar. Det möjliggör genom sitt stora tidsdjup ett annat perspektiv än det antropologiska där en statisk bild av en grupp människor skapas utifrån det tillfälle då antropologen gjorde sin studie (Eriksen 2004:33f). Det arkeologiska materialet visar att samhällen och människor har förändrats även långt innan jordbru- ket kom in på arenan. Som Max Weber påpekade i ett verk från 1920 behövs inte en ekonomisk för- ändring för att andra förändringar ska kunna ske i ett samhälle. Han visade på hur en viss religion kan vara det som ger förutsättningen för framväxandet av ett nytt ekonomiskt system (Weber 1978). Den protestantiska etiken som Weber menade hade be- främjat kapitalismen hade förvisso växt fram i ett särskilt ekonomiskt och socialt sammanhang, men detta visar ändå på hur centrala andra faktorer än ekonomiska kan vara för omfattande samhällsför- ändringar.

Inte heller alla studier av antropologiskt mate- rial stödjer kopplingen mellan ekonomi, i termer av att jägare och samlare ställs mot jordbrukare, och andra aspekter av människors liv. När Tilley stu- derade hur rum uppfattas utifrån antropologiskt material kom han fram till att rumsuppfattningar är en aspekt som går tvärs över och inte har nå- gon koppling till vare sig ekonomi eller huruvida människor levt mobilt eller bofast (Tilley 1994). Ett annat exempel är Paul Roscoe (2002) som uti- från studier på Nya Guinea poängterat att grupper med olika ekonomi kan ha samma boendemönster. Han framhöll att det inte har någon betydelse om det människor levt av varit vilt eller domesticerat. Enligt hans bedömning är den faktor som istället har betydelse för boende och sociokulturella för- hållanden, ifall det människor levt av utgjort en rik, stabil och snabbt återkommande källa till mat eller inte.

En stark motpol utgör också Mary Douglas ar- bete ”Natural Symbols”. Det Douglas vände sig emot var att antropologer gjorde en stor åtskillnad mellan småskaliga samhällen och moderna, en åt-

skillnad som var så stor att det i vissa fall saknades en gemensam terminologi för att diskutera liknande företeelser inom båda typerna av samhällen. Hen- nes ambition när hon gav ut boken var att slå hål på myten att bara moderna samhällen är sekularise- rade, medan alla människor i småskaliga samhällen är djupt religiösa. Det hon gjorde var att påvisa ett samband mellan sociala relationer och kosmologi, vilket visade sig gälla oavsett om studieobjektet va- rit det minsta småskaliga samhälle eller den största industrialiserade nation. På det sättet visade hon att behandlingen av döda, synen på kosmos och förhål- landet till kroppen inte har någon direkt koppling till vare sig ekonomi eller levnadssätt. Däremot fann hon en koppling mellan dessa aspekter och hur män- niskors förhållande, deras rättigheter och skyldighe- ter, till varandra är reglerade i relation till en grupp och/eller ett nätverk.

Douglas framhöll t.ex. att det inom samhäl- len med stark grupptillhörighet och starkt nätverk återfinns förställningar om ett människodominerat rationellt reglerat kosmos med en kombination av farliga och goda element. Inom samhällen av detta slag är människor ofta ritualister med en stark tro på effektiva symboler.

Hon menade att tron på ett människodomine- rat men irrationellt kosmos, uppdelat i ont och gott, utsida och insida, förekommer inom samhällen med en stark grupptillhörighet, men där människorna inom gruppen saknar en klar position i ett nätverk. Istället identifierar de sig starkt med själva gruppen, deras rättigheter och skyldigheter är reglerade i för- hållande till den och de kategoriserar andra män- niskor utifrån om de tillhör eller inte tillhör denna. Inom en social enhet av detta slag kunde Douglas påvisa att en tro på häxeri och trolldom är vanlig samt att det föreligger en oro för förgiftning, förlo- rad styrka och olaga intrång, varför människor ägnar sig åt ritualer för rening, utdrivning och dragning av gränser.

Bland människor med starkt nätverk, men med svag grupptillhörighet såg hon istället förekomsten av den sekulära världsbilden där kosmos består av ob- jekt, ses som välvilligt och som till för alla, men där de som aldrig når framgång är medvetna om bristerna i jämlikhet i distributionen av makt och privilegier. Här finns en tro på privat magi kopplat till indivi- duella föremål, makt ses som en individuell gåva och manifestationer av framgång uttrycks genom fester, en bild som kan jämföras med Burenhults skildrande av mellanneolitikum med svinfester, med svinbetar

som troféer och med magiska tal och ting.

För att ge ett annat exempel passar Knutssons skildring av den gropkeramiska kulturen bättre in på det samhälle Douglas förknippade med en tro på ett välvilligt, icke-antropomorft och ostrukturerat kosmos, med en tro på personlig religion och inre renhet samt godhet. Ett samhälle där människorna saknar tro på och intresse för synd, ritualer, upp- delning av in- och utsida och där de ofta glömmer bort sina döda. Där den religiösa stilen är spontan, entusiastisk och upprymd och där trans upplevs som något positivt. Detta menade Douglas hade en koppling till samhällen som präglas både av en svag grupptillhörighet och svagt nätverk (Douglas 1982). Dessa indelningar såg Douglas däremot inte som statiska och trots att hon tog sin utgångspunkt i fyra ytterligheter framhöll hon att graden av grupp- res- pektive nätverksidentitet är flytande och varierande utefter två axlar (se fig. 2.4). Utifrån Douglas per- spektiv blir det viktigare att diskutera identitet och

sociala relationer snarare än ekonomi i relation till gravskick. Douglas studie publicerades första gång- en redan 1970, i en tid då helt andra antropologiska arbeten influerade arkeologin.

Med tanke på detta anser jag att det är dags att ifrågasätta de modeller och de värderingar forskare

Figur 2.4. Mary Douglas schematiska bild över sin grid/group-theory. Teorin bygger på en iakttagen skillnad mellan olika samhällen gällande hur strikt individers skyldigheter respektive rättigheter är reglerade dels i relation till en grupp, dels i förhållande till andra individer. Detta kunde Douglas koppla till andra aspekter, som synen på kroppen och kosmos. Skillnaderna illusteras från svagt till starkt utmed två korsande axlar, vilket förenklat ger fyra olika alternativ: A) svag grupp/starkt nätverk, B) svag grupp/svagt nätverk, C) stark grupp/starkt nätverk, D) stark grupp/svagt nätverk. Ur Douglas 1982:59.

tidigare utgått ifrån, särskilt med tanke på den po- lemik och de oförenliga tolkningar som dessa resul- terat i. För att komma vidare känns det nödvändigt att ifrågasätta den grund tidigare forskning vilat på och istället studera materialet utifrån ett annat per- spektiv. Jag ser Douglas arbete som en ingång till att göra just detta.

Jag menar inte att det är oviktigt hur dåtidens människor försörjde sig, men jag håller inte med om, bl.a. utifrån ovan nämnda arbeten, att ekono- min, i termer av att jägare och samlare ställs mot jordbrukare, alltid är det som kan förklara hur då- tida samhällen fungerade samt vilken relation män- niskorna hade till varandra, till sin omgivning och till ritualer. Istället menar jag att människor med samma levnadssätt och samma ekonomi har många olika möjligheter att forma sin tillvaro. De hade en specifik miljö omkring sig, de hade ett eget förflutet med minnen, berättelser och sägner som bidrog till att forma deras syn på världen, de var egna individer med kraft att skapa och förändra samtidigt som de växte upp inom ramen för en struktur (jfr Giddens 1984).

Ett sätt vore att närma sig dåtidens männi skor